Sök
Du söker nu på webbplatsen "Stockholms universitets Östersjöcentrum". Vill du söka på hela Stockholms universitets webbplats?
Sök på su.seVisar 701-720 av 1285 träffar
- Havspropositionen var efterlängtad men räcker inte till
Stockholms universitets Östersjöcentrum
Strax före sommaren presenterade regeringen sin havsproposition, ”Ett levande hav – ökat skydd, minskad övergödning och ett hållbart fiske” 2023/24:156. Det var en efterlängtad proposition som delvis bygger på tidigare utredningar, t ex miljömålsberedningens omfattande rapport ”Havet och människan”. Stockholms universitets Östersjöcentrum, har tillsammans med forskare från Institutionen för miljövetenskap vid Stockholms universitet kommenterat propositionen.
- Masterstudier vid havet
Stockholms universitets Östersjöcentrum
Tänk att få göra sitt masterarbete vid Östersjön under sommaren. Den drömmen lyckades Jonna Källås som studerar marinbiologi på Stockholms universitet att uppfylla i somras. Hon gjorde sitt arbete på fältstationen Askölaboratoriet, tillsammans med utbytesstudenten India Findji från Nederländerna. publicerad 2022
- Ny studie: Inget samband mellan torskens senaste kris och syrebrist
Stockholms universitets Östersjöcentrum
Krisen för Östersjötorsken förknippas ofta med syrebrist, syrefria bottnar och brist på bottendjur som torsken kan äta. Men nu visar en ny svensk-finsk studie att syreförhållandena har varit fullt tillräckliga för torsken i södra Östersjön under flera decennier – och att det funnits gott om bottendjur ovanför haloklinen.
- Lukten av havet – en nyckel till att förstå klimatförändringarna?
Stockholms universitets Östersjöcentrum
Hur påverkar lukten av havet klimatet i världen? Denna fråga står i centrum för forskningsprojektet Cyano-VOC, där aerosolkemister samarbetar med mikrobiologer för att undersöka de flyktiga organiska föreningar som avges av cyanobakterier och andra plankton som lever längs Östersjöns kuster. I ett varmare klimat förväntas cyanobakterieblomningarna i Östersjön öka. Men dessa blomningar kan också påverka jordens klimat genom gaser som de avger till atmosfären. – Det vi upplever som den typiska ”havslukten” är en kombination av flyktiga organiska föreningar, så kallade VOC:er, förklarar Sneha Aggarwal , doktorand vid Institutionen för miljövetenskap vid Stockholms universitet. Vi försöker ta reda på vilka specifika ingredienser som ingår denna lukt. VOC:er är en stor grupp ämnen och vissa av dem kan ha skadlig inverkan på luftkvaliteten på marknivå. Dessutom kan vissa VOC:er bilda aerosoler, som i sin tur bidrar till molnbildning. Beroende på molnens egenskaper och deras höjd kan de antingen kyla klimatet (genom att blockera solstrålning) eller bidra till uppvärmning (genom att lagra värme i atmosfären). – Den största osäkerheten i klimatmodellerna gäller effekterna av aerosoler och moln, säger Matt Salter , som är aerosolfysiker och forskare specialiserad på växelverkan mellan hav och atmosfär vid Institutionen för miljövetenskap vid Stockholms universitet. – Vi har en god förståelse av konsekvenserna av att släppa ut växthusgaser i atmosfären, men effekterna av aerosoler, och VOC:er som bildar aerosoler, är fortfarande relativt osäkra. Att öka kunskapen inom det här området är avgörande för att kunna förutsäga framtida klimat.
- Forskare: Hög tid att lyfta havet under klimatförhandlingarna
Stockholms universitets Östersjöcentrum
Genom att minska övergödningen och skydda viktiga ekosystem kan utsläppen av växthusgaser från kusterna minska och havets funktion som kolsänka stärkas, skriver professorerna Alf Norkko, Christoph Humborg och Gustaf Hugelius i en debattartikel.
