Att införa helt fiskefria områden har ofta goda effekter, både på målarterna för fisket och på ekosystemet. Det visar de sammanställningar från svenska områden som presenterades vid senaste Baltic Breakfast. Att freda ett område endast under lektiden kan ha vissa positiva effekter, men inte lika tydliga som vid helårsfredning. – Fiskefria områden behöver vi mer av, både i Sverige och i Europa, inleder Ulf Bergström , forskare vid Institutionen för akvatiska resurser vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU Aqua). Internationellt finns det sedan tidigare väldigt goda erfarenheter av att stänga områden för fiske i perioder, berättar han vidare. I tropiska och subtropiska områden har det setts som ett billigt, enkelt och lättövervakat sätt att förvalta fisk. – Man ser att man snabbt får fler och större fiskar. Den biologiska mångfalden ökar och man återställer ekosystemfunktioner, berättar Ulf Bergström. Globalt sett ligger dock de strikt skyddade områden, där fiske är förbjudet eller kraftigt begränsat, ofta långt ute i oceanerna, på platser där det ändå inte fiskas. Totalt utgör dessa områden 3 procent av haven, i Europa under en promille. I EU:s biodiversitetsstrategi finns nu ett mål om att andelen strikt skyddade områden ska öka till 10 procent. Fiskefredade områden i Sverige Hur ser det då ut i Sverige? På svenska västkusten finns idag 8 procent strikt skyddade områden och 32 procent med visst skydd. I Östersjön finns 1 procent strikt skyddade områden och 17 procent med visst skydd. På uppdrag av Havs- och vattenmyndigheten har Ulf Bergström och hans kollegor vid Sveriges lantbruksuniversitet undersökt de långsiktiga effekterna av åtta av de fiskefria områdena i Sverige. De har också undersökt vad som händer om ett område som varit stängt för fiske sedan öppnas. I Östersjön var målarterna för skyddet sik (Bottenhavet), gös, abborre och gädda (Gålö), abborre och gädda (Licknevarp), samt piggvar och skrubba (Gotska sandön).
9 juni väljer svenskarna representanter till Europaparlamentet. Hur viktigt är det här valet? Och hur fungerar parlamentet? I en artikelserie i fyra delar går Östersjöcentrums omvärldsanalytiker igenom valprocessen, EU:s organisation och vilken betydelse valet har för havet. Detta är den första delen i serien.
Nu lanseras en helt ny undervisningsresurs om hav och hållbar utveckling, från forskare vid Stockholms universitet, till landets gymnasie- och högstadielärare. ”Jag skulle önska att mer läromedel var så här”, säger en av de lärare som testat materialet.
Havsförsurningen väntas bli påtaglig även i Östersjön under de kommande årtiondena. Det innebär en ytterligare belastning för det redan stressade ekosystemet, och gör det ännu viktigare att minska annan miljöpåverkan, såsom övergödning och farliga ämnen.
Östersjöcentrum har skickat in synpunkter på EU-kommissionens förslag till att försvaga den fleråriga förvaltningsplanen för fisket i Östersjön. Centret anser att EU-kommission bör dra tillbaka förslaget. I sak innebär förslaget ett större risktagande för fiskbestånden och miljötillståndet i Östersjön. Dessutom var processen som ledde fram till förslaget undermåligt. Bland annat analyseras inte de socio-ekonomiska konsekvenserna efter första året av att högre risktagande, än mindre konsekvenserna för de kommersiellt fiskade bestånden sill, strömming, torsk och skarpsill, eller miljön. Kommissionens motivering till förslaget bygger på en feltolkning av det vetenskapliga underlaget. Den bygger dessutom på en bristfällig förståelse av planens struktur och logik. Nedgången för de flesta fiskbestånd som omfattas av planen tyder på att en ändring av planen bör syfta till att få den tydligare, skarpare och mer bevarandeorienterad, i stället för att öka ett risktagande som redan visat sig få ödesdigra konsekvenser. Läs hela Östersjöcentrums yttrande här: Feedback to the EU Commission proposal to amend the Baltic MAP Östersjöcentrum har tidigare skrivit om förslaget, bland annat här: Ökat risktagande med Östersjöns strömming
Klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari besökte idag Stockholms universitet för att samtala om angelägna havs- och kemikaliefrågor med företrädare för Östersjöcentrum och Institutionen för miljövetenskap.
