Går det sämre med skärmar? Nej säger ny studie

I takt med att allt fler arbetsuppgifter i högskolan, liksom i samhället i stort, flyttat över till skärmen har forskare tyckt sig se ett mönster: det vi gör digitalt tenderar ofta att ge sämre resultat än när samma uppgifter utförs på papper. I experiment i laboratorium har deltagarna visat sig förstå mindre, komma ihåg färre detaljer och göra fler misstag på skärm än med papper och penna. Forskarna kallar effekten ”screen inferiority”, en skärmnackdel som gör att både prestationen och dessutom förmågan att bedöma sin insats svajar. Hypotesen har varit att skärmens nackdel hänger samman med att vi i vardagen tränas att ta in digital information snabbt och ytligt, och att skärmen också i andra situationer ger en ”digital skumläsningsreflex”. Samma studier visar att tidspress och stress förvärrar situationen; ska vi lösa en viktig uppgift snabbt på skärmen verkar vi ännu lättare falla in i ett ytligt arbetssätt.

Författarna till artikeln ”Paper-pencil vs. e-exams: Revisiting the screen inferiority effect during high-stakes testing at university” i Learning and Instruction har velat pröva om den här negativa bilden av skärmens inverkan verkligen stämmer utanför en laboratoriemiljö. De har därför genomfört en fältstudie vid en tysk distansutbildningshögskola (FernUniversität in Hagen) som höll på att införa digitala tentor, och där studenter som skrev sina ordinarie, betygsgrundande tentor både på papper och digitalt på surfplatta kunde ingå i studien.

Forskningsfrågorna handlade om formatets (papper eller digitalt) påverkan på hur bra studenterna presterade på sina tentor, och om det påverkade hur korrekt studenterna uppskattade sin egen prestation. Forskarna undrade också om det var skillnad på hur jobbig eller svår tentan kändes beroende på om den skrevs på papper eller skärm.

Studien omfattade drygt 2 250 psykologistudenter, varav cirka 1 600 skrev på papper och 650 på surfplatta, beroende på campusens tekniska upplägg. Alla svarade på samma tentafrågor men i olika format. Efteråt skattade studenterna sin förväntade poäng, hur ansträngande provet varit och hur svårt det kändes. Universitetets faktiska tentabetyg gjorde det möjligt att jämföra gissad och verklig prestation, så kallad ”metakognitiv träffsäkerhet”. Forskarna använde även statistiska modeller som tog höjd för skillnader i kurs- och provsvårighet.

Överraskande nog bröt studien helt med tidigare forskning: det fanns ingen som helst skillnad i resultat mellan digitala prov och papperstentor. Studenterna presterade lika bra oavsett om de skrev på skärm eller med penna och papper. Samma sak gällde den ”metakognitiva träffsäkerheten”: ingen skillnad syntes mellan dem som skrev på papper och dem som skrev på skärm. En liten skillnad kunde mätas i upplevelsen av svårighetsgrad och ansträngning. Studenter som skrev digitalt prov upplevde att provet kändes mindre ansträngande och mindre svårt. Men samtidigt presterade de, som sagt, lika bra som dem som skrev för hand.

Resultaten går som sagt stick i stäv med både den spridda uppfattningen att skärmläsande ger oengagerat lärande och ytlig kunskap, och med den forskning som stödjer detta. Forskarna lyfter fram några hypoteser till varför. De menar bland annat att den ”skärmnackdel” som noterats i tidigare studier troligen beror på själva labbmiljön. Den ”digitala skumläsningsreflexen” uppträdde eftersom tentan inte var ”på riktigt” och studenterna inte på allvar engagerade sig. Vid de faktiska tentorna, som fick verkliga konsekvenser för studenterna, ansträngde de sig mer, vilket minskade den negativa effekten. Studenter som har mycket att vinna eller förlora lägger sannolikt ner större ansträngning än försökspersoner i en undersökningslokal.

Avsaknaden av skillnad i ”metakognitiv träffsäkerhet” mellan grupperna förklaras med att deltagarna i denna studie hade bättre kännedom om situationen än försökspersoner i riggade laboratorietester: det här var psykologistudenter som väl kände ämnet, hade tidigare tentor att jämföra med och visste ungefär hur de brukar prestera. Att studenterna upplevde pappersprovet som mer ansträngande och svårare, trots identiska resultat, visar att skillnaderna mellan skärm och papper ibland kan kännas större än de faktiskt är. Forskarna påpekar dock att dessa upplevelser bygger på självrapportering och därför bör tolkas med försiktighet.

Avslutningsvis konstaterar forskarna att den alarmerande effekten att ”skärm gör att man presterar sämre” inte gäller i verkliga examinationer där studenter är motiverade och koncentrerade.

Kommentar: På varje introduktionstermin i etnologi brukar jag hålla en kortare föreläsning under rubriken ”Hur man blir klok på universitet”, där jag försöker introducera de färska studenterna till de mest grundläggande ”tysta kunskaperna” inom akademin. Jag pratar bland annat om ”akademiskt läsande”, alltså att läsa en text strategiskt, kritiskt och målinriktat genom att med penna i hand hitta fram till argument, metod och intressanta passager. Jag brukar ha med mig en materiell bok och peka på mina egna anteckningar och utropstecken i marginalen. De senaste åren, eller kanske ännu längre om jag ska vara ärlig, har jag alltmer fått lägga till att studenterna nog kommer att läsa fler elektroniska texter än tryckta alster. Jag kommer också på mig själv med att tycka lite synd om dagens studenter som inte får uppleva glädjen i att fylla en bokstavlig bokhylla med nya fina böcker. Detta vemod har grundats i misstanken att läsning på skärm är en ytligare form av läsning än läsning i en bok av pärm och papperssidor. Därför är det glädjande att studien i Learning and Instruction visar att det går lika bra med skärm- som pappersläsning, i alla fall om det står något viktigt på spel för läsaren. Men för någon som, liksom jag, lärt sig att läsa akademiskt ”med pennan i hand” kommer nog aldrig text på en skärm kunna erbjuda samma givande läsupplevelse.

Text: Mattias Frihammar, Institutionen för etnologi, religionshistoria och genusstudier

Studien
Hoch, E., Stürmer, S., Jonkmann, K., & Scheiter, K. (2025). pencil vs. e-exams: Revisiting the screen inferiority effect during high-stakes testing at university. Learning and Instruction, 101, 102226.

Nyckelord: skärmnackdel/nackdelar med skärmläsning, högre utbildning, prestation, metakognitiv träffsäkerhet, ansträngning