Under flera år har Historiska institutionen arrangerat öppna kvällsföreläsningar i Historia på ABF-huset. Med start den 21 september kommer föreläsningsserien att under sex utvalda måndagar under hösten fortsättningsvis presentera aktuell historieforskning från institutionen.
27 miljoner ton. Det är den uppskattade vikten bara av de plastpartiklar mindre än 1 mikrometer, som flyter omkring i Nordatlanten. Detta framgår av en omfattande studie som nyligen publicerades i den vetenskapliga tidskriften Nature. – Det är extremt svårt att mäta nanoplast i miljöprover, vilket är en stor anledning till att detta nya miljögift har förblivit oupptäckt så länge. Resultatet är överraskande – i just det här havsområdet finns det lika mycket eller till och med mer nanoplast än mikroplast. Dessutom upptäckte vi det på djup större än 4 500 meter. Det säger Dušan Materić, forskningsledare för nanoplastgruppen vid Helmholtz Center för miljöforskning (UFZ) i Tyskland och en av årets nominerade från SU till Wallenberg Academy Fellows-programmet i Sverige. Expedition till havs Sophie ten Hietbrink är doktorand vid institutionen för geologiska vetenskaper vid Stockholms universitet. Under sin masterutbildning vid Utrechts universitet tillbringade hon fyra veckor ombord på forskningsfartyget RV Pelagia. Under en resa från Azorerna till den europeiska kontinentalsockeln tog hon vattenprover på tolv platser. Allt som var större än en mikrometer filtrerades bort. – Genom att torka och värma upp det återstående materialet kunde vi mäta de karakteristiska molekylerna hos olika typer av plaster med hjälp av masspektrometri, säger Sophie ten Hietbrink. Chockerande mängder Genom att räkna ut vad resultaten från de olika platserna skulle innebära för hela Nordatlanten kom forskarna fram till den enorma mängden 27 miljoner ton nanoplast. – En chockerande mängd. Men tack vare detta har vi fått ett viktigt svar på paradoxen med all försvunnen plast, menar Sophie ten Hietbrink. Hittills har forskare inte kunnat lokalisera all plast som någonsin producerats i världen, en del av plasten har varit försvunnen. Men nu visar det sig alltså att en stor mängd flyter omkring i vattnet som små partiklar. Forskningen ger den första uppskattningen av hur mycket nanoplast som finns i haven. Sol, floder och regn Nanoplaster kan nå vatten på olika sätt. Större partiklar kan falla sönder under påverkan av solljus. En del nanoplast följer troligen med flodvatten ut i haven. Det verkar också som om nanoplaster når haven via luften; luftburna partiklar kan antingen följa med regnvatten ner eller falla ner på vattenytan som så kallat ”torrt nedfall”. – Nu när vi vet att de finns i stora mängder i haven är det tydligt att de sprids i hela ekosystemet – från mikroorganismer till fisk och människor, säger Helge Niemann, forskare vid det nederländska kungliga institutet för havsforsking (NIOZ) och professor i geokemi vid Utrecht University. Finns det en lösning? Trots att nanoplast är ett allvarligt miljöproblem och är här för att stanna menar Dušan Materić att det finns två saker att fokusera på: förebyggande arbete och åtgärder. – Prevention handlar om att minska plastproduktion, till exempel inom fast fashion, och att ersätta plast med naturliga material eller fungerande alternativ. Och nej, 'nedbrytbar' eller 'komposterbar' plast är ofta inte ett bra val – det är vanligtvis bara svagare plast som bryts ner snabbare till nanoplast. När det gäller åtgärder är metoderna fortfarande under utveckling och ofta dyra i förhållande till problemet. – Men vissa tekniker kan ändå användas effektivt, särskilt i områden där föroreningarna är som störst, säger Dušan Materić. Studien Nanoplastic concentrations across the North Atlantic är publicerad i den vetenskapliga tidskriften Nature. DOI: 10.1038/s41586-025-09218-1 Mer läsning Läs mer om Sophie ten Hietbrinks forskning och kontaktuppgifter Helmholtz Centre for Environmental Research (UFZ) Utrechts universitet Nederländska kungliga institutet för havsforsking (NIOZ)
