Kommunala handlingsplaner förbiser skolvardagens betydelse för barns psykiska hälsa

Skolan är en viktig aktör för att främja barns och ungas psykiska hälsa. Men synen på skolans roll i detta arbete tycks variera mellan olika kommuner. Dessutom tenderar skolans roll i det främjande och förebyggande arbetet att betraktas som någonting separat från skolans utbildningsuppdrag. Det visar en ny studie i folkhälsovetenskap från Stockholms universitet.

En grupp leende skolbarn, flickor och pojkar, som går i en skolkorridor.

Foto: Syda Productions/Mostphotos

I studien har forskarna analyserat kommunala handlingsplaner avseende psykisk hälsa från tolv svenska kommuner. I dessa handlingsplaner har skolans arbete med psykisk hälsa ofta skilts från skolans kärnuppdrag – undervisning och lärande, konstaterar forskarna.

Däremot ges lärare, pedagogiskt stöd och skolans sociala miljö begränsat utrymme i dokumenten.

Studien visar att skolan främst beskrivs på fyra sätt: som en miljö som påverkar elevers mående, som en plats för att nå alla barn och unga med insatser för främjande och förebyggande av psykisk hälsa, som en plats där psykisk ohälsa ska upptäckas och som en samarbetspartner till exempelvis socialtjänsten och barn- och ungdomspsykiatrin.

Dessutom framträder ett mönster där kommunernas arbete med psykisk hälsa i skolan ofta fokuserar på individen och är medicinskt präglad. Fokus ligger på att identifiera elever med psykiska problem, erbjuda hälsoundervisning och stödprogram samt hänvisa elever vidare till vården. Elevhälsan lyfts fram som en central aktör i sammanhanget.

Lärare, undervisning och pedagogiskt stöd kommer i skymundan

Samtidigt betonar många kommuner att skolan har stor betydelse för barns välbefinnande. Att klara skolan och fullfölja sin utbildning beskrivs som viktigt för den psykiska hälsan även senare i livet.

Men lärare, undervisning och pedagogiskt stöd nämns sällan som verktyg för att stärka elevers psykiska hälsa. Inte heller skolans betydelse som social miljö – där relationer, trygghet och gemenskap skapas – får särskilt stort utrymme i handlingsplanerna. Detta trots tidigare forskning visar att skolstress, höga prestationskrav och bristande stöd i skolan är viktiga orsaker till psykisk ohälsa bland unga i Sverige.

– I den här studien betraktas skolan som en plats för att nå barn med specifika insatser för psykisk hälsa och som en plats för att upptäcka och hjälpa barn som mår dåligt. Det är självklart jätteviktiga uppgifter som skolan har. Samtidigt är det problematiskt att skolvardagens betydelse för barn och ungas psykiska hälsa kommer i skymundan eftersom det är i undervisning och i relationerna som den hälsofrämjande potentialen finns, säger Lisa Rydstad, doktorand vid Institutionen för folkhälsovetenskap vid Stockholms universitet.

Lisa Rydstad

Olika insatser i olika kommuner

Studien visar också att de tolv kommunerna som har undersökts satsar på olika typer av insatser. Vissa kommuner fokuserar på fysisk aktivitet och utveckling av skolmiljön, medan andra prioriterar särskilda program om psykisk hälsa eller föräldrastöd.

Det behövs ett större fokus på hur skolans pedagogiska och sociala miljö kan bidra till bättre psykisk hälsa bland barn och unga, anser forskarna. Dessutom efterlyser de en mer sammanhållen nationell styrning för att minska skillnaderna mellan kommunerna.

– Skolan är en viktig aktör i samhällets arbete för barn och ungas psykiska hälsa – både i svensk och internationell policy. På lokal nivå verkar dock skolans roll i det främjande och förebyggande arbetet tolkas på olika sätt, säger Lisa Rydstad.

Håkan Soold

Fakta

Studien The role of schools in mental health promotion and prevention: a document analysis of Swedish local mental health policies publicerades nyligen i den vetenskapliga tidskriften Health Promotion International.

Studien ingår i forskningsprogrammet Främjande och förebyggande arbete för barns psykiska hälsa och ojämlika psykiska hälsa (ChiPP). Ett sexårigt program, finansierat av Forskningsrådet för hälsa, arbetsliv och välfärd (Forte), som syftar till att åtgärda kunskapsbristen ifråga om kvalitet och vilken effekt det främjande/förebyggande arbetet på lokal nivå har gällande den psykiska ohälsan hos barn och unga.

Utöver Lisa Rydstad bidrog följande forskare i arbetet med studien: Camilla Eriksson, universitetslektor vid Mälardalens universitet; Peter Larm, universitetslektor vid Institutionen för folkhälsovetenskap vid Stockholms universitet, samt Maria Fjellfeldt, universitetslektor vid Högskolan Dalarna.

Senast uppdaterad: 2026-06-15

Sidansvarig: Institutionen för folkhälsovetenskap