Stillahavsostron och svartmunnad smörbult – hot, resurser eller både och?
En invasiv främmande art är en art som flyttat med människans hjälp, och som utgör ett hot mot miljön, människan eller samhällsekonomin. Men kan sådana arter samtidigt vara en resurs? Det tycks delvis vara fallet med den svartmunnade smörbulten och stillahavsostronet, som forskarna Ann-Britt Florin och Ivana Maček har studerat och berättade om vid senaste Baltic Breakfast. En främmande art är en art som med människans hjälp flyttat över en spridningsbarriär. Detta kan ha skett avsiktligt, vilket är fallet med till exempel regnbåge eller signalkräfta. Men flytten kan också vara oavsiktlig. När det gäller vattenlevande arter sker detta ofta när barlastvatten i fartyg fylls på en plats och släpps ut på en annan. – Vi människor har ju påverkat djur och natur under lång tid, så därför har man också satt en tidsgräns. Arter som fanns i miljön före 1500-talet säger vi hör till den inhemska floran eller faunan, även om de fick hjälp tidigare. När det gäller fisk är gränsen dock framflyttad till 1800-talet, berättar Ann-Britt Florin , forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU). Om det främmande djuret orsakar skada, antingen på den biologiska mångfalden (arter eller livsmiljöer), på människors eller djurs hälsa eller på ekonomin klassas den också som invasiv. Ett exempel på en främmande invasiv art som nått Sverige med barlastvatten är den svartmunnade smörbulten ( Neogobius melanostomus ). Arten kommer ursprungligen från Svarta havet/Kaspiska havet, men finns idag i floder runt om i Europa liksom i Nordamerika och i Östersjön, dit den kom omkring 1990. I svenska vatten upptäcktes den svartmunnade smörbulten arten första gången av en fritidsfiskare i Karlskrona år 2008. – Nu finns den i stora bestånd i Blekinge, Kalmarsund, runt Gotland, i södra Stockholms skärgård och det finns även fynd runt Gävle och upp mot Härnösand, berättar Ann-Britt Florin. Även runt Göteborg finns den, men det verkar som att salthalten begränsar utbredningen i Kattegatt och Skagerack. Längre norrut (i Östersjön) är det förmodligen för kallt så att den inte riktigt trivs. Den varma sommaren 2018 minskade bestånden i hela Östersjön, men nu tycks de öka igen. Välstuderad art med flera effekter Vad har den här utbredningen då fått för effekter? Det finns en uppsjö med studier som har undersökt detta, berättar Ann-Britt Florin, som själv forskar om arten inom projektet ”Svartmunnad smörbult – förvandla risk till resurs”. En effekt av den svartmunnade smörbulten är att den äter andra djur. I sin ursprungsmiljö äter den musslor, till exempel zebramusslan (som nu också är en främmande invasiv art i Sverige), men den kan också äta andra djur, inklusive fisk. Studier gjorda med hjälp av e-DNA-teknik på smörbultar fångade runt Åland och utanför Karlskrona visade att upp till 25 procent av deras föda bestod av fisk. – Främst spigg, men även abborre, gädda, gös och torsk fanns det spår av i magarna, berättar Ann-Britt Florin.