- "Räknefel ledde till överfiske" - Henrik Svedäng i Vetenskapsradion på djupet
Stockholms universitets Östersjöcentrum
Om sillen försvinner får större rovfiskar, sjöfågel och säl matbrist. Balansen i havet rubbas, om det berättar senaste avsnittet av Vetenskapsradion på djupet. Sillen är en hörnpelare i Östersjöns ekosystem, förklarar Östersjöcentrums Henrik Svedäng i en intervju i programmet. I Skansens Baltic Sea Science Center möts docent i marinbiologi Henrik Svedäng och Vetenskapsradion på djupets reporter Sara Sällström, omgivna av sillstim. Här berättar Henrik Svedäng om sillens betydelse för hela havets ekosystem och hur fisket har tärt på bestånden. Sillen är länken mellan de mindre och de större organismerna och är en hörnpelare i Östersjöns ekosystem. Kustfiskare och fritidsfiskare har i flera år larmat om att de stora sillindividerna försvinner och forskningen konstaterar att en trolig orsak är storskaligt fiske. Henrik Svedäng förklarar hur sillens lekbiomassa har kraftigt överskattats till att vara dubbelt så stor som den egentligen var. För höga fiskekvoter har satts och nedgången av sillbeståndet blivit än mer drastisk. I centrala Östersjön upp till Ålands hav har sill/strömming minskat med 80 % de senaste fyrtio åren. Ingen vet vad som händer om sillen försvinner, därför är minskningen mycket oroande: Vad händer med Östersjön om man rycker undan en sådan hörnsten som sillen är? säger Henrik Svedäng i programmet. – En anledning så god som någon att fiska försiktigt, konstaterar reporter Sara Sällström. I programmet hörs även professor i funktionsgenomik Leif Andersson vid Uppsala universitet, berätta om att Östersjöns sill består av flera olika delbestånd med olika genetiska anpassningar. Hör hela avsnittet "Räknefel ledde till överfiske av sill – nu vässas metoderna" i Vetenskapsradion på djupet, 19/4 2022
- Utflykt bland alger när Naturmorgon spanar efter våren i Östersjön
Stockholms universitets Östersjöcentrum
Marinbiologerna, Helena Höglander och Ellen Schagerström, tillsammans med paleoekolog Elinor Andrén, guidar Naturmorgons fältreporter Karin Gyllenklev till vårtecken i Erstaviken, vid Östersjöns kust.
- Ostörda kustekosystem avgörande för att motverka klimatförändringar
Stockholms universitets Östersjöcentrum
Omedelbara åtgärder behövs för att bevara och restaurera Östersjöns kustmiljöer, skriver forskare från Östersjöcentrum och det strategiska partnerskap Baltic Bridge, mellan Stockholms universitet och Helsingfors universitet, i en ny policy brief.
- Bättre vatten i Stockholms skärgård
Stockholms universitets Östersjöcentrum
Siktdjupet under sommaren har ökat med över en meter i delar av Stockholms inre skärgård under de senaste sex åren. Denna glädjande förbättring kan kopplas till minskad kvävetransport till detta område. Mindre näring ger färre växtplankton och därmed ett klarare vatten.
- Så är miljötillståndet i Stockholms skärgård – se webbinariet "Under ytan i Stockholms skärgård"
Stockholms universitets Östersjöcentrum
Vid webbinariet "Under ytan i Stockholms skärgård" presenterades miljötillståndet i Stockholms skärgård: kunskapsläget inom forskningen, vad som påverkar miljön idag och vilka åtgärder som finns att tillgå för att förbättra havsmiljön. Nu finns presentationerna att se i efterhand för de som missade live-sändningen. Seminariet "Under ytan i Stockholms skärgård" riktade sig främst till aktörerna inom projektet Pilot Stockholms skärgård – regional ekosystembaserad förvaltning , som projektleds av Länsstyrelsen i Stockholm, och ingår det av Havs- och vattenmyndigheten initierade övergripande projektet för en regional ekosystembaserad havsförvaltning. Föredragshållarna befann sig på Stockholms universitet, men åhörarna deltog digitalt och ställde frågor via en chatt. Tema 1. Övergödning och vattenkvalitet . Gustaf Almqvist från Länsstyrelsen och Sofia Wikström från Stockholms universitet ger en kort bakgrund till seminariet. Därefter berättar Jakob Walve och Linda Kumblad från Stockholms universitet om övergödningsproblematiken i Stockholms skärgård och vilka åtgärder som är möjliga för att förbättra vattenmiljön på stor och liten skala. Tema 2. Känsliga habitat . Joakim Hansen från Stockholms universitet och Oscar Törnqvist från SGU beskriver vad vi vet om känsliga undervattenshabitat i skärgården, om de största hoten och om olika åtgärder för att skydda och restaurera dem. Tema 3. Fisken i skärgården . Ulf Bergström från Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU), Henrik Svedäng från Stockholms universitet och Anders Jansson, kustnära fiskare på Björkö, berättar om situationen för fisken i Stockholms skärgård, vad vi vet om den historiska utvecklingen av fiskbestånden och vad som kan förklara förändringarna.
