Politikerna måste se till att miljöinformation inkluderas i sjökorten, skriver forskarna Sofia Wikström och Joakim Hansen vid Östersjöcentrum i en debattartikel i Svenska Dagbladet, tillsammans med debattörer från Svenska båtunionen, Skärgårdsstiftelsen och Värmdö kommun. I debattartikeln konstaterar skribenterna att det finns en stor vilja bland båtägare att bidra till ett hållbart nyttjande av ekosystemet, men för att kunna göra det måste de få veta hur det marina livet ser ut under ytan. Idag saknar sjökorten viktig information om var det är olämpligt att gå i land, färdas eller kasta ankar. Det är inte tillräckligt att som idag endast vissa skyddsområden finns utmärkta såsom fågel- och sälskyddsområden. Därför uppmanar vi Sveriges riksdag att ge Sjöfartsverket, som idag ansvarar för våra sjökort, i uppdrag att tillgängliggöra miljöinformation till alla som vistas i vår skärgård. Läs hela debattartikeln här
Sedan EU:s fiskeripolitik reformerades på 2010-talet har tre av de sju fiskbestånden i Östersjön kollapsat och oroande tecken finns för ytterligare två. Östersjöcentrums forskare och omvärldsanalytiker deltog nyligen i en hearing i EU-parlamentet i Bryssel för att förklara varför politikerna bör vara mer restriktiva när det gäller fiskekvoterna.
Vattnet i framför allt Stockholms mellanskärgård blir allt klarare, med rekord på sju meters siktdjup i somras. Allt mindre näring verkar nå fjärdarna i den här delen av skärgården sommartid. I många andra delar av kusten är trenden tyvärr den motsatta, med ett mer näringsrikt och grumligt vatten.
Återigen läggs havspropositionen i malpåsen. Även den här regeringen väljer bort möjligheten att ta ett samlat grepp kring havsfrågorna. Då missar man chansen att både öka genomförandet av redan beslutade åtgärder och lagkrav, och komplettera med nya. Regeringen meddelade i sin vårändringsbudget den 17 april 2023 att den inte kommer att lägga någon havsmiljöproposition i år, trots att en sådan aviserades i höstas. En havsproposition har diskuterats sedan miljömålsberedningen presenterade sitt omfattande betänkande ”Havet och människan” i januari 2021. Betänkandet var resultatet av drygt ett och ett halvt års arbete där samtliga riksdagspartier deltog och enades om en rad åtgärder som borde genomföras. Poängen med en parlamentarisk beredning är att när partierna kommit överens bör förslagen lättare kunna lotsas genom riksdagen. När inga sådana initiativ tas, är det ju förspillt arbete och återigen en förlorad möjlighet att driva på havsfrågorna. Satsningar behövs eftersom haven mår dåligt och tillståndet i havet speglar vad som görs på land. Med andra ord är havet ingen sektorsfråga. Det som sker på land hamnar i vattnet. Man borde alltså i högre grad ha en sektorsövergripande ansats vid fysisk planering. T ex borde regionala handlingsplaner integreras med åtgärder inom havs-, vatten och art- och habitatdirektiv och bidrag via olika stödsystemen (fiske- respektive jordbrukspolitiken) samordnas. Att det inte blir någon havsmiljöproposition får genomslag i vårändringsbudgeten. Havs- och vattenmyndighetens anslag skärs ner med sex miljoner. I övrigt klarar sig den snäva, kortsiktiga havspolitiken lite bättre än andra miljöfrågor med undantag för miljöövervakningen. Redan i höstas skar regeringen ner anslagen till miljöövervakning, vilket har uppmärksammats av olika aktörer. Att utveckla och förbättra miljöövervakningen är en grundbult i havspolitiken. Utan mätdata är det svårt att bistå samhället med kunskap om vilka åtgärder som fungerar bra och är kostnadseffektiva. Tio angelägna åtgärder Miljömålsberedningens betänkande vore en bra utgångspunkt för en havsproposition men måste förstås inte begränsas till detta. Stockholms universitets Östersjöcentrum har tagit fram förslag på tio angelägna åtgärder som borde genomföras nu: Integrera jordbrukets växtodling och djurhållning så att stallgödsel hanteras bättre och växtnäringsutnyttjandet ökar. Förbättra reningen av enskilda toalettavlopp i Sverige och verka för att avloppsreningen i övriga Östersjöländer förbättras. Kräv märkning av kemikalieinnehållet i varor. Inför en försiktighetsfaktor i riskbedömningar av kemikalieblandningar. Hantera kemikalier gruppvis, i stället för en och en. Flytta ut trålgränsen till 12 sjömil längs hela ostkusten. Ta höjd för den vetenskapliga osäkerheten genom att sätta fiskekvoter till max 50 procent av FMSY (beräknat maximalt uthålligt fångsuttag). Stoppa allt fiske efter ål. Begränsa antalet bryggor och båttrafiken i känsliga grunda kustmiljöer. Undvik att placera vindkraftsparker i områden