Sök
Du söker nu på webbplatsen "Stockholms universitets Östersjöcentrum". Vill du söka på hela Stockholms universitets webbplats?
Sök på su.seVisar 781-800 av 1285 träffar
- Djuren som äter cyanobakterier
Stockholms universitets Östersjöcentrum
Östersjön påverkas av övergödning och klimatförändringar och både vårblomningen av växtplankton och sommarblomningen av cyanobakterier börjar tidigare idag än på 1980-talet. Kiselalger har minskat medan kvävefixerande cyanobakterier har ökat. Hur påverkar detta näringskedjorna i Östersjön? Cyanobakteriernas blomningar ökar i hela världen i takt med klimatförändringarna. Forskning om deras roll i ekosystemen är viktig för att förstå effekterna av detta. Flera nya studier om cyanobakteriernas roll i Östersjöns ekosystem har publicerats vid Stockholms universitet. Förbättrar musslornas tillväxt
- Skärgårdsvikarnas öde i faktaspäckat, poetiskt musikverk
Stockholms universitets Östersjöcentrum
– Man ska våga gå utanför sin bekvämlighetszon, då kan det hända spännande grejer, säger forskaren Åsa Nilsson Austin, som precis framfört sin forskning i poetisk dräkt, i ett nyskapat musikaliskt verk under Östersjöfestivalen.
- Stort Östersjöpris till två framstående forskare
Stockholms universitets Östersjöcentrum
Professorerna och kollegorna Jacob Carstensen från Danmark och Daniel Conley från Lunds universitet har tillsammans tilldelats årets Björn Carlsons Östersjöpris på 3 miljoner kronor. Deras forskningssamarbete har utvecklat och breddat förståelsen för hur Östersjön påverkats av övergödning och andra mänskliga aktiviteter, och har dessutom haft avgörande betydelse för de åtgärder som genomförts för att förbättra situationen. Stockholms universitet har ledamöter i både stiftelsens nomineringskommitté och styrelse, och har därför ett särskilt intresse för detta pris. Dessutom har pristagarna samarbetat med många forskare på Stockholms universitet. En av dessa forskare är Bo Gustafsson som leder arbetet med beslutsstödsystemet Baltic Nest Institute (BNI) vid Stockholms universitets Östersjöcentrum. – Jag började jobba med Jacob och Daniel redan runt år 2000, då vi alla arbetade i ett EU-projekt om betydelsen av atmosfärsdeposition för algblomningar. Vi har blivit mycket goda vänner genom åren så jag är väldigt glad att de fått priset i år! Jacob blev också ledare för danska BNI ungefär samtidigt som jag.
- Europeisk expedition utforskar kustekosystem ner på molekylnivå
Stockholms universitets Östersjöcentrum
En stor expedition har landat på Askö. Under 1,5 år rör sig ”TREC – Traversing European Coastlines” längs Europas kuster och gör stopp på utvalda platser för att provta både luft, land och vatten. Det är tidig morgon och havs- och landteamen från det gigantiska TREC-projektet vaknar i sina hytter ombord Electra af Askö, som är Stockholms universitets forskningsfartyg med hamn vid Askölaboratoriet i Trosa skärgård. Expeditionen startade i slutet på mars i Bretagne, och har sedan rört sig utmed kusterna i Frankrike, Belgien, Nederländerna, Tyskland, Danmark, Polen, Baltikum och Finland. Nu har den kommit till Sverige och Askö, och en lång dag av provtagning längs transekter från grunt vatten i havet, upp på stranden och in i skogen väntar. Samarbetar med forskningsstationer Det är ett gigantiskt paneuropeiskt projekt, som leds av European Molecular Biology Laboratory, med huvudkvarter i Heidelberg i Tyskland, i samarbete med ett stort antal marina forskningsstationer runtom i Europa. Expeditionen kommer närmast från Askös systerstation vid Finska vikens mynning – Tvärminne zoologiska forskningsstation, via Åbo Akademi, och efter stoppet vid Askölaboratoriet ska den vidare till Kristineberg Center på Västkusten. Därifrån går färden vidare till Norge, Storbritannien och Irland och ned längs Biscayabukten och Atlantkusten ända till Cádiz i sydligaste Spanien. Nästa år fortsätter expeditionen till Medelhavet.
