Sök
Du söker nu på webbplatsen "Stockholms universitets Östersjöcentrum". Vill du söka på hela Stockholms universitets webbplats?
Sök på su.seVisar 721-740 av 1285 träffar
- FORCE undersöker spiggens roll för kusten och klimatet
Stockholms universitets Östersjöcentrum
Stora rovfiskar har blivit allt svårare att hitta i Östersjöns kustnära vikar, som istället tagits över av storspigg. Samtidigt har många vikar blivit grumligare och visar allt allvarligare övergödningseffekter. Forskare har sett detta skifte förflytta sig från hav till kustnära miljöer, men söker fortfarande förklaringar till varför det har kunnat hända, och om det också kan bidra med oanade klimateffekter.
- Nytt doktorandteam undersöker samband mellan kust och klimat
Stockholms universitets Östersjöcentrum
Att lösa komplexa frågor om hur hav och klimat påverkar varandra, och vilka samhällseffekter som följer, kräver flera expertiser. I en ny forskarskola får doktorander från naturvetenskapliga, samhällsvetenskapliga och juridiska discipliner vid Stockholms universitet en unik möjlighet att lära sig hur kombinerade metoder och tydlig forskningskommunikation kan bidra till en mer hållbar förvaltning av kustområden. Vad förenar studenter i vitt skilda ämnen som maringeologi, företagsekonomi och ekotoxikologi? De kan alla bidra med viktiga perspektiv som behövs för att besvara frågor om samhällsutmaningar och lösningar när kustnära hav står inför ett förändrat klimat. Vid starten av den nya forskarskolan Perspectives on climate change in coastal seas i mars introducerades 14 nya doktorander till ett omfattande forskningsområde där deras fokus kommer att ligga under de kommande åren. – Jag känner mig stolt över att vara en del av det här programmet, och även om det tvärvetenskapliga sammanhanget är nytt för mig så tror jag att jag har mycket att bidra med, säger Emma Flévaud, doktorand i miljörätt. Lägger nya pusselbitar Flera klimatrelaterade påfrestningar som försurning, syrebrist och stigande temperaturer påverkar havsmiljöer på olika sätt. Förändringarna bidrar till till att potenta växthusgaser, som lagrats i marina sediment och ekosystem frisätts och når atmosfären, vilket i sin tur förstärker klimateffekterna. Under goda förhållanden med välmående ekosystem har kustzonerna däremot en effektiv kollagringskapacitet och kan fungera som viktiga kolsänkor. – Om vi förvaltar våra kustzoner på rätt sätt kan de globalt bidra med 20 procent av de utsläppsminskningar vi behöver för att uppfylla Parisavtalet, säger Christoph Humborg, vetenskaplig ledare vid Stockholms universitets Östersjöcentrum och en av initiativtagarna till den nya forskarskolan. Detta komplicerade pussel är delvis studerat och beskrivet inom forskningen, men flera frågor återstår om kopplingarna mellan klimatförändringar, biologisk mångfald och kustzonernas fulla potential att fungera som en naturbaserad klimatlösning. I forskningssamarbeten som CoastClim undersöker forskare inom ekologi, modellering, marin fysik och atmosfärsvetenskap dessa kopplingar. Studenterna från Stockholms universitet kommer att undersöka närliggande frågor som ger mer kunskap till den bilden.
- Nya ”Lektionsbanken om Östersjön” gör det lätt och roligt att undervisa om havet
Stockholms universitets Östersjöcentrum
Nu lanseras en helt ny undervisningsresurs om hav och hållbar utveckling, från forskare vid Stockholms universitet, till landets gymnasie- och högstadielärare. ”Jag skulle önska att mer läromedel var så här”, säger en av de lärare som testat materialet.