där de stör utsatta populationer av sjöfågel, fisk och tumlare. Dessutom måste havets roll i klimatarbetet stärkas kraftigt, särskilt kustens roll. Det har varit ett eftersatt område sedan länge. I de nationella klimatberäkningarna ingår inte haven alls. Detta måste ändras eftersom kusten har en viktig roll i klimatarbetet och eftersom havsförvaltningen påverkar havens möjlighet att binda eller släppa ut klimatgaser. Allt detta och mycket mer borde en havsproposition ta upp. Nu blir det i bästa fall enstaka insatser istället för ett samlat grepp. Medan vi väntar på detta borde åtminstone redan beslutade åtgärder genomföras fullt ut. Det är som vanligt brist på implementering av rådande lagstiftning, något som många aktörer efterfrågar, även EU-kommissionen. Att det inte blir en havsmiljöproposition 2023 måste inte nödvändigtvis innebära att den inte kan komma 2024. Arbetar miljöministern för en sådan är det bara att önska henne lycka till. Havsmiljön är för viktig för att slarvas bort. Text: Gun Rudquist Läs mer Östersjöcentrum presenterar tio viktiga åtgärder för Östersjöns miljö Politiskt stöd för flera Östersjöåtgärder – vad hände sen? Havet och människan SOU 2020:83, delbetänkande av Miljömålsberedningen
Alexander Stockhaus har en masterexamen i marinbiologi från Stockholms universitet och arbetar nu som miljökonsult med inriktning mot föroreningar i akvatiska miljöer, på det rådgivande ingenjörsföretaget Niras. Han upplevde fältstudierna som något av det roligaste och viktigaste i sin utbildning. Jobbet innebär både arbete på kontoret och ute i fält. Inne på Niras kontor på Hantverkargatan i centrala Stockholm sammanställer Alexander data, arbetar med geografiska informationssystem (GIS) och skriver rapporter. Han har även ansvar för en del utrustning – översyn, kalibrering och annat arbete för att se till att utrustningen fungerar så bra som möjligt ute i fält. Det är en väldigt öppen och trevlig arbetsplats, säger Alexander. – Om jag är i fält är dagarna ganska annorlunda och det beror mycket på vilken typ av fältarbete vi ska göra. Det kan variera från att åka båt, fiska, ta vattenprover och sedimentprover, till att jobba på land, där jag tar lodningsdata eller provtar grundvattenrör. Älskar att få vara ute i fält och jobba på vattnet
Forskaren Bo Gustafsson, chef för Baltic Nest Institute vid Stockholms universitet, är en av de nya ledamöterna i vattendelegationen för Norra Östersjöns vattendistrikt. – Ett spännande och hedrande uppdrag, säger Bo Gustafsson.
Utsättningar av lax och ål ska i vissa fall kompensera för vattenkraftens påverkan. Men för fiskbestånden innebär utsättningarna mer stjälp än hjälp, enligt forskarna som deltog i senaste Baltic Breakfast, och när miljötillstånden för vattenkraften nu ses över bör utsättningarna omvärderas.
Under två marsdagar hade hundratals gymnasister stämt träff med Östersjöforskare från Stockholms universitet och SLU på Baltic Sea Science Center på Skansen. Ämnena rörde sig från vad som händer på land till vad som pågår under havsbotten. Gymnasieklasser från hela Stockholms län hade bokat in sig på olika pass med forskarna. Hydrologen Benoît Dessirier från Stockholms universitets Östersjöcentrum gav en historisk återblick på hur vi människor skaffat fram näring till våra jordbruksgrödor, och vilka konsekvenser dagens metoder har på vattenkvaliteten i Östersjön. Oceanografi Från Meteorologiska institutionen vid Stockholms universitet medverkade oceanograferna Inga Koszalka och Matteo Masini. Inga berättade hur man med hjälp av driftmätare – små flytbojar med drivankare och GPS-sändare – kan följa havsströmmarna och använda kunskapen för att göra modeller som kan förutspå algblomningar. Något som bland annat avsaltningsverken på Gotland är mycket intresserade av, eftersom kraftiga algblomningar proppar igen anläggningarna. Matteo lät eleverna göra ett enkelt försök, för att förstå hur vinden som blåser vid Sveriges ostkust leder till uppvällning av kallt, salt, näringsrikt vatten från djupare vattenlager. Och de fick koll på vad en ”idealiserad modell” är. Algblomning kan ge mindre giftig fisk! Det finns flera institutioner vid Stockholms universitet, där forskare på olika sätt bidrar till vår kunskap om Östersjön. Ekotoxikologen Agnes Karlson från Institutionen för ekologi, miljö och botanik gav ett spännande perspektiv på cyanobakterieblomningar – och hur de faktiskt kan göra att fiskar som vi människor vill äta hinner få i sig mindre miljögifter innan de vuxit sig stora nog att hamna på våra middagstallrikar. Marina geofysikern Christian Stranne från