- Lyckade seminarier i Almedalen
Stockholms universitets Östersjöcentrum
Under årets Almedalsvecka arrangerade Östersjöcentrum två välbesökta seminarier, som båda streamades och går att se i efterhand. Det ena handlade om havets förmåga att binda kol och hur en klimatanpassad havsförvaltning kan bidra till att flera miljömål uppfylls. Det andra seminariet diskuterade hur den marina miljöövervakningen ska kunna möta åtgärdsbehoven samtidigt som anslagen skärs ned. Almedalsveckan var i år nedbantad till i praktiken tre dagar, med ungefär hälften så många evenemang som under rekordåret 2019. – Det var egentligen mycket mer lagom, säger Ellen Bruno, omvärldsanalytiker på Östersjöcentrum som var på plats. Nu hann man faktiskt vara med på de flesta marina evenemang och arrangörerna slapp konkurrera om publiken. Politikerna och företagen var på plats, men nyhetsbyråernas stora tält saknades liksom många av civilsamhällets organisationer. Trenden med stängda dörrar och exklusiva rundabordssamtal är dock fortsatt stark. De drar tyvärr många makthavare ifrån de öppna mötena. Almedalsveckans miljöseminarier dominerades av vindkraft till havs, energifrågorna och en del diskussion om hållbar mat och krisberedskap. Ett seminarium arrangerat av SLU handlade om fisk och marint skydd. Blått kol och klimateffekter i klimatbudget och havsförvaltning
- Många nya deltagare i den andra algforskarsommaren
Stockholms universitets Östersjöcentrum
Säsong två av projektet Algforskarsommar har genomförts och till forskarnas glädje har intresset för att bli medborgarforskare i projektet ökat. Tack vare deltagarna får vi ny kunskap om havet. Bland årets deltagarobservationer märks bland annat den eleganta tångräkans spridning norrut i Östersjön. – Engagemanget för Algforskarsommar är fantastiskt roligt och värdefullt för forskning om Östersjöns tångskogar, säger Lena Kautsky, professor emeritus i marinbiologi och ledare för forskningsprojektet. I år har forskningsprojektet synts i flera TV-inslag, hörts i olika radioprogram och presenterats i tidningar. Höstförökande tång på Blå Jungfrun
- Historisk provtagning med oväntat fynd
Stockholms universitets Östersjöcentrum
I början av augusti genomfördes en historisk expedition i vattnen utanför Öregrund. Under tre dagar återbesöktes grunda kustområden som undersöktes första gången redan 1965 av pionjären och professorn Mats Waern. Några vikar har blivit bättre och andra har försämrats, vilket visar att miljöåtgärder ger resultat men också att nya typer av hot har tillkommit. Dessutom gjordes överraskande fynd av den amerikanska trågmusslan, en art som kom till Östersjön först 2010, och nu sprider sig till allt fler områden. Text: Annika Tidlund Provtagningen gjordes med hjälp av det gamla fina segelfartyget Sunbeam, som Waern själv var med och köpte för Uppsala universitets räkning. Målet var att undersöka vegetationen i ett antal grunda vikar som en del av det större projektet Levande vikar. Med ombord var initiativtagaren till provtagningen; Peter Ridderstolpe som både träffat Waern och gjort en mängd egna studier i området under 1991.
- Förundersökningen av Estonia presenteras
Stockholms universitets Östersjöcentrum
Den 16 november hölls en presskonferens om resultaten från sommarens undersökningar av Estonia. Den ansvarige forskaren Martin Jakobsson från Stockholms universitet presenterade tillsammans med kollegan Christian Stranne de undersökningar som gjorts, och vad man kan dra för slutsatser av resultaten. Estländska och svenska myndigheter inledde presskonferensen.