2016 grundades EMIC vid Stockholm Business School (SBS). EMIC är en liten multidiciplinär konferens med fokus på att diskutera framtida forskningsidéer. Konferensen genomförs regelbundet vid SBS och den 28 maj 2025 ägde den nionde EMIC-konferensen rum via zoom. Temat för den nionde EMIC-konferensen var "Paradigmförskjutande idéer inom forskning om internationellt företagande (IB)" och den kräver inte inlämnade artiklar eller konferensavgifter. Arrangör är Emerging Markets Cross Cultural Research Group vid SBS. Konferensen speglade hur turbulent världen idag ser ut inom internationell business och internationella relationer. Program för 9:e EMIC-konferensen "Paradigmförskjutande idéer inom forskning om internationellt företagande (IB)" 9th EMIC Program (531 Kb)
Syftet med artikeln "Marketisation, ownership and digitalisation strategies in the sport industry – generic insights and future research" är att ge en djupare förståelse för några av de viktiga och aktuella frågorna inom sportindustrin. Dessutom, för att kunna beakta det föränderliga landskapet vad gäller ägande, strategier och organisering av olika typer av sporter i dagens miljö, krävs en djupare kontextuell kunskap om hur olika sporter, ligor, klubbar, föreningar, lag etc. äger, organiserar och strategiskt planerar på lokal, nationell, regional och internationell nivå. Artikeln, skriven av gästredaktörerna introducerar specialnumret Ownership, Organisation and Strategies in the Sports Industry i tidskriften Journal of Strategy and Management: Volume 17 Issue 3. Specialnumret om sportindustrin välkomnar tre intressanta bidrag förutom ovannämnda artikel som fokuserar på viktiga teman relaterade till sportbranschen. Dessa inkluderar: Digital omvandling och nödvändiga kapabiliteter, Digitalt fanengagemang via sociala medier, samt Betydelsen av och sambandet mellan socialt kapital och organisationsstrategi inom idrottsorganisationer Fyra generella insikter som introduceras i artikeln Digitalisering och politisering av sport påverkar i hög grad hur ägare bedriver strategiarbete, organiserar och nätverkar för att skapa värde. Ägarnas dubbla prestationskrav – att både marknadsanpassa sina klubbar och främja sina egna affärsintressen – blottlägger motsägelserna och spänningarna mellan idealism och vinstmaximering. Individuella idrottsstjärnor positionerar sig själva som inflytelserika plattformar för värdeskapande genom prestation, socialt engagemang och egna intressen. De dubbla målen – sportslig framgång och vinstdrivande verksamhet – hos storklubbar med stora kapitalresurser hotar självständigheten och styrningen av idrottsorgan/-föreningar samt en rättvis konkurrensmiljö inom idrotten. Författare till artikeln är: Krishna Venkitachalam , College of Business Administration, Ajman University, Ajman, Förenade Arabemiraten och Estonian Business School, Tallinn, Estland Birgitta Schwartz och Sten Söderman , Stockholm Business School, Stockholms universitet Läs artikeln "Marketisation, ownership and digitalisation strategies in the sport industry – generic insights and future research"
Att en stjärna, som solen, påverkar sina omgivande planeter är välbekant, men nu har astronomer även hittat exempel på det motsatta – en exoplanet, en planet runt en annan stjärna, som påverkar sin stjärnas magnetfält. Enligt en ny studie publicerad i Nature, av forskare från bland annat Stockholms universitet, orsakar en planet runt stjärnan HIP 67522 periodiska stjärnutbrott, en slags magnetiska explosioner i stjärnans atmosfär.
