Sök
Du söker nu på webbplatsen "Stockholms universitets Östersjöcentrum". Vill du söka på hela Stockholms universitets webbplats?
Sök på su.seVisar 521-540 av 1285 träffar
- Temavecka Baltic Sea Science Center - träffa en Östersjöexpert!
Stockholms universitets Östersjöcentrum
Höstens temavecka på Skansens Baltic Sea Science Center handlar om forskning och Östersjön och är en del av satsningen Låna en Forskare - ForskarFredag. Forskare från Stockholms universitet finns redo tillsammans med forskare från Sveriges lantbruksuniversitet SLU och experter från Stockholm Vatten och Avfall. Webbinarium Startdatum: måndag 20 september 2021 Tid: 13.00 Slutdatum: fredag 24 september 2021 Tid: 14.00 Plats: https://forskarfredag.se/baltic-sea-science-center-med-ostersjoexperter/
- Blåstången är tillbaka i Trälhavet – gammalt herbariematerial ger ny kunskap
Stockholms universitets Östersjöcentrum
Förbättrad avloppsrening har lett till förbättrad vattenkvalitet i Stockholms skärgård, och en ny studie visar att blåstången nu är tillbaka långt in i Trälhavet. Samtidigt visar den nya studien att arkiverat herbariematerial kan vara ett viktigt verktyg för att upptäcka miljöförändringar, berättar forskaren Lena Kautsky. Publicerad:2025-01-21. Under 1900-talet ledde ökad övergödning av Östersjön till att blåstången ( Fucus vesiculosus ) försvann från många skärgårdsområden, bland annat stora delar av Stockholms skärgård. Ett exempel är Trälhavet norr om Stockholm där dykundersökningar genomförda av Inge Lennmark i slutet av 1960-talet respektive 1990 tydligt visade hur blåstångens utbredning förändrades. Området påverkas av näringstillförsel från Mälaren och från ån Åkerströmmen och decennier av övergödning ledde till att den 1990 inte längre förekom i de inre delarna av skärgården. – Sedan dess har reningen av kväve och fosfor i avloppsvattnet förbättrats, näringshalterna i vattnet har sjunkit och siktdjupet har blivit bättre, berättar forskaren Lena Kautsky. Vi ville ta reda på hur det hade påverkat blåstången – hade den kommit tillbaka? Herbariematerial från Lennmarks undersökningar finns sparat på Evolutionsmuseet vid Uppsala universitet. Men vid museet finns även ännu äldre material: blåstångsplantor som samlades in från båt av fiskeriintendent Rudolf Lundberg under åren 1885–1886. Av Lundbergs beskrivningar av undersökningarna går det att utläsa var proverna är tagna och att blåstången i slutet av 1800-talet växte ännu längre in i skärgården än 1968. Nya undersökningar År 2001 gjordes ett examensarbete i samma skärgårdsområde. Det visade en viss förbättring sedan 1990, men fortfarande växte tången endast långt ut i skärgården. 2017 och 2020 återvände Lena Kautsky och hennes kollegor Ellen Schagerström och Susanne Qvarfordt till Trälhavet för nya undersökningar. Med all denna data vid handen kan de nu i en ny studie konstatera : Blåstången är tillbaka, och det ordentligt. – Utbredningen är nu på samma nivå som på slutet av 1800-talet, säger Lena Kautsky. Troligen finns den nu så långt in i skärgården som det är möjligt – längre in är salthalten för låg för att den ska trivas oavsett näringshalt och siktdjup. De senast undersökta blåstångsplantorna är större än de tidigare insamlade, vilket Lena Kautsky ser som ett tecken på att miljön har varit gynnsam ända sedan de var små groddplantor. Situationen i Trälhavet är sannolikt inte heller unik, utan representativ för många andra platser längs Östersjökusten där utsläppen av kväve och fosfor har minskat de senaste decennierna. – De här resultaten visar att när utsläppen minskar och vattenkvaliteten förbättras så tar sig blåstången tillbaka av sig själv. Men det tar tid, poängterar Lena Kautsky. Herbariearken berättar om andra arter Det historiska herbariematerialet berättar mer än att blåstången har funnits på en viss plats. Ovanpå tången växer nämligen andra arter, och vilka arter det är och hur stor del av plantan de täcker ger värdefull information om hur miljön förändrats. – Ett herbarieark är som ett arkiv och tillsammans berättar de här punktnedslagen en historia, säger Lena Kautsky. Blåstångsplantorna på herbariearken från 1885–86 var ungefär till hälften täckta av fintrådiga alger, vilket tyder på att det sannolikt fanns mycket näring i vattnet redan på den här tiden, då befolkningen i Stockholm vuxit kraftigt och avloppsreningen var obefintlig. 1968 finns de fintrådiga algerna kvar men de har fått sällskap av filtrerande mossdjur som tångbark ( Einhornia crustulenta ) och de introducerade arterna klubbpolyp ( Cordylophora caspia ) och den släta havstulpanen ( Amphibalanus improvisus ). – Herbariearken kan ge belägg för att en art funnits på platsen tidigare än man kanske trott, och innan någon började titta efter den, säger Lena Kautsky.