- Ny policy brief: Inför fler fiskefria områden
Stockholms universitets Östersjöcentrum
Fler fiskefria områden bör införas i Sverige, för att skydda fisk- och kräftdjursbestånd och marina ekosystem. Det skriver forskare från Stockholms universitet och Sveriges lantbruksuniversitet i en ny policy brief. Men det är viktigt att områdena utformas på rätt sätt och är tillräckligt omfattande.
- Bättre havsförvaltning med samlad bedömning av miljöstress
Stockholms universitets Östersjöcentrum
Östersjöns ekosystem utsätts för många olika sorters påverkan samtidigt. Det kan leda till förlust av biologisk mångfald och minska havets förmåga att upprätthålla viktiga ekosystemfunktioner. Behovet av att kunna bedöma denna samlade påverkan inom havsplanering och fiskeförvaltning är stort, och nu har forskarna inom projektet BalticCAT kommit ytterligare en bit på väg i arbetet med att ta fram underlag och metoder för sådana bedömningar.
- Kritik mot nya ålförvaltningsplanen: Orimligt att fisket får fortsätta – bygger på glädjekalkyl
Stockholms universitets Östersjöcentrum
Östersjöcentrums forskare och policyanalytiker är skarpt kritiska till den nya ålförvaltningsplan som nyligen presenterades, där yrkesfiske på lekvandrande ål får fortsätta i strid med den vetenskapliga rådgivningen. ”Beslutet att inte utvidga den effektivaste åtgärden från västkusten till Östersjön motiveras av en uppskattning av ålen i Östersjön som snarast liknar en glädjekalkyl – en kalkyl som Formas fick i uppdrag av regeringen att granska, men som man tonade ned och gled förbi i sin rapport”, säger Charles Berkow. Att minska fiskets påverkan är en av de fyra punkter som ska förbättra situationen för den akut hotade ålen i Sverige, enligt den nya ålförvaltningsplan, som Havs- och vattenmyndigheten, HaV, nyligen presenterade för regeringen. Men de konkreta åtgärderna på området lyser med sin frånvaro i planen. Påverkan från fisket, som idag bedrivs längs Östersjökusten och i inlandsvatten, ska minska successivt genom att inga nya fisketillstånd ges förrän ålbeståndet förbättrats. – Det är orimligt att låta fisket i Östersjön fortsätta, samtidigt som det fiskestopp som infördes på västkusten anses vara den mest effektiva åtgärden hittills, säger Sara Söderström, fiskforskare vid Östersjöcentrum. Av uppdraget till HaV att ta fram en ny förvaltningsplan framgår att ett underlag som ska beaktas är den utvärdering av den svenska ålförvaltningen som genomförts av forskningsrådet Formas, och som presenterades tidigare i år. Utvärderingsuppdraget gavs Formas våren 2022 av den dåvarande regeringen, som såg ett behov av att låta en oberoende vetenskaplig panel utvärdera både åtgärderna i den svenska förvaltningsplanen och de svenska forskningsinsatserna i ljuset av rådgivningen från Internationella havsforskningsrådet, ICES, och EU-kommissionens utvärdering av ålförordningen. En insats som särskilt skulle ses över var de uppgifter som Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, presenterat gällande hur stor del av de utvandrande ålarna som tas upp. ICES hade då i över två decennier med olika formuleringar rekommenderat ett stopp för ålfisket. 2021 skärpte man tonen från att rekommendera fiskefångster och annan mänsklig påverkan ”as close as possible to zero” , till ” zero catches in all habitats” . Man betonade samtidigt att detta även inkluderade fiske av glasål för utsättningar, vilket var en av hörnstenarna i den svenska ålförvaltningsplan som varit i bruk sedan 2009. Resultat av utvärderingen Formas utvärdering pågick i 2,5 år, med en budget på 9 miljoner kronor. Vid det nyligen genomförda seminariet Ålen – hal, hotad och utvärderad , som arrangerades av Havsförvaltningsakademin, beskrev Formas att de första 1,5 åren ägnades åt att resa runt i landet för att prata med olika aktörer, och att ta fram bakgrundsunderlag till forskarna i den internationella panelen, som inte tidigare ägnat sig åt ål. Den internationella panelen