Nyheter

UtbildningForskningInfrastrukturPolicyverksamhetOm centrumet

  • Baltic Breakfast: ”ICES råd är inte rekommendationer” – fiskekvoter bör sättas med hänsyn till miljö

    Den prognos för kommande års fiskemöjligheter som Internationella havsforskningsrådet ICES presenterar inför de årliga kvotförhandlingarna i EU ska inte ses som rekommendationer till politikerna. Det betonar Östersjöcentrums policyanalytiker Charles Berkow, som deltog i senaste Baltic Breakfast. Marinekolog Agnes Karlsson framhåller hur viktig sillen är för ekosystemet i Östersjön, och att ett fiskestopp är en tacksam förvaltningsåtgärd. Policyanalytiker Charles Berkow går rakt på sak i öppningen av sitt föredrag vid Baltic Breakfast:   – Förvaltningen av fisket i Östersjön har misslyckats. Bestånden har utarmats. Man har tagit för stora risker, och det vetenskapliga underlaget har feltolkats. Beslutsprocessen när det gäller det kommersiella fisket i Östersjön följer en fast årscykel: i maj presenterar Internationella havsforskningsrådet, ICES, sitt vetenskapliga underlag, i augusti kommer EU-kommissionen med sitt förslag om kvoter och andra möjliga begränsningar av kommande års fiske, och i oktober fattar ministerrådet beslut. Det vetenskapliga underlaget från ICES presenteras ofta som forskarnas rekommendation till politikerna om var kvoterna ska sättas.  – Men det är inte rekommendationer. Det är ett svar på vissa frågor som ställs av EU-kommissionen, säger Charles Berkow.   Utgår från förvaltningsplan Fisket i Östersjön regleras genom en förvaltningsplan som antogs av EU 2016. Där anges både ett beståndsmål (beståndet ska vara produktivt) och ett miljömål (god miljöstatus ska uppnås). Som verktyg finns en kvotsättning som ska utgå från principerna för högsta hållbara avkastning (MSY), men det finns också möjlighet att vidta andra åtgärder.  – Kvotverktyget bygger på att man tar fram en prognos för tillväxten i ton, som bygger på antalet fiskar och hur fort de växer. Sen drar man av ett schablonavdrag för att nå tillväxtmålet, och det man får fram kallas högsta hållbara avkastning eller Maximum Sustainable Yield (MSY), förklarar Charles Berkow. Fiske på MSY-nivån ska på sikt göra att man når EU:s beståndsmål.  – Och det kanske man gör om de antaganden som ligger till grund för modellen stämmer, om indata är korrekta och om inget oförutsett händer – det vill säga att det är stabila miljöförhållanden. Allt för ofta så gäller inga av de här, säger Charles Berkow. Beräkningarna av MSY tar heller inte hänsyn till de effekter fisket har på miljön, så som biologisk mångfald, stabil näringsväv och en naturlig ålders- och storleksfördelning hos fisken, vilket framgår av det avtal som finns mellan ICES och kommissionen. Däremot är detta aspekter av ”god miljöstatus” som beskrivs i havsmiljödirektivet, vars mål skulle ha nåtts redan 2020 och som förvaltningsplanen ska vara förenlig med.   Fiskbestånd i kris  Hur har det då gått med fiskbestånden i Östersjön sedan förvaltningsplanen antogs? Inte så bra, visar Charles Berkows genomgång. 2017 var ett av de sju förvaltade bestånden (västra torsken) i kriszonen (lekbiomassan understeg nivån Blim). Två av bestånden (östra torskbeståndet och västra sillbeståndet) var i riskzonen (lekbiomassan understeg nivån Btrigger). I år är både det östra torskbeståndet och det västra sillbeståndet på krisnivån, enligt ICES rådgivning, och sillbestånden i centrala Östersjön och i Bottniska viken är i riskzonen. För skarpsillsbeståndet som fortfarande är produktivt är framtidsutsikterna ändå dåliga eftersom de senaste årens årskullar varit mycket svaga.  – Det här är det jag menar med att förvaltningen har misslyckats, förtydligar Charles Berkow.

    Stockholms universitets Östersjöcentrum

  • Östersjöcentrums övergödningsmodell kan ge kunskap om växthusgaser

    Modellen Baltsem är ett välanvänt verktyg för att studera effekter av näringstillförsel till Östersjön och har bland annat använts i Helcoms Baltic Sea Action Plan. Nu har modellverktyget vidareutvecklats till att inkludera även flödena av metan, vilket kan ge viktiga kunskapsunderlag när det gäller Östersjöns klimatpåverkan.