- Debatt: ”Ålfisket måste upphöra helt”
Stockholms universitets Östersjöcentrum
Den europeiska ålen har fortsatt minska även efter att Sverige antog sin ålförvaltningsplan. Formas presenterade nyligen regeringsuppdraget att granska svensk ålförvaltning. Östersjöcentrums forskare Henrik Svedäng är mycket kritisk till utredningen som han menar riskerar att ”sätta sista spiken i ålkistan”.
- CoastClim-expedition till Nya Zeeland belyser kusternas betydelse för klimatet
Stockholms universitets Östersjöcentrum
Havsforskare från Stockholm och Helsingfors har tillfälligt bytt forskningsplats – från Östersjön till Nya Zeeland. Under tre veckor utforskar de utsläppen av växthusgaser längs Nya Zeelands kuster med hjälp av sina unika forskningsinstrument. De preliminära resultaten styrker det forskarna tidigare sett i Östersjön: att stressade och förstörda kustmiljöer avger växthusgaser, vilket gör det viktigt för klimatet att de förvaltas väl.
- Forskare uppmanar EU att stärka skyddet mot cocktaileffekten
Stockholms universitets Östersjöcentrum
Under ledning av forskare från Stockholms universitet har en grupp europeiska forskare tillsammans skickat ett öppet brev till EU-kommissionen. De menar att riskerna med kemikalieblandningar systematiskt underskattas, och uppmanar till åtgärder i den kommande revideringen av REACH – EU:s viktigaste förordning för kemikalier.
- Semester med Havsutsikt
Stockholms universitets Östersjöcentrum
Lagom till midsommar släpps ett rykande färskt nummer av tidskriften Havsutsikt. Flera forskare från Stockholms universitet medverkar i numret, som bland annat handlar om puckellaxens intåg i svenska vatten och om hur du som medborgare kan hjälpa forskarna i sommar. Dessutom presenteras goda nyheter om den hotade uttern!
- Ny uppgift i Algforskarsommar: studera blåmusslans färg
Stockholms universitets Östersjöcentrum
Värmeböljan 2018 kan ha påverkat färgsammansättningen på Östersjöns blåmusslor. Nu vill forskarna Lena Kautsky och Ellen Schagerström ha allmänhetens hjälp med att undersöka vilken färg musslorna har idag, för att jämföra med äldre data.
- Ny havslag utlovas i EU:s Ocean Pact
Stockholms universitets Östersjöcentrum
I samband med FN:s tredje havskonferens i Nice valde EU-kommissionen att presentera sin Ocean Pact – ett strategidokument som pekar ut angelägna frågor och kommissionens ambitioner för haven. Östersjöcentrums policyanalytiker reder ur vad denna Ocean Pact innehåller och vad den kan leda till. En av de första punkterna i uppföljningen blir en konferens om Östersjöns miljö i Stockholm den 30 september. Häromveckan presenterade EU-kommissionen sin Ocean Pact – ett strategidokument som pekar ut angelägna frågor och kommissionens ambitioner. Till mångas förvåning innehöll Ocean Pact skrivningar om att lagförslag ska komma, trots att kommissionen under den långa förberedelsetidens diskussioner, workshops och liknande betonat att det kommer att vara en strategi. Men nu utlovas en ny havslag ”Ocean Act” som ska bygga på havsplaneringsdirektivet (Maritime Spacial Planning, MSPD) till 2027. Dessutom ska både havsmiljöförordningen (Marine Strategy Framework Directive, MSFD) och EU:s gemensamma fiskeripolitik (Common Fisheries Policy, CFP) ses över. EU:s havskommissionär Costas Kadis framhöll att Ocean Pact är ett av svaren på löften om blå satsningar från Ursula van der Leyen, när hon installerades för sin andra mandatperiod som EU-kommissionens ordförande. Ocean Pact har diskuterats en längre tid och kommissionen har hämtat in synpunkter bland annat genom remissförfarande, samrådsmöten och slutligen en hel vecka av seminarier och dylikt – Ocean Week i Bryssel i början av mars 2025. Man valde att presentera Ocean Pact i samband med FN:s tredje havskonferens i Nice i början av juni. Utgår från fyra principer Ocean Pact genomsyras av mål om såväl ekologisk hållbarhet, som ekonomisk lönsamhet och social utveckling, men diskuterar detta mot en bakgrund av ökad geopolitisk orolighet. Sex prioriteringar anges: havets välmående, den blåa ekonomins konkurrenskraft, stöd till kustsamhällen, kunskapsskapsutveckling, förbättrat sjöfartsskydd och sjöförsvar samt havsdiplomati och internationell havsförvaltning. Strategin framhåller att arbetet för friskare hav måste utgå från fyra principer: ett källa-till- hav-perspektiv; försiktighetsprincipen; kunskapsbaserade policybeslut; och ett ekosystembaserat angreppssätt. Det är dock inte tydligt om det finns någon rangordning mellan målen, även om vissa skrivningar snarast kan tolkas som att den ekonomiska lönsamheten