slog sedan i sin utvärdering fast att de största hoten mot ålen i Sverige i fallande ordning är: 1. bristande framgång i uppströms vandring och nedströmsvandring 2. olagligt fiske på alla platser 3. lagligt fiske i sötvatten 4. småskaligt kustfiske i Östersjön. Hur man kommit till denna slutsats är inte helt enkelt att förstå av rapporten, vilket också påpekades av flera aktörer som senare lämnat sina synpunkter på densamma. En del frågar sig om den internationella panelen kan ha underskattat betydelsen av Östersjöns bräckvattenhabitat för ålen. – Utvärderarna tycks vara väldigt fokuserade på att ålen behöver fler livsmiljöer, utan att presentera några belägg för detta. I Sverige har de bräckta kustmiljöerna alltid varit viktiga uppväxtmiljöer för ål. Med tanke på hur små mängder glasål som kommer hit idag finns det inget som tyder på att bristen på habitat skulle vara en begränsande faktor för ökat blankålsutvandring, säger Henrik Svedäng, forskare vid Östersjöcentrum. Ett annat resonemang i rapporten gäller det svenska ålfiskets hållbarhet (sidan 24). Där skriver Formas att ICES i sin rådgivning erkänner att en viss mänskligt orsakad dödlighet inte går att undvika, genom att man rekommenderar att bland annat fisket ska ske på en nivå ”så nära noll som möjligt” . Referensen till påståendet är dock inte ICES rådgivning, utan en rapport från en workshop om framtidens rådgivning som hölls 2021, där ICES konstaterar att just formuleringen ”as close to zero as possible” ger utrymme för tolkning och därför bör ersättas med ett mer explicit ”zero catch” . Nyansen har betydelse, med tanke på att den svenska regeringens linje i EU-förhandlingar om andra fiskarter än ål är att utgå ifrån den vetenskapliga rådgivningen från ICES. Fiskestopp hade störst effekt Panelen betonar i utvärderingen (med sin egen förstudie som referens) att ”den viktigaste och mest effektiva åtgärden” som genomförts inom ramen för den svenska förvaltningsplanen är det totalstopp för fisket som infördes på västkusten 2012. Effekten av detta fiskestopp har även nyligen kvantifierats i en vetenskaplig studie. Trots detta föreslår Formas inte något motsvarande stopp för fisket på ostkusten, där omkring 90 ton ål – eller 90 000 nära lekmogna ålar – fångats per år de senaste åren. Fisket i Östersjön har ”en liten påverkan”, skriver panelen, som trots det anser att HaV bör fortsätta på inslagen väg och successivt minska antalet fisketillstånd. En ytterligare åtgärd föreslås också: fångsttaket ska minska från dagens 8 000 kg per tillståndshavare till 1 000 kg. Detta konkreta förslag valde HaV dock att inte ta med sig in i den nya förvaltningsplanen. Konfunderande svar från Formas I en skrivelse till Formas framstår tjänstemännen på HaV som något förbryllade av panelens slutsatser, och ber om referenser till flera påståenden och förslag, och förtydliganden när det gäller fisket. Om det nuvarande fisket inte är något hot, varför ska det då fasas ut? ”We lack references and clear argument to underpin the recommendations on phase-out rather than closure or continuing fishery on current level. Why is a phase-out of fishing proposed if the panel does not consider the current levels of fishery to be a significant threat? Is it just to avoid the risk of increased fishing pressure? If the panel does consider current to be a considerable threat, why wait?” Svaret från panelen bringar ingen större klarhet. Man skriver bland annat: ”The phase-out is part of the current management plan (i.e., as licenses are retired). Fishing is currently on restocked eels as well that likely won’t escape to spawn anyway.” Det är dock, som nämnts ovan, panelen själv som rankar det lagliga fisket i sötvatten (som till stor del görs på utplanterad ål) som det tredje största hotet mot ålen, samtidigt som man rekommenderar att utsättningarna ska upphöra. Kustfisket, som främst görs på naturligt invandrad ål, ignoreras i svaret. Vidare svarar panelen att det