Sök
Du söker nu på webbplatsen "Kriminologiska institutionen". Vill du söka på hela Stockholms universitets webbplats?
Sök på su.seVisar 301-320 av 455 träffar
- Fängelse är inte lösningen på gängkriminaliteten
Kriminologiska institutionen
Regeringens och Socialdemokraternas nya kriminalpolitik bryter mot svensk rättstradition, är alarmistisk och skapar ohållbara situationer på anstalterna menar kriminologen Henrik Tham. Internationell forskning visar att mer fängelse inte påverkar brottsnivån, ändå är mer straff Tidöpartiernas enda lösning på problemet, det skriver professor emeritus Henrik Tham i Ordfront Magasin. I december 2023 kom Kriminalvårdens senaste beräkning för behovet av anstalts- och häktesplatser fram till 2033. Prognosen pekar på att 27 000 platser krävs och innebär att nuvarande antal platser måste trefaldigas. Då har redan fängelsepopulationen, dömda och häktade, ökat sedan mitten av 2010-talet. Sett till antalet intagna från denna tid, omkring 6 000, kan antalet fångar beräknas öka nära sex gånger.
- ”Extrema kostnader för kriminalvården”
Kriminologiska institutionen
Den politiska kapprustningen inom kriminalpolitiken kommer att leda till en mycket dramatisk ökning av antalet intagna på häkte och anstalt. Det skriver debattörer vid Kriminologiska institutionen, Stockholms universitet i SvD. De nordiska länderna har i decennier utgjort en modell för en kriminalpolitik kännetecknad av låga fångtal och en human kriminalvård, inriktad på rehabilitering och arbetsträning i syfte att intagna ska kunna komma ”bättre ut”. I Sverige läggs nu denna politik om. Fler ska låsas in på längre tider och i trängre utrymmen. Den skärpta politiken kommer resultera i en dramatisk ökning av antalet intagna på anstalter och häkten. Kriminalvårdens senaste prognos är att Tidöavtalets kriminalpolitiska reformer kommer resultera i ett ökat platsbehov från dagens 9 000 till 27 000. Det finns givetvis en osäkerhet i den här typen av prognoser, men om dessa platser fylls betyder det en tredubbling av antalet intagna. Detta skulle i så fall innebära att Sveriges fångtal kommer att gå från att vara bland de lägre i Europa till att vara ett av de högsta. Enbart Erdogans Turkiet har i dagsläget ett högre fångtal. Läs hela artikeln hos SvD. Signerat Susanne Alm docent Olof Bäckman professor Felipe Estrada professor Anders Nilsson professor Samtliga verksamma vid Kriminologiska institutionen, Stockholms universitet. Debattartikeln är även publicerad i Tidsskrift för KRIMINALVÅRD.
- Bedömningen av ungas sexuella beteende i LVU-mål
Kriminologiska institutionen
Tove Pettersson och Maria Andersson Vogel pekar på att det är få fall där pojkars sexuella beteende betonas i LVU-mål - men det betonas ofta som orsak till omhändertagandet av flickor. I samtliga LVU-mål gällande omhändertagande på eget beteende under två års tid, kunde Pettersson och Vogel se, i en tidigare studie, att det var betydligt vanligare bland flickor än bland pojkar att socialnämnd och förvaltningsrätt ansåg att deras sexuella risktagande var skäl för tvångsvård. I den här delstudien har Pettersson och Vogel tittat närmare på dessa domar och gjort en kvalitativ analys av vilka sexuella beteenden som anses problematiska och hur det skiljer sig åt mellan könen. - De centrala resultaten är de stora könsskillnaderna, där det dels är vanligare för flickor men att det också är olika beteenden man lyfter. Bland de (få) pojkar där sexuella beteenden alls lyfts är det nästan uteslutande situationer då pojkarna själva begått sexualbrott eller överträdelser gentemot andra, säger Andersson Vogel. När det kommer till flickorna är det istället ofta så att de omhändertas på grund av att de utsätts, eller att man är orolig för att de riskerar att utsättas, för sexuella övergrepp, menar hon. På så vis kan vi säga att flickors utsatthet ofta omformuleras till beteendeproblem, vilket blir en form av victim-blaming. - Just nu håller tittar vi på den grupp vars tvångsomhändertagande leder till en placering på låst institution för att få en fördjupad förståelse för vad det är som gör att vissa unga låses in. Framåt är det också av vikt att följa upp och se hur det går för tidigare tvångsomhändertagna unga, avslutar Andersson Vogel. Projektet är finansierat av Vetenskapsrådet . Läs forskningsartikeln i Feminist Criminology
- Professor i kriminologi ny hedersdoktor på SU
Kriminologiska institutionen
Nyskapande och aktuell, så beskrivs Katja Franko, samhällsfakultetens nya hedersdoktor. Katja Franko är professor i kriminologi vid Oslo universitet. Hennes arbeten rör frågor kring migration, gränskontroll, övervakning och internationellt polisarbete i en globaliserad värld. Forskningen är både empiriskt nyfiken och teoretiskt framstående. I sin forskning är hon banbrytande och blir alltmer relevant i ljuset av politiska förändringar i Norden. Franko är verksam vid Oslo universitet och har publicerat åtskilliga, inflytelserika böcker liksom artiklar i de främsta kriminologiska, vetenskapliga tidskrifterna. Katja Franko räds inte att ta sig an komplexa ämnen, vilket bidrar till en djupare förståelse av kriminologiska frågor. Hennes texter har influerat den kriminologiska forskningen vid Stockholms universitet, och hon har haft en påverkan på hela ämnet kriminologi. Hennes engagemang för att utforska och ifrågasätta samtida kriminologiska ämnesområden är även en inspiration för nästa generation av forskare. Professor Katja Frankos forskning är nyskapande och ständigt aktuell, vilket vi på institutionen tycker är inspirerande både för dagens akademiker och framtida forskare i kriminologi. - Hon bottnar i en kritisk kriminologisk ansats och bygger vidare på en tradition av samverkan mellan Oslo och Stockholms universitet, säger Anita Heber, professor vid Kriminologiska institutionen.