- Rymdfärd kan bidra till att lösa blåstångens mystiska reproduktionsgåta
Stockholms universitets Östersjöcentrum
Prover av blåstång som har skickats upp i rymden kan ta forskarna ett steg närmre att förstå artens mystiska reproduktion. ”En helt hisnande upplevelse”, säger professor emeritus Lena Kautsky, som var på plats på Esrange i Kiruna för att följa uppskjutningen. ”Nu hoppas vi kunna gå vidare genom att skicka blåstång till den internationella rymdstationen”, säger hon. Klockan 05.00 en kall novembermorgon på Esrange Space Center, i nordligaste Sverige, väntar professor emeritus Lena Kautsky nervöst på de senaste nyheterna. Vädret har varit ostadigt de senaste dagarna och ett vindomslag eller en oväntad dimma kan äventyra allt. Kommer raketen med sexton små skott av blåstång verkligen att få skjutas iväg? I mer än 30 år har en fråga förbryllat henne: Varför förökar sig blåstången ( Fucus vesiculosus ) alltid vid fullmåne eller nymåne i Östersjön? Kan det vara så att algerna känner av månens gravitation? Den raketuppskjutning hon väntar på kan föra henne ett steg närmare lösningen på mysteriet.
- Yrkesmässa om havet för gymnasieelever
Stockholms universitets Östersjöcentrum
Torsdagen den 20 mars välkomnas gymnasieelever till Baltic Sea Science Center på Skansen för att möta personer som på olika sätt jobbar med havet, för att få inspiration till egna yrkesval och få reda på vägarna dit.
- Nytt regeringsuppdrag: flytta ut trålgränsen i hela Östersjön
Stockholms universitets Östersjöcentrum
I februari flyttas trålgränsen ut på prov i ett kustområde i centrala Östersjön. Projekttiden löper ut redan om två år. Samtidigt har Finland sagt nej till Sveriges förslag om trålfiskeförbud i Bottniska viken. Dessutom riskerar projektet att krocka med regeringens nya uppdrag till HaV om att flytta ut trålgränsen längs hela Östersjökusten. Publicerad 2025-01-22 (Texten uppdaterades 2025-01-23 med anledning av HaV:s beslut att flytta ut trålgränsen i ett försöksområde i centrala Östersjön från och med den 1 februari.) Det har gått tre år sedan riksdagen klubbade igenom miljö- och jordbruksutskottets förslag att flytta ut trålgränsen på prov längs Östersjökusten. Sedan dess har det hänt mycket på olika politiska plan – men ännu inte i havet. 2022 gav den avgående S-regeringen i uppdrag åt Havs- och vattenmyndigheten (HaV) att genomföra ett tidsbegränsat vetenskapligt experiment som innebar att trålgränsen skulle flyttas ut från 4 till 12 sjömil i begränsade försöksområden i Egentliga Östersjön och Bottniska viken. Efter regeringsskiftet samma år utökade Tidöregeringen uppdraget så att alla fiskevatten för sill/strömming skulle omfattas av projektet från 4 till 12 sjömil, där även delområde 25 (från Bornholm till södra Öland) ska ingå. I samband med regeringens havsmiljöproposition Ett levande hav (2023/24:156) föreslog landsbygdsminister Peter Kullgren (KD) och klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari i somras att trålgränsen flyttas ut längs hela Östersjökusten, ”från Skanör till Haparanda, inklusive Öland och Gotland.” Den 23 januari 2025 beslutar HaV att t rålgränsen ska flyttas ut på prov i ett försöksområde från Ölands norra udde upp till gränsen mot Bottenhavet. Beslutet träder i kraft den 1 februari. Utspelet i samband med havsmiljöpropositionen skapade viss förvirring . Ska det pågående experimentet plötsligt gälla hela ostkusten, ända upp till Bottniska viken? Och vad händer då med de referensområden där trålgränsen inte flyttas ut för att ha något att jämföra med? Nytt uppdrag, snäv deadline Fredrik Palm vid HaV:s fiskeregelringsenhet förstår att det hela kan uppfattas som oklart, och betonar att man måste hålla isär vad som kommer från politiken och vad myndigheten har för uppdrag.
