NC kommenterar uppdraget att göra en översyn av svenskämnena
I utredningsdirektivet till “En översyn av svenskämnenas indelning” (Dir. 2026:107) ges uppdraget att lämna förslag på en ny indelning alternativt en sammanslagning av svenskämnena för hela skolväsendet. NC menar att direktivet bygger på en ofullständig problembild och ser en överhängande risk att de förändringar som föreslås i direktivet i stället kan förvärra redan kända problem och dessutom skapa nya.
I september 2026 tillsattes en statlig utredning med uppdrag att göra en översyn av svenskämnena och indelningen svenska och svenska som andraspråk (Dir. 2026:107). Syftet är enligt kommittédirektivet att stärka kvaliteten och likvärdigheten i undervisningen i svenska för alla elever. Den ambitionen välkomnas förstås av NC, som under lång tid har pekat på behovet av att stärka skolors förutsättningar att erbjuda alla elever undervisning i det svenska språket av hög kvalitet. Samtidigt väcker direktivet många viktiga frågor om vilka problemen egentligen är och vilka förändringar som bäst kan bidra till att lösa dem.
Ett utmanande utredningsuppdrag
I direktivet anges att utredningen ska ”se över konstruktionen av ämnena svenska och svenska som andraspråk och lämna förslag som innebär att ämnena antingen delas in på ett annat sätt än idag eller slås samman till ett ämne med två kursplaner”. Vidare ska utredningen analysera vilka konsekvenser detta skulle få för bland annat lärarförsörjning, lärarutbildningar och behörighetsregler. Direktivet utgår därmed från att en förändrad ämnesstruktur ska föreslås och att en sådan skulle lösa en komplex problembild.
Noggranna analyser krävs
NC menar att utredningen har fått ett mycket komplext uppdrag. Eventuella förändringar av svenskämnenas indelning behöver bygga på noggranna analyser av vilka problem som verkligen föreligger och hur föreslagna lösningar kan förväntas öka likvärdigheten och kvaliteten på undervisningen. En central fråga för utredningen är därför om det huvudsakliga problemet är att det finns två svenskämnen, eller om det snarare handlar om skillnader i förutsättningarna att genomföra undervisningen i dessa två ämnen.
Analyserna behöver grunda sig i forskning om såväl första- som andraspråksutveckling, kunskap om undervisningskvalitet för elever i andraspråksutveckling och beprövade erfarenheter från skolans praktik. Detta behöver kopplas till frågor om lärarkompetens, lärarutbildning, behörigheter och fortbildning samt resurstilldelning och stöd till skolor eftersom dessa faktorer har direkt betydelse för kvaliteten på den undervisning som elever erbjuds.
Ja, något behöver förändras – men frågan är vad och hur?
NC menar att direktivet, och följaktligen utredningens uppdrag, bygger på ofullständiga analyser av de problem som omgärdar svenskämnenas genomförande och därmed utgår från en lika ofullständig problembild. Vi ser en överhängande risk att de förändringar i ämnesstrukturen som föreslås i direktivet varken har kapacitet att stärka elevernas lärande och språkutveckling eller hjälper skolledare och lärare med de utmaningar som de idag tampas med. I stället kan redan kända problem förvärras och nya skapas.
Statliga utredningar, lägesbedömningar och rapporter från våra skolmyndigheter har länge pekat på att gruppen elever med andra modersmål än svenska inte ges likvärdiga möjligheter till skolframgång. Svenskämnenas ansvar för elevernas språk-, läs- och skrivutveckling är därför en central utbildningspolitisk fråga. Samtidigt är utmaningarna komplexa och kan inte främst förstås utifrån dagens ämnesindelning med två svenskämnen.
I direktivet lyfts flera problem kopplade till ämnet svenska som andraspråk. Många av dessa är väl kända och har uppmärksammats under lång tid. NC menar dock att flera problem som direktivet lyfter måste sättas i relation till de begränsade förutsättningar som länge präglat ämnet svenska som andraspråk och kraftigt påverkat den undervisning som elever som utvecklar svenska som ett andraspråk erbjuds. Trots att de två svenskämnena är likvärdiga är skillnaderna stora när det gäller undervisningens förutsättningar.
Många elever får undervisning i svenska i stället för svenska som andraspråk
I direktivet anges lägre betygsresultat på nationell nivå i svenska som andraspråk i jämförelse med svenska. Samtidigt anges att det skulle vara lättare att få högre betyg i ämnet svenska som andraspråk. Direktivet ger dock en begränsad bild av den verkliga problematiken. Rapporter och studier, samt många exempel från skolor som NC möter, visar att det inte är ovanligt att elever som ”på papperet” läser svenska som andraspråk i själva verket inte alls får undervisning i enlighet med kursplanen för svenska som andraspråk, trots att betyg sätts i ämnet. I många fall genomförs undervisningen av lärare med utbildning i svenska som, utifrån den kunskap de har, utformar undervisningen i enlighet med kursplanen i svenska och bedömer och betygssätter elevernas kunskaper på oklara grunder.