Ny artikel i Forskning & Framsteg av Sofia Lodén, professor i franska vid Stockholms universitet
Anna Sandberg Trolle-Lindgren är nationalekonom och disputerade vid Handelshögskolan i Stockholm 2014. Hon är forskare vid SOFI sedan 2017, och hennes arbete fokuserar på tillämpad mikroekonomi och beteendeekonomi. I sin forskning studerar hon hur kön och familjebakgrund påverkar människors livschanser, särskilt på arbetsmarknaden.
Med hjälp av ny genteknik har en forskargrupp vid Stockholms universitet lyckats kartlägga arvsmassan från både nutida och forntida fjällämlar. Analysen som avslöjar artens evolutionära historia, visar att fjällämmeln är en av världens senast utvecklade däggdjursarter. Studien som är publicerad i tidsskriften PNAS visar att arten skiljdes från sin närmaste släkting, den västsibiriska lämmeln, för cirka 35 000 år sedan – strax innan den senaste istidens kallaste period. Fjällämmeln är en viktig art på den skandinaviska tundran, bland annat som föda för många rovdjursarter, som den utrotningshotade fjällräven. Men den är också en intressant art ur ett evolutionärt perspektiv, bland annat för att förstå hur däggdjur har utvecklats innan, under och efter den senaste istiden. – Fjällämmelns evolutionära historia har inte studerats med hela arvsmassor tidigare. Vår studie fyller den luckan och visar vilka avgörande insikter de genomiska verktyg vi har tillgång till kan ge när det gäller kunskap om hur evolutionen har påverkats av miljöförändringar, säger David Díez del Molino, huvudförfattare till studien och forskare vid Centrum för paleogenetik och Zoologiska institutionen vid Stockholms universitet. Inget genflöde Studien bekräftar inte bara att fjällämmeln och den sibiriska lämmeln är separata evolutionära linjer, den visar också att det inte finns några spår av hybridisering mellan arterna – ett överraskande resultat enligt forskargruppen, med tanke på hur nära i tiden de två arterna delade på sig och att deras utbredning nästan överlappar varandra geografiskt. Bristen på genflöde står i kontrast till utvecklingen hos många andra däggdjursarter, där en nyligen inträffad artbildning ofta följs av en hybridisering, det vill säga utbyte av gener mellan arterna. – Våra resultat tyder på att fjällämmeln är en av de yngsta däggdjursarterna, och att den utvecklats i en annan riktning än sin systerart, den västsibiriska lämmeln, under ett anmärkningsvärt kort tidsdjup. Det verkar också som om arterna har förblivit isolerade, eftersom vi inte hittar några tecken på hybridisering mellan dem, säger Edana Lord, och huvudförfattare till studien och tidigare verksam vid Centrum för paleogenetik. Forskarna identifierade även hundratals mutationer unika för fjällämmeln, särskilt i gener relaterade till pälsfärg, fettmetabolism och till och med beteende. Dessa genomiska skillnader bidrar troligen till fjällämmelns särpräglade svartgula päls, samt hjälper lämmeln att hålla sig aktiva under vintern, egenskaper som tros vara anpassningar till det hårda klimatet på den skandinaviska tundran och till hotet från rovdjur. Separat art Genom att lösa lämlarnas släktträd så stöder studien också klassificeringen av den Östsibiriska lämmeln som en separat art – Lemmus paulus – och klargör därmed taxonomin för en däggdjursgrupp där det tidigare funnits oklarheter gällande de evolutionära sambanden mellan de olika arterna. – Studien utgör ett stort framsteg vad gäller vår förståelse av lämmelns artbildning och evolution. Den banar också väg för spännande framtida forskning, särskilt vad gäller att utforska förhistoriska hybridiseringar samt att klargöra när fjällämmelns unika genetiska anpassningar uppstod. Studien bidrar också till insikter om hur klimatförändringar, även dagens, snabbt kan bidra till isolering och artbildning, säger Love Dalén, medförfattare till studien och professor i evolutionär genomik vid Centrum för paleogenetik och Zoologiska institutionen vid Stockholms universitet. Läs mer Hitta studien “ Genome analyses suggest recent speciation and post-glacial isolation in the Norwegian lemming ” av Edana Lord et al., publicerad i PNAS, 2025. DOI: 10.1073/pnas.2424333122 Centrum för paleogenetik (CPG) Centrum för paleogenetik (CPG) är ett samarbete mellan Stockholms universitet och Naturhistoriska riksmuseet. Läs mer om forskningen som görs på CPG
En ny nordisk studie, ledd av forskare vid Stockholms universitet, visar hur könsroller och familjepolitik påverkar föräldrars inkomster, något som skiljer sig åt beroende på system och land. Jämförelsen mellan heterosexuella par och lesbiska par har varit en viktig komponent i analysen.