    Stockholms universitets Östersjöcentrum

  • Prognosen för strömmingen i Bottniska viken: målen nås inte, men avkastningen ökar

    Även om fisket på strömmingen i Bottniska viken stoppas helt nästa år kommer inte EU:s mål för hur starkt beståndet ska vara att nås. Det framgår av Internationella havsforskningsrådets vetenskapliga underlag till höstens kvotförhandlingar. Utifrån prognoser som är notoriskt osäkra får ministerrådet väga målet om högre fångster mot viktiga miljömål och mot risken för en beståndskrasch, skriver Charles Berkow i en analys.

    Stockholms universitets Östersjöcentrum

  • Säkerhetsregeln för fisket blir kvar – "En lättnad"

    Den så kallade ”5-procentsregeln” i förvaltningsplanen för Östersjöfisket, som ska begränsa risken att bestånden kollapsar, blir kvar efter en omröstning i EU-parlamentets fiskeriutskott. ”Det är en lättnad att parlamentet i praktiken inte ville öka risktagandet”, säger Charles Berkow, policyanalytiker vid Östersjöcentrum. Publicerad: 2024-09-25. Det kommersiella fisket i Östersjön regleras genom årliga beslut, som utgår från den gemensamma fiskeripolitiken och den fleråriga förvaltningsplanen (multiannual plan, MAP) som antogs 2016. Planen syftar till att fisket ska bedrivas på ett sådant sätt att fiskbestånden återställs till och bevaras över nivåer som säkerställer MSY (maximalt hållbart uttag), och innehåller flera bestämmelser för hur fiskekvoterna bör sättas. En del i planen har varit särskilt omdiskuterad det senaste året, nämligen artikel 4.6. Artikeln har beskrivits som en nödbroms eller ett säkerhetsbälte för fiskbestånden och lyder: ”Fiskemöjligheterna ska under alla omständigheter fastställas på ett sådant sätt som säkerställer att sannolikheten är mindre än 5% för att lekbeståndets biomassa understiger Blim.”

    Stockholms universitets Östersjöcentrum

  • Mekanismerna bakom EU:s misslyckade fiskeripolitik

    Trots årliga politiska beslut grundade på färska vetenskapliga bedömningar och snabb återkoppling råder krisläge för flera av Östersjöns fiskbestånd. Hur det kunnat bli så illa diskuteras i en ny antologi om ekosystembaserad förvaltning. 25-09-2024 ”Fiskeripolitik – ett lärorikt studieobjekt”. Så heter ett av kapitlen i den nya antologin ”Fakta och tankar om nationell havsförvaltning”, utgiven av Havsmiljöinstitutet. I kapitlet granskar Charles Berkow, omvärldsanalytiker vid Stockholms universitets Östersjöcentrum, EU:s fiskeripolitiks teori och praktik, och vad som kan ligga bakom att resultaten för fisken i Östersjön blivit så dåliga – trots att föresatserna, åtminstone på pappret, varit så goda.   Bestånden minskar trots motsatta mål EU:s gemensamma fiskeripolitik reformerades 2013, och ska bland annat ”säkerställa att fisket är miljömässigt hållbart på lång sikt”. Men trots en särskild flerårig förvaltningsplan för torsk, sill/strömming och skarpsill i Östersjön från 2016, är nästan alla dessa bestånd idag i sämre skick än de var innan planen började tillämpas. ”Trots årliga politiska beslut baserade på färska vetenskapliga bedömningar och relativt snabb återkoppling av resultaten har utvecklingen gått i motsatt riktning mot vad som kunde förväntas utifrån det politiska beslutet”, skriver Charles Berkow, som också konstaterar att ”när beslutsfattare försöker undvika besvärliga beslut som rör intressekonflikter, blir alternativen med tiden ännu besvärligare”. Så hur kommer det sig att besluten inte leder till de uppsatta målen? En tänkbar förklaring, menar Berkow, är att beslutsfattarna underskattar osäkerheten i prognoserna. De antar att prognoserna ska slå in och struntar i tydliga varningar i de vetenskapliga underlagen.

