Sök
Du söker nu på webbplatsen "Stockholms universitets Östersjöcentrum". Vill du söka på hela Stockholms universitets webbplats?
Sök på su.seVisar 501-520 av 1285 träffar
- Miljöövervakning behövs för att åtgärda miljöproblem i havet
Stockholms universitets Östersjöcentrum
Den marina miljöövervakningens betydelse för vår kunskap om haven och för samhällets havsmiljöarbete kan inte nog poängteras. Övervakningens långa tidsserier av miljödata gör det möjligt både att förstå hur havet fungerar och att upptäcka förändringar i havsmiljön. Båda är viktiga förutsättningar för att Sverige ska kunna bedriva en vetenskapligt baserad och kostnadseffektiv havspolitik. POLICY BRIEF PUBLICERAD I MARS 2025. Samhället står idag inför massiva och mycket kostsamma åtgärder för att motverka effekter av klimatförändringar, övergödning, miljögifter, minskad biologisk mångfald och överfiske. Därtill kommer nya utmaningar som säkrad livsmedelsförsörjning och geopolitisk instabilitet. Då gäller det att veta vad man gör. Utan en god förståelse för havets miljö och ekologiska samband riskerar man att vidtagna åtgärder blir verkningslösa eller ineffektiva. Rekommendationer för marin övervakning Spara inte på miljöövervakningen. Det blir kostsamt för samhället på andra sätt. Skydda befintliga långa tidsserier av mätdata för framtiden. Se till att övervakningsprogrammen har tillräcklig statistisk styrka för att upptäcka viktiga förändringar innan det är för sent. Bevara och utveckla högupplöst övervakning för variabler som varierar mycket över året. Inför fler platser längs Sveriges långa kust där hela födoväven övervakas. Utveckla övervakningen av genetisk mångfald och hälsa hos fler arter. Värdefulla tidsserier Miljöövervakning av våra hav är en viktig förutsättning för att varsebli problem innan de blivit överväldigande, för att förstå bakomliggande processer, kunna utforma kostnadseffektiva åtgärder och – inte minst – följa upp att åtgärderna ger önskat resultat. Tack vare framsynta forskare finns en del miljödata redan från början av 1900-talet. De är den enda källan till vetenskaplig information om hur havet såg ut innan de omfattande utsläppen av näringsämnen, miljögifter och klimatgaser tog fart. Sådana historiska data har idag ett oskattbart värde, men är försvinnande få. Först efter 1980-talets många havsmiljökriser höjdes ambitionsnivån på ett betydande sätt och en högkvalitativ marin övervakning byggdes upp. Nu, fyrtio år senare, syns värdet av dessa långa tidsserier. Miljöövervakningen har exempelvis gjort det möjligt att förstå varför halterna av övergödande näringsämnen inte omedelbart sjönk i öppna Östersjön trots kraftfulla insatser. Data har visat att tidsperspektiven för återhämtning är mycket långa, och att det främst är mer tålamod i åtgärdsarbetet som behövs. Ett annat exempel är de mätningar av olika miljögifter i fiskätande djur som flera gånger visat att halterna ökat. Det har gett en stark signal till förvaltning och industri att sätta in åtgärder för att minska spridningen till miljön. Mätningarna har då också visat hur snabbt halterna sjönk efter att rätt åtgärder vidtogs – ett kvitto på att åtgärderna fått önskad effekt.
- Multifunktionella våtmarker – realitet eller utopi?
Stockholms universitets Östersjöcentrum
Restaurering och anläggning av våtmarker diskuteras som ett sätt att lösa flera samhälleliga kriser. Det kan mildra klimatförändringarna genom att motverka läckage av växthusgaser men också minska övergödning, förhindra översvämning och torka samt gynna biologisk mångfald. Samtidigt kan en enskild våtmark inte uppfylla alla miljökrav utan det krävs en mångfald av våtmarkstyper där rätt våtmark placeras på rätt plats. Våtmarker står högt på den politiska agendan, både nationellt och inom EU, och återvätning av landskapet ses som en naturbaserad lösning på en rad samhällsproblem. Återvätning sker antingen genom restaurering av marker där det historiskt funnits en våtmark, eller genom nyanläggning på annan mark. Men flera frågor måste beaktas för att få största möjliga effekt. Denna policy brief beskriver fördelar och utmaningar med att återväta jordbrukslandskapet och lyfter behovet av ett landskapsperspektiv. I texten används återvätning som en övergripande term för ambitionen att öka mängden våtmarker i landskapet. Rekommendationer • Gynna en mångfald av våtmarkstyper med olika egenskaper för uppfyllande av multipla mål. En våtmark kan inte optimeras för att gynna alla ekosystemtjänster. • Skapa mångfald av våtmarker genom olika placering, utformning och skötsel för olika huvudsyften. • Planera för skötsel, så att våtmarkerna inte förlorar sin funktion. • Utvärdera effekten löpande – återvätning kan både öka och minska utsläpp av växthusgaser.
