Den senaste FAROX-expeditionen, ledd av Léon Chafik på R/V Skagerak, hade som mål att undersöka hur djuphavsströmmar rör sig mellan Nordiska haven och Nordatlanten. Genom att samla in mätningar av temperatur, salthalt, strömmar och turbulens kartlade teamet djuphavsströmmar för att förstå hur deras vägar, hur de fungerar, och slutligen hur de påverkar klimatsystemet. Läs artikeln av SWERVE The Swedish Research Vessel Infrastructure for Marine Research: Mapping Deep Ocean Currents: Uncovering the Hidden Pathways of Overflow Waters [SWERVE 2025-09-08] Läs mer om expeditionen Expedition kommer undersöka djupvattenströmmar i Nordatlanten för att se hur de påverkar klimatet [MISU 2025-06-16]
Det mikroskopiska samspel som sker mellan alger och bakterier i havet avslöjar hur bakterier successivt förlorar gener och utvecklar ett ökande beroende av sin värdalg. Variationen i hur nära bakterie och alg samspelar ger också möjligheter att studera evolution medan den pågår. Det visar en ny studie publicerad i Current Biology. Förhoppningen är att kunskapen ska kunna användas inom jordbruket, till exempel för att ta fram kvävefixerande grödor. I några av våra havs mest näringsfattiga vatten pågår små samarbeten som håller livet igång. Dessa samarbeten, så kallade symbioser, sker mellan mikroskopiska kiselalger och en viss typ av bakterier, cyanobakterier, som kan ta kväve ur luften och omvandla det till en form som andra organismer kan använda. – Vi har studerat cyanobakterier av släktet Richelia , vars främsta uppgift i symbiosen är att förse sina kiselalg-värdar med kväve. Kiselalgerna har i sin tur en mycket aktiv fotosyntes – den process som växter, alger och vissa bakterier använder för att fånga solenergi och omvandla koldioxid till kemisk energi, ofta i form av socker, berättar Rachel Foster som är professor vid Stockholms universitet och en av huvudförfattarna till studien, som leddes av forskare från Stockholms universitet, i samarbete med Sveriges lantbruksuniversitet och Linnéuniversitetet. Evolution i olika stadier
Värmeböljan 2018 kan ha påverkat färgsammansättningen på Östersjöns blåmusslor. Nu vill forskarna Lena Kautsky och Ellen Schagerström ha allmänhetens hjälp med att undersöka vilken färg musslorna har idag, för att jämföra med äldre data.
Léon Chafik, Stockholms universitet, och Fabien Roquet, Göteborgs universitet, kommer att undersöka djupvattenströmmar i Nordatlanten den 2–16 juli 2025. Under expeditionen kommer de att utföra mätningar i två viktiga havspassager: kanalen mellan Färöarna och Shetlandsöarna och undervattensryggen mellan Färöarna och Island.
Kan fiskefredade områden vara en viktig pusselbit för att förvalta och restaurera miljön i våra vikar? Det är grundfrågan i en pågående fallstudie inom projektet Levande vikar. Där undersöks hur fiskeförbud påverkar fiskbestånd, ekosystem och vattenmiljön. Ebba Rosendahl från stiftelsen BalticWaters följde med på provfiske.
I Högklykeviken i Roslagens skärgård pågår forskningsprojektet Levande vikar. Där försöker man få bukt med det övergödda och grumliga vattnet genom en försiktig aluminiumbehandling. Den har redan minskat fosforhalterna med 20 procent, och förhoppningen är att det ska bli mer än så innan projektet är slut.
För femte året i rad pågår nu medborgarforskningsprojektet Algforskarsommar. Genom fyra olika uppgifter kan allmänheten hjälpa till att öka kunskapen bland annat om den viktiga blåstången. Nu är det dags att ta reda på vilka smådjur som bor i tången!
Rapporten Svealandskusten 2025 är nu klar! Här medverkar miljöanalytiker från Institutionen för ekologi, miljö och botanik (DEEP), Stockholms universitet med analyser av miljötillståndet av vattnet längs Svealands kust.
Maskrosen som ofta ses som ett ogräs, är i själva verket en nyckelart i stadens ekosystem. Kanske är det dags att förändra vår syn på maskrosen – från oönskad till oumbärlig? Det skriver växtbiologen Yannick Woudstra i en artikel i forskningsmagasinet The Conversation.
Blåmusslan är en viktig art i Östersjön men vissa studier visar på en minskning i dess kroppsstorlek och biomassa. Sjöfåglar såsom ejder är beroende av musslan som byte. Nätverket Björn Carlson Baltic Fellows- planerar därför att samla in och analysera data om blåmusslans abundans och hälsa från olika delar av Östersjön för att förstå orsakerna till förändringar hos musslan samt ge rekommendationer för förvaltning och återhämtning av blåmusslor och sjöfåglar. Blåmusslan är en nyckelart i Östersjön eftersom den filtrerar enorma mängder vatten och utgör huvudföda för flera olika arter. Det är oroande om musslorna är på tillbakagång, säger Samuel Hylander, docent i akvatisk ekologi vid Linnéuniversitetet, som leder projektet. I projektet deltar ett flertal forskare från Institutionen för ekologi, miljö och botanik och Östersjöcentrum vid Stockholms universitet; och här har sedan årsskiftet en hög-frekvent provtagning av blåmussla vid Stockholms universitets Askö-laboratorium ägt rum som Agnes Karlsson (en av grundarna till Björn Carlsons nätverk), och MSc-studenten Emir Dal utför med hjälp av professor emeritus Nils Kautsky som undersökte blåmusslorna vid Askö redan på 1970-talet. Vi vill se om vårblomningen av kiselalger får blåmusslorna att växa till lika bra som på 1970-talet så att de utgör en högkvalitativ föda för ejdern som nu under april kommer tillbaka till skärgården för att häcka, säger Agnes Karlsson, docent i Marine Ekotoxikologi vid DEEP, SU. Projektet finansieras av stiftelsen Björn Carlsons Östersjöpris, och förväntas pågå till slutet av 2027. Mer om projektet går att hitta på Linnéuniversitets hemsida. Kontakt: Agnes Karlsson, Institutionen för ekologi, miljö och botanik agnes.karlsson@su.se
Havets kustzoner pekas ut som viktiga naturliga kolsänkor globalt, i synnerhet livsmiljöer med riklig växtlighet som sjögräsängar och mangroveområden. I bräckta kustmiljöer som Östersjön är kunskapen om kolinlagring däremot begränsad, men en ny studie visar att även grunda, avsnörda Östersjövikar utgör betydande sänkor för både kol och näring.
Lignin är det ämne som ger växter styrka och motståndskraft. Det har därför stor potential som ersättare för material som framställs av till exempel olja och kol. Forskare vid Stockholms universitet undersöker ligninets förutsättningar som grund för framtidens material.