- Vilka är de unga på SiS?
Kriminologiska institutionen
Tove Pettersson, Kriminologiska institutionen, om tvångsomhändertagandet av unga i Skyddsvärnets podd "Idéburen välfärd" den 22 april 2024. Tove Pettersson berättar om sin forskning kring barn på slutna institutioner. Vi pratar om vilka dessa unga är, deras bakgrund, vad som händer under deras vistelse på SIS-hem och när de kommit ut. Tove berättar om vikten av att motivera unga till förändring och att skapa förtroendefulla relationer. Vi pratar om vad forskningen säger om hur återfall kan minskas och den svåra balansen mellan säkerhet och behandling på SIS-hem. Här kan du lyssna på poddavsnittet Ta del av Tove Petterssons forskning här. Om Tove Petterssons forskning Petterssons forskningsområden rör tvångsomhändertagna unga på särskilda ungdomshem, sluten ungdomsvård, genus och brott och diskriminering inom rättsväsendet samt poliser och ungdomar. Hennes senaste forskningsartikel, skriven tillsammans med Maria Andersson Vogel vid Kriminologiska institutionen, publicerad i Feminist Criminology, kan du läsa via länken nedan: Blurring the Lines Between Victimhood and Responsibilization? Sex as Behavioral Problems in Court Decisions on Compulsory Care of Young People
- Utlysning av stipendier: Ulla V. Bondesons stiftelse
Kriminologiska institutionen
För rättssociologisk och kriminologisk forskning i Norden. Ulla V. Bondesons stiftelse för rättsociologisk och kriminologisk forskning grundades av professor Ulla V Bondeson och dess huvudsyfte är att främja rättsociologisk och kriminologisk forskning i Norden, särskilt vid universiteten i Stockholm, Lund och Köpenhamn. Stiftelsen kommer år 2024 att dela ut upp till 400 000 SEK till ett eller flera stipendier för forskning. Ansökan ska skickas via e-post till kontakt@ullavbondesonfond.dk. En ansökan betraktas som inskickad när en bekräftelse på mottagning har mottagits till samma e-postadress som ansökan skickades från. Läs mer om kriterier och datum för ansökan på stiftelsens webbplats Stiftelsens styrelse består av kontorschef Anne-Julie Boesen Pedersen, Justitiedepartementet i Danmark, universitetslektor Lena Roxell, Stockholms universitet, och professor, lic. jur. Anette Storgaard, Aarhus universitet samt Ilisimatusarfik, Grönlands universitet.
- Rekordstort forskningsbidrag för nytt projekt
Kriminologiska institutionen
Forte beviljar rekordstort bidrag till forskning som ska främja socialtjänstens arbete. Fem forskare vid Kriminologiska institutionen,Julia Sandahl, Anna Kahlmeter, Felipe Estrada, Tove Pettersson och Maria A. Vogel, har i samarbete med kollegor från Institutionen för Socialt arbete erhållit ett stort programstöd på 24 miljoner kronor i Fortes utlysning. Forte beslutade 2024 att bevilja 195 miljoner kronor till projekt och forskning som på olika sätt ska stärka socialtjänstens arbete med ambitionen att stärka samarbetet mellan forskning och praktik. Projektet handlar om socialtjänstens brottsförebyggande arbete och leds av Julia Sandahl och Anna Kahlmeter under åren 2024-2029. Vi återkommer med mer information om allt som kommer ske inom ramen för forskningsprogrammet och projektet "Socialtjänstens arbete med brottsprevention - förutsättningar, arbetssätt och utfall". Här kan du läsa mer om den forskning som bedrivs vid Kriminologiska institutionen. Läs mer om Fortes utlysning och beviljade forskningsmedel till projekt här.
- Liza Zúñiga Collado är ny gästforskare
Kriminologiska institutionen
Doktorandforskaren Liza Zúñiga Collado, från Chiles universitet, är ny gästforskare på Kriminologiska institutionen. Zúñiga förklarar att hennes nuvarande forskningsintressen rör narrativ kriminologi inom fängelsesystem och livstid i fängelse. Hon har tidigare varit engagerad i forskningsprojekt om organiserad brottslighet och polisverksamhet.