Det betyder att betygsstatistik och resultatjämförelser mellan svenskämnena är mycket vanskliga att luta sig mot. Likaså är det vanskligt att dra slutsatser om kursplanernas innehåll och elevers resultat, då undervisning i svenska som andraspråk – i alltför många fall – inte alls bedrivits i enlighet med rådande regleringar och styrdokument. Det vi vet är att alltför många elever med behov av andraspråksdidaktik helt enkelt inte får den undervisning de behöver och har rätt till.
Alltför få lärare har utbildats i svenska som andraspråk
Trots att de båda svenskämnena är likvärdiga skolämnen är andelen behöriga lärare i svenska som andraspråk betydligt lägre än i svenska. Omotiverade skillnader i behörighetsregler mellan ämnena i de olika skolformerna har bidragit till ojämna behörighetsnivåer, samtidigt som möjligheten för lärare att utbilda sig i svenska som andraspråk har varit begränsad under lång tid. Bland annat har svenska som andraspråk inte kunnat studeras inom ramen för grundlärarutbildningen sedan 2011. Senfärdiga åtgärder avseende lärarbristen i svenska som andraspråk har kraftigt försvårat skolors möjligheter att erbjuda undervisning i ämnet i enlighet med gällande regelverk och styrdokument.
Ojämlik resurstilldelning
Låg kunskapsnivå om ämnet svenska som andraspråk på olika nivåer i skolsystemet bidragit till en resurstilldelning som inte alltid tar hänsyn till skolors uppdrag att erbjuda undervisning i både svenska och svenska som andraspråk. I många fall budgeteras för ett ämne i stället för två. Denna underfinansiering har en kraftig inverkan på rektors möjligheter att organisera för regelrätt undervisning i båda svenskämnena samt möta olika elevers behov.
Nationellt stöd för behovsbedömning har saknats
Svenska som andraspråk har delvis olika uppdrag i olika skolformer. I grundskolan är svenska som andraspråk till skillnad från svenskämnet ett behovsprövat ämne. Samtidigt har ett nationellt stöd för att bedöma en elevs behov av undervisning i svenska som andraspråk saknats. Avsaknaden av ett sådant nationellt stöd har – i kombination med brist på kunskap om ämnet, underfinansiering samt ovan nämnda brist på lärare i svenska som andraspråk – lett till stora skillnader mellan skolor i fråga om elevers behovsbedömningar. Det har i sin tur bidragit till en stor osäkerhet rörande vilka behov ämnet svenska som andraspråk ska möta. Nu har ett av landets lärosäten fått i uppdrag av Skolverket att ta fram ett kartläggningsmaterial för behovsbedömning inom loppet av 2027. Det ger hopp om att vi framledes kan se mer likvärdiga behovsbedömningar och att grundskolor ska få bättre förutsättningar att tillgodose elevers behov.
Bred målgrupp i ämnet svenska som andraspråk
Kursplanen i svenska som andraspråk har en bred målgrupp och i uppdrag att möta behov hos såväl nybörjare i svenska språket som elever som kommit långt i sin andraspråksutveckling. Detta, i kombination med brist på utbildade lärare och begränsad resurstilldelning, har skapat en otydlighet kring ämnets roll och begränsat möjligheterna för rektor att organisera för undervisning som möter vitt skilda behov. NC välkomnar därför att svenska som andraspråk kan komma att kompletteras med regleringar i styrdokumenten för elever som är helt nya i svenska språket.
NC vill dock understryka att en kursplan för nybörjare i svenska inte tar bort behovet av en kursplan som säkerställer att elever som kommit längre i sin andraspråksutveckling får en undervisning som möter deras behov.
Den som är insatt i den mycket omfattande språk- och andraspråksdidaktiska forskningen vet att skolframgång ställer höga språkliga krav. Att utveckla ett skolspråk som håller för lärande och fortsatta studier tar lång tid. Frågor om kvalitet och likvärdighet för elever med svenska som andraspråk handlar således inte bara om grundläggande språkinlärning, utan också om hur elever ges möjlighet att utveckla avancerad språklig kompetens som håller genom hela utbildningssystemet, i synnerhet för det stora antalet elever som inte möter svenska i hemmet och i ringa grad utanför skolan.
