Hur hänger det egentligen ihop? Det där med övergödning, fiske och hur ekosystem längs våra kuster mår? 25 deltagare från hela Östersjöregionen närstuderar Östersjön, och testar att vara forskare vid Askölaboratoriet under en sensommardag. Ett tydligt miljöengagemang präglar ledarskapsutbildningen "Rotary Youth Leadership Award (RYLA) Baltic Sea 2023". Med hjälp av Askölaboratoriets experter undersöker deltagarna sambanden och funderar över Östersjöns förutsättningar, utmaningar och lösningar för att ta god hand om vårt gemensamma hav. Ellen Schagerström, forskare i marin botanik, går igenom några av de grundläggande miljöerna där flera av Östersjöns arter börjar sina liv. I undervattensdjunglerna, bland kransalger, sjögräs och blåstångskogar finns skydd och gott om mat och möjlighet för yngel och smådjur att frodas. Dessa små samhällen är en barnkammare för flera delar av näringsväven i Östersjön, men de är beroende av att det omgivande vattnet är klart och friskt. – Bottenvegetationen påverkas av näringsbelastningen. När vattnet blir övergött ökar mängden växtplankton och påväxtalger, siktdjupet minskar och solljuset når inte lika djupt ner i vattent. Övergödningen har varit ett stort problem för blåstången, men vi har flera exempel på hur man har åtgärdat avlopp och rening och därefter kunnat se att tången återhämtar sig. Men det tar tid, säger Ellen Schagerström.
– Man ska våga gå utanför sin bekvämlighetszon, då kan det hända spännande grejer, säger forskaren Åsa Nilsson Austin, som precis framfört sin forskning i poetisk dräkt, i ett nyskapat musikaliskt verk under Östersjöfestivalen.
Professorerna och kollegorna Jacob Carstensen från Danmark och Daniel Conley från Lunds universitet har tillsammans tilldelats årets Björn Carlsons Östersjöpris på 3 miljoner kronor. Deras forskningssamarbete har utvecklat och breddat förståelsen för hur Östersjön påverkats av övergödning och andra mänskliga aktiviteter, och har dessutom haft avgörande betydelse för de åtgärder som genomförts för att förbättra situationen. Stockholms universitet har ledamöter i både stiftelsens nomineringskommitté och styrelse, och har därför ett särskilt intresse för detta pris. Dessutom har pristagarna samarbetat med många forskare på Stockholms universitet. En av dessa forskare är Bo Gustafsson som leder arbetet med beslutsstödsystemet Baltic Nest Institute (BNI) vid Stockholms universitets Östersjöcentrum. – Jag började jobba med Jacob och Daniel redan runt år 2000, då vi alla arbetade i ett EU-projekt om betydelsen av atmosfärsdeposition för algblomningar. Vi har blivit mycket goda vänner genom åren så jag är väldigt glad att de fått priset i år! Jacob blev också ledare för danska BNI ungefär samtidigt som jag.
EU-kommissionen föreslår att allt riktat fiske efter sill/strömming i centrala Östersjön och Bottniska viken stoppas nästa år. "Förslaget att stoppa sillfisket i så gott som hela Östersjön är både historiskt och tragiskt – men tyvärr också nödvändigt", säger Östersjöcentrums fiskeforskare Henrik Svedäng. Den 23-24 oktober träffas EU:s fiskeministrar för att bestämma kvoterna för nästa års fiske i Östersjön. I år lär förhandlingarna bli ovanligt dystra. Sedan tidigare råder fiskestopp på all torsk i Östersjön samt på den västra vårlekande sillen. Och på måndagen aviserade EU-kommissionen förslag om att allt riktat sillfiske i centrala Östersjön och Bottniska viken ska stoppas under nästa år. – Det innebär en nedstängning av hela fisket i hela Östersjön. Torskfisket är redan stoppat, liksom sillfisket i västra Östersjön. Nu aviseras en stängning av resterande sillfiske, med undantag för sillfisket i Rigabukten, säger Henrik Svedäng. Från lovande till katastrof Kommissionen baserar sitt förslag på ICES vetenskapliga uppskattningar, som visar att de båda sillbestånden är allt för små och i dåligt skick. I centrala Östersjön har