- Hoppfull forskning om Östersjöns kustmiljöer
Stockholms universitets Östersjöcentrum
Forskningsprojektet Levande vikar har i veckan besökts av flera medier: Dagens Nyheter, Sveriges Radios Naturmorgon och TV4 Nyheterna, som rapporterar om den hoppfulla forskningen och de konkreta tipsen för att få de grunda vikarna att må bättre. Levande vikar är ett forskningsprojekt som fokuserar på vikar i obalans, som går att åtgärda med lokala åtgärder och med resultat som kan nås ganska snabbt. – Det kan ge lokala aktörer handlingskraft, säger Joakim Hansen som är forskare i Levande vikar. Båtkörning som skuggar vikarnas viktiga växter
- Ny rapport: Djuren mår inte lika dåligt som Östersjön
Stockholms universitets Östersjöcentrum
Östersjön är övergött, förorenat och överfiskat – men hur mår egentligen djuren som lever i detta krisdrabbade hav? Den frågan besvaras i en ny rapport i Östersjöcentrums serie. Rapporten beskriver hälsa, miljögifts- och beståndsstatus hos nio av Östersjöns marina däggdjur, sjöfåglar och fiskar.
- Kustfisket önskar sillstopp - regeringen villig att ta risker
Stockholms universitets Östersjöcentrum
EU-kommissionens förslag att stoppa riktat sillfiske i Östersjön nästa år skulle lägga ”en våt filt” över det småskaliga fisket, menar regeringen och SD inför kommande kvotförhandlingar. Men många kustfiskare har en annan åsikt och välkomnar ett fiskestopp. Nästa vecka träffas EU:s fiskeministrar för att förhandla fram fångstkvoterna för bland annat nästa års fiske i Östersjön. Den kanske största frågan ur ett svenskt perspektiv blir hur ministerrådet ska hantera EU-kommissionen förslag att stoppa allt riktat fiske på sill/strömming i centrala Östersjön och Bottniska viken, vilket skulle innebära att sill/strömming endast får tas upp som bifångst i fisken på andra arter. I måndags redovisade Tidöpartierna, med landsbygdsminister Peter Kullgren (KD) i spetsen, Sveriges position inför de kommande kvotförhandlingarna. I en artikel på Aftonbladet Debatt slog de fast att Sverige inte kommer att driva EU-kommissionens linje. Partierna menar att förslaget om fiskestopp ”slår oproportionerligt” och ”går längre än vad råden från Internationella havsforskningsrådet (ICES) föreskriver” . Istället vill de att Sverige ska verka för ”försiktigt satta kvoter som vilar på vetenskapliga råd” . – Vi vill ha lågt satta kvoter och jag skulle tro att vi kommer att driva den lägst satta linjen av länderna runt Östersjön, förtydligade Peter Kullgren till Tidningarnas Telegrambyrå (TT) i en intervju samma dag. Viktigt att läsa ICES råd rätt Att Sveriges förhandlingsposition ska vila på vetenskaplig grund är bra. Men då måste regeringen också lära sig att läsa ICES rådgivning för vad den är, menar Charles Berkow, policyanalytiker på Stockholms universitets Östersjöcentrum. – Det är viktigt att inse att ICES inte ”föreskriver” någonting. Och eftersom väsentlig information finns längre ned i texten och i tabeller måste man lära sig att läsa bortom första stycket, säger han. ICES har ett avtal med EU om att leverera beståndsuppskattningar och vetenskaplig rådgivning inför kvotförhandlingarna. Enligt avtalet är ICES skyldiga att upplysa om vilka fångstkvoter det blir om man följer vissa artiklar i EU:s gemensamma fleråriga förvaltningsplan för Östersjön. Detta kallas för headline advice , och redovisas överst på sida ett i ICES råd för exempelvis sillbestånden i centrala Östersjön och Bottniska viken. – Men lite längre ned, på sidan tre, upplyser ICES också om att utifrån en annan artikel i samma förvaltningsplan borde det vara nollkvot för båda bestånden, säger Charles Berkow. Han hänvisar till artikel 4.6 i EU:s flerårsplan för Östersjön som kräver att ”fiskemöjligheterna under alla omständigheter skall fastställas på ett sätt som säkerställer att sannolikheten är mindre än 5 procent för att lekbeståndens biomassa