sätts i första rummet. Det saknas också diskussion om hur målkonflikter och avvägningar ska hanteras till exempel mellan ekonomisk lönsamhet på kort sikt och havsmiljön, eller mellan försiktighetsprincipen och att beslut ska vara kunskapsbaserade. Representanter från fiskesektorn och andra blå näringar har uttryckt oro över miljömålen. Fiskenäringens organisation Europêche menar att mål om att fasa ut bottentrålning är förlegade. Å andra sidan menar miljörörelserna att miljöskrivningarna är för vaga. Kommissionen konstaterar att viktiga EU-mål har fastställts och att EU-initiativ har lett till framsteg, men att havsmiljön fortsätter att försämras. Havslagen, som ska föreslås senast 2027, ska bland annat skapa ett samlat ramverk för att underlätta genomförandet av de viktigaste målen, och samtidigt förenkla administrationen. Havens roll som kolsänka lyfts Pakten betonar havens roll som kolsänka och uttrycker oro över att denna förmåga hotas, samt framhåller att friska ekosystem och biologisk mångfald är viktiga för havens förmåga att binda kol. Vikten av skyddade områden lyfts fram och man hänvisar till tidigare tagna mål om 30 procent skydd genom biodiversitetsstrategin. Bättre implementering av existerande lagstiftning, till exempel fågel- och habitatdirektivet och den nyligen antagna naturrestaureringsförordningen, anses bidra till detta. När det gäller MSFD föreslås en översyn eftersom så många av målen inte har nåtts. Men det är oklart om målen ska sänkas, eller ansträngningarna intensifieras. Man vill också minska den administrativa bördan och förenkla implementeringen. Under rubriken ”Främja den hållbara blå ekonomin i riktning mot ökad konkurrenskraft” nämns en sedan tidigare aviserad utvärdering av den gemensamma fiskeripolitiken, CFP. Där nämns bland annat åtgärder för att fasa ut fossila bränslen och modernisera flottan, stöd till småskaligt fiske, en EU-omfattande kampanj om fördelarna av EU-producerade och hållbara ”akvatiska livsmedel” och vikten av lika villkor i konkurrens med fiskare utanför EU. Satsningar för att utveckla näringslivet ”Blå ekonomi” är en väsentlig del av strategin. Finansieringen av sektorns utveckling ska öka bland annat genom att EU:s medlemsländer ska kunna använda delar av intäkterna från EU:s system med handelsrätter för växthusgasutsläpp (ETS). Andra förslag är att öka deltagandet från privata finansiärer. Investeringar ska samordnas bland annat genom en blå investeringsplattform. Kommissionen avser också utveckla en maritim industristrategi, där till exempel hamnarnas roll och potential ska belysas. Genomgående ses kustkommunerna som viktiga aktörer. Särskilda satsningar föreslås för att utveckla näringslivet så att både natur och människor gynnas. Vattenbruk, till exempel fiskodling, framhålls som ett angeläget område att utveckla. EU-kommissionen presenterade nyligen även sin vattenresiliensstrategi (Water Resilience Strategy). Den lyfts fram i Ocean Pact som ett viktigt instrument för att arbeta med källa-till-hav-perspektivet. Även i detta sammanhang lyfts kustkommunernas roll fram. Man skriver att de är ”målvakter” för att förhindra föroreningar att nå haven. Ocean Pact understryker behovet av mer kunskap på alla nivåer om haven. Forskning ska stödjas och förmedlingen av kunskap till andra delar av samhället underlättas. Allmänhetens intresse för och kunskap om haven ska stärkas. Östersjön lyfts fram Som så ofta väcks frågan om Ocean Pact kommer att följas upp av åtgärder som är bindande, och där det finns pengar för genomförande eller kännbara påföljder vid bristande efterlevnad, eller om Ocean Pact kommer att vara en i raden av tandlösa pappersprodukter. Slutligen, för Östersjöns del är det av särskilt intresse att Ocean Pact lyfter fram Östersjön som ett särskilt angeläget innanhav. En av de första punkterna i uppföljningen kom vid jordbruks- och fiskeministermötet den 24 juni, då fiskekommissionären att han och miljökommissionären, tillsammans med Sverige, bjuder in miljö-, jordbruks- och fiskeministrarna till en konferens i Stockholm den 30 september för att ta ett mer samlat grepp om Östersjöns miljö. Text: Gun Rudquist och Charles Berkow
- Fosforhalterna minskar i Högklykeviken
Stockholms universitets Östersjöcentrum
I Högklykeviken i Roslagens skärgård pågår forskningsprojektet Levande vikar. Där försöker man få bukt med det övergödda och grumliga vattnet genom en försiktig aluminiumbehandling. Den har redan minskat fosforhalterna med 20 procent, och förhoppningen är att det ska bli mer än så innan projektet är slut.