- Är du man och målsägande vid någon form av våldsbrott?
Kriminologiska institutionen
Vill du delta i ett forskningsprojekt och berätta om din rättegång? Har du varit målsägande i ett brottmål som involverat våld i någon form? Vill du berätta om dina intryck av rättegången? Vi är två forskare på Stockholms universitets kriminologiska institution, som studerar vad män som utsatts för våld tycker och tänker kring sina rättegångar. Under slutet av 2023 intervjuar vi manliga målsäganden med fokus på deras erfarenheter av och reflektioner kring rättegången. Kontakta gärna oss om du är intresserad, så berättar vi mer! Du kan maila oss på : anita.heber@criminology.su.se och/eller tea.fredriksson@criminology.su.se Du kan även skicka ett sms till 070 267 84 29 . Ange då gärna om du vill ha information via sms eller om du vill bli uppringd. Projektet är finansierat av Brottsoffermyndigheten och godkänt av Etikprövningsmyndigheten.
- Ny forskningsrapport från Kriminologiska institutionen
Kriminologiska institutionen
Tove Pettersson och Maria Andersson Vogel har författat rapporten "Tvångsomhändertaganden av unga – betydelse av kön, härkomst och socioekonomisk bakgrund för bedömningar i LVU-mål". Tove Pettersson och Maria Andersson Vogel vid Kriminologiska institutionen har författat rapporten som är finansierad av Vetenskapsrådet. Studien undersöker tvångsomhändertaganden av unga och vilken betydelse dimensioner som genus, klass och härkomst har för dessa beslut, rapporten tittar även på utvecklingen över tid, skriver de i rapporten.
- Vädjan till rättsstatens dödgrävare
Kriminologiska institutionen
Janne Flyghed i Dagens Arena 2023-11-13. Gunnar Strömmer kommer gå till historien som den justitieminister som sedan andra världskriget gjort den största nedmonteringen av den svenska rättsstaten. Han övertrumfar med god marginal sina föregångare Thomas Bodström, Beatrice Ask och Morgan Johansson, skriver Janne Flyghed, professor emeritus. Den tidigare rättsstatsförsvararen Gunnar Strömmer har infört gravt integritetskränkande åtgärder mot personer som inte ens är misstänkta för brott. Mest flagrant är möjligheten till hemlig avlyssning av icke misstänkta personer. Det är minst sagt anmärkningsvärt att en juristutbildad minister river ner denna gräns för vad som är acceptabelt i en rättsstat. I synnerhet som det inte finns några belägg för att hemlig avlyssning av oskyldiga kommer ha någon avgörande betydelse för att minska den fruktansvärda våldsspiral vi nu bevittnar. Lägg därtill införandet av visitationszoner, en form av kollektiv bestraffning där kontrollen främst kommer drabba personer som är helt oskyldiga. Polisen har redan idag stora möjligheter att stoppa och kontrollera personer som de uppfattar som misstänkta eller på något sätt beter sig misstänkt. Marginalnyttan av visitationszoner för att hitta fler brottsmisstänkta blir minimal. Den negativa effekten kommer dock bli omfattande. För polisens förtroendeskapande arbete i de områden där zonerna inrättas blir det kontraproduktivt. Man frågar sig var tidigare rättsstatsförsvarare inom moderaterna och liberalerna tagit vägen Det är väl känt att denna typ av åtgärder resulterar i stigmatisering vilket i sin tur leder till ökat avstånd mellan de boende och polisen. Ambitionen att etablera förtroende och därmed förhoppningsvis öka benägenheten att få de boende att vittna smulas sönder. Förutom dessa möjligheter att avlyssna och visitera icke misstänkt personer, diskuteras fler åtgärder som inte hör hemma i en demokrati som aspirerar på att vara en rättsstat. Till dessa hör SD:s förslag om att kunna frihetsberöva personer utan konkret brottsmisstanke samt att kunna utvisa personer som inte misstänks för något som helst brottsligt. Straffmyndighetsåldern ska sänkas, troligen till 13 år. Det är barn i den åldersgruppen som Åkesson vill kunna dömas till livstids fängelse. Jag vet inte vad som är mest skrämmande, förslagen i sig eller regeringens pinsamma tystnad. Möjligen är detta det höga pris regeringstrion får betala för Tidöavtalets tysthetsklausul, i vilken de lovar att inte kritisera varandra. Hursomhelst gör tystnadskulturen SD återkommande till vinnare, för varje gång deras utspel bemöts med tystnad tar de ytterligare ett kliv ut i det rättsstatliga skymningslandskapet. SD driver framgångsrikt regeringen framför sig och lyckas på punkt efter punkt få den att administrera deras politik. Man frågar sig var tidigare rättsstatsförsvarare inom moderaterna och liberalerna tagit vägen. Bestörtningen hos gamla liberaler måste vara monumental inför Johan Perssons flathet. Tystnaden kan inte tolkas som annat än acceptans och därmed medskyldighet till den pågående urholkningen av våra grundläggande medborgerliga fri- och rättigheter. Inskränkningar som går snabbt att införa, men som tar betydligt längre tid att återupprätta. Läs hela debattartikeln på Dagens Arena. Här är ett urval av Janne Flygheds texter: ARBETAREN: Chat control skapar en rättsstat i fritt fall #44/2023 ARBETAREN: Civilt motstånd som alternativ till krig #31/2023 Tidsskrift för KRIMINALVÅRD : Är gängskjutningar terrorism? (2023-02-21) Fler artiklar och kommentarer skrivna av Janne Flyghed finns att hitta i Kriminologiska institutionens nyhetsarkiv.