Sva – största ämnet inom komvux
Debatten om svenskämnenas framtid handlar ofta om grundskolan och gymnasieskolan. Utredningen omfattar emellertid även komvux, där svenska som andraspråk utgör skolformens i särklass största ämne. Det är oklart i direktivet hur eventuella förändringar i en ämnesstruktur med bara ett svenskämne i komvux skulle kunna vara realiserbart. NC vill därför särskilt understryka vikten av att utredningen noga sätter sig in i svenskämnenas roll i samtliga skolformer, och inte minst i den progression som finns från sfi och svenska som andraspråk på grundläggande nivå till gymnasiala studier. Ämnet har avgörande betydelse för vuxnas möjligheter att delta i yrkesutbildning och gå vidare till högre utbildning samt att etablera sig på arbetsmarknaden och bli deltagande och aktiva samhällsmedborgare.
Framtidens svenskämnen bör bygga på kunskap
Oavsett vilka förslag som utreds eller föreslås anser NC att det är av största vikt att utredningen ges möjlighet att förutsättningslöst analysera olika alternativ och vilka konsekvenserna blir i den verklighet som råder för lärare, rektorer och – framför allt – för elever.
Vi vill också poängtera att kursplaner är viktiga styrredskap. En eventuell förändring av ämnesindelningen där andraspråksperspektiv och elevers behov av andraspråksdidaktik även efter nybörjarstadiet tonas ner eller helt raderas, innebär också en tydlig styrning mot att dessa elevers behov förminskas eller suddas ut.
Frågan hur undervisningen bäst utformas för elever som utvecklar svenska som sitt andraspråk behöver avgöras utifrån didaktisk forskning, beprövad erfarenhet och kunskap om elevers faktiska behov, snarare än utifrån på förhand givna lösningar.
Om en förändrad ämnesstruktur skulle föreslås skulle det också krävas en mycket omfattande och långsiktig reformering av lärarutbildning, behörigheter och stora fortbildningsinsatser. Annars riskerar de problem som utredningen avser hantera att bestå och förvärras, oavsett hur svenskämnena formuleras i styrdokumenten.
Följ först upp påbörjat förbättringsarbete
De senaste åren har flera åtgärder vidtagits i syfte att förbättra förutsättningarna för undervisningen i svenska som andraspråk. I kursplanerevideringarna 2022 tydliggjordes skillnaderna mellan svenskämnena och andraspråksperspektivet i svenska som andraspråk skrevs fram och konkretiserades. Skolverket tog också fram nytt stödmaterial till skolor om svenska som andraspråk. Möjligheterna för verksamma svensklärare att utbilda sig i svenska som andraspråk har stärkts genom lärarlyftet. Nu pågår även arbetet med att ta fram material för bedömning av elevers behov av undervisning i svenska som andraspråk och ett förslag med en kompletterande kursplan för nybörjare i svenska ligger ute på remiss för närvarande.
Dessa förändringar svarar mot behov som skolor, lärare och rektorer länge har lyft fram. Många kommuner och skolor bedriver nu ett aktivt och viktigt kvalitetsarbete för att stärka undervisningen för elever som utvecklar svenska som ett andraspråk. Förbättrade organisatoriska och professionella förutsättningar kan göra stor skillnad för undervisningens kvalitet, inte minst på skolor med hög andel elever med andra modersmål än svenska.
Det vore givetvis lämpligt att först följa upp hur dessa förbättringsåtgärder bidrar till ökad undervisningskvalitet och likvärdighet över tid, innan nya förändringar föreslås.
Likvärdighet handlar om likvärdiga möjligheter
NC menar att den viktigaste frågan är hur fler elever ges möjlighet att utveckla den språkkompetens som krävs för skolframgång och aktivt deltagande i samhället. NC vill därmed betona att likvärdighet inte kan förstås som att alla elever får samma undervisning. Likvärdighet handlar här om att elever med olika språkliga förutsättningar ges likvärdiga möjligheter att utveckla en stark och funktionell svenska. I det kvalitetsarbetet behövs kursplaner som bidrar till fokus på andraspråksutvecklingens specifika förutsättningar.
NC följer utredningens arbete med stort intresse och hoppas få bidra med den kunskap om flerspråkighet, andraspråksutveckling, andraspråksdidaktik och undervisning i svenskämnena som finns samlad vid Nationellt centrum för svenska som andraspråk.
Vidare läsning
En översyn av svenskämnenas indelning (Dir. 2026:107)
Sju myter om svenska som andraspråk – så kan de bemötas
NC kommenterar PISA 2025: Läskris, skärmpandemi eller något mer komplext?
NC utvecklar tidigare kommentar till betänkandet På språklig grund (SOU 2025:9)
Senast uppdaterad: 2026-11-18
Sidansvarig: Nationellt centrum för svenska som andraspråk