- Algforskarsommar igång igen – hjälp forskarna att studera tången
Stockholms universitets Östersjöcentrum
För femte året i rad pågår nu medborgarforskningsprojektet Algforskarsommar. Genom fyra olika uppgifter kan allmänheten hjälpa till att öka kunskapen bland annat om den viktiga blåstången. Nu är det dags att ta reda på vilka smådjur som bor i tången!
- Nya guider för brygganläggning, muddring och ett hållbart båtliv.
Stockholms universitets Östersjöcentrum
Hur påverkar båtlivet och bryggor de marina miljöerna där du bor? Välmående, grunda och vågskyddade områden är värdefulla för hela Östersjön. Därför är det viktigt att ta hand om farligt avfall och båttoalett, använda miljövänlig utrustning, köra smart och att inte använda giftig båtbottenfärg. I en ny guide, får du konkreta tips för ett hållbart båtliv. Guide till ett hållbart båtliv - vilka effekter har båtlivet på Östersjöns miljöer? Angöringsplatser, som utgör en stor del av båtlivet, påverkar också dessa grunda områden. Där är det därför viktigt att undvika muddring och anlägga bryggor på ett sätt som inte stör miljöerna. Vilken plats du väljer, under vilken tid på året du bygger och hur du bygger bryggan spelar stor roll för att påverkan ska bli så liten som möjligt. I denna guide får du flera råd om hur man kan gå tillväga. Bryggor och muddring - Guide för marinor och småbåtshamnar. Denna information är framtagen av Stockholms Universitets Östersjöcentrum i samarbete med Skärgårdsstiftelsen, Värmdö kommun, Vaxholms kommun, Svenska Båtunionen och Naturskyddsföreningen.
- Allt klarare vatten i Stockholms skärgård
Stockholms universitets Östersjöcentrum
Vattnet i framför allt Stockholms mellanskärgård blir allt klarare, med rekord på sju meters siktdjup i somras. Allt mindre näring verkar nå fjärdarna i den här delen av skärgården sommartid. I många andra delar av kusten är trenden tyvärr den motsatta, med ett mer näringsrikt och grumligt vatten.
- Så kan forskning bli både samhällsrelevant och oberoende
Stockholms universitets Östersjöcentrum
Både akademin och medborgarna vill att kunskap i högre grad ska nå samhället, men tid, resurser och de meriterande systemen sätter käppar i hjulet. Hur vi främjar samverkan mellan kunskapsbärarna och beslutfattarna var ett högaktuellt tema som lyftes när Östersjöcentrum medarrangerade en konferens om öppen vetenskap. Framtagandet av Parisavtalets mål om att begränsa den globala uppvärmningen till 1,5 grader visar både möjligheterna och riskerna med samproduktion av kunskap inom samhällsfrågor. – Vi tänker ofta att det målet kom från vetenskap men det antogs egentligen 2015 av beslutsfattare i Paris. Sedan bad man forskningen om belägg för målet, och forskarsamhället svarade med att det inte fanns, berättade Jessica Jewell, docent i fysisk resursteori vid Chalmers Tekniska Högskola, vid konferensen Open Science – From Policy to Practice . Tack vare god finansiering och politiskt stöd för att ta fram ny kunskap, kunde mycket forskning genomföras vilket delvis är en framgångssaga om samhällsrelevant och användbar vetenskap. Men den illustrerar också risken att forskningen påverkas av policyfrågan. – Forskarna misstänkte redan att scenarion för ett tvågradersmål var orealistiska och ändå kom tonvis med ny kunskap om 1,5-gradersmålet, beskrev Jessica Jewell. I kontrast presenterades modellen, ” throw it over the fence ”, där vetenskapen är utmärkt och oberoende men istället riskerar att undvika policyfrågan och bli irrelevant. När man bad samma forskare att besvara om det är möjligt att uppnå målet så gav man beskedet ” att begränsa uppvärmningen till 1,5 grader är möjligt inom kemins och fysikens lagar ”, vilket blev svårt för politikerna att omsätta i en samhällssituation. När man har målsättningen att förena forskning och policy så behöver vi, enligt Jessica Jewell, påminnas om att begreppet ”möjligt” betyder olika saker för forskarna och för politiker eller tjänstemän. – Något som är möjligt och genomförbart för en politiker är något som samhället verkligen kan göra, medan något som är genomförbart för forskaren är något som löser deras matematiska modeller, sa hon.
