Sök
Letar du efter intern information?
Visar 35421-35440 av 49109 träffar
- Ny studie visar: Kraftig minskning av vuxen ål i Östersjön– fiskedödligheten har underskattats
Stockholms universitets Östersjöcentrum
Utvandringen av vuxen ål från Östersjön fortsätter att minska. Det visar en ny studie byggd på fiskerioberoende internationella trålundersökningar. Resultaten indikerar samtidigt att tidigare uppskattningar av fiskedödligheten för ål i svenska kustvatten är kraftigt underskattade. ”Situationen för ålen är mycket kritisk, och det är inte rimligt att betrakta kustfiskets påverkan som liten”, säger artikelförfattaren Henrik Svedäng.
- Svenskt trålfiske följde sillkvoterna – inte verkligheten
Stockholms universitets Östersjöcentrum
Felrapportering av fångster inom trålfisket i Östersjön kan få stora konsekvenser för vetenskapens beståndsuppskattningar – och därmed också för politiska beslut om fångstkvoter. Östersjöcentrums analys av det svenska pelagiska fisket i centrala Östersjön tyder på att det förekommit omfattande felrapportering under det senaste decenniet. Publicerad 2024-07-23 För fiskeåret 2018 fastställde EU:s fiskeministrar en ovanligt hög sillkvot i centrala Östersjön: 258 000 ton. Det var den högsta sillkvoten på nästan 20 år. Sveriges andel av kvoten var drygt 76 000 ton och merparten, cirka 58 000 ton, togs av de största industritrålarna, det vill säga trålfartyg från 24 meter till över 40 meter (de största är över 60 meter). Efter 2018 sänktes sillkvoterna gradvis igen – och sillfångsterna följde efter. Östersjöcentrums analys av det svenska pelagiska trålfiskets loggboksdata under perioden 2011-2022 visar att yrkesfiskets inrapporterade fångster i centrala Östersjön följer de årliga kvoterna för både sill och skarpsill under hela decenniet (se Figur 1).
- Frågor och svar om trålning
Stockholms universitets Östersjöcentrum
Orden trålning, trålare och bottentrålning hörs ofta i debatten om fiske. Men vad innebär egentligen trålning och varför kan det vara problematiskt? Experter vid Stockholms universitet reder ut. Publicerad 2025-10-23. Vad är trålning? Det finns flera sorters trålar, men i princip är en trål en nätkasse som dras efter en eller två fiskebåtar. Det är alltså ett rörligt fiskeredskap, till skillnad från fasta fiskeredskap såsom garn/nät och burar. Man skiljer i Sverige mellan pelagisk trålning och bottentrålning. Vad är pelagisk trålning? Vid pelagisk trålning dras nätkassar genom de fria vattenmassorna, inte på botten. Enligt de svenska pelagiska fiskarnas producentorganisation Swedish Pelagic Federation bedrivs pelagiskt fiske av svenskflaggade båtar i Bottenviken, Östersjön, Kattegatt, Skagerrak, Nordsjön, Norska havet samt Atlanten norr och väster om Skottland, enligt karta som kan ses här . I princip kan trålen dras så nära botten att själva nätkassen släpar i botten och river upp sediment, men detta är riskfyllt för yrkesfiskarna då nätkassen kan fastna och gå sönder. Vad är problemet med pelagisk trålning? Pelagisk trålning anses ofta vara en ganska oproblematisk fiskemetod när man tittar på bifångst av sjöfåglar och marina däggdjur samt skador på bottenhabitat. Men några av de pelagiska trålare som fiskar i Östersjön är väldigt stora och kan därför tråla upp mycket fisk (över 600 ton) på samma gång på ett ganska litet område. Om detta görs på lekmogen fisk som ansamlats inför lek, kan det leda till att hela (eller stora delar av) av en subpopulation misslyckas med sin rekrytering och i värsta fall försvinner.