- Tuffa tag och tillit
Kriminologiska institutionen
- "En rapport om utslussning, eftervård och återfall för dömda till sluten ungdomsvård (2023:9)", skriven av professor Tove Pettersson vid Kriminologiska institutionen till Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi. Från ESO:s hemsida: Ungdomar mellan 15 och 17 år som begår så allvarliga brott att påföljden skulle varit fängelse om individen varit myndig straffas sedan 1999 i regel med sluten ungdomsvård. Verkställigheten sker vid något av Statens institutionsstyrelses (Sis) särskilda ungdomshem. Att vara frihetsberövad är i allmänhet negativt för de unga. För att minska individuella skador och risken för återfall, men även ytterligare brottsrelaterade kostnader för samhället, är det viktigt att det finns en väl fungerande utslussningsverksamhet och stöd för den unge efter avtjänat straff. I den här rapporten till ESO undersöker Tove Pettersson återfall, utslussningsverksamhet och eftervård bland dömda till sluten ungdomsvård 1999–2017. Andelen ungdomar som återfaller är hög och många har efter två år återfallit i brott som lett till en ny frihetsberövande dom. Samtidigt är en viktig slutsats att andelen som återfaller faktiskt minskar över tiden. En annan slutsats är att varken utslussning eller efterföljande stöd från socialtjänsten fungerar tillfredsställande. Rapporten visar på problem när hårdare tag riktas mot en mindre grupp dömda med hög risk för rymning och återfall eftersom det påverkar balansen mellan säkerhet och behandling i negativ riktning för alla intagna. Mer elektronisk övervakning (till exempel fotboja), större samverkan i utslussningsverksamheten mellan Sis och socialtjänsten och fler kompletta Sis-hem med låsbara och öppna avdelningar samt utslussningsavdelning, är några av de förbättrande åtgärder som föreslås i rapporten. Fakta. Återfall efter Sis-dom Varje år döms i genomsnitt cirka 70 ungdomar, mest pojkar, till sluten ungdomsvård på låsta Sis-hem. Ett år efter frigivning hade 40 procent av pojkarna och 21 procent av flickorna lagförts igen. Motsvarande siffror två år efter frigivning var 60 respektive 36 procent. Under perioden 1999–2017 har andelen unga som återfaller i brott minskat för samtliga brottstyper utom narkotikabrott. Flickor återfaller inte bara mer sällan än pojkar utan även i mindre allvarlig brottslighet. Den vanligaste brottstypen vid återfall är narkotikabrott för pojkar och våldsbrott för flickor. Tove Pettersson är professor i kriminologi vid Stockholms universitet. Hennes forskning handlar bland annat om ungdomar i låst institutionsvård, men även om tvångsvård av unga mer generellt. Hon har också forskat på frågor om genus och brott och polisens arbete riktat mot unga i socialt utsatta områden. På ESO:s webbplats kan du se profilseminariumet i sin helhet. Här kan du även få ta del av information om varför Tove Pettersson skrivit rapporten och om vad hon hoppas att den leder till. Pettersson presenterar även de viktigaste resultaten i videoformat. Här kan du läsa en sammanfattning av rapporten Här kan du läsa rapporten i sin helhet Här är ett urval av vad media publicerat kring rapporten: Dagens Nyheter: ”Så hindrar vi dömda unga från att återfalla i brott” (2023-09-18). OMNI: "Kriminolog: Krävs stora satsningar på utslussning" (2023-09-18). Ekot: "Kriminolog: Behöver satsa på återanpassning" (2023-09-19). Aftonbladet: "Inburade barn löser inte Kristerssons bekymmer" (2023-09-26) .
- Emeli Lönnqvist vinner pris för bästa forskningsartikel
Kriminologiska institutionen
Priset erkänner utmärkt forskning och akademiskt arbete som engagerar sig med aktuella frågor inom nordisk kriminologi. Prisoners of process: The development of remand prisoner rates in the Nordic countries publicerades förra året i the Nordic Journal of Criminology och har nu tilldelats pris för bästa artikel i NJC år 2023!
