På frågan vad som är mest utmanande på jobbet är det inte alls ovanligt att arbetsterapeuter svarar kommunikation. Varför är det så svårt att prata med varandra – utan att krångla till det? Catrin Norrby, professor i nordiska språk, ger sin syn på saken i tidningen Arbetsterapeuten. Catrin Norrby forskar bland annat om sociolingvistik, samtalsanalys och interkulturell kommunikation. – Ett bra samtal är när båda går därifrån och inte tänker på det över huvud taget. Som ny på jobbet kan det ta tid att bli en del av gruppen. Termer och begrepp har man med sig från utbildningen, men varje arbetsplats präglas av ett eget sätt att prata och agera. Och så finns det ju vissa maktstrukturer att följa.
Hövligheten i användandet av namn besvaras inte i brevskrivarens möten med granne, optiker, bibliotekarie eller busschaufför. Svenska Dagbladets etikettexpert reder ut vad som gäller med hjälp av bland annat språkforskaren Catrin Norrby.
Metodutveckling för interprofessionell samövning (MIS) är en satsning initierad av Tolk- och översättarinstitutet (TÖI) för att arbeta med metodutveckling gällande samövningar mellan TÖI:s tolkstudenter och studenter på andra akademiska yrkesutbildningar.
Många lyssnare hör av sig till redaktionen för Sveriges radios program Nordegren & Epstein i P1, om att programledarna Thomas och Louise borde sluta avbryta varandra. Men frågan är om de verkligen avbryter varandra eller om de istället pratar samtidigt? Catrin Norrby, professor i nordiska språk, samtalar med programledarna om samtalskonstens mysterier. Då kan man nästa höra hur en av er sitter lite grand så här och hoppar och vill komma in och säga sitt. Lyssna på inslaget: Hur förs det goda samtalet? 2021-02-10 [Inslaget 18:28–28:48 min. Catrin Norrby kommer in vid 19:58 min.]
Carin Franzén, professor i litteraturvetenskap vid Institutionen för kultur och estetik, har organiserat panelen "Epicureanism and Stoicism in Women’s Literary Production in 16th and 17th Century Europe", i Sixteenth Century Society & Conference (SCSC) 2021. Panelen organiserades inom forskningsprojektet "En annan humanism: Kvinnliga tidigmoderna fritänkare och subjektivitetens gränser". I panelen, som ägde rum den 30 oktober, presenterades den senaste forskningen från projektet "En annan humanism: Kvinnliga tidigmoderna fritänkare och subjektivitetens gränser". Forskningsprojektet leds av Carin Franzén och drivs tillsammans med litteraturvetaren Nan Gerdes, Roskilde University. Vid panelen framträdde de båda med presentationerna: Carin Franzén: Queen Christina’s Heroism. Nan Gerdes: Epicurean Virtues for a Post-Heroic Age? Tracing the Critique of Heroism in Madame Deshoulières’ Poetry and Drama. Läs mer om forskningsprojektet "En annan humanism: Kvinnliga tidigmoderna fritänkare och subjektivitetens gränser" Läs mer om Sixteenth Century Society & Conference (SCSC)
Konstprofessor Sabrina Norlander Eliasson vid Institutionen för kultur och estetik, har tilldelats medel från Vetenskapsrådet för sitt forskningsprojekt Konst och vetenskap. Mobilitet och kulturell transfer under Frihetstiden.
Riksbankens Jubileumsfond har beslutat vilka forskare som får medel i årets ordinarie utlysning. En av dessa är Mauro Zamboni, professor i allmän rättslära, som tilldelats 719 000 kronor till projektet "En middle range-teori för lagstiftning i en globaliserad värld".
Christina Ramberg, professor i civilrätt, och Dennis Martinsson, doktor i straffrätt är två av de elva som har nominerats av Dagens juridiks läsare till utmärkelsen "Årets jurist 2021".
