Så får du studenter att läsa kurslitteraturen
Tiktok-generationen tycks allt mer ovillig att ta sig igenom långa sammanhängande texter, och många studenter läser bara en bråkdel av kurslitteraturen. Läsguider kan vara ett sätt att förbättra kvalitén på läsandet, hävdas i ny artikel. Studenter som inte läser litteraturen eller läser den på tok för dåligt – sådana klagomål är knappast ovanliga bland universitetslärare. Men hur ska vi då göra för att få studenterna att läsa mer och få en bättre kvalitet i läsningen? Den frågan hanteras i en ny artikel i Journal of Political Science Education , där amerikanska forskare undersökte effekterna av att introducera läsguider till studenterna. Läsguidernas syfte var både att få studenterna att faktiskt läsa hela materialet och att hjälpa dem att läsa på ett sätt som ökade djupförståelsen. Resultatet visade att guiderna underlättade för studenter att fokusera på viktiga begrepp och dimensioner i texterna, men också att många studenter valde att inte använda guiderna. Forskarna diskuterar hur viktigt det är att designa läsguider på ett sätt som inte blir alltför belastande och som tydliggör för studenter vad de kan vinna på detta sätt att arbeta. Projektet som redovisas i artikeln uppkom i spåren av en frustration att studenterna ofta skippande att läsa eller enbart visade en mycket grund förståelse av texterna. När forskarna gjorde en survey bland sina egna studenter, visade det sig att många kom oförberedda till seminarierna. Över hälften uppgav de var ointresserade av texterna och en fjärdedel menade att texterna var för svåra. Många ansåg också att det var onödigt att läsa i förväg eftersom de fick veta vad de behövde på seminariet. Artikeln refererar också forskning som bekräftar att studenter läser allt mindre och har allt svårare att närläsa texter och granska dem kritiskt. Exempelvis finns studier som visar att studenter bara läser mellan en tredjedel och en fjärdedel av kurslitteraturen. Unga människor generellt läser också alltmer sällan längre texter. Pedagogisk forskning har tidigare visat att läsguider kan vara effektiva redskap för att förbereda studenter bättre för seminarierna. Resultat pekar också på att läsguider kan stimulera ett aktivt lärande, exempelvis genom att tydliggöra vad för slags kunskap som studenterna förväntas inhämta. Utifrån sådana insikter designade artikelförfattarna sin läsguide för en grupp med 163 studenter som studerade statsvetenskap, närmare bestämt internationell säkerhet. Kursen ingick i en militär utbildning där en majoritet av studenterna var av manligt kön. Denna grupp studenter var inte överdrivet entusiastiska över ämnet, påpekar författarna, och många uttryckte att det var för mycket att läsa. Lärarnas förhoppning var att läsguiderna skulle hjälpa studenterna att läsa mer effektivt och fokusera på det som var viktigt, samtidigt som ett mer analytiskt och kritiskt förhållningssätt uppmuntrades. Läsguider konstruerades till alla seminarier som ingick i kursen. Här kombinerades raka, innehållsliga frågor med öppnare och mer analytiska frågor där studenterna ombads jämföra, förklara och kritiskt reflektera över olika begrepp och analyser i litteraturen. Författarna konstaterar dock självkritiskt att de lade allt för stor vikt vid beskrivande frågor av typen ”förklara vad som menas med begreppet X”. Detta tenderade leda till att studenterna skumläste texterna för att hitta ”rätt svar” i stället för att engagera sig på ett djupare plan i innehållet. Det hade varit bättre att lägga en större vikt vid att formulera frågor som krävde att studenterna analyserade, tillämpade och värderade, skriver forskarna. Projektet innehöll också en survey för varje lektionstillfälle där studenterna fick svara på hur mycket de hade läst, hur de uppfattade att de förstått litteraturen, och om de hade använt läsguiden. Resultaten jämfördes sedan med en grupp studenter som inte haft tillgång till läsguide. Ett positivt utfall var att studenter som fått läsguider rapporterade att de läst knappt två tredjedelar av kurslitteraturen, medan den grupp som inte fått guider, rapporterade att de tagit del av knappt hälften av litteraturen. Lärarna uppfattade också en förbättring av engagemanget och diskussionskvalitén på seminarierna. Men förhållandevis få uppgav att de använt läsguiden. Svaren varierade mellan noll och 18 procent för de olika seminarierna. Dock är siffrorna ganska osäkra eftersom svarsfrekvensen sjönk betydligt under kursens gång. Författarna menar att den låga svarsfrekvensen och det successivt vikande intresset bland studenterna pekar på flera problem med hur de designade läsguiden. För det första är det troligt att uppgiften var för omfattande. Att göra en läsguide inklusive en survey för varje seminarietillfälle (allt som allt 33 stycken) blev förmodligen helt enkelt för betungande. Därtill reflekterar artikelförfattarna över att många studenter inte riktigt förstod poängen med läsguiderna, och att de hade behövt göra detta tydligare. Bland annat svarade ungefär en fjärdedel av studenterna att de inte trodde att läsning av litteraturen var kopplad till studieresultatet. 