faktum att fisket hittills tillåtits fortsätta, i strid med den vetenskapliga rådgivningen, i sig implicerar att det gjorts avvägningar som de själva inte kan ifrågasätta: ”ICES has recommend closing all fisheries on eels for years, yet the inland and small coastal fisheries in Sweden continue. This implies some kind of barrier or trade-offs involved in implementing immediate closures that are beyond the scope of the Panel’s evaluation. We don’t imply in the report that closing fisheries, where appropriate would be wrong.” Går emot syftet med utvärderingen Östersjöcentrums policyanalytiker Charles Berkow blir konfunderad när han läser flera av panelens formuleringar. – Ett viktigt syfte med att tillsätta en oberoende utredning är att bryta den låsning som ”någon form av barriär” innebär. Det framstår som att panelen valt att ge politiken vad den tror politiken vill ha i stället för att göra den granskning som politiken faktiskt har beställt, säger han. Under Havsförvaltningsakademins seminarium beskrev Formas det som tillfredsställande att utvärderingen haft en så tydlig beställning och roll i förvaltningsprocessen, och att man därmed ansett det meningslöst att komma med rekommendationer som inte är politiskt genomförbara. – Att anpassa sina egna förslag till vad man tror att politiken vill ha strider för mig mot idealbilden av oberoende expertmyndigheter. Tyvärr har jag sett flera avvikelser från detta när det gäller ålförvaltningen, säger Charles Berkow. Osäkra uppskattningar av fiskeridödlighet Vad ligger då bakom den internationella panelens uppfattning att fisket i Östersjön har en ”liten påverkan”, och visar en ”minskande fiskeridödlighet” ? Påståenden som också återfinns i den nya förvaltningsplanen, där HaV skriver: ”Det svenska fiskets påverkan har i Östersjön minskat snabbt över tid, som ett resultat av de restriktioner som införts sedan år 2007” ? Uppskattningarna av ålbeståndets storlek och fiskeridödligheten längs Östersjökusten görs av SLU med en metod som bygger på märkning och egenrapportering. Ett antal infångade vuxna ålar (vanligen 150–300 individer) märks och släpps sedan ut igen i havet. När en fiskare får upp en märkt ål ska detta rapporteras. Den beräknade kvoten mellan märkta och omärkta ålar i fångsterna ligger sedan till grund för en beräkning av fiskeridödligheten och beståndets storlek. De senaste åren har extremt få märkta ålar rapporterats in som uppfiskade. I genomsnitt var återfångsten i det svenska fisket 1,1 procent, och 0,5 procent i det danska ålfisket. Av detta drar SLU slutsatsen att fiskeridödligheten är mycket låg (den beräknas till 0,003 vilket motsvarar ett årligt uttag på knappt 0,3 procent genom fiske). Om detta stämde skulle dock den totala mängden ål i området vara väldigt stor; omkring 23 500 ton. Eftersom detta är en orimlig mängd väljer SLU i den senaste rapporten att återanvända den siffra för blankålsutvandringen som man tog fram med samma metod år 2012, och subtrahera den med årets fångster. Man konstaterar att bedömningen är osäker, men samtidigt att den speglar ”ett kraftigt minskat kommersiellt fisketryck” och indikerar en ”positiv trend för blankålens status” , formuleringar som sedan ger eko i Formas utvärdering. – En av de viktiga punkterna i regeringens uppdrag till Formas var just att belysa SLU:s beräkningar och deras slutsatser i förhållande till ICES slutsatser att yrkesfiske på ål bör upphöra. Panelen nöjde sig dock med att konstatera att SLU:s beräkningar är osäkra, men reflekterade inte över att de ligger till grund för bristen på verkningsfulla åtgärder för att minska fisket i Östersjön som man med framgång tidigare gjort i Västerhavet. Det är en besvikelse, säger Charles Berkow. Att åtminstone delar av Formas utvärderingsgrupp förstått problematiken med metoden framgick vid det nyligen genomförda seminariet, då man konstaterade att upplägget ger yrkesfiskarna incitament att underlåta att rapportera in märkta ålar.