Larmen om sillbrist längs Sveriges östkust fortsätter att komma. Eftersom det saknas systematisk miljöövervakning av sillen i kustområdena vet forskarna inte om och i så fall varför det är ont om sill. Men en ny studie om situationen i södra Stockholms skärgård styrker kustbornas observationer. De senaste årens intensiva diskussioner om sillbeståndens situation i Östersjön har sitt ursprung i kustfiskarnas larm om brist på sill längs ostkusten, från Bottenhavet i norr till Hanöbukten i söder. I flera hundra år har kustfisket generellt sett haft goda fångster under vår och höst när sillen söker sig till grundare vatten för att leka. Men så är det inte längre. Fångsterna har minskat drastiskt, liksom förekomsten av äldre och mer storvuxna sillar. I kustkommunerna hävdar man det är det storskaliga pelagiska trålfisket nära kusten och trålgränsen som är problemet. Men eftersom det saknas miljöövervakningsdata och vetenskapliga bevis har det varit svårt att få gehör hos regeringen och fiskeriförvaltningen. Borde ha bättre koll – Sillen har alltid varit den dominerande arten för kustfisket längs ostkusten. Eftersom har varit är en så pass viktig art för det svenska kustfisket är det ganska konstigt att förvaltningen inte har haft bättre koll på sillbestånden i kustområdet, säger Henrik Svedäng, fiskeforskare vid Stockholms universitets Östersjöcentrum. Om det hade funnits en utbredd och systematisk miljöövervakning av sillbestånden i kustområdet under de senaste 20-30 åren hade dagens problem sannolikt upptäckts tidigare. – Larmen om sillbrist vid kusten hade i bästa fall kunnat kontrolleras ganska omgående, och då hade också eventuella åtgärder kunnat sättas in med en gång, säger Henrik Svedäng. Studie bekräftar sillbristen Under några sommarveckor i augusti 2021 genomförde Sveriges lantbruksuniversitet (SLU Aqua) undersökningar i södra Stockholms skärgård på uppdrag av Stockholms länsstyrelse och Stockholms universitet. Med hydroakustik och provtrålning i Himmerfjärden samt runt öarna Askö och Nämdö ville forskarna få en bild av förekomsten av strömmingsyngel, sill och andra fiskarter. Syftet var att reda på om de lokala kustfiskarnas utsagor verkligen stämde. Resultaten publicerades nyligen i den vetenskapliga tidskriften Fisheries Research och visade att det tycks ha skett stora förändringar i fisksamhället. I liknande provtrålningar som gjordes i Himmerfjärden för 20 år sedan, under åren 2002-2004, dominerades fångsterna av strömmingsyngel (55%), följt av skarpsill (29%) och ettåriga eller äldre strömmingar (14%). Mängden storspigg var på den tiden obefintlig. – Vi fick även en indikation om att det var väldigt lite äldre fisk jämfört med hur det såg ut för nästan 20 år sedan. Det finns alltså en risk att beståndet har decimerats väldigt mycket, säger Henrik Svedäng.
Debatten om sill- och strömmingsfisket i Sverige har varit het under sommaren. Läget för de hotade Östersjöbestånden blir allt mer kritiskt, samtidigt som ett fortsatt fiske tillåts. Genom motstridiga besked från det ansvariga forskningsrådet ICES, som ger EU:s fiskeministrar rekommendationer till kvotsättning, så har den svenska regeringen ett sällsynt bra tillfälle att kräva ett fiskestopp. Om man lyckas, kan ett sådant beslut bli prejudicerande, även för andra pressade fiskbestånd. Östersjöcentrums Henrik Svedäng och Charles Berkow förklarar i DN debatt varför denna möjlighet har uppstått. Till artikeln: DN Debatt 11 aug - Så kan Sverige agera för att rädda strömmingen
En stor expedition har landat på Askö. Under 1,5 år rör sig ”TREC – Traversing European Coastlines” längs Europas kuster och gör stopp på utvalda platser för att provta både luft, land och vatten. Det är tidig morgon och havs- och landteamen från det gigantiska TREC-projektet vaknar i sina hytter ombord Electra af Askö, som är Stockholms universitets forskningsfartyg med hamn vid Askölaboratoriet i Trosa skärgård. Expeditionen startade i slutet på mars i Bretagne, och har sedan rört sig utmed kusterna i Frankrike, Belgien, Nederländerna, Tyskland, Danmark, Polen, Baltikum och Finland. Nu har den kommit till Sverige och Askö, och en lång dag av provtagning längs transekter från grunt vatten i havet, upp på stranden och in i skogen väntar. Samarbetar med forskningsstationer Det är ett gigantiskt paneuropeiskt projekt, som leds av European Molecular Biology Laboratory, med huvudkvarter i Heidelberg i Tyskland, i samarbete med ett stort antal marina forskningsstationer runtom i Europa. Expeditionen kommer närmast från Askös systerstation vid Finska vikens mynning – Tvärminne zoologiska forskningsstation, via Åbo Akademi, och efter stoppet vid Askölaboratoriet ska den vidare till Kristineberg Center på Västkusten. Därifrån går färden vidare till Norge, Storbritannien och Irland och ned längs Biscayabukten och Atlantkusten ända till Cádiz i sydligaste Spanien. Nästa år fortsätter expeditionen till Medelhavet.