Diskussionerna om hur sillfisket i Östersjön ska bedrivas fortsätter. I veckan röstade parlamentet ner det föreslagna snabbspåret för att ändra i regelverket. Miljöorganisationer har samtidigt överklagat höstens rådsbeslut om fiskekvoterna. Fiskekvoterna för sill och strömming i Östersjön har diskuterats flitigt ända sedan forskarna vid Internationella havsforskningrådet (ICES) påpekade i slutet på maj 2023 att villkoren för att utlösa en säkerhetsspärr i EU:s förvaltningsplan var uppfyllda. EU-kommissionen lade sedan i slutet på augusti ett förslag till fiskekvoter för 2024 baserad på ICES påpekande och förvaltningsplanen (MAP, multiannual plan). Förslaget var kontroversiellt och EU:s fiskeministrar ratade förslaget när de fattade beslut om fisket för 2024 i oktober. Somliga menade att ministrarnas beslut stred mot förordningen. Rådet hade tydligen begärt att kommissionen skulle ta initiativ till en förändring av MAP-förordningen , vilket kommissionen sedermera gjorde i början på december. I en djupare analys av kommissionens motivering till förändringen kom Östersjöcentrum fram till att förslaget byggde på ett missförstånd om den vetenskapliga rådgivning och en felläsning av förvaltningsplanen. ICES rådgivning använder två olika 5 procent-regler som har olika beräkningsgrunder och olika tidsramar. Kommissionens förslag hade förväxlat och blandat ihop dessa olika regler. Dessutom har kommissionens förslag, liksom rådets beslut i oktober, behandlat ”korrigerande åtgärder” enligt artikel 5 i förordningen som alternativ till en stram kvotsättning enligt artikel 4 i MAP-förordningen i stället som de kompletterande åtgärderna de faktiskt ska vara. När kommissionens förslag betonar de socio-ekonomiska konsekvenserna av en tillämpning av säkerhetsspärren tar de underförstått hänsyn endast till vad som händer det kommande fiskeåret. De mer långsiktiga konsekvenserna av ett större risktagande för både beståndsutvecklingen, de som lever av fisket och havsmiljön har inte beaktats alls. I en annan analys ifrågasätts om kommissionens agerande är förenlig med de regler för att kvalitetssäkra lagstiftningsärenden som slås fast i en överenskommelse mellan kommissionen, rådet och parlamentet. Rådet, som snabbt godtog kommissionens förslag, har sedan försökt kortsluta normala procedurer ännu mer genom att begära att parlamentet tillämpar en förenklad behandling. Något som parlamentet sade nej till. Förslaget från kommissionen (och rådet) ska nu behandlas enligt gängse rutiner i parlamentet. Parallellt har miljöorganisationer begärt en rättslig prövning av rådets beslut från oktober, något som de menar strider mot EU-regler. Text: Charles Berkow
Valet till Europaparlamentet saktar förvisso ner tempot, men flera havspolitiska processer löper på under det kommande året. Östersjöcentrums omvärldsanalytiker ger sina spaningar om vilka havsfrågor vi kan förvänta oss på dagordningen 2024. Nu är det här – det nya året. Med sträng vinterskrud, åtminstone här i Stockholm. Den långa perioden av knarrig snö och isbelagda havsvikar ger tyvärr bränsle åt diskussionen om att klimatförändringen inte finns. Trots att 2023 var det varmaste året någonsin, vilket figurerar i många olika årskrönikor. Klimatfrågan tas absolut upp i framtidsspaningarna, men havens roll kommer bara med då och då. Havens möjligheter att binda kol har långsamt tagit sig in i samhällsdebatten, vilket bland annat märktes under det senaste internationella klimattoppmötet, COP28 då återigen en särskild havspaviljong hade inrättats. Men fortfarande är inte havens kolbindande förmåga en del av de nationella klimaträkenskaperna. Här i Sverige föreslog en, av regeringen tillsatt, utredning om en framtida klimatstrategi att detta skulle utredas, vilket är bra. I samband med presentationen av regeringens klimathandlingsplan i slutet av 2023 nämndes att fiskets nuvarande undantag från pris på koldioxidutsläpp