Två nya studier i Science, där forskare från Stockholms universitet medverkar, belyser livet i det tidiga jordbrukets Anatolien, dagens Turkiet. Studierna visar att samhället kan ha varit någon form av matriarkat – och att människors livsval inte alltid krävde migration.
Vera Rubin-observatoriets nya teleskop LSST är nu i drift, och vid Oskar Klein Centre (OKC) markerar det starten på en ny era inom astronomisk forskning. Genom ett tidigare anslag på 30 miljoner kronor från Knut och Alice Wallenbergs stiftelse stärker nu OKC sin förmåga att undersöka universums grundläggande frågeställningar.
Värmeböljan 2018 kan ha påverkat färgsammansättningen på Östersjöns blåmusslor. Nu vill forskarna Lena Kautsky och Ellen Schagerström ha allmänhetens hjälp med att undersöka vilken färg musslorna har idag, för att jämföra med äldre data.
rEUsilience-projektet (Risks, Resources, and Inequalities: Increasing Resilience in European Families) är ett europeiskt forskningsprojekt som finansieras av EU inom ramen för Horisont Europa. Projektet samordnas gemensamt av Rense Nieuwenhuis (SOFI, Stockholms universitet) och Mary Daly (Oxford University), och har tagit fram ny kunskap om hur familjer hanterar socioekonomiska kriser och fattar viktiga beslut kring familjeliv och försörjning. Idag, fredagen den 27:e juni, anordnar projektet en avslutande konferens i Bryssel på temat ”The State of Family Resilience in Europe Today: New Evidence to Support Policy Reform”. Konferensen samlar över 80 representanter från EU-institutioner, nationella beslutsfattare och civilsamhället. Syftet är att: Presentera forskningsresultat: Visa på centrala empiriska resultat och kritiska perspektiv från projektets studier. Dela evidensbaserade policyrekommendationer: Informera beslutsfattare om möjliga reformer för att bättre stötta familjer. Främja lärande och utbyte mellan aktörer: Underlätta att rekommendationerna tas till vara och skapa nätverk för ökat genomslag bland europeiska och nationella beslutsfattare, civilsamhälle, arbetsmarknadens parter och forskare. Projektet, som startade i september 2022 och pågår till augusti 2025, leds av Stockholms universitet och Oxford University, i samarbete med KU Leuven, universiteten i Warszawa, Zagreb och Barcelona samt COFACE Families Europe. Projektets två pelare – Stocktaking Research och Policy Lab – kombinerar empirisk forskning med simuleringsövningar tillsammans med samhällsaktörer, för att samutveckla träffsäkra policyrekommendationer. Tre övergripande reformbehov som projektet lyfter fram är: Bättre ekonomiskt stöd till barnfamiljer, särskilt resurssvaga hushåll. Att täppa till glappet i barnomsorgen. Att bygga ut ett heltäckande nätverk av familjestödjande tjänster
Projektet” ACCELERATE – Accelerera omställningen och uppskalningen av bioCO2 användning” får av Stiftelsen för Strategisk Forskning, SSF, bidrag på 60 miljoner kronor. Kungliga Tekniska högskolan, KTH, kommer att tillsammans med Stockholms universitet driva detta multidisciplinära forskningscentrum.