Stora ansamlingar av cyanobakterier, som gynnas av havets uppvärmning och förs mot kusten av vinddrivna och turbulenta strömmar, är inte bara en olägenhet som stör sommarplanerna längs Östersjökusten. De förbrukar syre vid nedbrytning, kan vara giftiga för människor och djur och kan dessutom påverka vattenkvalitet. I ett nytt tvärvetenskapligt projekt ska forskare reda ut kopplingen mellan fysiska och biologiska processer kring algblomningarnas utbredning och ta fram verktyg som kan förutse hur de förändras i ett varmare klimat.
Nu finns boken The Original Portrayal of Mozart's Don Giovanni, av teatervetearen Magnus Tessing Schneider tillgänglig i open access. I år har även essäsamlingen Don Giovanni’s Reasons: Thoughts on a masterpiece utkommit, redigerad av Tessing Schneider och författad av Felicity Baker, forskare i franska vid University College London. Magnus Tessing Schneider är forskare i teatervetenskap vid Instituitonen för kultur och estetik. Bland hans forskningsintressen finns 16- och 1700-talsteater, relationen mellan dramaturgi, och estetisk teori och scenisk-vokal framställning hos Shakespeare och i italiensk opera. Här kan du läsa mer om Tessing Schneiders forskning Två nya böcker om Mozart's Don Giovanni
Europeiska kommissionen har just offentliggjort 2021 års "Sweden Country Report of Non-discrimination". Bakom den står Paul Lappalainen, doktorand i europarätt och medlem av European Equality Law Network.
Vetenskapsrådet har tilldelat 12,5 miljoner kronor till tre projekt som leds av Kari Andén-Papadopoulos, Kristoffer Noheden och Doron Galili vid Institutionen för mediestudier, Stockholms universitet. De tre projekten som omfattas är: Kari Andén-Papadopoulos får 6 165 000 kronor för "Digitala ögonvittnesbilder och kampen för mänskliga rättigheter". Period: 2022-2025. Ämne: Medievetenskap Kristoffer Noheden får 3 720 000 kronor för "Dokumentär surrealism". Period: 2021-2023. Ämne: Konstvetenskap, filmvetenskap och litteraturvetenskap. Doron Galili får 2 600 000 kronor för "Rudolf Arnheims medieestetik". Period: 2021-2023. Ämne: Bildkonst och filmvetenskap. VR-bidrag inom humaniora och samhällsvetenskap Vetenskapsrådet har fattat beslut om vilka ansökningar som beviljats bidrag inom humaniora och samhällsvetenskap 2021 . Totalt beviljar VR nästan 440 miljoner kronor för åren 2021–2025. Digitala ögonvittnesbilder och kampen för mänskliga rättigheter Syftet med detta forskningsprojekt är att öka vår förståelse av det allt viktigare samspelet mellan digitala ögonvittnesbilder och den lokala och globala kampen för att värna mänskliga rättigheter. Det samtida digitala medie-landskapet kännetecknas av att en allt större mängd och bredd av aktörer – aktivister, ögonvittnen, förövare - nu, nästan rutinmässigt, dokumenterar krig, tortyr, politiskt våld och humanitära kriser i ögonvittnesbilder tagna med digitala (mobil)kameror och delade på sociala medier. Nya digitala bild-teknologier och plattformar utmanar i grunden traditionella synsätt på hur arbetet med att dokumentera, driva kampanjer mot, och åtala brott mot mänskliga rättigheter fungerar, och vem som utför det. På senare år har ögonvittnesbilder hämtade från sociala medier till exempel legat till grund för att personer har åtalats och dömts i svenska och tyska domstolar för krigsbrott i Syrien. 