- Drastiska åtgärder kan ge ekologisk och ekonomisk framgång – analys av föreslaget fiskestopp
Stockholms universitets Östersjöcentrum
EU-kommissionens förslag att stoppa riktat sillfiske i Östersjön bygger på en vetenskapligt förankrad riskbedömning. De historiska fiskestoppen för Nordsjösill och norsk vårlekande sill visar att drastiska åtgärder kan leda till både ekologisk och ekonomisk succé, skriver Östersjöcentrums Henrik Hamrén. EU-kommissionens senaste förslag om att stoppa allt riktat fiske på sill och strömming i Bottniska viken och centrala Östersjön har mött hård kritik. ”Sjukt” , dundrade Anton Paulrud, vd för det pelagiska fiskets branschorganisation Swedish Pelagic Federation PO. ”Förödande” , tyckte Wilhelm Liljeqvist, vd för fiskmjölsfabriken i finska Kasnäs. Att den mest högljudda kritiken kommer från de storskaliga och mer industriellt inriktade delarna av fiskerinäringen är kanske inte så konstigt. Fångsterna i det storskaliga pelagiska fisket i Östersjön säljs nästan uteslutande till fiskmjölsfabriker, vilket förutsätter tillgång till stora kvantiteter sill och skarpsill. ”Vem kan man lita på?” En del av ilskan bottnar nog också i att Internationella havsforskningsrådets (ICES) senaste rådgivning anger sillkvoter på som mest nästan 49 000 ton i Bottniska viken och drygt 41 0000 ton i centrala Östersjön för nästa år, i enlighet med de intervall för fiskeridödlighet som finns i den fleråriga förvaltningsplanen för Östersjöns (MAP). Hur kan EU-kommissionens vilja se mindre fiske än vad som sägs i ICES rådgivning? Eller som svenska Fiskbranschens riksorganisation uttryckte det: ”Vem kan man lita på?” . Vid en första anblick är det lätt att tro att EU-kommissionen går emot vetenskapen. Men faktum är att kommissionens förslag faktiskt bygger på ICES analyser – men inte på kvotintervallen utan på de tydliga varningar som ICES också tar upp i sitt råd. Kvoterna följer principen om MSY (maximum sustainable yield). Men MSY-konceptet har flera välkända brister och räcker inte till för att hantera sillbeståndens allvarliga situation i Östersjön. Att utnyttja de kvoter som anges i rådgivningen till max under nästa år skulle enligt ICES själva innebära stora risker för de båda sillbestånden – risker som överstiger den nivå som är acceptabel enligt den fleråriga förvaltningsplanen (MAP) för Östersjön. EU-kommissionens förslag är alltså inte ett förnekande av vetenskapen utan ett resultat av en vetenskapligt förankrad riskbedömning. Politiskt besvärligt Många detaljer i förslaget är fortfarande oklara. Kommissionen har bett ICES om ytterligare information för att kunna föreslå 1) bifångstkvoter på sill/strömming, och 2) en rimligt kvot för skarpsillsfisket, i vilket även sill/strömming fångas. Dessutom hoppas de småskaliga kustfiskarna på undantag som gör att de kan fortsätta fiska för humankonsumtion även nästa år. I oktober träffas EU:s fiskeministrar för att fatta beslut om nästa års fångstkvoter. De är naturligtvis medvetna om den politiskt besvärliga situation som kommissionens förslag har skapat. Om ministrarna tillåter ett omfattande riktat sillfiske under nästa år visar de att de är beredda att ta ganska stora miljömässiga risker. Ett sådant beslut skulle också signalera att den fleråriga förvaltningsplanen (MAP) inte väger särskilt tungt när det verkligen gäller. Planen har beslutats av EU-parlamentet och ministerrådet, och är en del av EU-rätten. Om de istället väljer att gå på kommissionens linje och stoppar det riktade sillfisket i hela Östersjön nästa år (förutom i Rigabukten) kommer fiskerinäringen sannolikt att drabbas hårt. Det vore utan tvekan ett smärtsamt beslut. Men i den europiska