Minskad läkemedelsanvändning efter en förälders död behöver inte innebära återhämtning

Unga som behandlas med psykofarmaka och vars läkemedelsanvändning minskar efter att de förlorat en förälder kan fortfarande ha en förhöjd risk att dö i suicid. Det visar en ny nationell studie i folkhälsovetenskap från Stockholms universitet. Resultaten understryker vikten av att inte enbart utgå från förändringar i läkemedelsanvändningen när man bedömer den psykiska hälsan efter en förälders död.

Porträtt av en orolig, ledsen och nedstämd ung kvinna som sitter utomhus.

Foto: Boggy/Mostphotos

Att förlora en förälder under tonåren eller som ung vuxen kan få långvariga konsekvenser för den psykiska hälsan. Vissa unga utvecklar psykisk ohälsa efter förlusten, medan andra kan ha haft psykiska besvär redan innan föräldern avled. Genom att undersöka hur läkemedelsanvändningen förändras över tid kan forskare få en bättre förståelse för vilka som behöver fortsatt stöd.

I en studie som nyligen publicerades i den vetenskapliga tidskriften Social Psychiatry and Psychiatric Epidemiology har forskare vid Stockholms universitet undersökt hur användningen av psykofarmaka förändrades bland drygt 140 000 personer som förlorade en förälder i åldern 10–29 år.

Med hjälp av svenska registerdata följde forskarna uttag av läkemedel från två år före förälderns död till fyra år efteråt.

Forskarna identifierade fyra olika mönster: genomgående låg eller ingen läkemedelsanvändning, ökande användning efter förlusten, minskande användning efter förlusten samt fortsatt hög användning.

Samtliga tre grupper med förhöjd läkemedelsanvändning hade en högre risk att dö i suicid jämfört med gruppen med genomgående låg eller ingen användning. Risken var ungefär tre gånger så hög, även efter att forskarna tagit hänsyn till bland annat socioekonomiska förhållanden, tidigare psykiatrisk slutenvård och omständigheter kring förälderns död.

– Det som förvånade mig var att unga vars läkemedelsanvändning minskade fortfarande hade en förhöjd risk att dö i suicid. Färre läkemedelsuttag behöver inte betyda att den psykiska hälsan har förbättrats. Vi får inte förbise behovet av stöd hos unga som förlorat en förälder, inte ens flera år efter förlusten, säger Daniel N. Tollosa, forskare vid Institutionen för folkhälsovetenskap, Stockholms universitet.

Porträttbild på Daniel N. Tollosa

Foto: Maxim Thoré/Bildbyrån

Olika mönster i läkemedelsanvändningen – liknande suicidrisk

Ett av studiens mest anmärkningsvärda resultat var att unga vars läkemedelsanvändning minskade efter förälderns död hade en ungefär lika hög risk att dö i suicid som de vars användning ökade eller förblev hög.

Det kan finnas flera förklaringar till att läkemedelsanvändningen minskar. För vissa kan det vara ett tecken på återhämtning eller att de övergått till andra behandlingsformer. För andra behöver det inte innebära att den psykiska hälsan har förbättrats.

– En minskad läkemedelsanvändning kan vara en positiv utveckling för vissa unga, men vi kan inte utgå från att det alltid innebär en förbättrad psykisk hälsa. Våra resultat visar varför förändringar i läkemedelsanvändningen behöver bedömas tillsammans med andra indikatorer på psykisk hälsa, säger Daniel N. Tollosa.

Forskarna fann också att tidigare psykiatrisk slutenvård hade ett starkt samband med att tillhöra någon av grupperna med förhöjd läkemedelsanvändning. Även lägre socioekonomisk position var kopplad till dessa mönster. Det understryker vikten av att ta hänsyn till ungas livssituation i ett bredare perspektiv när deras behov av stöd och vård bedöms.

Viktigt med fortsatt stöd

Studiens resultat visar betydelsen av att följa ungas psykiska hälsa över tid efter en förälders död, snarare än att enbart använda läkemedelsanvändning som ett mått på återhämtning. För hälso- och sjukvården innebär det att förändringar i läkemedelsanvändningen behöver bedömas tillsammans med personens tidigare psykiska hälsa, aktuella livssituation och behov av fortsatt vård.

Tillgängligt stöd vid sorg och bättre samverkan mellan hälso- och sjukvård, skola och socialtjänst kan också bidra till att unga får rätt stöd när deras behov förändras.

Forskarna betonar att studien inte visar att psykofarmaka ökar suicidrisken. I stället kan olika mönster i läkemedelsanvändningen fungera som indikatorer på bakomliggande psykisk sårbarhet och bidra till att identifiera grupper som kan behöva särskild uppföljning.

– Att förlora en förälder påverkar unga på olika sätt, och behovet av stöd kan finnas kvar långt efter förlusten. Våra resultat visar hur viktigt det är att fortsätta uppmärksamma den psykiska hälsan, även när läkemedelsanvändningen minskar, avslutar Daniel N. Tollosa.

Håkan Soold

Fakta om studien

Studien Psychotropic medication trajectories around parental bereavement and their association with suicide mortality among adolescents and young adults, a Swedish nationwide cohort study har nyligen publicerats i den vetenskapliga tidskriften Social Psychiatry and Psychiatric Epidemiology.

Utöver Daniel N. Tollosa har följande forskare medverkat i studien: Can Liu, Alessandra Grotta, Ayako Hiyoshi, Lisa Berg, Sandra Rogne och professor Mikael Rostila vid Institutionen för folkhälsovetenskap, Stockholms universitet.

Senast uppdaterad: 2026-11-17

Sidansvarig: Institutionen för folkhälsovetenskap