2000-talets globala protest-rörelser, inklusive valprotesterna i Iran 2009, de arabiska upproren och Black Lives Matter-rörelsen, vittnar också om hur avgörande digitala ögonvittnesbilder har blivit inte bara för att dokumentera och publicera orättvisor, men också för att hävda själva rätten att ha rättigheter. Många kommentatorer har välkomnat denna utveckling som en demokratisering av arbetet för mänskliga rättigheter, men än så länge saknas systematiska empiriska studier av hur dessa nya populära former och praktiker av politiskt bildskapande faktiskt nu omskapar, och själva omskapas av, dominerande institutionella normer och praktiker för mänskliga rättigheter. Detta forskningsprojekt avser att adressera denna kunskapslucka. Det kommer att använda sig av en etnografisk metod baserad på intervjuer och studier av mediepraktiker, i syfte att över en period av fyra år (2022-2025) undersöka 1) hur ledande internationella organisationer för mänskliga rättigheter använder sig av och definierar ögonvittnesbilder som ett bevis-verktyg i sitt kampanjarbete, 2) hur ögonvittnesbilder används och definieras som rättsliga bevis i domstolar och 3) hur de gräsrotsaktivister som skapar och delar dessa ögonvittnesbilder själva definierar och mobiliserar rättvise-potentialen i dessa bilder. Genom att på detta sätt kartlägga och analysera den pågående institutionaliseringen av digitala ögonvittnesbilder i kampen för mänskliga rättigheter, ger projektet ny och viktig kunskap om hur den radikalt ökade spridningen av och tillgången på dessa bilder nu på olika sätt utmanar och förändrar konventionella sätt att definiera och praktisera mänskliga rättigheter på. Samtidigt ger det också originella inblickar i hur ledande globala och lokala aktörer, praktiker och fält inom det nya digitala landskapet för mänskliga rättigheter nu på olika – och ibland kolliderande – sätt tolkar och i handling konstruerar dessa bilders betydelse för utövandet och upprätthållandet av mänskliga rättigheter. Sammantaget kommer dessa olika delstudier av tre överlappande och interagerande, men ändå distinkta fält för praktiserandet av mänskliga rättigheter ge en ökad empirisk och teoretisk förståelse av hur digitala ögonvittnesbilder nu på olika sätt utvecklar och utmanar traditionella ramverk för mänskliga rättigheter och dessas förmåga att svara på och avhjälpa globala orättvisor och maktmissbruk. Rudolf Arnheims medieestetik (in English) This project offers a critical consideration of the thought of prominent psychologist, theorist, and critic Rudolf Arnheim in relation to the fields of cinema and media studies today. Considered one of film theory’s key thinkers, German-born Arnheim was trained in Gestalt psychology, wrote film reviews in the Weimar era, studied the psychology of film aesthetics, and had an exceptionally long academic career that lasted to the 1990s. Notably, his 1933 book Film as Art became a landmark in theorizing cinema’s medium specificity and status as an art form. In the 1940s, Arnheim’s career veered from cinema towards studies of art theory and psychology. Consequently, while still regarding him a renowned film theorist, film scholars discuss his ideas almost exclusively with respect to his early works. My project, which is simultaneously a critical and archival one, challenges the reception of Arnheim's late work in two ways: first, by turning critical attention to discoveries of Arnheim’s little-known post-1939 work on cinema; second, by reassessing key elements in Arnheim’s theory in light of the currently shifting debates in the discipline that depart from considerations grounded in medium-specific distinctions. My aim, in this light, is to construct not a linear historical narrative of changes in media theory, but rather new theoretical constellations – bringing together Arnheim’s historical ideas in dialogue with ongoing debates in film and media theory.