- Mesokosmer kan ge svar om hur uppvärmning och djursamhällen påverkar växthusgaser
Stockholms universitets Östersjöcentrum
Att skapa kontrollerade mini-ekosystem, så kallade mesokosmer, är ett sätt för forskare att studera faktorer som påverkar processer i havet. I somras genomfördes ett stort experiment av detta slag vid Askölaboratoriet, för att undersöka hur utsläppen av växthusgaser från grunda kustvikar påverkas av den globala uppvärmningen och av djursamhällen i vatten och sediment.
- Baltic Breakfast: Mink och utter – den ena jagad, den andra skyddad
Stockholms universitets Östersjöcentrum
Uttern och minken är två av Östersjöns fyrfota rovdjur. De är bägge mårddjur och ganska lika till utseendet, men medan uttern är fredad och skyddas av olika regler är minken allmänt sedd som oönskad, och jagas både med eldvapen och i fällor. Berättelsen om den svenska uttern är på sätt och vis en solskenshistoria. Från att nästan ha utrotats, först av jakt och sedan av miljögifter, ökar den nu i antal. Idag finns vilda uttrar över hela landet, berättar Anna Roos, som är forskare vid Naturhistoriska riksmuseet med marina däggdjur som specialområde. – Uttern lever väldigt lokalt – den rör sig bara några kilometer, berättar Anna Roos. Det gör att den fungerar bra som miljöindikator. Det vi ser i uttern i form av miljögifter är det som finns i det området. Uttern är släkt med minken och grävlingen, och runtom i världen finns 14 olika underarter, där den som finns i Sverige, Lutra lutra, har störst utbredningsområde. Utterhonan föder 1–2 ungar per år. Ungarna håller sig till mamman första året och blir könsmogna vid två års ålder. Detta gör att uttern inte kan öka i antal lika snabbt som minken, som både föder fler unga och blir könsmogen tidigare. På 1940-talet pågick en intensiv jakt på uttern, där cirka 1 500 uttrar sköts per år. Det gjorde att populationen minskade, och jakten med den, och 1969 blev arten helt fredad. Strax därefter blev den också klassad som ”statens vilt”, vilket innebär att den som hittar en död utter ska rapportera det till polisen. De döda uttrarna samlas hos Naturhistoriska riksmuseet, vilket möjliggör för Anna Roos och hennes kollegor att följa hur beståndet utvecklas.
- Nytt flytande laboratorium kopplar samman luft och hav
Stockholms universitets Östersjöcentrum
Ett unikt flytande laboratorium ger forskarna en ny inblick i utbytet av gaser och partiklar mellan luft och hav, och i kusternas betydelse för klimatet. Det nya laboratoriet möjliggör kontinuerliga mätningar över lång tid i olika kustmiljöer, och är därmed ett värdefullt tillskott till Stockholms universitets marina forskningsinfrastruktur.