- Inkludera näringsläckaget från hästgårdar i övergödningsarbetet
Stockholms universitets Östersjöcentrum
Hästhållning kan leda till betydande läckage av kväve och fosfor och därmed orsaka övergödning. Dessa utsläpp bör inkluderas bättre i nationella beräkningar och arbetet mot övergödning, så att åtgärder kan sättas in för att minska näringsläckaget. Sverige är ett hästtätt land och hästverksamheten växer. Hästsporten är Sveriges näst största fritidsgren efter fotboll och hästarnas roll för turism och rekreation ökar. Hästar kan också öka den biologiska mångfalden i ett område, eftersom de bidrar till att hålla markerna öppna. Men hästhållning kan också påverka miljön negativt, och behöver tydligare inkluderas i arbetet med att nå miljömålen, framför allt när det gäller övergödning. Idag finns omkring 350 000 hästar i landet, vilket som jämförelse är fler än antalet mjölkkor. Storleken på hästgårdarna och den verksamhet som bedrivs är mycket varierande, men majoriteten av hästägarna är privatpersoner som bor i stadsnära miljöer och har ett fåtal hästar. En vuxen häst utsöndrar i genomsnitt lika mycket kväve och fosfor som den får i sig genom fodret. Eftersom fodret ofta tillförs hästgården utifrån innebär det att näring flyttas till och ansamlas i hästtäta områden. Sammanlagt producerar de svenska hästarna årligen omkring 2,9 miljoner ton stallgödsel (urin och träck), vilket motsvarar 2 900 ton fosfor och 15 000 ton kväve. Den största andelen fosfor i hästarnas gödsel finns i träcket, medan kvävet i huvudsak finns i urinen Rätt hanterat är hästarnas gödsel en resurs i odling, men om den inte tas om hand på rätt sätt finns stor risk att en del av näringen i stället läcker ut i närliggande vattendrag, sjöar och hav och bidrar till övergödning. Denna risk är särskilt stor om hästgårdarna ligger nära vatten och näringen inte binds upp i vegetation eller i marken. Rekommendationer Ta fram dataunderlag och beräkningsmodeller för att kunna inkludera hästhållning i nationella övergödningsberäkningar. Utveckla system som underlättar cirkulär hantering av hästgödsel, så att mer gödsel används i odling. Erbjud rådgivningsprogram även till mindre hästanläggningar. Ge incitament, genom exempelvis rådgivning, föreskrifter och/eller stöd, för häst- och stallägare att: mocka hagarna dagligen (särskilt viktigt när det regnar), hantera och lagra gödsel så att näringsläckage undviks, stängsla av hagarna mot vattendrag, anpassa antalet hästar till ytan så att hagarna inte blir för upptrampade och stabilisera och/eller dränera särskilt utsatta områden i hagarna, såsom ingångar och vatten- och foderplatser. Förhöjda näringshalter uppmätta Det har tidigare saknats studier som mätt hur stort näringsläckaget från hästgårdar kan vara. Forskning har nu visat att det finns ett samband mellan förekomst av hästgårdar och förhöjda halter av kväve och fosfor i dikesvatten. En nyligen genomförd forskningsstudie visade att hästgårdar bidrog med ungefär 30–40 procent av den totala fosforbelastningen och 20–45 procent av den totala kvävebelastningen i områden med omfattande hästverksamhet. Även halterna av fosfat, som är den mest biologiskt aktiva formen av fosfor, var högre i områden med många hästar. I marken i hästarnas rasthagar återfanns mer lättrörlig fosfor än i åkermark. Sammantaget visade studien att hästhållning kan ha en tydlig lokal miljöpåverkan och bidra till övegödning i exempelvis en sjö eller havsvik, och sannolikt även bidra till övergödningen av Östersjön. Totala näringsläckaget okänt Övergödning är sedan länge ett av Östersjöns största miljöproblem. Sverige är fortfarande långt ifrån att uppnå det nationella miljömålet ”Ingen övergödning” – och även från att nå målen i EU:s vattendirektiv och Helcoms Baltic Sea Action Plan, särskilt för centrala Östersjön. Hur mycket hästhållning bidrar till den totala tillförseln av näring till Östersjön eller till enskilda sjöar eller kustområden är dock ännu okänt. I nuläget är det bara den hästgödsel som samlas ihop och hanteras inom lantbruket som är med i de nationella beräkningarna av källor till kväve- och fosforbelastning på sjöar, vattendrag och hav, som görs av konsortiet SMED (Svenska MiljöEmmisionsData), och som ligger till grund för vattenförvaltningens arbete mot övergödning i Sverige, och den internationella rapporteringen. Brist på kunskap om läckage från gödsel som inte samlas in och tas om hand, och om hur hästverksamhet i övrigt bidrar till näringsläckage, gör att påverkan från hästgårdar oftast inte är med i övergödningsberäkningar. Det är därför angeläget att dataunderlag tas fram och att beräkningsverktyg utvecklas så att hästhållningen kan inkluderas i dessa beräkningar. Det kan ligga till grund för utvecklandet av styrmedel som stimulerar till åtgärder på landets hästgårdar där näringsläckaget behöver minska. Hästhållningen i siffror I Sverige finns omkring 350 000 hästar, vilket är fler än antalet mjölkkor. Majoriteten av hästanläggningarna har fem hästar eller färre och tre fjärdedelar av hästarna hålls i stadsnära miljöer. Sveriges hästar producerar årligen totalt cirka 2,9 miljoner ton stallgödsel, vilket motsvarar totalt 2 900 ton fosfor och 15 000 ton kväve. Hästgödseln motsvarar nästan 20 procent av den totala mängden stallgödsel från jordbruksdjur, men en stor andel av hästgödseln produceras utanför lantbruket. Hagarnas beskaffenhet viktig Hur stort näringsläckaget från en hästgård är avgörs både av markförhållandena på platsen, hur många hästar som hålls i förhållande till hagarnas storlek och hur gödseln hanteras. Enligt gällande regelverk ska svenska hästar under hela året vistas utomhus varje dag, och många hästar tillbringar större delen av dagarna utomhus. Detta är positivt ur ett hästvälfärdsperspektiv, men samtidigt är det i hagen som näringsläckage främst riskerar att uppstå, framför allt under vinterhalvåret och vid regn. Om det finns täckande vegetation på marken där hästarna hålls kan näring som tillförs via urin och träck bindas tämligen effektivt. Därför är sommarhagarna för bete ofta inget problem. Om vegetation saknas minskar dock både växternas och markens näringsbindande förmåga, genom att marken blir upptrampad och utsätts för erosion vid ytavrinning. Stor risk för näringsläckage uppstår därmed om hagarna blir allt för upptrampade, särskilt om många hästar hålls på liten yta, i exempelvis små vinterhagar. Om hagarna ges möjlighet att vila emellanåt håller markens växttäcke bättre, och markens förmåga att fånga upp näring ökar. Ett annat sätt att minska belastningen på hagarna är att minska hästtätheten. Majoriteten (cirka 75 procent) av hästarna hålls i stadsnära miljöer, vilket ofta innebär att ytan är begränsad och risk för negativ påverkan på den närliggande miljön ökar. Vatten- och foderplatser och ingångar till hagar är särskilt utsatta för söndertrampning, eftersom hästarna vistas där under sammantaget lång tid.