"Något måste göras!" säger Tanja Schult, docent i konstvetenskap vid Stockholms universitet, om den centralt placerade statyn av den antisemitiske borgmästaren Karl Lueger (1844-1910) i Wien. Att medborgare har sprayat "Schande": "Skam" över hela statyn ser hon som en bra tillfällig lösning, men staden behöver göra något mer beständigt. Det finns flera sätt att hantera problematiska statyer och monument som den av Karl Lueger, säger Tanja Schult, docent i konsvetenskap vid Institutionen för kultur och estetik, i österrikisk media. Man kan flytta monumentet från en central placering och kontextualisera det och förklara dess historia. Som exempel nämner hon utställningen "Enthüllt", eller "Unveiled", i Berlin, där politiska monument som har blivit flyttade från stadsrummet ställs ut och historiseras. För tillfället fungerar vandaliseringen mycket bra. Jag satt framför statyn och märkte att det fick människor att prata om den. Tanja Schult om statyn över antisemiten Karl Lueger i centrala Wien. För att de monument som tar plats i stadsrummet ska kunna passa in med dagens demokratiska värderingar kan gamla statyer behöva bytas ut. Historiskt har staden fyllts av monument över män. Staden kan även göra monument över föregångare för demokratiska rörelser, som till exempel kvinnorättskämpar, eller över själva rörelsen istället för en individ. Att gamla statyer, som representerar anti-demokratiska värderingar, plockas bort ur staden, är nödvändigt ifall vi ska kunna resa monument över sådant som vi vill hylla i vår samtid, konstaterar Schult. Om nya monument tillkommer utan att något plockas bort blir staden övermöblerad. Läs artikel från 21 oktober i Wien Orf.at Läs artikel från 6 november i Orf.at I vinter utkommer den nya antologin Was denkt das Denkmal , om kulturen kring monument, med Tanja Schult i redaktionen. Läs mer om antologin Was denkt das Denkmal Den 7 november medverkar Tanja Schult i ett Kollokvium vid det moderna konstmuseet i Wien, om att förändra Lueger-Platz: Kollokvium om att förändra Lueger-Platz i Wien Här kan du se samtalet från kollokviet, Tanja Schult är med från 6:27:00 in i inspelningen:
När Vogue Scandinavia listar de tio bästa böckerna om skandinavisk stil hamnar Fashioned in the North: Nordic histories, Agents, and Images of Fashion Photography, redigerad av Anna Näslund Dahlgren, professor i konstvetenskap vid Stockholms universitet, i topp. Boken är ett mycket insiktsfullt verk skriver Isabella Rose Davey i Vogue Scandinavia.
Ellen Marklund har beviljats 4 313 000 kronor för projektet Statistisk inlärning och automatisk beräkning av mönster i ljudsekvenser. Projektet ska undersöka kopplingen mellan språkrelaterad förmåga (SL) och CAP, den perceptuella mekanism som innebär att hjärnan uppfattar mönster i ljud. Den språkrelaterade förmågan statistical learning (SL) är kopplad till olika aspekter av spädbarns språkinlärning, bland annat att uppfatta ord i flytande tal. I talsignalen finns inga pauser mellan ord, så om man inte redan kan orden kan det tyckas svårt att förstå var gränserna mellan orden är. Det har visat sig att spädbarn kan identifiera ord i en kontinuerlig talsignal där det inte finns några pauser, enbart baserat på hur ofta olika stavelser följer på varandra. Bidra till breddad kunskap om språkförmågan Computation of auditory predictability (CAP) är den mekanism som hjälper till att reda ut vilka ljud som hör samman i komplexa ljudmiljöer genom att identifiera vilka ljud som har samma respektive olika ljudkällor. CAP sker automatiskt och kan sägas vara en allmängiltig perceptuell mekanism. Syftet med projektet "Statistisk inlärning och automatisk beräkning av mönster i ljudsekvenser" är att ta reda på om SL går att härleda från CAP. Genom att explicit undersöka kopplingen mellan en språkrelaterad förmåga (SL) och en mer allmängiltig mekanism (CAP) kan projektet bidra till ny kunskap, inte bara om spädbarnets språkliga utveckling, utan också om språkförmågan ur ett bredare perspektiv. Ellen Markund är forskare i fonetik och barns språkutveckling vid Institutionen för lingvistik.
Litteraturvetenskapliga metoder ger oss verktyg att diskutera komplexa frågor om relationen mellan kultur och politik, skriver litteraturprofessor Frida Beckman i en debattartikel i Expressen den 29 oktober 2021.