Under årets Almedalsvecka arrangerade Östersjöcentrum två välbesökta seminarier, som båda streamades och går att se i efterhand. Det ena handlade om havets förmåga att binda kol och hur en klimatanpassad havsförvaltning kan bidra till att flera miljömål uppfylls. Det andra seminariet diskuterade hur den marina miljöövervakningen ska kunna möta åtgärdsbehoven samtidigt som anslagen skärs ned. Almedalsveckan var i år nedbantad till i praktiken tre dagar, med ungefär hälften så många evenemang som under rekordåret 2019. – Det var egentligen mycket mer lagom, säger Ellen Bruno, omvärldsanalytiker på Östersjöcentrum som var på plats. Nu hann man faktiskt vara med på de flesta marina evenemang och arrangörerna slapp konkurrera om publiken. Politikerna och företagen var på plats, men nyhetsbyråernas stora tält saknades liksom många av civilsamhällets organisationer. Trenden med stängda dörrar och exklusiva rundabordssamtal är dock fortsatt stark. De drar tyvärr många makthavare ifrån de öppna mötena. Almedalsveckans miljöseminarier dominerades av vindkraft till havs, energifrågorna och en del diskussion om hållbar mat och krisberedskap. Ett seminarium arrangerat av SLU handlade om fisk och marint skydd. Blått kol och klimateffekter i klimatbudget och havsförvaltning
I årets undersökningar finns ett delprojekt som handlar om att ta reda på när blåstången blir redo att föröka sig längs den långa svenska kusten. Dock saknas ännu så länge rapporter från Bottenhavet. Så ta en tur till stranden om du befinner dig där! Rapporter från medborgarforskare runt om i landet visar att de tidigaste plantorna var mogna redan vid fullmånen 14 april i Öresund. De flesta plantor i söder var mogna i maj och i Stockholmstrakten var den stora leken i juni-fullmånens sken. Nu i början av juli har tången mognat även på djupare platser i Stockholms ytterskärgård. Undersök Bottenhavet Enligt förra årets undersökningar så borde blåstången nu hunnit bli mogen också i Bottenhavet. Så kommer du till en havsstrand någonstans mellan Gräsö och Umeå där det växer blåstång, prova gärna att snitta några förökningstoppar och kolla mognaden. Skicka sedan in en rapport och ett foto. Och glöm inte att berätta var du var. Gärna med både namn och koordinater! Några bra länkar Här finns mer information om projektet och hur man gör . Eller titta på denna YouTube-video där projektledaren Lena Kautsky –Tant Tång– berättar och visar hur man gör. När startar blåstångens förökning hos dig? Regelbundna rapporter från projektet publiceras här , och här är den senaste rapporten om blåstångens förökning Rapport 3, Vecka 27 (4876 Kb) Också dags att kolla livet i tången
Naturens mångfald är fantastisk, och i detta nummer av Havsutsikt får du många exempel på det. Från den enorma variationen som finns när det gäller fiskars kärleksliv till hur de bottenlevande djuren rustar sig för framtiden. Du får lära känna både den hotade doldisen bergand och silltruten – havets globetrotter. Dessutom resonerar vi kring måsar som flyttar in i städerna. Varför gör de så, och vad är människans roll? Kan det vara vi som bjudit in dem? Den tryckta versionen av Havutsikt har fått en alldeles ny kostym med flera nya element. Exempelvis finns det spännande ”Forskarminnet” och ”Så funkar det” där läsaren får bekanta sig med instrument och tekniker som används i havsforskarnas arbete. Havsutsikt presenterar marina forskningsnyheter från hela Sverige. Från Stockholms universitet kan du denna gång läsa om cyanobakteriernas nyckelroll i Östersjöns näringsväv och hur bottenlevande djur är rustade för framtiden . Numret i sin helhet hittar du på havet.nu/havsutsikt . Om du inte redan får tidningen i din brevlåda eller inkorg så kan du prenumerera här .
