Ensamhet vid 18 års ålder kan bidra till depression och ångest hos unga vuxna

Foto: Aleksandr Davydov/Mostphotos

 – Övergången till vuxenlivet är en period som präglas av stora sociala förändringar. Vår studie visar att ensamhet under denna period är associerad med depression och ångest under de följande åren, säger Karina Grigorian, forskare vid Institutionen för folkhälsovetenskap vid Stockholms universitet.

Även om ensamhet i allt högre grad har uppmärksammats som ett folkhälsoproblem, särskilt bland unga, råder det fortfarande brist på kunskap om den så kallade framväxande vuxenåldern – en livsfas som kännetecknas av flera sociala övergångar. Den nya studien från Stockholms universitet, som har publicerats i den vetenskapliga tidskriften Scandinavian Journal of Public Health, undersöker sambandet mellan ensamhet och efterföljande psykisk ohälsa bland unga vuxna i Sverige.

– Den här perioden är också förknippad med förhöjda nivåer av psykisk ohälsa, särskilt ångest och depression. Även om sambandet mellan ensamhet och psykisk hälsa i allt större utsträckning uppmärksammas, finns det få longitudinella studier som har undersökt hur ensamhet under den framväxande vuxenåldern är kopplad till senare depression och ångest, säger Karina Grigorian.

För att fylla kunskapsluckan kring unga vuxna använde forskarna data från Futura01, en svensk nationell kohortstudie som följer individer födda år 2001. Genom att kombinera enkätuppgifter med registerdata har forskarna kunnat analysera både självrapporterade symtom och kliniskt diagnostiserad depression och ångest.

Omkring 14 procent av 18-åringarna upplevde ensamhet

Resultaten visar att cirka 14 procent av deltagarna upplevde ensamhet vid 18 års ålder. Dessa individer var mer benägna att diagnostiseras med depression och ångest vid 19–20 års ålder samt att rapportera symtom vid 21 års ålder. Sambanden kvarstod även efter att ha tagit hänsyn till socioekonomisk bakgrund och tidigare psykisk ohälsa.

Ensamhet vid 18 års var något vanligare bland kvinnor. Depression- och ångestdiagnoser identifierades hos 4,5 procent av deltagarna vid 16–17 års ålder och hos 6,0 procent vid 19–20 års ålder, även här med högre förekomst bland kvinnor. Vid 21 års ålder rapporterade mer än var femte deltagare (22,3 procent) symtom på depression och ångest, där kvinnor rapporterade symtom oftare än män.

– Även om ensamhet kan vara en vanlig erfarenhet kopplad till livshändelser eller sociala övergångar och inte nödvändigtvis är patologisk, kan den bidra till psykisk ohälsa. I den här studien var ensamhet bland 18-åringar var associerad med depression och ångest, säger Karina Grigorian och fortsätter:

– Att förstå dessa samband är viktigt, eftersom ensamhet är potentiellt möjligt att påverka och kan beaktas i strategier som syftar till att förebygga depression och ångest, vilka är mycket vanliga globalt, särskilt bland unga.

Könsskillnader och social bakgrund

Eftersom depression och ångest är kända för att vara könsspecifika i unga vuxenåren stratifierade forskarna sina analyser efter kön. De undersökte även hur ensamhet varierade beroende på sociodemografiska faktorer och tidigare psykiska diagnoser.

Vid 18 års ålder gick den stora majoriteten av deltagarna fortfarande i gymnasiet (98,2 procent). Omkring två tredjedelar bodde med båda föräldrarna (63,4 procent), och nästan hälften hade minst en förälder med tre eller fler års eftergymnasial utbildning (45,8 procent). De flesta deltagare (84,3 procent) hade minst en förälder född i Sverige.

Analyserna visade att ensamhet vid 18 års ålder varierade mellan olika sociala och demografiska grupper och var vanligare bland dem med tidigare depression eller ångest, vilket belyser det komplexa samspelet mellan sociala omständigheter och psykisk hälsa.

Konsekvenser för prevention

Forskarna drar slutsatsen att ensamhet under den framväxande vuxenåldern kan vara en viktig bidragande faktor för efterföljande depression och ångest.

– Den framväxande vuxenåldern är en känslig utvecklingsperiod som präglas av flera livsövergångar inklusive utbildningsmässiga, sociala och psykologiska. Att uppmärksamma ensamhet under denna fas kan vara relevant för strategier som syftar till att förebygga senare psykiska svårigheter, säger Karina Grigorian.

Håkan Soold

Fakta

Studien Loneliness and subsequent depression and anxiety in emerging adults: Findings from a Swedish cohort study publicerades nyligen i den vetenskapliga tidskriften Scandinavian Journal of Public Health:

Studien omfattade 3 828 deltagare vid undersökning av depression- och ångestdiagnoser från det svenska patientregistret, samt 2 747 deltagare vid analys av självrapporterade symtom mätta med Patient Health Questionnaire-4. Logistiska regressionsmodeller användes för att undersöka om ensamhet vid 18 års ålder var associerad med senare psykiska hälsoutfall, med justering för sociodemografiska faktorer och tidigare depression- och ångestdiagnoser.
Genom longitudinella data från en nationellt kohort understryker studien vikten av att uppmärksamma ensamhet som ett folkhälsoproblem bland unga – och av att utveckla tidiga insatser som främjar social samhörighet och psykiskt välbefinnande under övergången till vuxenlivet.

Utöver Karina Grigorian har följande forskare bidragit till studien: Viveca Östberg och Sara Brolin Låftman, båda professorer vid Institutionen för folkhälsovetenskap vid Stockholms universitet, samt Jonas Raninen, senior forskningsspecialist vid Karolinska Institutet i Stockholm.