understiger Blim” . Regeringen villig att ta risker När lekbiomassan i ett fiskbestånd faller under gränsvärdet Blim försämras beståndets förmåga att reproducera sig kraftigt och det riskerar att krascha. Av en tabell på sidan två i ICES råd framgår att om kvoterna sätts enligt intervallen i headline advice nästa år är det 29-31 procent sannolikhet att sillbeståndet i centrala Östersjön hamnar under Blim. För beståndet i Bottniska viken är sannolikheten 21-26 procent. ICES skriver vidare att även om kvoterna sätts till noll, det vill säga ingen fiskeridödlighet alls, blir sannolikheten att hamna under Blim ändå mer än 5 procent – för båda bestånden (22% för centrala sillen och 9% för Bottniska viken). – Detta är också viktiga delar i ICES råd. I klartext innebär det att regeringen och SD väljer att tillåta högre risker inom sillfisket än vad förvaltningsplanen medger, säger Charles Berkow. Vad är bäst för Östersjön? Enligt ICES beståndsuppskattningar ser det dystert ut för både sillbestånden och sillfisket i Östersjön. – För det västra vårlekande sillbeståndet har det riktade fisket stoppats. Tyvärr skedde det först när beståndet redan var kollapsat. Huruvida beståndet i sin helhet kan återhämta sig och hur lång tid det kommer att ta är det ingen i dag som kan säga, säger Henrik Svedäng, forskare vid Stockholms universitets Östersjöncentrum och vetenskaplig koordinator vid Havsmiljöinstitutet. Lekbiomassorna av sill/strömming i centrala Östersjön och Bottniska viken ligger även de på rekordlåga nivåer. – Vi kan konstatera samma sak som kustfiskarna länge larmat om, nämligen att det är uppseendeväckande låg förekomst av sill och strömming i kustområdena. Samtidigt har vi genetisk information som visar att sillbestånden består av en massa mindre lokala bestånd som kan försvinna om man vidhåller ett för högt fisketryck med stora trålfartyg som kan ta upp hundratals ton i ett enda hal, säger Henrik Svedäng, Enligt honom finns det goda skäl att följa de förvaltningsregler som finns – och i synnerhet de regler som syftar till att bibehålla hållbara fiskbestånd. Som till exempel artikel 4.6 i den fleråriga förvaltningsplanen. – På ett mer övergripande plan bör man också fundera över om upprätthållandet av ett omfattande storskaligt industrifiske verkligen är det bästa vi kan göra för Östersjön, säger han. Vad gynnar småskaliga kustfiskare? Den svenska regeringens och SD:s position är att ett fiskestopp skulle lägga ”en våt filt över Sveriges kustnära, småskaliga fiske”. I en intervju med Sveriges Radio P4 Norrbotten i måndags utvecklade landsbygdsminister Peter Kullgren resonemanget: – Vi tycker det är viktigt att vi värnar de småskaliga fiskarna, de som fiskar för konsumtion för dig och mig, men att vi självklart också behöver ha betydligt lägre kvoter än vad vi har haft tidigare, för det är klart att fisket också påverkar hur mycket strömming det finns, sa han. Regeringen har dock inte motsatt sig EU-kommissionens förslag om minskade men fortfarande omfattande bifångstkvoter, vilka främst gynnar det mer storskaliga trålfisket. Frågan är vilka åtgärder som skulle gynna det småskaliga fisket mest. Problemet för kustfiskarna är att de inte hittar tillräckligt med sill/strömming. Enligt dem själva beror det på att de stora trålarna tar upp för mycket sill/strömming i utsjön innan den kommer till kusten för att leka. Ur det perspektivet skulle de gynnas av ett fiskestopp– förutsatt att bifångstkvoterna blir tillräckligt låga, att de småskaliga kustfiskarna tillåts viss sillkvot och kanske framför allt att kontrollerna av det stora fartygens fångster då skärps för att undvika felrapportering. Kustfiskare vill se fiskestopp Nyligen skrev representanter för tio kustregioner, från Västernorrland till Blekinge och Halland, ett öppet brev till landsbygdsministern och uppmanade regeringen att ”stötta EU-kommissionens förslag, men