Vissa kemiska reaktioner i naturen är närmast omöjliga att återskapa i forskningslabb. Bland annat sättet som proteiner styr kemiska reaktioner med hjälp av metalljoner och radikaler. Martin Högbom vill förstå naturens förmåga att utföra till synes omöjlig kemi.
Idéhistorikerna Sara Ekström och Annika Berg har beviljats 55 000 kronor för arbetet med forskarnätverket för känslohistoria.
Mörk materia behöver kanske inte alls bestå av lätta axioner. En ny studie visar att mycket tyngre axioner – som tidigare ansågs för instabila – faktiskt kan ha överlevt fram till idag och utgöra den mystiska mörka materian. Axioner är hypotetiska partiklar som nästan inte alls växelverkar med ljus och länge har varit favoriter i jakten på mörk materia. Tidigare trodde forskare att axioner måste vara extremt lätta, eftersom tyngre varianter snabbt skulle försvinna genom att omvandlas till ljuspartiklar. Nu utmanas den bilden. Forskarna föreslår en ny kraft, liknande den som håller samman protoner, som kan binda samman så kallade ”mörka gluoner” till stabila klumpar – glueballs – som kan bestå än idag.
Emil Marklund vid Institutionen för biokemi och biofysik vid Stockholms universitet har blivit utsedd till en av framtidens forskningsledare av Stiftelsen för Strategisk Forskning. I priset ingår ett forskningsanslag på femton miljoner kronor och en ledarskapsutbildning.
Den 18 augusti ger sig forskarna Julie Lattaud och Flor Vermassen av på en forskningsresa till sydöstra Grönland ombord på ATKA, en 16 meter lång segelbåt utrustad för vetenskapliga expeditioner. Båten drivs av den franska organisationen Témoins Polaires och har plats för fem personer, varav två är forskare. – Jag försöker förstå vilken roll som havet spelar för glaciärsmältningen i fjorden, säger Flor Vermassen vid Institutionen för geologiska vetenskaper. ATKA:s lilla storlek och specialanpassade utrustning gör det möjligt att ta sig in i trånga och grunda fjordar där större forskningsfartyg inte kan nå. Där kan forskarna studera hur smältande glaciärer påverkar ekosystemet – på plats och på nära håll. Havsströmmar som för in varmare vatten i fjordarna bidrar till att glaciärerna smälter snabbare. Genom att förstå den här processen bättre hoppas forskarna kunna bidra med ny kunskap om hur klimatförändringarna påverkar Arktis, och hur vi i framtiden kan hantera dessa effekter. Expeditionen genomförs dessutom med minimal klimatpåverkan. – Med ATKA kan vi bedriva vetenskap med på ett mycket koldioxidneutralt och billigt sätt, säger Julie Lattaud vid Institutionen för miljövetenskap.
Standardverket Den svenska barn- och ungdomslitteraturens historia har tilldelats IRSCL Best Edited Volume Award 2025.
Hur kan arbetsvillkoren för undersköterskor i äldreomsorgen förbättras – och vad ligger bakom den höga sjukfrånvaron i yrket? Det ska ett nytt forskningsprojekt ta reda på. Projektet har beviljats finansiering av Forte inom området arbetsliv, och leds av Karin Hederos, Anna Sandberg och Ylva Moberg.
Riccarda Funk, forskare i fonetik, kommer till institutionen som postdok från 1 juli till 18 september 2025.