- Ny studie bekräftar: Stora variationer i utsläpp av växthusgaser från grunda kustvikar
Stockholms universitets Östersjöcentrum
De grunda vikarna i Östersjön är betydande men mycket varierande källor till växthusgaser. Detta framgår av en ny studie som genomförts av en stor grupp forskare från konsortiet CoastClim och projektet Levande vikar.
- "Flera vägar till roliga havsjobb"
Stockholms universitets Östersjöcentrum
Vad är en ROV? Vem vet vad man ska göra med oljeskadade djur om det blir ett stort oljeutsläpp? Hur kan man upptäcka ubåtar med sonar? För att ta reda på det gav sig över 300 gymnasieelever i slang med marina geovetare, marinbiologer, oceanografer och andra på yrkesmässan om havet.
- Den västra Östersjösillen - het fråga i kvotförhandlingarna för Nordsjöfisket
Stockholms universitets Östersjöcentrum
Tusentals ton av den kollapsade västra vårlekande Östersjösillen fångas fortfarande i Nordsjön varje år. Detta skapar ett politiskt dilemma för förhandlingarna om fiskekvoterna i Nordsjön. Samtidigt visar nya forskarrön att sillens ekologiska verklighet i Nordsjön-Skagerrak-Kattegatt är än mer komplicerad.
- Forskarnas uppmaning till ministerrådet: Stoppa ålfisket
Stockholms universitets Östersjöcentrum
EU:s ministerråd borde agera i enlighet med den vetenskapliga rådgivningen och stoppa ålfisket helt nästa år. Det uppmanar Östersjöcentrums forskare i ett nytt policy memo inför kommande rådsmöte.
- Miljöproblem och möjliga åtgärder kartlagda i pilotprojekt
Stockholms universitets Östersjöcentrum
Värmdö kommun har testat en ny metod för att engagera och stödja lokala aktörer i arbetet för en bättre kustmiljö. Under en workshop i april 2025 samlades lokala aktörer för att markera problemområden på en karta och diskutera möjliga lösningar och hur man kan gå vidare. Erfarenheterna har nu sammanställts i en rapport.
- Baltic Breakfast: Skogens påverkan på havet kan öka
Stockholms universitets Östersjöcentrum
Skogsbrukets påverkan på Östersjön är idag begränsad. Men eftersom skogen till ytan utgör en stor del av avrinningsområdet kan förändrade praktiker där totalt sett få stor effekt, konstaterade forskarna som deltog vid senaste Baltic Breakfast. Kväveutsläppen till Egentliga Östersjön behöver minska, så om utsläppen från skogen ökar krävs ännu fler åtgärder inom andra sektorer.
- Ny policy brief: Färre gråsälar inte lösningen för Östersjöns strömming
Stockholms universitets Östersjöcentrum
Gråsälen i Östersjön pekas allt oftare ut som boven bakom de minskande fiskbestånden. Men vad finns det egentligen för samband mellan mängden sälar och mängden fisk?
- Omfattande renoveringar vid Askölaboratoriet 2026
Stockholms universitets Östersjöcentrum
Mellan april och oktober 2026 kommer Askölaboratoriets huvudbyggnad att renoveras. Anledningen är att de nuvarande sovrummen inte uppfyller brandskyddskraven.
- Östersjöns algblomningar iscensätts i ny forskning
Stockholms universitets Östersjöcentrum
Stora ansamlingar av cyanobakterier, som gynnas av havets uppvärmning och förs mot kusten av vinddrivna och turbulenta strömmar, är inte bara en olägenhet som stör sommarplanerna längs Östersjökusten. De förbrukar syre vid nedbrytning, kan vara giftiga för människor och djur och kan dessutom påverka vattenkvalitet. I ett nytt tvärvetenskapligt projekt ska forskare reda ut kopplingen mellan fysiska och biologiska processer kring algblomningarnas utbredning och ta fram verktyg som kan förutse hur de förändras i ett varmare klimat.