samtidigt att säkerställa att någon procent av de tidigare kvoterna bibehålls exklusivt för småskaligt kustfiske för humankonsumtion” . Och i en debattartikel i Norrländska Socialdemokraten skriven av norrländska fiskproducenter och lokalpolitiker, uppmanas regeringen att ”verka för att stoppa det storskaliga industrifisket” men ”behålla en kustkvot för det småskaliga fisket”. Garnfiskarna Dennis och Anders Bergman i Norrsundet i Gävlebukten har sett strömmingen försvinna från sina fiskeområden under många års tid. I ett reportage i Aftonbladet säger de att de är välkomnar EU-kommissionens förslag – även om det skulle innebära att de själva måste sluta fiska. – Ja, för det gör att beståndet blir starkare på sikt. Även om det blir ett tapp för oss under ett par år så måste överfisket regleras. Vi har inget att förlora, säger Dennis Bergman till tidningen. * Östersjöcentrum har sökt landsbygdsminister Peter Kullgren för en kommentar om Sveriges position inför kvotförhandlingarna men inte fått svar. Text: Henrik Hamrén FAKTA: Småskaligt fiske Definitionen av småskaligt fisket avser fiskebåtar som är under 15 meter (Bottniska viken) eller 12 meter (övriga Östersjön). De har inte pelagiska tillstånd utan fiskar på den så kallade kustkvoten, och använder passiva redskap (till exempel garn) eller mindre trålar och vadredskap. Merparten av sill-/strömmingsfångsterna i Östersjön tas av trålfartyg som är över 24 meter. Källa: Havs- och vattenmyndigheten
- Från masterstudier direkt till jobb
Stockholms universitets Östersjöcentrum
För Miranda Nilsson var det inga problem att få jobb efter studierna. Praktikarbetet under sista året av masterprogrammet i miljövetenskap ledde till fast anställning som miljökonsult när examensarbetet var klart. – Eftersom jag valde mellan att plugga marinbiologi och miljövetenskap var det extra kul att jag kunde göra mitt masterarbete inom forskningsprojektet Levande vikar, och få en marin koppling till mitt projekt, säger Miranda. Miranda undersökte om vassklippning i grunda skärgårdsvikar kan ha någon effekt på hur mycket kol som lagras i botten. – Det finns många grunda kustområden som visat sig kunna lagra stora mängder kol, och därmed motverka den pågående klimatförändringen, berättar Miranda. Ostörda mangrove-skogar och ålgräsängar är några exempel på ekosystem som lagrar betydligt mer kol än skogar på land, och ofta över mycket lång tid. Men det är fortfarande ganska okänt hur mycket kol den vanliga vassen kan lagra nere i botten med sina rötter ner i sedimentet, och om lagringsförmågan påverkas av att vassen klipps.
- Nytt nummer av tidskriften Havsutsikt
Stockholms universitets Östersjöcentrum
Läs nya numret av Havsutsikt och få koll på det senaste inom svensk havsforskning. I det senaste numret av tidskriften kan du bland annat läsa om farliga kemikalier, uppvärmningen av haven, behovet av marina nationalparker och om Östersjöns tumlare.
- Stort intresse för Algforskarsommar – gav forskarna ny kunskap
Stockholms universitets Östersjöcentrum
Intresset var stort när projektet Algforskarsommar genomfördes för första gången i somras. Resultatet av medborgarforskningen tyder på att sommaren varit gynnsam för båtsnäckan och att den höstförökande blåstången fått större spridning de senaste decennierna.
- Fira Östersjödagen med oss!
Stockholms universitets Östersjöcentrum
Under Östersjödagen torsdagen den 29 augusti anordnas flera aktiviteter som uppmärksammar det unika innanhavet. Östersjöcentrum håller i aktiviteter både morgon, middag och kväll.
- Östersjöcentrum om fiskestopp i Bottenhavet: ”Verkningslöst”
Stockholms universitets Östersjöcentrum
Sverige och Finland har enats om att stoppa industrifisket efter strömming innanför territorialgränsen i Bottenhavet i sommar. Östersjöcentrum är kritiska i sitt remissvar och menar att fiskestoppet bör både utvidgas och förlängas.