- Tio viktiga åtgärder för Östersjöns miljö
Stockholms universitets Östersjöcentrum
Augusti 2022: För att skydda Östersjöns unika miljö, och för att vi ska kunna utnyttja havet fullt ut, krävs kraftfulla beslut. Här presenterar vi tio viktiga åtgärder som de svenska politikerna bör genomföra under kommande mandatperiod. Texten finns också samlad i en layoutad publikation. Tio viktiga åtgärder för Östersjöns miljö (6443 Kb) Kontakta oss gärna via e-post på ostersjocentrum@su.se för att kostnadsfritt beställa tryckta exemplar av publikationen.
- Anpassa sillfisket till den vetenskapliga osäkerheten
Stockholms universitets Östersjöcentrum
September 2021: De vetenskapliga uppskattningarna av Östersjöns fiskbestånd präglas av stor osäkerhet. De senaste fem åren har storleken på sillbeståndet i centrala Östersjön varit kraftigt överskattat – vilket sannolikt har bidragit till för höga fångstkvoter. Det är dags att införa en större buffert för den vetenskapliga osäkerheten i förvaltning och kvotbeslut. Rekommendationer Sätt de årliga fångstkvoterna (TAC) för sill/ström-ming i centrala Östersjön till 50 procent under den rekommenderade MSY-kvoten (FMSY). Inför liknande buffert för osäkerheten även för skarpsill och övriga kommersiella bestånd i Östersjön på längre sikt. Tills dess att buffert för osäkerhet införs som regel i kvotbeslutsprocessen för samtliga kommersiella bestånd bör TAC sättas på den lägsta möjliga FMSY-nivån, det vill säga Flower. Genomför en grundläggande undersökning av fiskets felrapportering av sill och skarpsill och i vilken grad den påverkar de vetenskapliga beståndsuppskattningarna. Komplettera dagens förvaltningsmodeller med bättre reglering av var, när och hur fisket får bedrivas, där ett första steg är att flytta ut trålgränserna Varje höst förhandlar EU:s fiskeministrar fram nästa års fångstkvoter (TAC) för det kommersiella fisket i Östersjön. Till sin hjälp har de vetenskaplig rådgivning från Internationella havsforskningsrådet (ices) om hur stora kvoter som kan tillåtas för att nå maximal hållbar avkastning (MSY). Vetenskapliga beståndsuppskattningar är dock behäftade med stora osäkerheter. Uppfattningen om hur bestånd och fiskeridödlighet har utvecklats över tid kan variera kraftigt från år till år. Dessa osäkerheter förklaras inte tydligt i rådgivningen, vilket ökar risken för överfiske. Därför krävs en buffert för osäkerheten i tac-beslut som rör Östersjön. För bestånd som visar tydliga tecken på utarmning, såsom sill/strömming i centrala Östersjön, bör tac framöver sättas 50 procent under den rekommenderade msy-kvoten (F MSY). I väntan på att samma åtgärd införs för övriga bestånd bör TAC:s för dessa sättas på den lägsta MSY-nivån (Flower). Detta skulle ge fångstkvoter i bättre samklang med både den vetenskapliga och ekologiska verkligheten – och minska risken för att Östersjöns sill/strömmingsbestånd utarmas ytterligare.
- Minska det kustnära trålfisket för att skydda Östersjösillen
Stockholms universitets Östersjöcentrum
Mars 2021: Situationen för sill/strömming i Östersjön har försämrats de senaste tio åren. Samtidigt har det svenska trålfiskets fångster ökat kraftigt – och en allt större andel av sillen/strömmingen fångas nära ostkusten. För att bryta den negativa utvecklingen krävs ett minskat fisketryck i kustnära havsområden och ökad kunskap om sillens komplicerade beståndsstruktur. REKOMMENDATIONER • Flytta ut trålgränsen längs den svenska östkusten (exempelvis till 12 sjömil från baslinjen) för att säkra sillens/strömmingens lekplatser och övervintringsområden. • Gör en mer detaljerad kartläggning av sillens/strömmingens beståndsstruktur och migrationsmönster med hjälp av historisk kunskap och nya DNA-tekniker, kontrollerad mot andra tekniker såsom otolitkemi. • Använd kunskaperna från kartläggningen till att revidera nuvarande uppdelning av förvaltningsenheter, så att den tar större hänsyn till delpopulationer. • Minska de årliga fångsterna till väl under Fmsy för sill/strömming i centrala och västra Östersjön samt i Bottniska viken – för att säkra bevarandet av delpopulationer och genetisk mångfald. • Begränsa det storskaliga trålfisket efter sill/strömming på platser och under tider då det finns särskilda risker för kustekosystemen och lokala delbestånd, i linje med försiktighetsprincipen. Det svenska trålfiskets fångster av sill/strömming i centrala Östersjön och Bottniska viken har ökat med 70 procent under de senaste fem åren. Samtidigt har en större andel av fisket flyttat närmare den svenska ostkusten. Det rapporteras sedan flera år om kraftigt minskad förekomst av sill/strömming i bland annat Stockholms skärgård och sydvästra Bottenhavet. Detta har gett upphov till en utbredd oro för att lokala delbestånd kan vara på väg att slås ut, vilket skulle kunna få allvarliga konsekvenser för kustekosystemen och leda till lägre produktivitet för hela sill-/strömmingsbeståndet. Detta, tillsammans med den negativa utvecklingen för flera av Östersjöns sill-/strömmingsbestånd, kräver ökad försiktighet. Dagens fiskeriförvaltning och vetenskapliga beståndsuppskattningar bör snarast säkerställa en bättre och mer detaljerad förståelse av 1) sillens/strömmingens uppdelning i olika bestånd och delpopulationer, och 2) hur sillfisket nära ostkusten påverkar kustekosystemen. Det är också nödvändigt att omgående begränsa det storskaliga trålfisket efter sill/strömming nära den svenska ostkusten i enlighet med försiktighetsprincipen i grundförordningen för EU:s gemensamma fiskeripolitik.