- EU-kommissionens kvotförslag – i rätt riktning, enligt forskare
Stockholms universitets Östersjöcentrum
EU-kommissionen tar hänsyn till riskerna för beståndskollaps och föreslår sänkta fiskekvoter nästa år för flera fiskbestånd. De föreslagna kvoterna ligger i flera fall betydligt under de intervall som Internationella havsforskningsrådet, ICES, presenterat i sina ’headline advice’. ”Detta är i stora delar ett mycket positivt förslag, nu gäller det bara att ministerrådet går samma väg”, kommenterar Östersjöcentrums fiskforskare Sara Söderström. Publicerad 2025-08-27. Fem procent. Större än så får inte den beräknade sannolikheten vara för att fiskbestånden i EU riskerar att kollapsa (mer tekniskt uttryckt, att lekbiomassan understiger den biologiska gränsen B-lim), enligt den fleråriga förvaltningsplanen för Östersjöfisket . Ändå har EU:s ministerråd upprepade gånger beslutat om kvoter som överskrider den risknivån. De har då hänvisat till prognoser över ”högsta hållbara avkastning” från forskare vid ICES. När ICES i slutet av maj presenterade de vetenskapliga underlagen för höstens förhandlingar om nästa års kvoter visade beräkningarna att det totala uttaget av strömming i Bottniska viken skulle behöva minska med 62 procent, från fjolårets 66 446 ton till 25 560 ton, för att inte femprocentsregeln skulle överskridas. Samtidigt angav man i underlagets första stycke, ofta kallat ”headline advice”, en prognos på en högsta hållbar avkastning på 55 869 – 62 684 ton. Kommissionens kvotförslag tar fasta på riskerna och är förenlig med femprocentsregeln, och förslår en tillåten fångst på 25 560 ton för Bottniska viken. – Det är ett mycket bra förslag. Strömmingsbeståndet i Bottniska viken har fortsatt att minska och ligger på en väldigt låg nivå. De föreslagna kvoterna minskar fiskeridödligheten ned mot nivåer som tidigare har visat sig relativt stabila, säger Henrik Svedäng, fiskforskare vid Östersjöcentrum.
- Forskarnas uppmaning: Ny förvaltningsplan bör stoppa ålfisket
Stockholms universitets Östersjöcentrum
Den främsta åtgärden i en ny ålförvaltningsplan bör vara att stoppa ålfisket. Det skriver Östersjöcentrums experter i en ny policy memo. "Varje nu levande ål bör ses som viktig tills dess en återhämtning av det vuxna beståndet kan fastställas", påpekar man.
- Miljögifter och alger på Östersjö-AW för lärare
Stockholms universitets Östersjöcentrum
Vad har våra prylar med Östersjöns hälsa att göra, och vilka alger äter vi utan att veta om det? Det och mycket annat kring miljögifter, rening av avloppsvatten och algers många fantastiska egenskaper fick man veta under den AW för lärare som arrangerades för tredje gången under Östersjödagen, sista torsdagen i augusti.