- Gunnar Strömmer hos Kriminologiska institutionen
Kriminologiska institutionen
Justitieminister Gunnar Strömmer besökte i veckan Kriminologiska institutionens forskare och studenter under några timmar. Under besöket presenterades kriminologisk forskning och studenter ställde flera kritiska kriminalpolitiska frågor till ministern. Besöket inleddes med forskarpresentationer där docent Susanne Alm presenterade effekter av straff, fängelse och alternativa påföljder och doktorand Enes Al Weswasi följde med forskning om fotboja som påföljdsalterniativ. Professor Tove Pettersson presenterade forskningen från sin senaste rapport kring åtgärder mot unga lagöverträdare och forskare Julia Sandah l presenterade forskningsreslutat om skolans brottsförebyggande. Forskardialogen avslutades med professor Johan Edmans presentation om kunskapsbruk i svensk kriminal-och narkotikapolitik. - I relation till det som forskardialogen tog upp så tar jag med mig skolans roll i det preventiva arbetet. Jag fick ganska mycket från det, säger Justitieminister Gunnar Strömmer under en intervju efter besöket. - Det är ingen hemlighet att vår forskning ofta problematiserar nyttan av de hårdare tag som präglar Tidöpolitiken. Vi är därför glada att justitieministern besökte institutionen och också tog sig tid att lyssna på slutsatserna från en del av alla de forskningsprojekt som bedrivs, säger Prefekt Felipe Estrada efter besöket. Gunnar Strömmer säger vidare att han också tar med sig diskussionen om inlåsning av unga lagöverträdare och den forskning som presenterades kring det under forskardialogen, bland annat i relation till det ökade säkerhetsfokuset på SiS. Det var intressant att träffa forskare över en kopp kaffe, det vi diskuterade är sådant man kan följa upp sen. KRÄM :s, Kriminologiska Ämnesrådets, organiserade frågestund skedde inför 120 studenter och forskare i en av universitetets hörsalar. Under frågestunden ställdes flera kritiska frågor kring den svenska kriminalpolitiken från studenterna. Frågorna rörde bland annat unga lagöverträdare, visitationszoner och strukturell diskriminering. - Det känns kul att vara här, intressant och viktigt. Det är kul att träffa er och höra om vilka frågor ni tycker är viktiga, inledde Strömmer frågestunden.
- 2021 och 2022 års vinnare av Stockholmspriset i kriminologi
Kriminologiska institutionen
• - Forskning om mekanismerna bakom våldet i socialt, ekonomiskt och etniskt segregerade områden belönas 2021 • - Forskning om adekvat behandling under och efter fängelsetiden, för att minska risken för återfall i brott, belönas 2022 The Stockholm Prize in Criminology är världens största och mest prestigefyllda pris inom området kriminologi. Priset har delats ut sedan 2006 och går till den, eller dem, som gjort framstående prestationer inom kriminologisk forskning eller som praktiskt tillämpat sådan för att minska brottsligheten och främja de mänskliga rättigheterna. Prissumman är årligen en miljon kronor. För 2021 tilldelas utmärkelsen Elijah Anderson (USA) för hans observationer och analyser av mekanismer bakom våldet i socialt, ekonomiskt och etniskt segregerade områden som starkt bidragit till vår förståelse för hur olika typer av sociala interaktioner bland unga människor, leder till våld. 2022 års pristagare är Francis Cullen och Peggy Giordano (USA) vars forskning visar på betydelsen av adekvat behandling under och efter fängelsetiden för att minska risken för återfall i brott. Deras forskning har även bidragit starkt till utveckling av kriminologisk teoribildning. (2021) Elijah Andersons forskning handlar om några av vår tids mest angelägna frågeställningar; etnicitet, klass och individens villkor i urbana miljöer. Hans forskning kan hjälpa oss att förstå hur våldet uppstår i segregerade urbana miljöer där fördomar och blockerade möjligheter gör att status och heder kan bli viktigare än livet i sig, både det egna och andras. Utan sådana insikter är det svårt att utforma adekvata åtgärder mot kriminellt gängvåld, såväl i USA som i svenska städer. Andersons första bok, "A Place on the Corner", är en studie av unga svarta mäns sociala relationer i ett storstadsghetto. Hans andra böcker; ”Streetwise”, som handlar om etniska- och klassrelationer i en gentrifierad stadsdel i Philadelphia och ”Code of the Street”, som undersöker våldets natur i innerstaden. Hans senaste bok, "The Cosmopolitan Canopy”, är en studie av det offentliga rummet som beskriver hur olika människor möts i stadsmiljöer och kommer överens eller inte. Sådana urbana platser kan nu observeras inte bara i USA, utan i städer runt om i världen, inte minst i Sverige. (2022) Francis Cullen och Peggy Giordano har var för sig bedrivit omfattande kriminologisk forskning som rör både orsaker till brott och samhällets åtgärder för att bekämpa och förebygga brott. Bland annat har de studerat faktorer som leder till att lagöverträdare inte återfaller i brott. Cullen har bl.a. visat att att fängelse i sig inte minskar brottsligheten men att rätt sorts behandling under och efter fängelsestraffet kan göra stor skillnad. Cullens forskning på detta område var synnerligen viktig under den s.k. ”nothing works tiden” då både forskare och politiker trodde att återfall i brott inte kunde förebyggas. Cullen och andra forskare visade med hjälp av noggranna genomgångar av forskning att det vist finns möjligheter att förebygga återfall både inom fängelserna och efter frigivning. Även Peggy Giordano har intresserat sig för förutsättningarna för att en individ ska upphöra med sitt brottsliga beteende. Hon har bl.a. funnit att förutsättning för en lyckad rehabilitering är att individen genomgår en ”kognitiv förvandling” alltså på djupet ändrar sin syn på sig själv och sin omvärld. Behandling av brottsaktiva individer måste alltså sträva efter att