- "Sällsynt bra tillfälle för regeringen att kräva fiskestopp"
Stockholms universitets Östersjöcentrum
Debatten om sill- och strömmingsfisket i Sverige har varit het under sommaren. Läget för de hotade Östersjöbestånden blir allt mer kritiskt, samtidigt som ett fortsatt fiske tillåts. Genom motstridiga besked från det ansvariga forskningsrådet ICES, som ger EU:s fiskeministrar rekommendationer till kvotsättning, så har den svenska regeringen ett sällsynt bra tillfälle att kräva ett fiskestopp. Om man lyckas, kan ett sådant beslut bli prejudicerande, även för andra pressade fiskbestånd. Östersjöcentrums Henrik Svedäng och Charles Berkow förklarar i DN debatt varför denna möjlighet har uppstått. Till artikeln: DN Debatt 11 aug - Så kan Sverige agera för att rädda strömmingen
- KOMMENTAR: Musselodlingens roll för övergödning – en droppe i havet
Stockholms universitets Östersjöcentrum
Det är angeläget att de långsiktiga lösningarna för att minska näringsbelastningen från land inte åsidosätts och musselodling prioriteras vid fördelning av resurser för att minska övergödning, skriver forskare och analytiker vid Östersjöcentrum i en kommentar. Återigen är musselodling i Östersjön för att minska övergödning på tapeten. Musslornas förmåga att ta upp kväve och fosfor lyfts fram som en lösning för att minska höga halter av dessa övergödande ämnen i havet. Premo, som samarbetar med Apotea, skriver i ett pressmeddelande från 8 juni 2023 att man ger ytterligare en miljon till musselodling i Stockholms skärgård för att minska övergödningen, ett projekt som drivs av Ecopelag. Alla initiativ för att åtgärda övergödningen är angelägna och välkomna, men det kan vara på sin plats att reda ut stort och smått när det gäller flöden av kväve och fosfor i Östersjön. Den långsiktiga lösningen är förstås att minska tillflödena från land så mycket det går, men i vissa fall kan det vara värt att få bort fosfor som redan finns i Östersjön. Att Östersjön är övergött vet alla. Men att det långsamt går åt rätt håll är inte lika känt. De senaste decennierna har tillförseln av näring till Östersjön minskat kraftigt. På sikt väntas det leda till förbättringar i havet, men eftersom stora mängder näring lagras i vattnet, bottensediment och på land, tar det tid innan effekterna syns. Men det går inte att slå sig till ro. Åtgärder för att minska övergödningen måste fortsätta och alla initiativ är välkomna. Det är positivt att även näringslivets aktörer engagerar sig. Tillförseln av kväve och fosfor från land till Östersjön kommer idag främst från avlopp och jordbruk. Dessutom finns en återcirkulation till vattenmassan av ”gamla synders fosfor” när de inte lagras effektivt i sedimenten. Sedan övergödningen började uppmärksammas som ett av de största miljöproblemen i Östersjön har tillförseln av näring till havet, den så kallade belastningen, minskat drastiskt. Sedan 1980-talet har den totala belastningen av kväve minskat med ungefär en tredjedel och fosforbelastningen med drygt hälften. De stora avloppsreningsverken är i många av Östersjöländerna mycket bra på att rena särskilt fosfor. De enskilda avloppen är fortfarande en bov i dramat, även om det skiljer sig mycket åt vilken typ av avlopp det är och var de finns. På jordbrukssidan har stora insatser gjorts under många år och läckaget har minskat. Man kan inte förvänta sig noll-utsläpp från den sektorn, men mer finns att åtgärda särskilt vad det gäller att minska införseln av näring till jordbrukssystemen och öka växtnäringsutnyttjandet. Sverige bidrar idag med ungefär 13 procent av kväve- och 11 procent av fosforbelastningen till Östersjön. Till Egentliga Östersjön svarar Sverige för 9 procent av kväve- och 5 procent av fosforbelastningen. Under perioden 1995-2011 sjönk den svenska kvävebelastningen stadigt med nästan 600 ton per år och Sverige var nära att uppfylla sitt åtagande i Baltic Sea Action Plan, BSAP, men sedan 2012 ökar den igen. Varför detta sker är oklart. Den svenska fosforbelastningen till Egentliga Östersjön har tidigare minskat med stadig men låg takt, men minskningen tycks ha avstannat de senaste åren. För att uppnå målen måste den svenska tillförseln av fosfor minska med ytterligare 30 procent från dagens nivå, och