bör upphöra, vilket vore bra av flera anledningar. Det ser ut att bli en havsproposition i år. Denna har ju varit på tapeten allt sedan miljömålsberedningens betänkande ” Havet och människan ” 2020 så detta ser vi fram emot. Samtidigt nås vi i början på året av nyheten att Norge, som första land, kommer att öppna för mineralutvinning i djuphavet. Beslutet har mött hård kritik från forskare. Åtgärden motiveras av klimatskäl och kan komma att bereda väg för mineralutvinning till havs. Strandskyddet åter uppe Andra policyfrågor på hemmaplan som det rör sig i är strandskydd. En svensk proposition väntar runt hörnet som med all sannolikhet kommer föreslå lättnader av skyddet. I så fall får vi hoppas att proppen inte inkluderar grunda, vågskyddade havsområden där skyddet snarare borde stärkas. Ett annat pågående arbete är med att uppfylla målet om 30 procent marint skydd och 10 procent strikt skydd till 2030. Förslag på såväl områden som vad skyddet innebär kommer behöva presenteras under året. Överlag är det dock ont om svenska politiska initiativ på havsmiljöområdet. De tunga omvärldsfrågorna – pågående krig, höjda mat- och energipriser, osv – dominerar förstås samhällsdebatten och gör det svårare att bedriva offensiv miljöpolitik. Miljöpolitiken tappar tempo Detta märks även på EU-nivå. Resurser omfördelas. Ett exempel är att Tyskland beslöt att fortsätta subventionera bränslen till jordbruket och istället ta bort anslag till marint skydd. Ett annat är att EU-kommissionens förslag om att skärpa lagstiftningen kring kväveutsläpp från större djurgårdar, stötte på hårt motstånd t o m i miljöutskottet i Europaparlamentet. På kemikalieområdet har den efterlängtade revideringen av REACH lagts på is och EU-kommissionens förslag om att minska biocidanvändningen i Europa dödades i parlamentet. Under 2024 kommer två viktiga händelser att dominera EU; valet till Europaparlamentet, EP, i början av juni och tillsättandet av en ny EU-kommission. Valen av nya parlamentariker sker vid lite olika datum i medlemsländerna, för Sveriges och Finlands del den nionde juni. Givet de politiska vindarna i många länder är det troligt att de konservativa krafterna i EP förstärks, vilket riskerar att försvåra miljöarbetet. Det är tyvärr också risk för att en ny kommission inte blir lika intresserad av miljöfrågor som den nuvarande, vilken allmänt har bedömts som den mest engagerade inom detta område genom tiderna. Nytt avloppsdirektiv kan ros i hamn Dessa händelser påverkar också möjligheterna att lägga fram förslag på ny eller reviderad lagstiftning under 2024. Nya initiativ har i praktiken redan upphört och fokus är på att ro pågående processer i hamn. Både det förra ordförandeskapet (Spanien) och det nuvarande (Belgien) har fokuserat på ett fåtal pågående miljölagförändringar som man vill få avslutat innan valen till EP sker. För havens del är det till exempel viktigt vad som slutligen bestäms rörande avloppsdirektivet där det just nu pågår så kallade trepartsförhandlingar mellan kommissionen, rådet och EP. Vi väntar också med spänning på om EU-kommissionen ska föreslå regleringar mot evighetskemikalierna PFAS där Sverige varit med och lagt ett förslag om ett gruppförbud. Fiskeförvaltningen fortsatt aktuell Även om EP-valen och en ny kommission kommer dominera EU-arenan, är det vissa processer som rullar på. Förhandlingar om fiskekvoter är en sådan som har sitt eget spår som kommer att löpa på. EU-kommissionen har initierat en försvagning av fiskeförvaltning, som ministerrådet har begärt att parlamentet ska behandla med brådskande förfarande, vilket EP röstade ner. Parallellt rullar en potentiellt viktig rättsprocess om fiskekvoter på. Håll utkik på Östersjöcentrums hemsida för mer info. Slutligen, vad 2024 kommer att föra med sig är med andra ord ganska oklart. Att några av de tyngsta spelarna på den politiska arenan byts ut gör att en spaning framåt blir mer