I takt med att klimatet blir varmare förflyttar sig många arter norrut till områden som tidigare varit för kalla för dem. En ny studie av svingelgräsfjärilen, publicerad i den vetenskapliga tidskriften PNAS, visar att snabb evolution kan hjälpa till i denna process – men bara delvis. Kalla vintrar sätter stopp för spridningen över en viss klimatgräns. – Våra resultat visar att även om fjärilarnas livscykel anpassas medan de sprider sig norrut, så finns det gränser som evolutionen inte så lätt rår på, säger Mats Ittonen, en av huvudförfattarna till studien, som ingick i hans doktorsavhandling vid Zoologiska institutionen, Stockholms universitet. Svingelgräsfjärilen ( Lasiommata megera ), som på senare år har blivit allt vanligare på nordliga breddgrader i både östra och västra Skandinavien, har genom snabb evolution anpassat sin livscykel till mer nordliga förhållanden. Evolutionen hjälper arten att klara de förhållanden som inte ändras vid klimatförändringar, till exempel dagslängd. Det gör att svingelgräsfjärilen numera kan överleva i både Södermanland och Uppland och norr om Oslo. Men trots anpassningen sätter kalla vintrar tills vidare stopp för ytterligare spridning. Två års fältstudier Forskargruppen från Stockholms universitet genomförde fältexperiment där de flyttade fjärilar mellan olika platser inom och bortom artens nuvarande utbredningsområde i Sverige. Fjärilar samlades in i Skåne, Uppland och Södermanland och sattes under två höstar ut i burar i Skåne, Södermanland och södra Dalarna, dit arten ännu inte spridit sig. Genom att jämföra hur fjärilar som härstammar från olika platser utvecklas i gemensamma förhållanden, kunde forskarna dra slutsatser om evolution under artens nordliga expansion, som pågått i ca 20–30 år. Fjärilarna lämnades även i fält över vintern för att undersöka dels om de nordliga populationerna utvecklat bättre vinteröverlevnad och dels om de skulle klara sig längre norrut än de hittills spridit sig. – Vi ville undersöka om fjärilarna har utvecklat egenskaper som snabbare tillväxt, rätt tajming av vinterdvala och bättre vinteröverlevnad, egenskaper som skulle kunna hjälpa dem att etablera sig ännu längre norrut, säger Karl Gotthard, professor vid Zoologiska institutionen, Stockholms universitet. Få larver överlevde i norr Resultatet av studien visar att fjärilar från de nordliga populationerna växte snabbare än de från söder, troligen som en anpassning till de kortare somrarna i norr. De klarade också av att gå i dvala vid rätt tidpunkt på året. Men trots dessa evolutionära förändringar överlevde mycket få larver vintern i Dalarna. – Det är begränsningar som är viktiga att känna till för att kunna förutsäga hur långt norrut andra arter, till exempel olika skadeinsekter och sjukdomsspridare, kommer att kunna röra sig i framtidens klimat, säger Karl Gotthard. Vintern en begränsning Studien visar att evolution kan ske snabbt nog för att påverka insekters spridning i ett förändrat klimat, men att det inte nödvändigtvis är egenskaper som är avgörande för överlevnad som förändras. För svingelgräsfjärilen innebär det att ytterligare expansion norrut sannolikt kräver mildare vintrar, inte bara längre och varmare somrar. Begränsningar som gäller fler arter. – Svingelgräsfjärilen är långt ifrån ensam – många andra insektsarter har också spridit sig norrut i Sverige under de senaste årtiondena. Att förstå både vilka egenskaper som utvecklas och vilka som faktiskt sätter gränsen för var arter kan leva är avgörande för att förutsäga framtidens ekosystem och biologiska mångfald i ett allt varmare klimat, säger Mats Ittonen. Läs mer Studien i PNAS: Winters restrict a climate change-driven butterfly range expansion despite rapid evolution of seasonal timing traits DOI: 10.1073/pnas.2418392122
En ny antologi med sex forskare från Stockholms universitet och Universitetet i Rabat undersöker kultur- och litteraturutbyten mellan den franskspråkiga Maghreb och Väst.