Lydia Wistisen, forskare i litteraturvetenskap vid Institutionen för kultur och estetik, har tilldelats medel från Riksbankens Jubileumsfond för forskningsprojektet Barnet i skräpocen. I forskningsprojektet undersöker Wistisen de många funktioner som avfall har i svenska bilderböcker, barnprogram och barnteaterföreställningar under perioden 1969 till 1977, en period som i tidigare forskning framställts som särskilt fokuserad på miljöpolitik, miljöförstöring och återvinning.
Branka Marušić disputerade fredagen den 29 oktober 2021 på avhandlingen "The Autonomous Legal Concept of Communication to the Public in the European Union". Opponent var professor P. Bernt Hugenholtz, Amsterdams universitet.
Litteraturprofessor Thomas Götselius har tilldelats medel av Riksbankens Jubileumsfond för att under en sabbatical bedriva forskningsprojektet Författarens hand: Till handskriftens litteraturhistoria. Under sin sabbatical kommer Götselius även att vara Visiting scholar vid Bauhaus Universität Weimar.
Regeringen har beslutat att inrätta Institutet för mänskliga rättigheter den 1 januari 2022. Det blir en ny myndighet under regeringen som samtidigt ska vara oberoende. Pål Wrange, professor i folkrätt, blir en av de sju styrelseledamöterna som ska leda institutet.
I en ny rapport hävdar Barnrättsbyrån att barn på Statens institutionsstyrelses ungdomshem (SiS) utsätts för organiserad och systematisk våldsanvändning. Kavot Zillén och Pernilla Leviner, båda verksamma vid Stockholms Barnrättscentrum, bidrar till rapporten med en kommentar utifrån ett tvärprofessionellt perspektiv. Bakom rapporten "...Och jag kunde inte andas" - en granskning av våld mot barn på de statliga ungdomshemmen står organisationen Barnrättsbyrån. De har granskat 1788 stycken beslut om avskiljning från 2019-2020 i syfte att ta reda på i vilken omfattning barn på SiS utsätts för våld i samband med så kallad avskiljning samt hur detta våld ser ut. För att förstå resultatet ur de olika perspektiv som påverkar ett barns liv har Barnrättsbyrån därefter samlat ett antal experter från olika fält för att kommentera studien och frågan i stort. Kavot Zillén och Pernilla Leviner, båda verksamma vid Stockholms Barnrättscentrum vid juridiska institutionen, tillhör två av de forskare som blivit ombedda att kommentera rapporten. Under rubriken Juridik (sid. 51) skriver de bland annat: "En central fråga som väcks med anledning av den aktuella studien är om avskiljning som tvångsåtgärd verkligen är ett rättssäkert och ändamålsenligt sätt att skydda och stödja barn och unga när användandet av befogenheten är behäftad med så pass stora skaderisker. Precis som beskrivs i studien utsätts barn och unga i avskiljningssituationer i mycket hög utsträckning för våld. Detta trots att det kan medföra men för den unga, t.ex. i form av fysiska skador eller trauman och andra psykosociala problem. Frågan som tycks obesvarad i den rättsvetenskapliga litteraturen är om det överhuvudtaget är möjligt att använda denna åtgärd på ett rättssäkert sätt som är förenligt med barnkonventionens artiklar och barns rätt till en uppväxt fri från våld och övergrepp."
Anna Jörngården, forskare i litteraturvetenskap vid Stockholms universitet, skriver i SvD (25/10 2021) om den israeliske författaren David Grossman, som är i Stockholm för att motta det nyinstiftade Berman Literature Prize.
Maria Refors Legge disputerade torsdagen den 21 oktober 2021 på avhandlingen: ”Skolans skyldighet att förhindra kränkande behandling av elever – en rättsvetenskaplig studie”. Opponent var professor Håkan Gustafsson, Karlstads universitet.