- Åtgärder stärker Östersjöns miljö – även i ett förändrat klimat
Stockholms universitets Östersjöcentrum
Juni 2020: Ett förändrat klimat gör det ännu viktigare att minska näringstillförseln till Östersjön. Fortsatt minskade utsläpp av kväve och fosfor från land kommer att ge bättre syreförhållanden och bättre vattenkvalitet under kommande decennier – även vid mycket stora klimatförändringar. Samtidigt gör åtgärderna också Östersjöns ekosystem mer motståndskraftigt mot framtidens ändrade klimat. Vetenskapliga studier av de senaste 100 åren visar att övergödningstrenden i Östersjön är bruten. Mer kväve och fosfor försvinner från havet än vad som tillförs. Det marina ekosystemet återhämtar sig sakta och på sina ställen ser man redan förbättringar. Den positiva utvecklingen riskerar dock att bromsas av nästa stora utmaning för Östersjön: klimatförändringarna. Hur hårt Östersjön drabbas av klimateffekterna under 2000-talet kommer till stor del att avgöras av två saker: • den globala klimatpolitiken för att minska mänsklighetens ut- släpp av växthusgaser. • samhällets förmåga att minska flödena av näring från land till hav. Vetenskapliga analyser med Östersjö-specifika klimatmodeller visar att om näringstillförseln forsätter att minska under kommande decennier leder det till bättre syreförhållanden i Östersjön – även i det mest pessimistiska klimatscenariot. Samtidigt förstärks havets motståndskraft mot negativ klimatpåverkan.
- UN Ocean Conference 2025 - Baltic Sea Centre input to the Global Online Stakeholder Consultation
Stockholms universitets Östersjöcentrum
On Ocean Action Panels Concept Papers Background The 2025 UN Ocean Conference will be held in Nice, France from 9–13 June 2025. The Conference aims to accelerate action and mobilize all actors to conserve and sustainably use the ocean. The Conference will involve all relevant stakeholders to assess challenges and opportunities relating to, as well as actions taken towards, the implementation of Goal 14. The Conference will feature ten Ocean Action Panels, each focused on key themes essential for the sustainable use of our oceans. Increasing ocean-related scientific cooperation, knowledge, capacity building, marine technology, and education to strengthen the sciencepolicy interface for ocean health. Concept papers for each of the themes of the Ocean Action Panels will be prepared in preparation for the Conference. Stakeholders are asked for each theme to answer some questions. Stockholm University Baltic Sea Centre input Input stem from this paper , developed by researchers at the Baltic Sea Centre in 2024. Transformative action that needs to happen to overcome the challenges and to create better conditions to accelerate progress in achieving the theme “Fostering sustainable fisheries management including supporting small-scale fishers.”: As a general rule in fisheries management, set commercial catch limits at a maximum of 50 per cent of Maximal Sustainable Yield. See Policy briefs and fact sheets from Stockholm University Baltic Sea Centre Close more and larger areas for bottom trawling. Bottom trawling threatens European marine ecosystems . Stop all fishing for European eel in all life stages, and stop restocking. Stop all fishing and restocking of European eel (1426 Kb) . Transformative action that needs to happen to overcome the challenges and to create better conditions to accelerate progress in achieving the theme “Conserving, sustainably managing, and restoring marine and coastal ecosystems including deep-sea ecosystems”: Establish well-managed marine protected areas and provide adequate protection in existing ones . Promote active restoration of important and valuable coastal habitats in degraded areas. Skydda och restaurera – så kan vi rädda kustens ekosystem . Allocate resources for monitoring and evaluation of restoration projects and protected areas. See Bevara och utveckla miljöövervakningens långa tidsserier . Establish more no-take zones to protect stocks and ecosystems. See Inför fler fiskefria områden för att skydda bestånd och ekosystem . Transformative action that needs to happen to overcome the challenges and to create better conditions to accelerate progress in achieving the theme “Preventing and significantly reducing marine pollution of all kinds, in particular from land-based activities.”: Promote nutrient circularity in agriculture through local balance between crop and livestock production. Effective reduction of nitrogen loads requires targeted measures and How changes in farm structure could help reduce nutrient leakage to the Baltic Sea . Promote on-farm measures to reduce nutrient leaching and soil erosion. Further landbased measures are needed to reach eutrophication targets and Multifunctional wetlands - reality or utopia? Limit livestock density in leaching prone areas. Include nutrient load from horse farms in eutrophication work . Ensure efficient sewage treatment, particularly in environmentally sensitive areas. Effects of the new UWWTD on nutrient inputs to the Baltic Sea . Eutrophication is one of the main threats against the Baltic Sea but also other marine areas. We would like to see more focus on reducing eutrophication in this conference. In order to reduce the heavy load of pollutant entering the seas we would also like to see: Improved environmental monitoring of new hazardous chemicals in the Baltic Sea. All chemical data and assessments made publicly available to allow third party scrutiny. European chemicals regulation needs greater transparency . Introduction of a safety margin by a factor of 10 in risk assessment to address chemical mixtures. Time for smarter and safer chemical management . A ban all PFAS, with only few and time-limited exemptions for those with essential uses. Advanced waste water treatment Call for better management of micropollutants in wastewater . Transformative action that needs to happen to overcome the challenges and to create better conditions to accelerate progress in achieving the theme ”Leveraging ocean, climate, and biodiversity interlinkages.”: Reduce emissions of greenhouse gases globally, including