fiskeriförvaltningens historia finns det åtminstone två exempel som visar att det kan vara värt det i det långa loppet. Nordsjösillens återhämtade sig på fem år Till följd av ett kraftigt överfiske sjönk lekbiomassan av sill i Nordsjön från över 5 miljoner ton på 1950-talet till mindre än 50 000 ton på 1970-talet. Under denna tid fiskades beståndet av fartyg från åtminstone 14 länder. I januari 1977 utökade Nordsjöländerna sina ekonomiska fiskezoner till 200 sjömil från kusten. Kort därefter införde Storbritannien totalt fiskestopp för allt riktat fiske på Nordsjösill i brittisk zon. Under sommaren tog sig holländska fartyg till brittiska vatten för att fiska ”matjessill”, som de alltid hade gjort. Två fartyg stoppades och bordades av den brittiska marinen. Övriga nordsjöländer insåg snart att det en gång så stora och produktiva sillbeståndet höll på att försvinna för gott, och i juni 1977 upphörde allt riktat fiske på Nordsjösillen. Stoppet varade i sex år, till juni 1983, och fick stora ekonomiska och sociala konsekvenser. Många fartygsägare gick i konkurs och både yrkesfiskare och förädlingsindustrier försvann. Men sett ur ett lite längre perspektiv blev fiskestoppet både en ekologisk och ekonomisk succé. Nordsjösillen svarade väldigt bra på det lättade fisketrycket. Trenden vände och lekbiomassan växte till närmare 2 miljoner ton omkring 1990. Sedan dess har lekbiomassan pendlat mellan 1 och 2 miljoner ton och ligger över både försiktighetsnivån Bpa och den kritiska nivån (Blim) då beståndets förmåga till reproduktion är allvarligt hotad. De viktiga delbestånden Var det fiskestoppet som räddade Nordsjösillen? Forskningens svar är tveklöst: ja. Att återhämtningen skedde så pass fort anses delvis bero på lyckad rekrytering med stora årsklasser under återhämtningsperioden. En annan viktig faktor var att fiskestoppet verkställdes konsekvent och med full kraft. Nordsjösillen består av åtminstone fyra delbestånd eller så kallade lekkomponenter (spawning components). Dessa har alla olika tillväxttakt och migrationsmönster, och leker på olika ställen. Under delar av året blandar sig komponenterna med varandra ute i havet medan de under andra delar lever mer separerade. Detta gör att de påverkas av fiske på olika sätt under olika delar av året – och att de även återhämtar sig i olika takt. I det överfiske som ledde fram till kollapsen på 1970-talet utarmades de olika lekkomponenterna en efter en, från söder till norr, och i takt med att beståndet krympte drog sig sillen tillbaka till sina huvudsakliga kärnlekområden. Eftersom fiskets stoppades på bred front i hela utbredningsområdet tilläts beståndet växa och sakta återkolonisera även de mer perifera lekområdena. Mångfald stärker beståndens motståndskraft Även om ett kollapsat fiskbestånds lekbiomassa växer över en viss gräns behöver alltså inte betyda att beståndet därmed har återhämtat sig fullt ut. Det kan vara minst lika viktigt att bibehålla beståndets rumsliga och beteendemässiga mångfald (spatial diversity /behavioural diversity) och försäkra sig om att beståndets olika delbestånd skyddas mot allt för hård exploatering. Särskilt eftersom denna mångfald generellt gör fiskebestånden starkare och mer motståndskraftiga mot både exploatering och miljö- och klimatförändringar. Detta är en högst aktuell fråga för Östersjöns sill- och strömmingsbestånd. I både Bottniska viken och centrala Östersjön har genetisk forskning kunnat definiera ett flertal olika genetiskt avgränsade delbestånd med varierande livshistoria och anpassning till olika lektider och migrationsmönster. I nuläget tar förvaltningen ingen hänsyn till dessa. Både i Bottniska viken och i centrala Östersjön förvaltas