åstadkomma en sådan förvandling. Under sin låga forskningskarriär har Giordano med hjälp av blandad, kvantitativ och kvalitativ metodik undersökt livsloppen hos en större grupp av grovt kriminella individer och studerat de processer som leder till att de förr eller senare upphör med sin brottslighet. I en tid när kraven på höjda straff ökar visar de två pristagarnas forskning att de är viktigt att inte tappa frågan om straffets innehåll ur sikte. Om pristagarna Elijah Anderson är professor i sociologi och afroamerikanska studier vid Yale University, där han undervisar och leder Urban Ethnography Project. Född 1943 i Missouri, fick Anderson sin B.A. från Indiana University Bloomington, sin M.A. från University of Chicago och sin doktorsexamen från Northwestern University. Francis T. Cullen är professor emeritus vid University of Cincinnati's School of Criminal Justice. Född i Boston 1951 fick han sin B.A. från Bridgewater State College, och hans M.A. och Ph.D. i sociologi från Columbia University. Han har undervisat vid University of Cincinnati sedan 1982. Han har varit ordförande för både Academy of Criminal Justice Sciences och American Society of Criminology. Han fick ASC: s Sutherland Award 2010 och har varit redaktör för både Justice Quarterly och Journal of Crime and Justice. Peggy C. Giordano är professor emeritus i sociologi vid Bowling Green State University, där hon har undervisat sedan 1974. Hon har alla sina examen i sociologi: BA från University of Missouri, M.A. och Ph.D. från University of Minnesota. Hennes forskning har varit inriktad på problembeteenden hos ungdomar och unga vuxna, särskilt ungdomsbrottslighet och våld i nära relationer. Om ”The Stockholm Prize in Criminology” The Stockholm Prize in Criminology är ett internationellt pris som instiftats av den svenska regeringen och Torsten Söderbergs Stiftelse. Priset delas ut för framstående prestationer inom kriminologisk forskning eller för den praktiska tillämpningen av forskningsresultat för att minska brottsligheten och främja de mänskliga rättigheterna. Prisets syfte är att främja ökad kunskap gällande brottsorsaker på individuell och strukturell nivå, en mer effektiv och human politik gällande behandlingen av brottslingar, ökad kunskap om alternativa brottsförebyggande åtgärder både inom rättsväsendet och det civila samhället, praxis för hjälp till brottsoffer samt till förbättrade metoder för att på ett globalt plan minska myndighetsmissbruk inom rättsväsendet. Priset delades ut första gången i Stadshuset i juni 2006 med Jerry Lees Stiftelse som ursprunglig bidragsgivare. Prisceremonin hålls årligen i juni och sammanfaller med Stockholm Criminology Symposium som arrangeras av Brottsförebyggande rådet. Prissumman är 1.000.000 kronor. På grund av pandemin meddelades ingen vinnare för 2021 förrän nu, ett år senare än normalt. Prisvinnarna för 2021 och 2022 kommer att ta emot sina utmärkelser vid prisceremonin i stadshuset i juni 2022. För ytterligare information om priset, årets och tidigare års pristagare: www.su.se/kriminologipriset alt. www.criminologysymposium.com För ytterligare information, eller intervjuförfrågningar, vänligen kontakta: Max Lagerbäck, mobil 0722-51 55 50 alt. maxtcb@gmail.com
- Ny forskning vid Kriminologiska institutionen
Kriminologiska institutionen
Sverige är det enda nordiska land som har ett större antal häktningar än utdömda fängelsestraff. Emeli Lönnqvist vid Kriminologiska institutionen har studerat häktespopulationernas utveckling över tid i Sverige, Danmark, Norge och Finland. I studien analyserar Emeli Lönnqvist hur häktespopulationerna i Sverige, Danmark, Norge och Finland har utvecklats över tid. De längsta tidsserierna sträcker sig mellan 1965 till 2020, och de kortaste från 1982 till 2020. Inom ramen för projektet undersöker hon även hur förhållandet mellan antalet häktningar och fängelsestraff sett ut över tid, samt huruvida skillnader mellan ländernas utvecklingar kan förstås utifrån skillnader i häktningslagstiftning. - Ett fynd i studien som är som är särskilt intressant för oss i Sverige är att vi, sett från ett nordiskt perspektiv, häktar jämförelsevis många. Vad dessa jämförelsevis höga häktningsnivåer beror på kräver dock analys av mer detaljerad statistik, bland annat om vilka som häktas och varför, säger Emeli Lönnqvist i relation till studieresultatet. "De nordiska häktningspopulationerna har haft relativt likartade utvecklingar från 1990-talet och framåt, där populationerna har vuxit över tid. Denna tillväxt är framför allt ett resultat av längre häktningstider, snarare än ett ökat antal häktade. Proportionen av häktade i de totala fångpopulationerna har dessutom blivit större, vilket innebär att växande andel av de nordiska fångpopulationerna består av personer som inte är dömda", förklarar Lönnqvist. Artikeln är den första i Lönnqvists avhandlingsprojekt, som på olika sätt angriper den svenska häktesinstitutionen. I nästkommande artikel kommer Emeli Lönnqvist att titta närmare på häktades rättigheter samt hur hanteringen av häktade, som under många år fått stark kritik från Europarådet och FN:s tortyrkommittéer, har förhandlats och legitimerats i den svenska kontexten. "Jämförelser ger oss perspektiv, genom att få en bild av hur det ser ut i andra länder så kan vi se våra egna praktiker i ett nytt ljus." - Komparativa och explorativa studier, som svarar på hur saker och ting ser ut är även ett viktigt första steg för att ta reda på varför det ser ut som det gör. Det öppnar även upp för vidare forskning kring vilka praktiker som funkar bra och mindre bra, vilket är centralt för utformningen av ett ändamålsenligt och effektivt rättsväsende, menar Lönnqvist. Här kan du läsa hela artikeln: "Prisoners of process: The development of remand prisoner rates in the Nordic countries".