Institutionen för geologiska vetenskaper berättade om sin väg in i forskningen – som inte behöver vara självklar och man behöver inte vara skolans bästa elev – däremot gärna passionerat intresserad av ämnet och envis. Han berättade också om sin forskning på gashydrater – framför allt metan infruset i havsbotten – som man fruktat kan ha ödesdiger inverkan på vårt klimat. Mjölk eller havredryck? Även forskare från Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, medverkade, bland annat Helena Aronsson, som jämförde miljöpåverkan av mjölk och havredryck. Vad ska man egentligen välja om man vill minska övergödning, värna den biologiska mångfalden och hejda klimatförändringarna? Svaret visade sig vara mer komplicerat än man kan tro. Eleverna fick också träffa driftsättningsledaren Peter Moraeus från Stockholm Vatten och Avfall, som kunde berätta om hur avloppsverket i Henriksdal i Stockholm byggs ut och utrustas med en ny reningsmetod. Nästa chans för gymnasieklasser att stämma träff med Östersjöforskare på Skansen blir under ForskarFredag i september. Text: Michaela Lundell Läs mer om Benoît Dessiriers forskning Läs mer om Inga Koszalkas forskning Läs mer om Matteo Masinis forskning Läs mer om Agnes Karlsons forskning Läs mer om Christian Strannes forskning
En av de nio utvalda forskare som får sin forskning omsatt i ett musikaliskt verk under Östersjöfestivalens Baltic Sea Festival Science Lab 2023 är Åsa Nilsson Austin, postdoktor vid Stockholms universitets Östersjöcentrum. Hur det känns att få sin forskning tonsatt? "Nytt, utvecklande och framförallt jättespännande och jättekul!" – Det känns jättespännande. Det är verkligen outforskad mark för mig, och för alla inblandade tror jag, säger Åsa. I sin forskning tar Åsa Nilsson Austin reda på hur mycket kol och näring som binds i vassmiljöer och vad som händer i miljön när vassen klipps. Men hon undersöker också människans relation till naturen i skärgården. För att kunna skapa det nya verket tillsammans med kompositören Anna Berg och regissören Elisabet Ljungar, har Åsa fått fundera kring vilket budskap hon vill förmedla till publiken. Hon har berättat mycket om sin forskning för både regissör och kompositör. Det har hjälpt att koppla budskapet till fysiska miljöer, känslor och sinnesintryck för att budskapet ska bli lättare att förstå. Under digitala träffar med regissören och kompositören, diskuteras texten som Åsa arbetar med och hur text och musik ska kombineras. Fick sin kompositör
Åsa Nilsson Austin, postdoktor vid Stockholms universitets Östersjöcentrum har fått ett av Stiftelsen BalticWaters2030 stipendium till forskare i början av karriären. ”Jag är jätteglad och väldigt tacksam, nu blev det ännu roligare att forska” säger en jublande glad stipendiat.
En nyligen publicerad doktorsavhandling visar att Östersjöns vitmärlor – nyckelarter i havet – mår bra av att äta cyanobakterier. Detta är en god nyhet eftersom cyanobakterierna väntas öka och sprida sig norrut med de pågående klimatförändringarna. Avhandlingen kunde också visa att miljögifter som väntat överlag påverkar vitmärlorna negativt, och att de som lever i Bottenhavet verkar vara särskilt känsliga för miljögifter.
Gäddan tillbringar en stor del av sin livstid i vikar bland vass och undervattensvegetation. Där kan den både få skydd och hitta mycket bytesdjur. Samtidigt som vassområden är viktiga livsmiljöer för många fiskarter, kan vassen lätt ta över ett område. Det finns farhågor om att vassbältena kan bli för omfattande så att fiskens livsmiljöer försämras. Vassklippning har därför föreslagits som en fiskevårdsåtgärd för att gynna gäddan vid kusten. I en nyligen publicerad studie har forskare tittat närmare på hur mängden vass påverkar gäddan. På senare år har gäddan minskat i både antal och storlek i Östersjön. Det beror troligen på flera faktorer såsom övergödning, överfiske samt minskande, försämrade och isolerade livsmiljöer. I andra delar av världen har snabbväxande vegetation som vass visat sig påverka fiskbestånd negativt. Vassen kan dessutom trycka undan annan vegetation, vilket minskar den biologiska mångfalden. Även om gäddan trivs i vassen, har det visats att alltför täta och ensidiga vassområden kan begränsa tillväxten hos vuxna gäddor. - Alltför stor andel vass har på andra håll visat sig minska mångfalden av bytesdjur som är viktiga för gäddan, både när den är ett litet yngel och när den växt upp. Därför bestämde vi oss för att undersöka hur det ser ut längs Svealandskusten, säger limnologen Niklas Niemi som är huvudförfattare till studien. Lekande gäddor trivs i riklig vegetation