- Förslaget till nytt direktiv om rening av avloppsvatten – vad händer nu?
Stockholms universitets Östersjöcentrum
Både Europaparlamentet och EU-rådet har nu sagt sitt om kommissionens förslag till ett nytt direktiv om rening av avloppsvatten. Forskaren Bärbel Muller-Karulis och policyanalytikern Ellen Bruno har följt processen och analyserat resultatet så här långt.
- Ny policy brief: Hästhållning kan bidra till övergödning och bör inkluderas bättre i beräkningar
Stockholms universitets Östersjöcentrum
Forskning visar att hästgårdar kan vara en betydande källa till näringsläckage och därmed bidra till övergödning av vattendrag och kustområden. Detta näringsläckage bör beaktas bättre i de beräkningar som ligger till grund för övergödningsarbetet, så att rätt åtgärder kan sättas in, skriver forskare från Östersjöcentrum, Sveriges lantbruksuniversitet och Södertörns högskola i en ny policy brief.
- Baltic Breakfast: Lektidsfredning har viss effekt, men helt fiskefria områden är mer effektiva
Stockholms universitets Östersjöcentrum
Att införa helt fiskefria områden har ofta goda effekter, både på målarterna för fisket och på ekosystemet. Det visar de sammanställningar från svenska områden som presenterades vid senaste Baltic Breakfast. Att freda ett område endast under lektiden kan ha vissa positiva effekter, men inte lika tydliga som vid helårsfredning. – Fiskefria områden behöver vi mer av, både i Sverige och i Europa, inleder Ulf Bergström , forskare vid Institutionen för akvatiska resurser vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU Aqua). Internationellt finns det sedan tidigare väldigt goda erfarenheter av att stänga områden för fiske i perioder, berättar han vidare. I tropiska och subtropiska områden har det setts som ett billigt, enkelt och lättövervakat sätt att förvalta fisk. – Man ser att man snabbt får fler och större fiskar. Den biologiska mångfalden ökar och man återställer ekosystemfunktioner, berättar Ulf Bergström. Globalt sett ligger dock de strikt skyddade områden, där fiske är förbjudet eller kraftigt begränsat, ofta långt ute i oceanerna, på platser där det ändå inte fiskas. Totalt utgör dessa områden 3 procent av haven, i Europa under en promille. I EU:s biodiversitetsstrategi finns nu ett mål om att andelen strikt skyddade områden ska öka till 10 procent. Fiskefredade områden i Sverige Hur ser det då ut i Sverige? På svenska västkusten finns idag 8 procent strikt skyddade områden och 32 procent med visst skydd. I Östersjön finns 1 procent strikt skyddade områden och 17 procent med visst skydd. På uppdrag av Havs- och vattenmyndigheten har Ulf Bergström och hans kollegor vid Sveriges lantbruksuniversitet undersökt de långsiktiga effekterna av åtta av de fiskefria områdena i Sverige. De har också undersökt vad som händer om ett område som varit stängt för fiske sedan öppnas. I Östersjön var målarterna för skyddet sik (Bottenhavet), gös, abborre och gädda (Gålö), abborre och gädda (Licknevarp), samt piggvar och skrubba (Gotska sandön).
- ANALYS: ”Numerären är det väsentliga ”
Stockholms universitets Östersjöcentrum
Antalet strömmingar i beståndet i Bottniska viken har minskat kraftigt. Att strömmingarna även har tappat vikt och kondition friskriver inte förvaltningen från deras ansvar för beståndets fortlevnad, skriver Östersjöcentrums Henrik Svedäng.
- Storsatsning på Östersjöforskning - 12 doktorander antas
Stockholms universitets Östersjöcentrum
I en ny forskarskola inom hav, klimat och miljöfrågor antas 12 doktorander vid flera av Stockholms universitets institutioner. Skolan vänder sig till studenter som är intresserade av att förstå sin egna forskning i ett brett och tvärvetenskapligt sammanhang. Ett särskilt fokus ligger på att fördjupa förståelsen och bidra med ny kunskap om Östersjöns specifika förutsättningar och utmaningar i ett förändrat klimat.