- Ökat risktagande med Östersjöns strömming
Stockholms universitets Östersjöcentrum
Diskussionerna om hur sillfisket i Östersjön ska bedrivas fortsätter. I veckan röstade parlamentet ner det föreslagna snabbspåret för att ändra i regelverket. Miljöorganisationer har samtidigt överklagat höstens rådsbeslut om fiskekvoterna. Fiskekvoterna för sill och strömming i Östersjön har diskuterats flitigt ända sedan forskarna vid Internationella havsforskningrådet (ICES) påpekade i slutet på maj 2023 att villkoren för att utlösa en säkerhetsspärr i EU:s förvaltningsplan var uppfyllda. EU-kommissionen lade sedan i slutet på augusti ett förslag till fiskekvoter för 2024 baserad på ICES påpekande och förvaltningsplanen (MAP, multiannual plan). Förslaget var kontroversiellt och EU:s fiskeministrar ratade förslaget när de fattade beslut om fisket för 2024 i oktober. Somliga menade att ministrarnas beslut stred mot förordningen. Rådet hade tydligen begärt att kommissionen skulle ta initiativ till en förändring av MAP-förordningen , vilket kommissionen sedermera gjorde i början på december. I en djupare analys av kommissionens motivering till förändringen kom Östersjöcentrum fram till att förslaget byggde på ett missförstånd om den vetenskapliga rådgivning och en felläsning av förvaltningsplanen. ICES rådgivning använder två olika 5 procent-regler som har olika beräkningsgrunder och olika tidsramar. Kommissionens förslag hade förväxlat och blandat ihop dessa olika regler. Dessutom har kommissionens förslag, liksom rådets beslut i oktober, behandlat ”korrigerande åtgärder” enligt artikel 5 i förordningen som alternativ till en stram kvotsättning enligt artikel 4 i MAP-förordningen i stället som de kompletterande åtgärderna de faktiskt ska vara. När kommissionens förslag betonar de socio-ekonomiska konsekvenserna av en tillämpning av säkerhetsspärren tar de underförstått hänsyn endast till vad som händer det kommande fiskeåret. De mer långsiktiga konsekvenserna av ett större risktagande för både beståndsutvecklingen, de som lever av fisket och havsmiljön har inte beaktats alls. I en annan analys ifrågasätts om kommissionens agerande är förenlig med de regler för att kvalitetssäkra lagstiftningsärenden som slås fast i en överenskommelse mellan kommissionen, rådet och parlamentet. Rådet, som snabbt godtog kommissionens förslag, har sedan försökt kortsluta normala procedurer ännu mer genom att begära att parlamentet tillämpar en förenklad behandling. Något som parlamentet sade nej till. Förslaget från kommissionen (och rådet) ska nu behandlas enligt gängse rutiner i parlamentet. Parallellt har miljöorganisationer begärt en rättslig prövning av rådets beslut från oktober, något som de menar strider mot EU-regler. Text: Charles Berkow
- Krönika: Risker – den centrala frågan i årets kvotförhandlingar
Stockholms universitets Östersjöcentrum
Hur stora risker är rimliga att ta – med våra fiskbestånd, vår miljö, vår livsmedelsberedskap? Hur allvarligt tar man på sina mål? Hur seriöst ser man på sina egna regelverk? Det är tre frågor som står i centrum när EU:s fiskeministrar träffas den 27-28 oktober för att göra upp om Östersjöns fiske 2026. Men erfarenhetsmässigt är det inga frågor som kommenteras i de officiella uttalandena efter möten. Vanligtvis inte heller nämnvärt i den mediala rapporteringen. Publicerad: 2025-10-23. Ministrarna brukar berömma sig av att efter svåra förhandlingar ha hittat en klok balans mellan inkomster och miljö. Och att man hållit sig till de vetenskapliga rekommendationerna – vilket bygger på ett missförstånd. För bestånd som strömming och skarpsill ska inte underlagen från forskarna vid internationella havsforskningsrådet (ICES) ses som rekommendationer. Medierna brukar fokusera på hur mycket kvoterna höjs eller sänks jämfört med föregående år. Kanske även på om de är högre än vad EU-kommissionen föreslagit, och i så fall hur mycket. Sällan frågar man sig hur årets kvoter är jämfört med fångsterna några år tidigare. Närsyntheten missar den långsiktiga utarmningen. Ingen brukar ta upp vad fiskebesluten innebär för havsmiljön eller kustmiljön ur en bredare synvinkel. I ett längre perspektiv ser man att riskerna är på riktigt. Sillen i Nordsjön kraschade i mitten på 1970-talet. Den återhämtade sig, men det var efter ett smärtsamt femårigt fiskestopp. Torsken i Kattegatt kraschade under 2000-talets första decennium. Eller om man så vill 2020. Den har inte återhämtat sig. Sillen i sydvästra Östersjön kraschade under 2000-talets andra decennium. Den