from marine activities such as shipping and fishing. Reduce pressures on the coastal environment to increase its resilience to climate change and acidification, to increase its ability to store carbon, and to minimise methane emissions. Reducing eutrophication crucial to prevent coastal methane emissions and Healthy coastal ecosystems are crucial to mitigate climate change . Include carbon sequestration and greenhouse gas emissions from the sea in carbon accounting Transformative action that needs to happen to overcome the challenges and to create better conditions to accelerate progress in achieving the theme “Advancing sustainable ocean-based economies, sustainable maritime transport, and coastal community resilience leaving no one behind.”: Avoid placing windmills in important wildlife areas and take measures to reduce the risk of bird collisions. Rapport 6488 – Vindval – Vindkraftens effekter på marint liv with English summary. Read this document as pdf Download pdf version: Baltic Sea Centre input to the Global Online Stakeholder Consultation (345 Kb)
- Inspel med anledning av Sveriges klimatstrategi KN2023
Stockholms universitets Östersjöcentrum
När Sveriges klimatstrategi (KN2023) presenterades hösten 2023, öppnade Klimat och näringslivsdepartementet för inspel. Nedan följer Stockholms universitets Östersjöcentrums respons. Klimat- och näringslivsdepartementet efterlyste inspel i anledning av rapporten Sveriges klimatstrategi 46 förslag för klimatomställningen i ljuset av Fit for 55, KN2023/0382. Östersjöcentrum instämmer i rapportens förslag att fiskets bränsleförbrukning bör ingå i utsläppshandelssystemet ETS II från och med 2027, samt en eventuell nationell utsläppsbubbla. Östersjöcentrum instämmer också i rapportens förslag att regeringen bör kartlägga utsläppen av växthusgaser från sjöar och hav i Sverige, samt utveckla ett system som ger ekonomiska drivkrafter att minska dessa utsläpp och öka förmåga att binda växthusgaser. Östersjöcentrum har inte tagit ställning till de andra resonemangen och förslagen i rapporten. Läs våra fullständiga kommentarer till strategin: Östersjöcentrums inspel med anledning av Sveriges klimatstrategi 2023 (207 Kb) Dessa kommentarer har beretts av: Christoph Humborg, professor och vetenskaplig ledare, Stockholms universitets Östersjöcentrum Charles Berkow, policyanalytiker, Stockholms universitets Östersjöcentrum
- Remissvar om EU-kommissionens förslag till ändringar i förordning om tvätt- och rengöringsmedel
Stockholms universitets Östersjöcentrum
Detta är Stockholms universitets Östersjöcentrums svar på remissen av EU-kommissionens förslag till ändringar i förordning (EG) 648/2004 om tvätt- och rengöringsmedel. Stockholms universitets Östersjöcentrums, SU ÖC, har tagit del av klimat- och näringslivsdepartementets remiss av EU-kommissionens förslag till ändringar i förordning (EG) 648/2004 om tvätt- och rengöringsmedel. SU ÖC har deltagit i samråd ordnat av Kemikalieinspektionen och framfört synpunkter, såväl under samrådet som efteråt i mailväxling. Synpunkterna begränsar sig till fosfatfrågan. SU ÖC välkomnar att förbudet mot fosfat i tvätt- och diskmedel för konsumenter behålls, men förbudet borde även inkludera fosfater i tvätt- och diskmedel för industriell användning, samt handdiskmedel. Givet övergödningsstatusen i såväl många inlandsvatten som i Östersjön, är det angeläget att använda alla verktyg som finns för att begränsa fosfatläckage till vatten. Att ta nästa steg och förbjuda fosfater i rengöringsmedel för industriell användning hade varit den givna utvecklingen, bl a eftersom EU-kommissionen redan har ställt sig bakom Helcoms Baltic Sea Action Plan (BSAP, E27-E29). Där sätts mål för att reducera fosfatinnehållet i sådana produkter. Om det nu kommer till stånd ett EU-regelverk som inte inkluderar tvätt- och rengöringsmedel för industriell användning, kommer det bli mycket svårare att nå antagna mål i BSAP. Mängden fosfater i handdiskmedel och industrirengöringsmedel är sannolikt liten i förhållande till fosfatinnehållet i toalettavfall. Därför höjs röster för att inte inkludera dessa produkter i förslaget. Men ett motargument är att fosfor är en ändlig resurs och ju mer man kan spara på den, desto bättre. Ett annat argument för att inte ställa krav på fosfater är att reningsverken är bra på att återföra fosfor, så regler behövs inte. Men det gäller inte alla reningsverk i Östersjöländerna. I flera länder renas ännu inte 97 procent av fosforn, vilket görs i exempelvis Finland och Sverige. När det gäller handdiskmedel domineras den nordiska marknaden av miljömärkta sådana. Dessa innehåller inte fosfater. Men i många andra EU-länder är situationen en annan. Därför är det relevant att inkludera ett EU-förbud mot fosfater även i handdiskmedel. Dessutom används handdiskmedel ofta i boenden, t ex sommarstugor, med enskilda avlopp, vilka har – om någon - en mycket lägre reningsgrad. Dessutom är det uppenbart att ju mindre fosfor som förs in i reningssystemen, desto mindre resurser behöver läggas på rening. Uppströmsarbete är naturligtvis att föredra. Ett tredje argument mot att skärpa lagstiftningen för fosfater i industriella rengöringsmedel, är att det inte finns tillräckligt med alternativ på marknaden. Samma motargument väcktes när förbudet mot fosfat i hushållstvätt- och diskmedel beslutades. Det dröjde dock inte länge förrän det fanns alternativ på marknaden. Troligen skulle samma utveckling ske för industriella produkter. Det kommer finnas tid för anpassning – ny lagstiftning träder aldrig ikraft direkt. Det är dock redan nu möjligt att köpa industriella tvättmedel som har lägre fosfatinnehåll om man väljer miljömärkt som Svanen och Bra miljöval. Även miljökriterierna i EU:s miljömärkningssystem, EU-blomman, ställer krav på fosforinnehållet i industriella tvätt- och rengöringsmedel. Följaktligen anser SU ÖC att Sverige bör verka för att förslaget till ändringar i tvätt- och rengöringsmedelsförordningen ska inkludera förbud mot fosfat i handdiskmedel och tvätt- och rengöringsmedel för industriell användning. Remissvar om EU-kommissionens förslag till ändringar i i förordning om tvätt- och rengöringsmedel (124 Kb)