- Ivan – så heter pojken som vi fortfarande kan rädda från gängvåldet
Kriminologiska institutionen
Christoffer Carlsson, författare och docent i kriminologi vid institutionen skriver om känslan kring den senaste våldsvågen i Sverige i ARBETET. Jag får börja med dopet. Allting behöver en utblickspunkt, så då väljer jag den. Det var förra sommaren, det var sol över Halland och min väns barndomshem. Hon bor i Stockholm, man tar röd linje mot Norsborg, men vi hade alla samlats därnere i grönskan för att tillsammans ge pojken hans namn. Jag tänker att jag inte ska skriva ut det men sedan tänker jag: jo, det ska jag, för i namnet finns människan. Ivan. Och jag stod där och såg på allt fint och minns att jag tänkte: Ivan går fortfarande att rädda. Det är vår och höst 2023. Jag gör intervjuer med unga dömda till sluten ungdomsvård. Brotten är de man läser om: mord, försök till mord, allmänfarlig ödeläggelse, grovt vapenbrott. Jag reser till Sveriges inland, besöker institutioner, träffar personalen, de ger mig en larmtelefon. ”Sätt den i byxorna, bara, med det här klippet här, så, och om det händer något så tryck snabbt två gånger, då går larmet. Någon står precis utanför hela tiden, det kommer ta tre sekunder så är vi inne.” Jag leds genom låsta dörrar. Det har skett flera fritagningar här, några lyckade. ”Tre ungdomar på avdelningen har sagt ja till att bli intervjuade, vänta här, så hämtar jag den första, hur lång tid har det? Han har slöjd vid 14:15, den vill han gärna inte missa.” En rappare sköts till döds vid en fotbollsplan i går. Det var vid sjutiden. Barnen hade fotbollsträning. Jag undrar om min son vet. Han är snart 9, han älskar fotboll, han spelar i ett fotbollslag längs röda linjen söderut. Jag undrar om de talar om det i skolan i dag, om han har hört. Jag vill ringa honom, han är snart 9 och har en sån smartklocka eftersom han precis har fått börja gå till och från skolan själv. Jag vill ringa honom och säga: Var inte rädd. Fast det är jag som är rädd. Jag undrar om Ivan också kommer älska fotboll. Han kom till lite av en tillfällighet. Hans mamma hade inte tänkt bli med barn. Hon var ute i Tinderland, de sågs några gånger. Han var från Sydamerika, före detta yrkesmilitär. Stor och brun. Så beskriver hon honom. Man kan inte lagstifta bort tillflödet av nya unga, man kan inte straffa bort det. Det går inte. För en gångs skull har Sverige ingen enkel, snabb mandatperiod-lämplig väg ut. Christoffer Carlsson När hon blev gravid behövde de, som hon sa, ha ett samtal: Jag vet att det här inte var vad du räknade med – och det gjorde inte jag heller. Men jag vill behålla det, och jag hoppas att du kan respektera det. Vill du stanna, så stannar du. Vill du backa så backar du. Jag respekterar ditt beslut, vad det än är. Han valde att backa. Min vän födde Ivan och blev en ensamstående mamma. Hon säger att pojken ser precis ut som sin pappa. Det gör lite extra ont att du också är rädd, skriver Ivans mamma. Det kanske är därför jag inte ska skriva den där texten, skriver jag tillbaka. Jag tror att det är precis därför du måste skriva den. Statsministern talar. En blågul flagga skymtar i bakgrunden, suddig. ”Vi ska jaga gängen. Vi ska besegra gängen. Vi ska ställa dem inför domstol. Hur har det kunnat bli såhär illa? Faktum är att vi är många som såg det här komma och varnade för det.” Faktum är att han också sa, det var i SVT:s Agenda, ”Det regeringen inte har lyckats göra på sju år, skulle vi kunna göra på ett år.” Det var för ett år sedan. På SiS sitter många av dem. Det är det jag gör nu, forskar. Det är skönt, märkligt nog. SVT skickar sms, TV4 ringer, tyska tidningar (?) hör av sig. Jag arbetar. Det är skönt att kunna säga det, för jag vet inte längre vad jag ska säga till medierna. Enda gången i mitt liv som jag nästan varit viral, det var hösten 2019 efter två minuter i tv-programmet Veckans Brott. Jag pratade om skolmisslyckanden och tillflödet av nya unga till de kriminella nätverken. Det räckte. Det spreds. Jag har inte sagt så mycket sedan dess, eller jo, det har jag, men det var sant, det jag sa, jag har inget nytt att säga och numera säger jag nästan ingenting för jag sa till slut bara samma sak om och om igen. Jag lever ett ensamt liv; arbetar dagarna igenom och läser eller skriver till långt in på natten. Läs hela texten på ARBETETs kultursida.