har inte heller återhämtat sig. Torsken i västra Östersjön kraschade under 2000-talets tredje decennium. Summan av de årliga ”kloka avvägningarna” mellan miljö och ekonomi är till nackdel för båda i ett längre perspektiv. Ta till exempel de tyskar som tidigare fiskade efter torsk i västra Östersjön. Deras sorgliga öde skildrades i en tysk TV-dokumentär 2023. Beslutsfattarna tar hellre risker med beståndet, miljön, fiskets framtid. Om ministrarna inte går med på EU-kommissionens förslag är det ungefär som att låta bli att bromsa när det lyser gult framför bilen. I hopp om att man kommer att hinna förbi korsningen innan det blir rött. Eller åtminstone att det inte kommer en lastbil från vänster. När ministrarna säger att de håller sig till forskarnas rekommendationer så bygger det som sagt på ett missförstånd. Det forskarna kommer med är prognoser över fiskefångster, som under vissa antaganden kan vara hållbara. Redan där uppstår ett problem; ett seriöst företag fattar att det är riskabelt att besluta om en aktieutdelning utifrån en vinstprognos. Men det är ungefär vad ministrarna gör. Sedan kan prognosen vara mer eller mindre osäker . I Stockholm jämförde ordföranden för ICES rådgivande kommitté nyligen deras resultat med en hastighetsbegränsning, som kan tjäna väl som ett riktmärke under normala förhållanden – förhållanden, som inte råder i Östersjön nu. Den bilförare som envisas med att köra enligt hastighetsbegränsningen när det är dimma och halt väglag tar en risk. Vid ett möte i Stockholm i september varnade EU:s ansvarige kommissionär Costas Kadis ministrarna för att så att säga stirra sig blint på hastighetsmätaren – för att inte ta hänsyn till det som forskarna skriver i brödtexten i sina underlag. Inom EU enades fiskeministrarna och parlamentet för snart 10 år sedan om en risknivå man ansåg var acceptabel. Man skulle sätta kvoterna så att den uppskattade sannolikheten för att vissa bestånd (bland annat strömmingen i Östersjön) skulle sjunka till ”farozonen” året därpå skulle vara högst fem procent. Det framstod förmodligen som både rimligt och politiskt ofarligt då – bestånden bedömdes inte vara i närheten av de låga nivåerna. Dessutom antog man en målsättning att öka bestånden och behålla dem på säkra nivåer. Sjönk bestånden under den säkra nivån skulle det trigga särskilda åtgärder så att bestånden snabbt skulle återhämta sig. Möjligen överskattade man träffsäkerheten i forskarnas prognoser. Sedan dess har ministrarna misskött bestånden. Man har förlitat sig på osäkra prognoser, ignorerat tydliga varningstecken och chansat på tur med kommande årskullar. Så i år säger forskarna att kvoterna i Bottniska viken behöver sänkas kraftigt för att klara den beslutade risknivån. Även för strömmingen i centrala Östersjön och skarpsill reser man varningstecken. Medan för torsken och sillen i sydvästra Östersjön är läget riktigt dystert. Man borde inte fiska alls enligt underlagen från forskarna vid ICES. EU-kommissionen har tagit till sig av varningarna. En strömmingsfångst på knappt 26 000 ton i Bottniska viken är vad som är förenligt med regelverket, och det är vad kommissionen föreslår. Man har föreslagit oförändrade fångster för skarpsill och strömming i centrala Östersjön. För torsken och sillen i sydvästra Östersjön föreslår kommissionen kraftiga minskningar från redan väldigt låga nivåer, och mest om de tas i samband med fisken som huvudsakligen riktas mot andra bestånd. Till saken hör att forskarna också uppskattar att sannolikheten för att 2027 nå det mål för säkra bestånd som ministrarna och parlamentet satte upp 2016 är ytterst små, även med kommissionens förslag för fisket 2026. För strömmingen i Bottniska är det mindre än en chans på fyra att man når målet. För strömmingen i centrala Östersjön är mindre än 50 procent chans. Frågorna ministrarna kommer att ta ställning till är alltså inte bara vilka fångster som ska få tas nästa år. Vid mötet i Stockholm sade EU:s kommissionär att den centrala frågan är viken risk man vill ta. Ministrarnas beslut kommer också att svara på frågorna om man vill nå målen, och om man bryr sig om att följa de egna reglerna. Text: Charles Berkow
- Algforskarsommar växer runt Östersjön
Stockholms universitets Östersjöcentrum
Projektet Algforskarsommar har i år engagerat medborgarforskare runtom i landet, och även från Finland och Estland. ”Det är jätteroligt att vi nått utanför landets gränser, och också att många Naturum bidrar”, säger Lena Kautsky, som driver projektet tillsammans med Ellen Schagerström.