40 procent svarade att läsning inte var nödvändig eftersom lärarna ändå tar upp det som är viktigt för att klara tentamen. Studenterna fick inte heller någon tydlig ”belöning” i form av till exempel poäng eller feedback på sina svar, något som forskarna menar kan ha bidragit till att många inte såg uppgiften som meningsfull utan mest slöseri med tid. Även sättet som frågorna ställdes kan ha bidragit till ett vikande intresse, inte minst när frågorna blev för specifika och fakta-orienterade. Artikeln argumenterar för att formulera öppnare frågor som stimulerar studenter att lösa problem och kritiskt reflektera. Slutligen slår också artikeln ett slag för att inkludera frågor som handlar om själva lärandet, för att hjälpa studenter att upptäcka hur de lär sig. Förhoppningsvis märker de då att det inte är så dumt att faktiskt läsa det som ska diskuteras på seminariet. Kommentar: I pedagogiska sammanhang har det länge varit ett stort fokus på studenters (bristande) skrivförmåga och på betydelsen av att knäcka den vetenskapliga skrivkoden för att lyckas med studierna. Men under senare år har även förmågan att läsa vetenskapliga texter hamnat under lupp. Om inte studenter läser, eller förstår hur de ska läsa, spelar det ju inte så stor roll hur bra vi än designar våra seminarieupplägg. Insikten att universitetslärare inte kan ta för givet att studenter inser att läsande är viktigt, och kanske inte heller har de nödvändiga läsfärdigheterna, har växt sig starkare. Mycket tyder på att vi behöver tänka om och utveckla pedagogiska verktyg för att bättre möta den nya generationens förändrade läsvanor och förhållningssätt till längre texter. AHF har tidigare skrivit om forskning som undersökt skillnaderna mellan erfarna forskares och studenters sätt att läsa, och där olika pedagogiska grepp för att öka studenters akademiska litteracitet diskuteras. Hur läser och tolkar vi egentligen en vetenskaplig text? Ge dina studenter nya läsglasögon! Den här artikeln kanske inte direkt flyttar forskningsfronten framåt (det är lite oklart hur den bidrar till forskningsfältet). Men det roliga med den är att den är generös både med illustrationer av hur konkreta läsguider kan utvecklas och med konkreta exempel på olika typer av fallgropar som författarna själv har ramlat i. På så vis är texten lätt att relatera till den egna undervisningspraktiken och den stimulerar till reflektioner om hur läsguider skulle kunna användas och designas för att vara till större hjälp för studenterna. CeUL ger i höst en ny högskolepedagogisk fördjupningskurs för universitetslärare. Start 17 oktober. För dig som vill hitta effektivare sätt att stötta dina studenters akademiska litteracitetsutveckling. Kurs: Akademisk litteracitetsutveckling — att främja studenters läsande och skrivande Ett pågående spännande och intressant pedagogiskt utvecklingsprojekt att hålla ögonen på är årets pedagogiska ambassadörsprojekt vid Institutionen för mediestudier "Att läsa vid universitetet" . Projektet har den långsiktiga avsikten att göra läsande och strukturerade samtal om läsande till en schemalagd, kollektiv studieaktivitet. Den pedagogiska förhoppning är att eventuella negativa känslor förknippade med akademiskt läsande på så sätt fortare ska kunna övergå i nyfikenhet, lustfylldhet och en känsla av intellektuell kapacitet. Pedagogiskt ambassadörsprojekt "Att läsa på universitetet" Text: Maria Wendt, Institutionen för ekonomisk historia och internationella relationer Studien Becker, Karin L, Gilbert, Danielle & Bezerra, Paul (2024) Promoting College Reading Completion and Comprehension with Reading Guides: Lessons Learned Regarding the Role of Form, Function, and Frequency, Journal of Political Science Education, (20) 1: 14-30. Nyckelord: Akademisk litteracitet, studenters läsande, läsguide