- Här stängs Långbroviken av – för att minska grumligheten
Stockholms universitets Östersjöcentrum
Att stänga av vattentillförseln till en grumlig havsvik – kan det göra vattenkvaliteten bättre? För många låter förmodligen idén bakvänd, men detta är en av de åtgärder som nu testas i Långbroviken på Värmdö, som en del av projektet Levande vikar. Ett tiotal personer finns på plats på och omkring bron över sundet som förbinder Långbroviken med Solöfjärden utanför. Det behövs både kranbil, grävskopa och trästöttor för att sänka ner den fyra meter långa och två meter höga plåten och förankra den i öppningen mellan vik och fjärd. Målet är den nya artificiella mynningströskeln ska upprätthålla ett högre vattenstånd inne viken och minska vattenutbytet – en helt ny åtgärd som förhoppningsvis minskar erosionen och leder till bättre vattenkvalitet i viken. – Vi undersöker om vattnet i viken blir mindre grumligt om man bibehåller ett högre vattenstånd i viken och minskar vattenutbytet. Så vitt vi vet har det här inte testats tidigare, berättar Linda Kumblad, systemekolog och en av forskarna i projektet Levande vikar, som drivs av Stockholms universitets Östersjöcentrum tillsammans med stiftelsen BalticWaters.
- Östersjöcentrums övergödningsmodell kan ge kunskap om växthusgaser
Stockholms universitets Östersjöcentrum
Modellen Baltsem är ett välanvänt verktyg för att studera effekter av näringstillförsel till Östersjön och har bland annat använts i Helcoms Baltic Sea Action Plan. Nu har modellverktyget vidareutvecklats till att inkludera även flödena av metan, vilket kan ge viktiga kunskapsunderlag när det gäller Östersjöns klimatpåverkan.
- Baltic Breakfast: ”ICES råd är inte rekommendationer” – fiskekvoter bör sättas med hänsyn till miljö
Stockholms universitets Östersjöcentrum
Den prognos för kommande års fiskemöjligheter som Internationella havsforskningsrådet ICES presenterar inför de årliga kvotförhandlingarna i EU ska inte ses som rekommendationer till politikerna. Det betonar Östersjöcentrums policyanalytiker Charles Berkow, som deltog i senaste Baltic Breakfast. Marinekolog Agnes Karlsson framhåller hur viktig sillen är för ekosystemet i Östersjön, och att ett fiskestopp är en tacksam förvaltningsåtgärd. Policyanalytiker Charles Berkow går rakt på sak i öppningen av sitt föredrag vid Baltic Breakfast: – Förvaltningen av fisket i Östersjön har misslyckats. Bestånden har utarmats. Man har tagit för stora risker, och det vetenskapliga underlaget har feltolkats. Beslutsprocessen när det gäller det kommersiella fisket i Östersjön följer en fast årscykel: i maj presenterar Internationella havsforskningsrådet, ICES, sitt vetenskapliga underlag, i augusti kommer EU-kommissionen med sitt förslag om kvoter och andra möjliga begränsningar av kommande års fiske, och i oktober fattar ministerrådet beslut. Det vetenskapliga underlaget från ICES presenteras ofta som forskarnas rekommendation till politikerna om var kvoterna ska sättas. – Men det är inte rekommendationer. Det är ett svar på vissa frågor som ställs av EU-kommissionen, säger Charles Berkow. Utgår från förvaltningsplan Fisket i Östersjön regleras genom en förvaltningsplan som antogs av EU 2016. Där anges både ett beståndsmål (beståndet ska vara produktivt) och ett miljömål (god miljöstatus ska uppnås). Som verktyg finns en kvotsättning som ska utgå från principerna för högsta hållbara avkastning (MSY), men det finns också möjlighet att vidta andra åtgärder. – Kvotverktyget bygger på att man tar fram en prognos för tillväxten i ton, som bygger på antalet fiskar och hur fort de växer. Sen drar man av ett schablonavdrag för att nå tillväxtmålet, och det man får fram kallas högsta hållbara avkastning eller Maximum Sustainable