än vanligt som att titta i en oklar spåkula. Miljöarbetet generellt riskerar att försvagas av att klimatfrågan ställs mot naturvård och miljöfrågor skiljs från sakfrågan och i stället blir symboler som används som tillhyggen i ”kulturkrig”. Där utgör regeringens utspel om att öppna för mer ålfiske ett illavarslande exempel. Desto mer angeläget att fortsätta öka samverkan mellan forskningen och resten av samhället genom att förmedla forskningsresultat i rätt format och vid rätt tidpunkt till beslutsfattare, medier och andra intressenter. Text: Charles Berkow, Ellen Bruno och Gun Rudquist, policyanalytiker vid Stockholms universitets Östersjöcentrum
Hästhållning kan ha relativt stor påverkan på tillförseln av näring och bidra till övergödning i sjöar och hav. Mycket beror på var hästgårdarna ligger och hur hagar och gödsel tas om hand, visar en ny studie från Stockholms universitet, Sveriges lantbruksuniversitet och Södertörns högskola. – Förutsättningarna ser givetvis olika ut för olika hästgårdar. Men totalt sett finns det många hästar och hästgårdar i Sverige och utifrån våra resultat drar vi slutsatsen att hästnäringen borde inkluderas i de beräkningar som görs över den totala näringsbelastningen till sjöar och till Östersjön, säger Linda Kumblad, forskare vid Stockholms universitets Östersjöcentrum och huvudförfattare till studien. I studien, som finansieras via BalticWaters och Formas, undersöks näringstillförseln från fem hästgårdar i olika områden i Ekerö kommun, som ligger cirka en mil från centrala Stockholm. Ekerö har 29 000 invånare och är en av Sveriges mest hästtäta kommuner med drygt 2 000 hästar fördelade på omkring 130 olika gårdar. – Det är framför allt i den typen av stadsnära områden som hästgårdar kan ha en ganska stor påverkan på näringsbelastningen. Där är det ofta ont om mark och det kan leda till att många hästar hålls på en relativt liten yta, säger Linda Kumblad. Även om näringsbelastningen från de olika gårdarna varierade kunde forskarna konstatera ett generellt samband mellan förekomst av hästgårdar och förhöjda näringshalter i dikesvattnet i de områden som undersöktes. – I de områden vi undersökte, där det finns omfattande hästverksamhet, bidrog hästgårdarna med ungefär 30-40 procent av den totala fosforbelastningen och 20-45 procent av kvävebelastningen, säger Linda Kumblad.
De gamla miljögifterna minskar, men i stället hittas många nya ämnen i ökande halter i vävnaden hos djuren i Östersjön. Samtidigt för stigande temperaturer med sig nya hot: för laxen genom att den blir mer mottaglig för sjukdomar och för vikaren genom att ungarna får svårt att klara sig när havsisen minskar. Hur mår egentligen de stora djuren i Östersjön? Den stora frågan har Östersjöcentrum under ledning av omvärldsanalytiker Ellen Bruno försökt besvara i en ny rapport, som presenterades vid en förlängd Baltic Breakfast i december. Rapporten är framtagen utifrån miljöövervakningsdata och forskningsrapporter, och många experter har bidragit med sin kunskap. – Det är inte helt lätt att hitta samlad uppdaterad information. Det finns mycket övervakning men vi tror att det är viktigt att få samlad information om hur saker står till för att få syn på mönster och kunna göra rätt prioriteringar, säger Ellen Bruno.
De svenska kusterna är idag nettokällor till växthusgaser till atmosfären, främst i form av metan. För att minska dessa metanutsläpp krävs fler åtgärder mot övergödningen. Det skriver Östersjöcentrums forskare i en ny policy brief. Det blir allt mer bråttom att minska utsläppen av växthusgaser, om Parisavtalets mål att begränsa uppvärmningen till två grader ska kunna nås. En delvis förbisedd källa till utsläpp från Sverige är de övergödda kusterna. Enligt grova beräkningar uppgår utsläppen av den kraftiga växthusgasen metan från det svenska territorialvattnet idag till 2,5 miljoner ton koldioxidekvivalenter (på 20-årsskalan) per år.
