Julia Fries doktorsavhandling: Lek, kropp, framtidshopp – drama som resurs i hållbarhetsundervisning

Vad handlar din avhandling i huvudsak om?

– Min avhandling, Lek, kropp, framtidshopp: Drama som resurs i hållbarhetsundervisning, handlar om hur drama kan användas i hållbarhetsundervisning. För att undersöka detta har jag använt drama som ett sätt att tänka med hela kroppen. Deltagarna har fått gestalta, utforska och pröva olika framtidsbilder för en hållbar ekonomi genom dramapedagogiska arbetssätt. Därefter har jag intervjuat dem om deras erfarenheter av processen.

– Syftet har varit att undersöka hur estetiska och kroppsliga arbetssätt kan öppna för nya sätt att förstå, erfara och föreställa sig hållbar omställning.

– Studien har genomförts både i kursen “Sustainable Economic Futures – nature, equity and community” vid Uppsala universitet, och i ett projekt för unga vuxna inom Teater K, vilket har gjort det möjligt att undersöka arbetssättet i olika sammanhang.

Hur kom det sig att du valde att fokusera just på detta ämne?

– Jag har länge upplevt miljöfrågorna som akuta och känt att jag som dramapedagog ville kunna bidra mer till dem i min undervisning. I mitt arbete tidigare använde jag ofta drama som ett konkret och användbart verktyg, särskilt i arbetet med mellanmänskliga relationer, gruppdynamik och frågor om förtryck – och jag blev därför nyfiken på om det också skulle kunna fungera i relation till miljö- och hållbarhetsfrågor.

– När jag försökte använda samma arbetssätt på dessa frågor upplevde jag dock att det blev mycket svårare. Frågorna är så stora, komplexa och systemiska – och det kan ibland kännas som att möjligheten att påverka det som verkligen spelar roll ligger så långt bort från undervisningsrummet.

– Den erfarenheten väckte en vilja hos mig att fördjupa mig i vilken roll drama faktiskt kan spela i hållbar omställning, och vad i själva arbetssättet som kan göra skillnad – inte bara som ett sätt att prata om framtiden, utan också som ett sätt att erfara och utforska den.

Kan du säga något om dina resultat?

– Mina resultat visar att drama kan bidra till ett mer expanderat lärande i hållbarhetsundervisning, där inte bara intellektet utan också kropp, känslor och fantasi får ta plats. Drama skapar också en stark gemenskap och gör att gruppen kan stödja varandra i frågor som ofta väcker oro, osäkerhet eller ibland hopplöshet.

– Samtidigt finns det utmaningar – till exempel tidsbrist, studenters ovana och förväntningar på hur universitetsundervisning ska vara. Det kräver kunskap och pedagogisk omsorg att arbeta på det här sättet.

– Studien visar också att konstnärliga och skapande metoder inte bara är relevanta i undervisning, utan kan också vara värdefulla i själva forskningsprocessen – särskilt när vi försöker förstå komplexa och existentiella frågor som hållbarhet.

Vad hoppas du att din avhandling ska bidra till?

– Jag hoppas att min avhandling kan bidra till en utbildning som inte bara handlar om att förmedla kunskap om hållbarhet, utan också om att ge människor redskap att hantera osäkerhet och agera i en komplex värld. För mig har det varit viktigt att visa hur dramapedagogik och estetiska lärprocesser kan användas både inom och utanför högre utbildning som konkreta sätt att utveckla studenters kritiska tänkande, kreativitet och handlingsförmåga.

– I grunden handlar det nog om att skapa undervisningsrum där det finns plats för att både ta in allvaret i de frågor vi står inför och samtidigt utforska möjliga vägar framåt. Jag hoppas att mitt arbete kan bidra till mer av det – där ansvar och hopp kan få samexistera i mötet med samtidens utmaningar.

Vad har du för planer framöver? Och har din avhandling påverkat dig i någon riktning?

– Jag kommer att börja arbeta som lajvpedagog på Lajvverkstaden i Västerås. En spännande plattform där jag hoppas kunna fortsätta utveckla forskningssamarbeten och utforska drama och lajv (levande rollspel) som en resurs i arbetet med att forma mer hållbara samhällen.

– Avhandlingsarbetet har också påverkat mig i hur jag ser på konstens betydelse. Under de år jag varit doktorand har både klimatfrågan och det världspolitiska läget blivit ännu mer allvarligt, och det kan ibland vara svårt att se lösningar om man enbart utgår från ett rationellt eller analytiskt perspektiv. För mig har det gjort konstens roll ännu tydligare.

– Genom lek, gestaltning och gemensamt skapande kan vi ibland nå platser och perspektiv som inte är tillgängliga annars – och kanske också börja ana vägar framåt som vi ännu inte ser.

Ladda ner och läs Julias avhandling

Lek, kropp, framtidshopp: Drama som resurs i hållbarhetsundervisning