Frederik Wallenstein har precis blivit klar med sin doktorsavhandling i religionshistoria
I mitten av mars blev Frederik Wallenstein klar med sin doktorsavhandling Muntlighet och minne: Sagatraditionen, kulturhistorien och det kulturella minnets blinda fläck. Här kan du läsa om hans avhandling och den fruktbara resan dit.

Frederik Wallenstein. Foto: Privat.
Frederik Wallenstein arbetar som adjungerad lärare och undervisar i både religionsdidaktik och religionshistoria vid olika lärarutbildningskurser vid Stockholms universitet. Han är också ansvarig för en nationell religionsdidaktisk mötesplats som är en fortbildningsinsats främst anpassad för religionslärare och SO-lärare i skolan.
I mitten på mars blev Frederik klar med sin doktorsavhandling Muntlighet och minne: Sagatraditionen, kulturhistorien och det kulturella minnets blinda fläck.
– Min avhandling handlar i huvudsak om en mycket inflytelserik kulturhistorisk teoribildning, som kallas kulturell minnesteori. Jag har gjort en kritisk granskning av teorin och kommit fram till att det finns en blind fläck i den. Den har haft svårt att hantera muntliga traditioner.
– I avhandlingen försöker jag bland annat visa på hur också muntliga traditioner kan producera långa kollektiva eller ”kulturella” minnen. Som exempel på detta diskuterar jag medeltida texter som har sitt ursprung i muntliga berättelser. Jag ger utifrån detta också förslag på hur man skulle kunna modifiera teorin, och försöker öppna upp för en diskussion kring detta.
Lång, men fruktbar resa
– Att gå den här doktorandutbildningen var egentligen inget jag planerade, säger Frederik Wallenstein. Men det kom en öppning som jag helt enkelt inte kunde tacka nej till. Allt startade så långt tillbaka som 2011, då Forskarskolan i kulturhistoriska studier (Fokult) drogs igång av initiativtagaren Anders Andrén.
– Det kanske inte direkt tillhör det normala att det ska ta ett decennium att bli klar med sin avhandling. Men jag har aldrig haft speciellt bråttom och så har det hela tiden hänt en massa andra roliga saker. Jag har pausat för både föräldraledighet och andra jobb.
– Med facit i handen har det till och med varit positivt att det tagit sin tid. I alla fall för mig. Att hela tiden ha avhandlingen i bakhuvudet, har hjälpt mig att hålla mitt tvärvetenskapliga sinne öppet och mer allert.
– Som ämnesdidaktiker trivs jag med att vistas i gränslandet mellan religionskunskap och filosofi. Avhandlingen har bidragit till att jag startat olika former av kreativitet, samtidigt som jag gjort annat. Det har varit korsbefruktande på många sätt.
Senast uppdaterad: 2025-12-10
Sidansvarig: Institutionen för ämnesdidaktik