- Östersjöcentrums svar på HaVs remiss gällande ändrade regler för fiske av ål i havet 2023/2024
Stockholms universitets Östersjöcentrum
Här kan du läsa hela Stockholms universitets Östersjöcentrum svar, från den 26 januari 2023, på Havs- och vattenmyndighetens remiss gällande ändrade regler för fiske av ål i havet 2023/2024. Sammanfattning - Havs- och vattenmyndigheten, HaV:s, tillämpning av ministerrådets beslut att förlägga den utökade förbudsperioden till januari-mars innebär att den utökade skyddsåtgärden blir verkningslös. - Vi finner HaV:s agerande som anmärkningsvärt ur artbevarandesynpunkt och att det innebär ett åsidosättande av förvaltningsmyndighetens mandat att verka för ett hållbart nyttjande av förnybara resurser. - Östersjöcentrum (ÖC) håller med om att återställa konnektiviteten, kvantiteten och kvaliteten på ålens livsmiljöer i viktiga vattenområden är väsentligt på längre sikt, men detta bör inte ställas mot det momentant oundgängliga bevarandet av levande ålar med förmåga att återvandra för lek i Sargassohavet. - ÖC föreslår ett nationellt förbud för fiske av all ål, men om det enbart ska vara en utökad förbudsperiod bör den ligga under perioden juli-december. Bakgrund Index på rekryteringen av glasål och gulål, vilka är de säkraste måtten på ålbeståndets utveckling, visar på en stark minskning sedan 1981. Angivna indexvärden korresponderar mot procentvärdet av det geometriska medelvärdet för rekryteringen i procent för perioden 1960– 1979. Rekryteringen av glasål till Nordsjöområdet, dit de svenska kustvattnen räknas, var 0,6% för 2021 och 0,9% för 2020. ”Annorstädes” i Europa är motsvarande 5,4% för 2021 och 7,1% för 2020 enligt ICES. De uppgifter Havs- och vattenmyndigheten (HaV) lämnar i sin Bilaga 1 till föreliggande remiss ” Konsekvensutredning gällande ändrade regler för fiske efter ål i havet”, anger oriktigt att ålbeståndet minskat med endast 90–95 %. Situationen för den europeiska ålen (Anguilla anguilla) är med andra ord betydligt mer allvarlig än vad förvaltningsmyndigheten vill göra gällande. När beståndet nått så låg täthet som nu är fallet inom hela dess utbredningsområde, kan effekter på dess kapacitet att återhämta sig bli betydligt försvagande. Det innebär att så kallade Allee-effekter redan kan ha uppstått så att en fortsatt minskning av lekbeståndet påverkar rekryteringen mer än tidigare genom att icke-linjära relationer uppträder mellan lekbiomassa och rekrytering. HaV anser emellertid att redan genomförda åtgärder för svensk del är tillräckliga. I Bilaga 1 uppges att ”Hänsyn har även tagits till åtgärdens förväntade effekt på det europeiska ålbeståndet, effekten av de omfattande åtgärder som hittills genomförts inom ramen för Rådets förordning (EG) nr 1100/2007 av den 18 september 2007 om åtgärder för återhämtning av beståndet av europeisk ål för den nationella ålförvaltningsplanen för att reducera det nationella fiskets påverkan samt effekter av införande av tidigare förbudsperioder.” Det är riktigt att det stopp för ålfiske som införts vid västkusten har haft positiv effekt på så sätt att förekomsten av större (dvs äldre) gulål har ökat efter 2012. Det är naturligtvis uppmuntrande att ett minskat fiske faktiskt har mätbar effekt och visar på att fisket i havet påverkar beståndets storlek. Men med tanke på beståndets prekära situation har Sverige ett särskilt ansvar för de delar av ålbeståndet som också växer upp längs den svenska syd- och ostkusten, vilket innebär att fortsatta åtgärder krävs. Det kan också påpekas att de mått på minskade landningar av ål som HaV redovisar för det svenska fisket i havet från Öresund och ostkusten i Tabell 1, även kan bero på minskad förekomst av utvandrande blankål och uppväxande gulål och inte enkom på minskat fiske. Den klara trenden till minskad fångst per ansträngning som här redovisas, styrker ett sådant antagande. Den ål som fångas i havet kan också antas vara den för beståndet viktigaste delen av den ål som vistas i svenska vatten, eftersom den härrör mestadels från naturligt inkommande ål med obrutna migrationer. I hur hög grad utsatt eller translokerad vild ål från Frankrike och England, dels har förmåga att hitta till Sargassohavet, dels har tillräckliga fettreserver för att kunna vandra och reproducera sig i Sargassohavet, är omtvistat. Det står dock klart att denna förmåga är lägre för utsatt ål än för den naturligt invandrade. Det är med andra ord högst väsentligt att det svenska uttaget av ål som står i begrepp att reproducera sig upphör helt. Det behöver understrykas att det svenska förvaltningsbeslutet rörande hur en utökad stängningsperiod för ålfisket avses införas, enligt ministerrådet, ska vara förenlig med de bevarandemål som anges i EU:s ålförordning med tillhörande nationella förvaltningsplaner. Ett utökat skydd behöver således resultera i bättre bevarandestatus genom att verksamt minska dödligheten för de förekomster av ål som naturligt förekommer i varje lands vattenområden. Ministerrådets förslag om ålfiskestopp EU:s ministerråd har beslutat att förbudsperioderna mot att fiska ål i medlemsländerna ska förlängas från tre månader, som varit gällande de senaste åren, till sex månader. I HaVs konsekvensanalys i Bilaga 1 uppges följande: ”Enligt det nuvarande förslaget till EU- bestämmelser för 2023/2024 ska det vara förbjudet att bedriva fiske av ål under en eller flera perioder om totalt minst sex månader. I Östersjön får förbudet införas som en sammanhängande period på sex månader mellan den 1 mars 2023 och den 31 mars 2024, eller som flera förbudsperioder som totalt motsvarar sex månader. Om flera förbudsperioder införs ska fiske av ål vara förbjudet mellan den 1 oktober och den 31 december 2023 samt under ytterligare tre valbara månader som måste införas mellan den 1 mars och den 31 augusti 2023. Vid val av period ska medlemsländerna beakta ålens tidsmässiga migrationsmönster för respektive livsstadier inom det berörda medlemslandet.” HaV föreslår nu att det svenska stoppet förläggs till perioden oktober-mars 2023, det vill säga den period som gällde under 2022 med förlängning från 1 januari till 31 