Det är angeläget att de långsiktiga lösningarna för att minska näringsbelastningen från land inte åsidosätts och musselodling prioriteras vid fördelning av resurser för att minska övergödning, skriver forskare och analytiker vid Östersjöcentrum i en kommentar. Återigen är musselodling i Östersjön för att minska övergödning på tapeten. Musslornas förmåga att ta upp kväve och fosfor lyfts fram som en lösning för att minska höga halter av dessa övergödande ämnen i havet. Premo, som samarbetar med Apotea, skriver i ett pressmeddelande från 8 juni 2023 att man ger ytterligare en miljon till musselodling i Stockholms skärgård för att minska övergödningen, ett projekt som drivs av Ecopelag. Alla initiativ för att åtgärda övergödningen är angelägna och välkomna, men det kan vara på sin plats att reda ut stort och smått när det gäller flöden av kväve och fosfor i Östersjön. Den långsiktiga lösningen är förstås att minska tillflödena från land så mycket det går, men i vissa fall kan det vara värt att få bort fosfor som redan finns i Östersjön. Att Östersjön är övergött vet alla. Men att det långsamt går åt rätt håll är inte lika känt. De senaste decennierna har tillförseln av näring till Östersjön minskat kraftigt. På sikt väntas det leda till förbättringar i havet, men eftersom stora mängder näring lagras i vattnet, bottensediment och på land, tar det tid innan effekterna syns. Men det går inte att slå sig till ro. Åtgärder för att minska övergödningen måste fortsätta och alla initiativ är välkomna. Det är positivt att även näringslivets aktörer engagerar sig. Tillförseln av kväve och fosfor från land till Östersjön kommer idag främst från avlopp och jordbruk. Dessutom finns en återcirkulation till vattenmassan av ”gamla synders fosfor” när de inte lagras effektivt i sedimenten. Sedan övergödningen började uppmärksammas som ett av de största miljöproblemen i Östersjön har tillförseln av näring till havet, den så kallade belastningen, minskat drastiskt. Sedan 1980-talet har den totala belastningen av kväve minskat med ungefär en tredjedel och fosforbelastningen med drygt hälften. De stora avloppsreningsverken är i många av Östersjöländerna mycket bra på att rena särskilt fosfor. De enskilda avloppen är fortfarande en bov i dramat, även om det skiljer sig mycket åt vilken typ av avlopp det är och var de finns. På jordbrukssidan har stora insatser gjorts under många år och läckaget har minskat. Man kan inte förvänta sig noll-utsläpp från den sektorn, men mer finns att åtgärda särskilt vad det gäller att minska införseln av näring till jordbrukssystemen och öka växtnäringsutnyttjandet. Sverige bidrar idag med ungefär 13 procent av kväve- och 11 procent av fosforbelastningen till Östersjön. Till Egentliga Östersjön svarar Sverige för 9 procent av kväve- och 5 procent av fosforbelastningen. Under perioden 1995-2011 sjönk den svenska kvävebelastningen stadigt med nästan 600 ton per år och Sverige var nära att uppfylla sitt åtagande i Baltic Sea Action Plan, BSAP, men sedan 2012 ökar den igen. Varför detta sker är oklart. Den svenska fosforbelastningen till Egentliga Östersjön har tidigare minskat med stadig men låg takt, men minskningen tycks ha avstannat de senaste åren. För att uppnå målen måste den svenska tillförseln av fosfor minska med ytterligare 30 procent från dagens nivå, och kvävetillförseln med ytterligare 20 procent. Ecopelag säger att den nya miljonen i stöd ger 20 000 meter nya odlingsrep i havet och att man under en 20 årsperiod skulle kunna skörda 600 ton musslor, varav 360 ton blir djurfoder. Upptaget av 600 ton musslor menar Ecopelag neutraliserar fosforutsläpp som motsvarar 20 000 stockholmare. Dessa siffror kan dock ge en bild av att musselodlingarna är mer effektiva än de faktiskt är. Den som läser pressmeddelandet till slutet förstår att det i själva verket handlar om utsläppen av renat avloppsvatten från endast 1 000 stockholmare per år i 20 år. I faktiska tal motsvarar skörden av de musslor som kan odlas med hjälp av de nya repen omkring 20-30 kg fosfor per år. Det kan sättas i relation till de årliga svenska utsläppen till Egentliga Östersjön, vilka idag ligger på omkring 706 000 kg per år. För att nå målen i BSAP måste de svenska utsläppen minska med 186 000 kg per år. Den nya musselodlingen kan alltså stå för 0,013 procent av denna minskning – en droppe i havet. Det kan förvisso finnas flera andra skäl än övergödning till att odla musslor – arbetstillfällen, att få fram djurfoder (vilket projektet lyfter), testa nya odlingsmetoder osv, men det är angeläget att de långsiktiga lösningarna för att minska näringsbelastningen från land inte åsidosätts och musselodling prioriteras vid fördelning av resurser för att minska övergödning. För att på allvar minska övergödningen är det viktigt att fortsätta arbetet på avloppssidan och initiera omfattande strukturella förändringar av jordbruket som gör att kretsloppet av växtnäring sluts. Och för att komma dit krävs politisk vilja. Tina Elfwing , föreståndare Stockholms universitets Östersjöcentrum Eva Ehrnstén , forskare Stockholms universitets Östersjöcentrum Bo Gustafsson , forskare Stockholms universitets Östersjöcentrum Bärbel Muller-Karulis , forskare Stockholms universitets Östersjöcentrum Gun Rudquist , policychef, Stockholms universitets Östersjöcentrum Läs mer om övergödning här: Fortsatta åtgärder på land krävs för att nå de ambitiösa övergödningsmålen