- Trålundersökning tyder på mer spigg och mindre sill i skärgården
Stockholms universitets Östersjöcentrum
Larmen om sillbrist längs Sveriges östkust fortsätter att komma. Eftersom det saknas systematisk miljöövervakning av sillen i kustområdena vet forskarna inte om och i så fall varför det är ont om sill. Men en ny studie om situationen i södra Stockholms skärgård styrker kustbornas observationer. De senaste årens intensiva diskussioner om sillbeståndens situation i Östersjön har sitt ursprung i kustfiskarnas larm om brist på sill längs ostkusten, från Bottenhavet i norr till Hanöbukten i söder. I flera hundra år har kustfisket generellt sett haft goda fångster under vår och höst när sillen söker sig till grundare vatten för att leka. Men så är det inte längre. Fångsterna har minskat drastiskt, liksom förekomsten av äldre och mer storvuxna sillar. I kustkommunerna hävdar man det är det storskaliga pelagiska trålfisket nära kusten och trålgränsen som är problemet. Men eftersom det saknas miljöövervakningsdata och vetenskapliga bevis har det varit svårt att få gehör hos regeringen och fiskeriförvaltningen. Borde ha bättre koll – Sillen har alltid varit den dominerande arten för kustfisket längs ostkusten. Eftersom har varit är en så pass viktig art för det svenska kustfisket är det ganska konstigt att förvaltningen inte har haft bättre koll på sillbestånden i kustområdet, säger Henrik Svedäng, fiskeforskare vid Stockholms universitets Östersjöcentrum. Om det hade funnits en utbredd och systematisk miljöövervakning av sillbestånden i kustområdet under de senaste 20-30 åren hade dagens problem sannolikt upptäckts tidigare. – Larmen om sillbrist vid kusten hade i bästa fall kunnat kontrolleras ganska omgående, och då hade också eventuella åtgärder kunnat sättas in med en gång, säger Henrik Svedäng. Studie bekräftar sillbristen Under några sommarveckor i augusti 2021 genomförde Sveriges lantbruksuniversitet (SLU Aqua) undersökningar i södra Stockholms skärgård på uppdrag av Stockholms länsstyrelse och Stockholms universitet. Med hydroakustik och provtrålning i Himmerfjärden samt runt öarna Askö och Nämdö ville forskarna få en bild av förekomsten av strömmingsyngel, sill och andra fiskarter. Syftet var att reda på om de lokala kustfiskarnas utsagor verkligen stämde. Resultaten publicerades nyligen i den vetenskapliga tidskriften Fisheries Research och visade att det tycks ha skett stora förändringar i fisksamhället. I liknande provtrålningar som gjordes i Himmerfjärden för 20 år sedan, under åren 2002-2004, dominerades fångsterna av strömmingsyngel (55%), följt av skarpsill (29%) och ettåriga eller äldre strömmingar (14%). Mängden storspigg var på den tiden obefintlig. – Vi fick även en indikation om att det var väldigt lite äldre fisk jämfört med hur det såg ut för nästan 20 år sedan. Det finns alltså en risk att beståndet har decimerats väldigt mycket, säger Henrik Svedäng.
- Analys: Förslaget till förordning för tvätt- och diskmedel saknar utökat fosfatförbud
Stockholms universitets Östersjöcentrum
I slutet av april 2023 presenterade EU-kommissionen ett förslag på ny förordning för tvätt- och rengöringsmedel och tensider. Det ska ersätta en äldre existerande lagstiftning som bl a förbjuder fosfater i maskindiskmedel i konsumentprodukter. Nu hade man hoppats att EU-kommissionen skulle föreslå fosfatförbud även i handdiskmedel och i industrirengöringsmedel. Men tyvärr är inte detta med i förslaget. Förslaget handlar mest om mikroorganismer, t ex bakterier i tvättmedel, vilket har varit helt oreglerat hittills och frågor om villkor för att marknadsföra olika produkter. Som sagt, frågan om fosforinnehåll i handdiskmedel och industrirengöringsmedel finns inte med. Detta trots att EU-kommissionen har ställt sig bakom Helcoms handlingsplan för Östersjön (BSAP, E27-E29) där mål sätts för att reducera fosfatinnehåll i dessa produkter. Om inte den föreslagna förordningen tar med detta kommer det troligen bli svårare att få igenom Helcoms målsättningar. Fosfatmängderna i handdiskmedel respektive industrirengöringsmedel är sannolikt små i relation till fosfatinnehållet i toalettavfallet. Därför höjs rösters för att inte ta med dessa produkter i förslaget. Men ett motargument är att fosfor är en ändlig resurs och ju mer vi kan spara på denna, desto bättre. Ett annat argument för att inte ställa krav på fosfater, är att reningsverken är duktiga på att rena fosfor så regler behövs inte. Men det gäller ju inte alla reningsverk i Östersjöländerna. Flera länder renar inte ännu 97 % av fosforn såsom t ex Finland och Sverige. Dessutom används ju handdiskmedel ofta i sommarstugor med enskilda avlopp. Därutöver är det givet att ju mindre fosfor vi kan föra in i systemen, desto mindre behöver vi ta hand om i reningsverken. Uppströmsarbete är förstås att föredra. Öppet för allmänheten att tycka till Ett tredje argument mot att skärpa lagstiftningen rörande fosfater i industrirengöringsmedel, är att det inte finns tillräckliga alternativ på marknaden. Men det var precis vad som sas när förbudet mot fosfat i tvättmedel beslutades och det tog inte lång tid förrän det fanns alternativ på marknaden. Om det blir skärpta krav, kommer den nya lagstiftningen möjliggöra en anpassningsperiod. Redan idag går det att köpa industridiskmedel som är fosfatfria om man väljer miljömärkt. Miljökriterierna i EU:s miljömärkning EU-blomman ställer krav rörande fosforinnehåll även för industriella disk- och tvättmedel. EU-kommissionens förslag hanteras nu av myndigheterna och kommer att skickas ut på remiss. Kemikalieinspektionen har fått till uppgift av regeringen att göra en konsekvensanalys av förslaget, vilken ska presenteras 22 juni. Det finns även en konsultation ute från EU-kommissionen som är öppen t o m den 20 juli 2023 där vem som helst kan tycka till. Vi här på SU Östersjöcentrum fortsätter att hålla ögonen på förslaget. Text: Gun Rudquist
- Stipendium till ung Östersjöforskare
Stockholms universitets Östersjöcentrum
Åsa Nilsson Austin, postdoktor vid Stockholms universitets Östersjöcentrum har fått ett av Stiftelsen BalticWaters2030 stipendium till forskare i början av karriären. ”Jag är jätteglad och väldigt tacksam, nu blev det ännu roligare att forska” säger en jublande glad stipendiat.