mars 2024. Det är väl känt, och även redovisat i Tabell 1 (Bilaga 1), att inget fiske pågår vid syd- och ostkusten under den förlängning som föreslås mellan januari och mars. Åtgärden är med andra ord verkningslös och är även menad att vara så. Förslaget om förlängt ålfiskestopp under en period då både gulål och blankål befinner sig i vila och inte är fångbar går naturligtvis emot EU-beslutets intentioner och uttryckliga mening att förbudperioden måste ligga under den tid då ålen vandrar (se ovan). Vi finner HaV:s agerande som anmärkningsvärt ur artbevarandesynpunkt och därtill som ett åsidosättande av förvaltningsmyndighetens mandat. HaV:s uppdrag är att verkställa det regelverk som EU beslutat om, men här tycks man i stället uttrycka den svenska regeringens uppfattning i ärendet. Kommentar till vattenkraftens påverkan HaV påpekar att ”Mot bakgrund av senaste utvärderingen av den nationella ålförvaltningsplanen anser myndigheten att det är av stor betydelse att åtgärdstakten för icke- fiskerirelaterade åtgärder och som syftar till att återskapa beståndet av ål behöver öka. Detta bl.a. genom att minska den turbinrelaterade dödligheten och återställa konnektiviteten, kvantiteten och kvaliteten på ålens livsmiljöer i viktiga vattenområden.” Östersjöcentrum (ÖC) håller med om att återställa konnektiviteten, kvantiteten och kvaliteten på ålens livsmiljöer i viktiga vattenområden är väsentligt på längre sikt, men det bör inte ställas mot den levande länken under 40 miljoner års tid; nämligen levande ålar med förmåga att återvandra för lek i Sargassohavet. ÖC invänder dessutom mot påståendet att turbinrelaterad dödlighet har något med artbevarandet att skaffa, emedan den ål som dör i turbiner gör det till helt övervägande del av en enda anledning: att den satts ut ovanför ett eller flera vattenkraftverk för att öka fiskets avkastning. Vänligen Tina Elfwing, Föreståndare Henrik Svedäng, docent i marin ekologi Charles Berkow, omvärldsanalytiker Läs yttrandet som pdf Östersjöcentrums svar på HaVs remiss gällande ändrade regler för fiske av ål i havet 2023/2024 (154 Kb)
- Forskarnas uppmaning till julfirarna: Ät inte utrotningshotad ål
Stockholms universitets Östersjöcentrum
Julfirandet står för dörren, och för vissa är fortfarande ål ett givet inslag på julbordet. Trots att en ny studie visat att utrotningsrisken ökat ytterligare, beslutade EU:s ministerråd nyligen att tillåta ålfiske även nästa år – i strid med den vetenskapliga rådgivningen. ”Om inte politikerna tar sitt ansvar och stoppar ålfisket så måste åtminstone vi konsumenter göra vad vi kan och avstå från ål på julbordet”, säger Sara Söderström, fiskforskare vid Östersjöcentrum.
- Byter skog mot hav – Göran Enander är Östersjöcentrums nya styrelseordförande
Stockholms universitets Östersjöcentrum
Före detta landshövding Göran Enander tar över ordförandeskapet för Östersjöcentrums styrelse. ”Det är ett stimulerande och intressant uppdrag. Östersjöcentrum är en väl fungerande organisation som fortsatt kommer att ha en viktig funktion i havsmiljöarbetet”, säger han.
- Hjälp till att sprida information om hållbart båtliv i Stockholms skärgård
Stockholms universitets Östersjöcentrum
Det är kanske svårt att tro just nu, men strax börjar fritidsbåtägare förbereda sina båtar inför skärgårdssäsongen som startar om bara några månader. Då är det bra om så många som möjligt vet hur man, som båtägare, kan minska sin negativa påverkan på Östersjöns miljö. Här kommer en uppmaning till alla som bryr sig om ett miljömässigt hållbart båtliv att sprida en broschyr och informationsskyltar som enkelt kan skrivas ut och sättas upp där båtägare rör sig.
- När faran lurar överallt
Stockholms universitets Östersjöcentrum
... så blir man mycket försiktig. Det gäller inte bara oss människor utan även fiskar. Det har en ny masters-studie visat. Alexander Appelqvist Jansson har undersökt vad sportfiske har för inverkan på fiskarnas beteende, och menar att det i förlängningen påverkar ekosystemet i hela vikar.
- Tre förslag till nytt nationellt kompetenscentrum
Stockholms universitets Östersjöcentrum
Under 2025 arbetade Östersjöcentrums forskare Sofia Wikström och Linda Kumblad med att utreda förutsättningar för ett nationellt kompetenscentrum för åtgärder i kustvatten- och havsmiljö. Uppdraget kom från Havs- och vattenmyndigheten, HaV, och är kopplat till ett regeringsuppdrag om restaurering och andra åtgärder i havs- och kustmiljö. Nu är utredningen publicerad och kommer att ligga till grund för eventuella framtida beslut.
- Baltic Breakfast: Havet som en källa till PFAS
Stockholms universitets Östersjöcentrum
PFAS kallas "evighetskemikalier" av en anledning, de bryts aldrig ner i naturen. Tidigare trodde man dock att dessa kemikalier i slutändan skulle transporteras till och spädas ut i haven. Men tyvärr har haven nu visat sig vara en sekundär källa till PFAS. Seminarium Datum: onsdag 20 september 2023 Tid: 08.30 – 09.15 Plats: Scandic Klara, Slöjdgatan 7, Stockholm, samt digitalt Detta frukostseminarium ordnas på engelska. Läs mer om programmet på vår engelska sida. Medverkande Ian Cousins , professor vid Institutionen för miljövetenskap, Stockholms universitet Matthew Salter , forskare vid Institutionen för miljövetenskap, Stockholms universitet Moderator: Gun Rudquist, policychef vid Stockholms universitets Östersjöcentrum Praktisk information Seminariet anordnas onsdag 20 september kl 8.30-9.15, på Scandic Klara, Slöjdgatan 7 i Stockholm. Vegetarisk frukost serveras från klockan 8.00. Fysiskt deltagande kräver anmälan här senast 18 september. Seminariet sänds också digitalt på denna sida. För att se livesändningen krävs ingen anmälan. Sändningen går också att se i efterhand. Om Baltic Breakfast Baltic Breakfast är en serie korta frukostseminarier som Stockholms universitets Östersjöcentrum ordnar. De syftar till att presentera den senaste kunskapen rörande centrala miljöfrågor för Östersjön. Frukostseminarierna vänder sig till samhällets olika aktörer som verkar för en hållbar utveckling i Östersjöregionen. Klicka här för att skriva upp dig på vår inbjudningslista och få information om kommande seminarier.