Yield (MSY), förklarar Charles Berkow. Fiske på MSY-nivån ska på sikt göra att man når EU:s beståndsmål. – Och det kanske man gör om de antaganden som ligger till grund för modellen stämmer, om indata är korrekta och om inget oförutsett händer – det vill säga att det är stabila miljöförhållanden. Allt för ofta så gäller inga av de här, säger Charles Berkow. Beräkningarna av MSY tar heller inte hänsyn till de effekter fisket har på miljön, så som biologisk mångfald, stabil näringsväv och en naturlig ålders- och storleksfördelning hos fisken, vilket framgår av det avtal som finns mellan ICES och kommissionen. Däremot är detta aspekter av ”god miljöstatus” som beskrivs i havsmiljödirektivet, vars mål skulle ha nåtts redan 2020 och som förvaltningsplanen ska vara förenlig med. Fiskbestånd i kris Hur har det då gått med fiskbestånden i Östersjön sedan förvaltningsplanen antogs? Inte så bra, visar Charles Berkows genomgång. 2017 var ett av de sju förvaltade bestånden (västra torsken) i kriszonen (lekbiomassan understeg nivån Blim). Två av bestånden (östra torskbeståndet och västra sillbeståndet) var i riskzonen (lekbiomassan understeg nivån Btrigger). I år är både det östra torskbeståndet och det västra sillbeståndet på krisnivån, enligt ICES rådgivning, och sillbestånden i centrala Östersjön och i Bottniska viken är i riskzonen. För skarpsillsbeståndet som fortfarande är produktivt är framtidsutsikterna ändå dåliga eftersom de senaste årens årskullar varit mycket svaga. – Det här är det jag menar med att förvaltningen har misslyckats, förtydligar Charles Berkow.
- Baltic Breakfast: Gediget förarbete nyckel till lyckad naturrestaurering
Stockholms universitets Östersjöcentrum
Det går att restaurera förstörda kustmiljöer – det är den nyligen genomförda inplanteringen av blåstång i Oskarshamn ett exempel på. Men det är viktigt att göra en ordentlig förstudie innan man drar igång ett restaureringsprojekt, och att inte glömma bort arbetet för hela havets återhämtning, framhöll forskarna vid senaste Baltic Breakfast. Publicerad 2024-09-04. Restaurering av skadad natur är ett aktuellt ämne – i somras antog nämligen EU en naturrestaureringsförordning. Förordningen gäller direkt i medlemsländerna och innebär att de före år 2030 ska ha påbörjat restaurering av 30 procent av de marina miljöer som pekas ut – till att börja med Natura 2000-områden. År 2050 ska restaurering ha påbörjats i 90 procent av områdena. Länderna har två år på sig att ta fram en plan för hur målen ska uppnås. Det kan finnas olika anledningar till att restaurera natur, berättar Sofia Wikström som är forskare vid Stockholms universitets Östersjöcentrum och bland annat arbetar med restaureringsfrågor. Den mest uppenbara anledningen är att förlust och försämring av livsområden är en av de viktigaste orsakerna till att arter minskar. – Vi vet att det finns arter i Östersjön som går tillbaka helt eller delvis på grund av att deras livsområden försvinner, säger Sofia Wikström och ger som exempel kransalger och andra känsliga vattenväxter, rovfiskar och vandrande fiskar. Ett annat motiv till att restaurera miljöer kan vara att skapa förutsättningar för mänskligt nyttjande av naturen för till exempel rekreation. Människor kan till exempel uppleva att grumligt vatten eller avsaknaden av fisk gör att deras nyttjande av naturen begränsas. Ytterligare ett argument för restaurering är att det kan ha en klimatnytta: vissa miljöer är bra på att lagra in kol, men kan ge ifrån sig koldioxid och metan när de försämras. – Vi kan ännu inte säga exakt vilka områden man ska prioritera om man vill använda restaurering som klimatåtgärd. Men forskning pågår, så om några år kan vi förhoppningsvis ha bättre underlag, säger Sofia Wikström.