- Tusentals områden i Europa förorenade med PFAS
Stockholms universitets Östersjöcentrum
Idag, torsdag, publicerar en mängd europeiska tidningar resultatet från en månadslång gemensam granskning, "The Forever Pollution Project", om evighetskemikalierna som tillsammans kallas PFAS. Undersökningen samlar alla 17 000 kända platser i Europa som är förorenade med PFAS på en karta, och avslöjar ytterligare 22 000 platser som troligen också är förorenade av denna hälsofarliga kemikaliegrupp som består av ca 10 000 ämnen. Finns överallt – och ökar stadigt Speciellt för PFAS är att de inte finns naturligt i miljön, att alla är producerade av människor och att de i princip inte bryts ner i naturen. Istället ackumuleras de i ständigt högre halter och kan numera hittas över hela jorden, till och med i regnvatten. Detta kan du läsa om i artikeln: "It’s raining PFAS: even in Antarctica and on the Tibetan plateau rainwater is unsafe to drink" Hör även avsnitt ett i podden Människorna bakom larmen – miljöforskningens historia: "PFAS – är vårt dricksvatten farligt?" Omfattande lobbyverksamhet Projektet har också avslöjat en omfattande lobbyverksamhet från tillverkningsindustrin för att försvaga det nyligen föreslagna PFAS-förbudet för EU, som Sverige har varit med och tagit fram. Detta trots att forskarsamhället är enigt om att alla PFAS måste regleras som en grupp och att utsläppen av PFAS till naturen måste upphöra så snart som möjligt. Här finns kartan över alla PFAS-förorenade platser i Europa Här finns reportagen från alla deltagande tidningar Här kan du läsa frågor och svar om granskningen, från Ian Cousins, professor i miljövetenskap på Stockholms universitet och expert på PFAS Läs även: Förslag på PFAS-gruppförbud välkomnas av forskare Text: Annika Tidlund
- Ny upplaga av Växter & djur i Östersjön
Stockholms universitets Östersjöcentrum
Nu finns den efterlängtade fjärde upplagan av fälthandboken Växter & djur i Östersjön ute till försäljning. Utseendet känns igen men den har fått en ordentlig genomgång av experterna och tio nya arter har lagts till. Är du intresserad av livet under ytan i vårt unika innanhav är detta boken för dig! Den första upplagan av boken kom ut redan 1999. Den har sedan förfinats och utökats genom åren och innehåller nu 44 sidor med över 200 arter. Arterna presenteras med fina akvareller indelade efter den miljö de oftast hittas i. Boken innehåller även en introduktion till Östersjöns särpräglade värld och de speciella levnadsförhållanden som råder där. – Fälthandboken är mycket populär, och många har hört av sig sedan den sålde slut och frågat efter ett nytryck, säger Ulrika Brenner, vetenskapskommunikatör vid Stockholms universitets Östersjöcentrum, tillika redaktör för boken. – Det unika med den är att du får blandningen av salt- och sötvattenarter, från Bottniska viken i norr till södra Östersjön, i samma bok. Och alla medverkande experter från lärosäten i norr till söder borgar för att urvalet och informationen är korrekt. Boken finns till försäljning hos Stiftelsen Kompendieutgivning och kostar 125 kr, frakt tillkommer. Den är vattentålig och ringbunden för att kunna följa med på utflykten till stranden eller i båten. Här kan du beställa fälthandboken Växter & djur i Östersjön Mer om fälthandboken