- Open Sea Lab Hackathon
Stockholms universitets Östersjöcentrum
Open Sea Lab 3.0 Hackathon är ett evenemang som finansieras av Europeiska unionen och ger deltagarna möjlighet att live-testa dataresurserna och tjänsterna i EMODnet (European Marine Observation and Data Network) inom det marina området. Deltarna i Hackathon:et får skapa och dela innovativa idéer för utveckling av användbara havsrelaterade tillämpningar utav de marina data med öppen källkod som EMODnet erbjuder. Evenemang Startdatum: måndag 27 mars 2023 Tid: 00.01 Slutdatum: tisdag 28 mars 2023 Tid: 23.59 Plats: Online Det här spännande evenemanget äger rum den 27-28 mars 2023. Välkommen att anmäla dig! På deltagarlistan står tvärvetenskapliga forskare, programvaruutvecklare, sociala innovatörer, studenter och företag. Målet med The Open Sea Lab Hackathon är att utveckla lösningar på havets utmaningar. Hitta alla viktiga uppgifter om evenemanget på webbplatsen för Open Sea Lab 3.0 Hackathon Om du är minst 18 år gammal och har ett intresse av att utnyttja öppna data för att tillsammans skapa lösningar på havets utmaningar är detta evenemang för dig! Under uppvärmningsfasen inför hackathonet kommer du att ha gott om tid och möjligheter att bilda eller hitta ett team. Under hackathonet kommer du också att få stöd från ett stort team av coacher och mentorer. Hackathonet presenterar sex utmaningar: att skydda och återställa den biologiska mångfalden i hav och sötvatten, eliminera föroreningar, skapa en klimatneutral och cirkulär blå ekonomi, bidra till FN:s årtionde av havsvetenskap för hållbar utveckling och främja social innovation. Hackathonvinnarna kommer att presenteras på European Maritime Day 2023 Efter evenemanget kommer utvalda deltagare från de tre vinnande lagen att bjudas in till European Maritime Day 2023 (i Brest, Frankrike, den 24-25 maj) för att visa upp och presentera sina vinnarlösningar. Upp till tre medlemmar av varje vinnarlag kommer att inbjudas att resa till European Maritime Day, där de kan visa upp sina lösningar och får möjlighet att nätverka och interagera med en internationell publik av företrädare för politik, näringsliv och det civila samhället.
- Arbetsmarknadsdag för naturvetare
Stockholms universitets Östersjöcentrum
Få inblick i naturvetarnas breda arbetsmarknad, möjlighet att träffa företag och företagare med behov av naturvetenskaplig kompetens samt före detta naturvetarstudenter som berättar om vad de gör idag. Evenemang Datum: onsdag 8 februari 2023 Tid: 12.00 – 16.00 Plats: Aula Magna
- Baltic Breakfast: Restaurering av Östersjöns värdefulla grunda områden
Stockholms universitets Östersjöcentrum
Naturrestaureringsförordningen har precis antagits på EU-nivå och ska nu implementeras i alla EU:s medlemsländer. Hur kan Östersjöns grunda miljöer restaureras och vilka områden bör man fokusera på? Seminarium Datum: torsdag 29 augusti 2024 Tid: 08.30 – 09.15 Plats: Scandic Klara, Slöjdgatan 7 i Stockholm, samt digitalt Ställ gärna frågor till forskarna på slido (#22102) eller genom att maila oss på ostersjocentrum@su.se ! Östersjöns kustekosystem har under lång tid utsatts för övergödning, överfiske och exploatering. Idag är många av kustområdena i dåligt skick med små bestånd av rovfiskar, årliga algblomningar och syrebrist. Och viktiga undervattensmiljöer såsom blåstångsbälten och ålgräsängar har försvunnit eller minskat. EU:s art och habitatdirektiv samt marina direktivet ställer sedan länge krav på skydd av marina arter och ekosystem. Men med tanke på det allvarliga läget har dessa direktiv inte varit tillräckligt effektiva. Som svar på detta lanserade därför EU-kommissionen den nyligen antagna naturrestaureringsförordningen som kräver att medlemsländerna återställer minst 20 procent av EU:s degraderade land- och havsområden senast 2030. Med andra ord är det nu bråttom att börja restaurera. Vid denna Baltic Breakfast, som anordnas på Östersjödagen, kommer vi att få lära oss mer om vilka grunda Östersjöområden som är särskilt värdefulla och varför, vilka som kan vara i behov av restaurering och vad som kan göras för att förbättra deras status. Vi kommer också att få höra om ett återplanteringsförsök av blåstång i Kalmar län. Varmt välkomna! Medverkande Stefan Tobiasson , forskare vid Institutionen för biologi och miljö vid Linneuniversitetet Sofia Wikström , forskare vid Stockholms universitets Östersjöcentrum Moderator: Ellen Bruno , omvärldsanalytiker vid Stockholms universitets Östersjöcentrum Praktisk information: Seminariet anordnas torsdag 29 augusti kl 8.30-9.15 på Scandic Klara, Slöjdgatan 7 i Stockholm. Vegetarisk frukost serveras från klockan 8.00. Fysiskt deltagande kräver anmälan. Anmälan för fysiskt deltagande Seminariet sänds också digitalt på denna sida och på su.se/ostersjocentrum/balticbreakfast . För att se livesändningen krävs ingen anmälan. Sändningen går också att se i efterhand. Ställ gärna frågor till forskarna på slido (#22102) eller genom att maila oss på ostersjocentrum@su.se . Om Baltic Breakfast Baltic Breakfast är en serie korta frukostseminarier som Stockholms universitets Östersjöcentrum ordnar. De syftar till att presentera den senaste kunskapen rörande centrala miljöfrågor för Östersjön. Frukostseminarierna vänder sig till samhällets olika aktörer som verkar för en hållbar utveckling i Östersjöregionen. Klicka här för att skriva upp dig på vår inbjudningslista och få information om kommande seminarier. Om Östersjödagen Östersjödagen har lanserats av John Nurminens stiftelse och firas varje år den sista torsdagen i augusti. Läs mer om dagen och de evenemang som ordnas här.