- "Fotboja kan vara ett sätt få ner trycket"
Kriminologiska institutionen
Färre brottsoffer och lägre kostnader för samhället om fler får fotboja som straff istället för fängelse. Det visar en ny studie av Enes Al Weswasi och Olof Bäckman. I en intervju med DN berättar Enes Al Weswasi mer.
- Hur är det som tjej att växa upp i socialt utsatta områden?
Kriminologiska institutionen
Det offentliga samtalet om utsatta områden kretsar ofta kring frågor om våld, skjutningar och gängkriminalitet, något som främst involverar killar och unga män. Men hur är det egentligen att växa upp och bo i dessa områden som tjej? I ett Forte-finansierat projekt ska Maria Andersson Vogel, tillsammans med Linda Arnell vid Umeå universitet och Maria Moberg Stephenson vid Örebro universitet, intervjua och följa tjejer och unga kvinnor som lever i socialt utsatta områden för att undersöka detta. Det övergripande syftet med studien är att bidra med kunskap om tjejers liv i det som Polismyndigheten definierar som särskilt utsatta områden. Detta sker genom två delstudier: I ett första led undersöks hur tjejer (13–19 år) som växer upp i särskilt utsatta områden orienterar sig i tillvaron på en plats som beskrivs vara märkt av fattigdom, social exkludering och kriminalitet. I ett andra led, och mot bakgrund av vad som framkommer i den första delstudien, undersöks hur olika centrala samhällsaktörer resonerar kring tjejers livssituationer i särskilt utsatta områden. Ambitionen är att den kunskap som de båda delstudierna genererar kan användas för att utveckla ett kritiskt och demokratiserande samhällsarbete i vad som benämns som utsatta eller särskilt utsatta områden.
- Antologi vill ge bredare bild av svenska brottsligheten
Kriminologiska institutionen
Svensk brottslighet är ett hett ämne i både den nationella och internationella debatten. Professor Jerzy Sarnecki är, tillsammans med forskaren Amir Rostami, redaktör för den nya antologin "Det svenska tillståndet" där man vill ge en bredare bild av svensk brottslighet. I våra grannländer Norge och Danmark används begreppet "Det svenska tillståndet" använts för att beskriva brottsligheten i Sverige som ett avskräckande exempel. I antologin, med samma namn samlas 22 svenska forskare för att ge sin bild av brottslighetens utveckling i Sverige, med särskilt fokus på våldsbrottslighet. Forskare från Kriminologiska institutionen medverkar Jerzy Sarnecki, professor emeritus vid Kriminologiska institutionen är, tillsammans med Amir Rostami, forskare vid Sociologiska institutionen, redaktör för boken. De 22 forskarna kommer bland annat från områden som krimonologi, medicin, terrorforskning, medievetenskap, historia och statsvetenskap. Förutom Jerzy Sarnecki medverkar också Anders Nilsson, Amber Beckley, Felipe Estrada och Fredrik Sivertsson från Kriminologiska institutionen. Svensk brottslighet är mer än skjutningar I antologin ger forskarna en bredare bild brottsligheten i Sverige en den som vanligtvis förekommer i media och i den politiska debatten. – Dagens debatt fokuserar mycket på skjutningar i kriminella miljöer, det är ett allvarligt problem, men brottsligheten i Sverige handlar om så mycket mer som inte uppmärksammas och därför inte påverkar den kriminalpolitiska debatten, säger Jerzy Sarnecki. Boken beskriver bland annat, förutom det dödliga skjutvapenvåldet och organiserade brottsligheten, våld i nära relationer, rån, sexuellt våld, våldsbejakande extremism och terrorism och ekonomisk brottslighet. – Den samlade bilden som presenteras i boken visar att brottssituationen i landet är långtifrån entydig. Vissa brottskategorier har ökat och andra har gått ner, säger Jerzy Sarnecki.