sill och strömming som homogena bestånd. Den stora bristen på stor sill längs ostkusten, från Hanöbukten till Gävlebukten, tyder på att flera delbestånd kan ha decimerats på grund av allt för hårt storskaligt fiske nära kusten. Dessutom finns även tydliga indicier på att inom delbestånden förekommer en uppdelning i olika lekkomponenter som leker på olika ställen men som inte nödvändigtvis är genetiskt skilda. Hela denna fantastiska mosaik av olika delbestånd är det som bygger produktiviteten för olika fiskarter. NVG-sillen tog längre tid på sig Det andra goda exemplet gäller den norska vårlekande sillen, även kallat atlanto-skandinavisk sill eller kort och gott NVG-sill. Under första hälften av 1900-talet utgjorde NVG-sillen Europas största population av ryggradsdjur. Men på bara 20 år, från 1950-talet till 1970-talet, fiskades beståndet ned i botten. Lekbiomassan sjönk från drygt 10 miljoner ton till mindre är 10 000 ton. 1971 infördes ett fiskestopp och de årliga fångsterna föll från mellan en och två miljoner ton till… noll. Återhämtningen tog betydligt längre tid än för Nordsjösillen. Först 1983 kom den första starka årsklassen på flera decennier. Den ansågs vara exceptionellt stark för att komma från ett bestånd med så liten lekbiomassa. I slutet av 1980-talet återupptogs ett litet och strikt kontrollerat fiske och under första halvan av 1990-talet kom nya starka årsklasser, som ytterligare bidrog till återhämtningen. Fisket återupptogs successivt, lekbiomassan fortsatte växa, och i slutet av 1990-talet låg de årliga fångsterna åter på mellan 500 000 och 1 miljon ton. Det tog med andra ord närmare 30 år av restriktiv kvotsättning för att få beståndet att återhämta sig någorlunda. Ny teknik ledde till överfiske Orsakerna till NVG-sillens kollaps var framför allt ett långvarigt och ohållbart stort totalt uttag av fisk samt ett långvarigt överfiske på liten/ung sill. Detta kraftiga fiske möjliggjordes av ny teknik; i detta fall användandet av en ny hydraulisk vinsch (the power block) som underlättade inhalningen av stora nät. Även för NVG-sillen blev delbeståndsfrågan central. Det näst intill utrotade beståndet höll sig kvar i sitt kärnområde i norska vatten men slutade att migrera till Atlanten. När fisketrycket upphörde påbörjades återhämtningen och omkring 1990 såg forskarna hur NVG-sillen åter började migrera till havsområden utanför Norges ekonomiska zon. I dag uppskattas NVG-sillens lekbiomassa till omkring 4 miljoner ton och fångstkvoterna i ICES råd är omkring 500 000 ton. Åtgärder måste göras i tid Både Nordsjösillen och NVG-sillen räddades undan ett akut hot. Beståndsmässigt är de långt ifrån sina forna glansdagar. De har fortfarande potential att växa sig större. Men de båda beståndens öden visar att det faktiskt går att rädda fiskbestånd och få dem att återhämta sig, om bara åtgärderna är tillräckligt kraftfulla och görs i tid. Den stora utmaningen är att identifiera när det är dags – och agera därefter. Text: Henrik Hamrén Läs mer: Dickey-Collas, M. et al (2010): Lessons learned from stock collapse and recovery of North Sea herring: a review. ICES Journal of Marine Sceince, 67: 1875-1886. ICES Herring Assessment Working Group for the Area South of 62˚N (HAWG) 2023. ICES Scientific Reports 5:23. ICES HAWG Reports 2008. ICES Advisory Committee. ICES CM 2008/AOM:02 ICES: Advice on 2023 fishing opportunities for herring in subareas 1,2, and 5, and in divisions 4.a and 14.a, Norwegian spring-spawning herring (Northeast Atlantic and Arctic Ocean). ICES 30 September 2022. Rögnvaldur Hannesson (2022): Stock crash and recovery: The Norwegian spring spawning herring. Economic Analysis and Policy 74 (2022) 45-58.