    Stockholms universitets Östersjöcentrum

  • Metanbubblor dominerar utsläppen i bräckt skiktat vatten

    En stor del av det metan som finns i kustnära ytvatten kommer från bubblor som bildats i sedimentet, enligt en ny studie. Denna kunskap kan vara viktig för beräkningarna av de totala utsläppen från kusterna, och tyder på att dessa utsläpp är underskattade.

    Stockholms universitets Östersjöcentrum

  • Havspropositionen var efterlängtad men räcker inte till

    Strax före sommaren presenterade regeringen sin havsproposition, ”Ett levande hav – ökat skydd, minskad övergödning och ett hållbart fiske” 2023/24:156. Det var en efterlängtad proposition som delvis bygger på tidigare utredningar, t ex miljömålsberedningens omfattande rapport ”Havet och människan”. Stockholms universitets Östersjöcentrum, har tillsammans med forskare från Institutionen för miljövetenskap vid Stockholms universitet kommenterat propositionen.

    Stockholms universitets Östersjöcentrum

  • Ny studie visar: Obetydlig risk för människor och djur med aluminiumbehandling

    Aluminiumbehandlingen av den tidigare övergödda Björnöfjärden innebar inga betydande risker för människor, djur eller vegetation, visar en ny studie. Aluminiumhalterna steg både i vattnet och i fisk och alger efter behandlingen, men endast tillfälligt, och transporten av aluminium till närliggande områden var liten.

    Stockholms universitets Östersjöcentrum

  • Baltic Breakfast: Gediget förarbete nyckel till lyckad naturrestaurering

    Det går att restaurera förstörda kustmiljöer – det är den nyligen genomförda inplanteringen av blåstång i Oskarshamn ett exempel på. Men det är viktigt att göra en ordentlig förstudie innan man drar igång ett restaureringsprojekt, och att inte glömma bort arbetet för hela havets återhämtning, framhöll forskarna vid senaste Baltic Breakfast. Publicerad 2024-09-04. Restaurering av skadad natur är ett aktuellt ämne – i somras antog nämligen EU en naturrestaureringsförordning. Förordningen gäller direkt i medlemsländerna och innebär att de före år 2030 ska ha påbörjat restaurering av 30 procent av de marina miljöer som pekas ut – till att börja med Natura 2000-områden. År 2050 ska restaurering ha påbörjats i 90 procent av områdena. Länderna har två år på sig att ta fram en plan för hur målen ska uppnås. Det kan finnas olika anledningar till att restaurera natur, berättar Sofia Wikström som är forskare vid Stockholms universitets Östersjöcentrum och bland annat arbetar med restaureringsfrågor. Den mest uppenbara anledningen är att förlust och försämring av livsområden är en av de viktigaste orsakerna till att arter minskar.  – Vi vet att det finns arter i Östersjön som går tillbaka helt eller delvis på grund av att deras livsområden försvinner, säger Sofia Wikström och ger som exempel kransalger och andra känsliga vattenväxter, rovfiskar och vandrande fiskar. Ett annat motiv till att restaurera miljöer kan vara att skapa förutsättningar för mänskligt nyttjande av naturen för till exempel rekreation. Människor kan till exempel uppleva att grumligt vatten eller avsaknaden av fisk gör att deras nyttjande av naturen begränsas. Ytterligare ett argument för restaurering är att det kan ha en klimatnytta: vissa miljöer är bra på att lagra in kol, men kan ge ifrån sig koldioxid och metan när de försämras. – Vi kan ännu inte säga exakt vilka områden man ska prioritera om man vill använda restaurering som klimatåtgärd. Men forskning pågår, så om några år kan vi förhoppningsvis ha bättre underlag, säger Sofia Wikström.

    Stockholms universitets Östersjöcentrum

  • Synpunkter inför FN:s havskonferens 2025

    Nästa sommar kommer FN:s tredje globala havskonferens att hållas i franska Nice. Nu efterfrågar arrangörerna förslag på åtgärder som behövs för att nå målen för havet. Östersjöcentrum har svarat och lyft de teman och åtgärder som forskare och experter vid Stockholms universitet sammanställt i vår nya publikation ”Viktiga åtgärder för Östersjön”.

    Stockholms universitets Östersjöcentrum

Vi använder kakor

Genom att tillåta tjänster från tredje part accepterar du deras cookies och användningen av spårningsteknologier som är nödvändiga för att de ska fungera korrekt.