- Östersjöcentrums samlade publikationer och filmer om ålfiske
Stockholms universitets Östersjöcentrum
"Man ska inte äta upp en utrotningshotad art", säger Östersjöcentrums fiskforskare Henrik Svedäng. – Här har vi samlat de senaste årens debattartiklar, policy briefs, yttranden och filmer om ål och ålfiske. Ålen är en akut hotad art och mängden ålyngel (glasål) som når Nordsjöområdet från Sargasso har minskat med 99 procent sedan perioden 1960-1979. Därför rekommenderar Internationella havsforskningsrådet (ICES) totalstopp för allt ålfiske, inklusive glasålsfisket. Östersjöcentrums rekommendationer är att ålfisket stoppas, vandringshinder tas bort och att övervakningen skärps. Östersjöcentrum har även verkat för att ålutsättningar ovanför vattenkraftverk och andra vandringshinder upphör. Men EU-kommissionen hörsammar inte ICES uppmaning om att stoppa allt ålfiske. Istället föreslår man skärpningar i systemet med fiskefria perioder. I somras kom i alla fall ett glädjande besked i Almedalen: Havs- och vattenmyndigheten upphör med import och utsättningar av glasål i svenska vatten. Läs mer Stockholms universitets Östersjöcentrum svar på Havs- och vattenmyndighetens remiss gällande ändrade regler för fiske av ål i havet 2023/2024 Policy brief: Stoppa ålfisket och ålutsättningarna Policy brief: Stoppat fiske och mer kunskap krävs för att rädda den europeiska ålen Intervju med Henrik Svedäng i Dagens Nyheter : "Ål är akut hotad, bara en procent av beståndet återstår i svenska vatten" 2023.01.25: Kritik mot svensk förläggning av förlängda ålfiskestoppet 2022.07.05: Besked i Almedalen: HaV upphör med ålutsättningar 2022.05.06: Årets ålfiskestopp missar den största fångstperioden 2022.04.18: Östersjöcentrum kritiskt till förslag om fredningsperiod för ålen 2021.12.22: Stoppat fiske är det mest effektiva sättet att rädda ålen 2021.12.07: Kommissionen följer inte vetenskapens råd om ålfiskestopp 2021.12.03: ICES rekommenderar totalt ålfiskestopp – HaV avvaktar 2021.09.17: Kommentar: Välkomna satsningar på vattenrening, men åtgärder för ålen saknas 2021.04.14: Yttrande över HaV:s Remiss gällande ändrade regler för fiske efter ål i havet 2021.04.14: Kommentar: Välj den period som gynnar ålen mest 2020.12.17: Ålfisket fortsätter – i strid med forskarnas rekommendationer Hur ska man bevara ålfisket som kulturarv utan ål? Den svenska regeringen vill inte att ålfiskestoppet ska utökas från tre till sex månader, med hänvisning till att fisket är ett kulturarv. I en debattartikel skriver fiskforskare Henrik Svedäng att han hoppas att det svenska samhället ska inse att det första hand är ålen, inte ålfisket, som behöver skyddas. Utan ål ingen ålkultur. – Tror du att ålen kommer klara sig?, frågar tidningen Aktuell Hållbarhet Henrik Svedäng. – Det finns vissa länder som redan lagt ner hela sitt ålfiske, så vi har en del områden där den kan växa upp. Men om man fiskar ner den ännu mera så att den blir väldigt sällsynt så kommer det ta flera hundra år innan den kommer tillbaka i fiskbart tillstånd. Så det är ett effektivt sätt att förstöra just det som de säger sig vilja värna, svarar han. Läs mer "Medan biodiversitetskonferensen COP15 pågår, enar sig inte den svenska politiken varken om att skydda ål eller ekologiskt betydelsefulla sillbestånd" Fiskforskare: ”Ålen tycks vara på väg att falla offer för ett kulturkrig” Artikel i Aktuell Hållbarhet : "Ålexpert om PM Nilssons tjuvfiske: Ses som nån slags 'lingonbrottslighet'” Artikel i Le Monde på franska: ”Le braconnage d’anguilles au cœur d’un scandale politique en Suède” på engelska: “Eel poaching at the heart of a political scandal in Sweden” Baltic Breakfast: Ål – hotad art och hotat fiske Baltic Breakfast: Ål – hotad art och hotat fiske Vattenkraften behöver omprövas Fisket är den mänskliga verksamhet som dödar mest ål i svenska vatten. Men havslevande vandrande arter behöver också fria vandringsvägar för att lyckas med sin reproduktionscykel. Därför behövs en snabb omprövning av den småskaliga vattenkraften. Östersjöcentrum ser med oro på pausade omprövningar av vattenkraften Östersjöcentrums svar på HaV:s Remiss gällande ändrade regler för fiske efter ål i havet Se våra filmer om ål och ålfiske
- Svårt att nå god status för kustens fjärdar
Stockholms universitets Östersjöcentrum
Fortsatt höga fosforhalter längs Svealands kust orsakar algblomningar och grumligt vatten, och gör det svårt att uppnå målet med god ekologisk status. Lokala åtgärder räcker inte till för att åtgärda alla problem, utan storskaliga förbättringar av hela Östersjön behövs.