kvävetillförseln med ytterligare 20 procent. Ecopelag säger att den nya miljonen i stöd ger 20 000 meter nya odlingsrep i havet och att man under en 20 årsperiod skulle kunna skörda 600 ton musslor, varav 360 ton blir djurfoder. Upptaget av 600 ton musslor menar Ecopelag neutraliserar fosforutsläpp som motsvarar 20 000 stockholmare. Dessa siffror kan dock ge en bild av att musselodlingarna är mer effektiva än de faktiskt är. Den som läser pressmeddelandet till slutet förstår att det i själva verket handlar om utsläppen av renat avloppsvatten från endast 1 000 stockholmare per år i 20 år. I faktiska tal motsvarar skörden av de musslor som kan odlas med hjälp av de nya repen omkring 20-30 kg fosfor per år. Det kan sättas i relation till de årliga svenska utsläppen till Egentliga Östersjön, vilka idag ligger på omkring 706 000 kg per år. För att nå målen i BSAP måste de svenska utsläppen minska med 186 000 kg per år. Den nya musselodlingen kan alltså stå för 0,013 procent av denna minskning – en droppe i havet. Det kan förvisso finnas flera andra skäl än övergödning till att odla musslor – arbetstillfällen, att få fram djurfoder (vilket projektet lyfter), testa nya odlingsmetoder osv, men det är angeläget att de långsiktiga lösningarna för att minska näringsbelastningen från land inte åsidosätts och musselodling prioriteras vid fördelning av resurser för att minska övergödning. För att på allvar minska övergödningen är det viktigt att fortsätta arbetet på avloppssidan och initiera omfattande strukturella förändringar av jordbruket som gör att kretsloppet av växtnäring sluts. Och för att komma dit krävs politisk vilja. Tina Elfwing , föreståndare Stockholms universitets Östersjöcentrum Eva Ehrnstén , forskare Stockholms universitets Östersjöcentrum Bo Gustafsson , forskare Stockholms universitets Östersjöcentrum Bärbel Muller-Karulis , forskare Stockholms universitets Östersjöcentrum Gun Rudquist , policychef, Stockholms universitets Östersjöcentrum Läs mer om övergödning här: Fortsatta åtgärder på land krävs för att nå de ambitiösa övergödningsmålen
- ANALYS: Att undvika katastrof på fiskeområdet – försiktighet i vilken riktning?
Stockholms universitets Östersjöcentrum
Det storskaliga sillfisket i Östersjön bör stängas nästa år. Det är kontentan av den vetenskapliga rådgivningen. Men det budskapet hittas inte i den inledning som de flesta läsare fokuserar på, utan det är begravt djupt nere i texten. Detta kan vara ett utslag av att det överlåtits åt biologer att tolka ett politiskt beslut, skriver Charles Berkow, Östersjöcentrum, i en analys.
- Regeringen borde satsa på en havsproposition
Stockholms universitets Östersjöcentrum
Återigen läggs havspropositionen i malpåsen. Även den här regeringen väljer bort möjligheten att ta ett samlat grepp kring havsfrågorna. Då missar man chansen att både öka genomförandet av redan beslutade åtgärder och lagkrav, och komplettera med nya. Regeringen meddelade i sin vårändringsbudget den 17 april 2023 att den inte kommer att lägga någon havsmiljöproposition i år, trots att en sådan aviserades i höstas. En havsproposition har diskuterats sedan miljömålsberedningen presenterade sitt omfattande betänkande ”Havet och människan” i januari 2021. Betänkandet var resultatet av drygt ett och ett halvt års arbete där samtliga riksdagspartier deltog och enades om en rad åtgärder som borde genomföras. Poängen med en parlamentarisk beredning är att när partierna kommit överens bör förslagen lättare kunna lotsas genom riksdagen. När inga sådana initiativ tas, är det ju förspillt arbete och återigen en förlorad möjlighet att driva på havsfrågorna. Satsningar behövs eftersom haven mår dåligt och tillståndet i havet speglar vad som görs på land. Med andra ord är havet ingen sektorsfråga. Det som sker på land hamnar i vattnet. Man borde alltså i högre grad ha en sektorsövergripande ansats vid fysisk planering. T ex borde regionala handlingsplaner integreras med åtgärder inom havs-, vatten och art- och habitatdirektiv och bidrag via olika stödsystemen (fiske- respektive jordbrukspolitiken) samordnas. Att det inte blir någon havsmiljöproposition får genomslag i vårändringsbudgeten. Havs- och vattenmyndighetens anslag skärs ner med sex miljoner. I övrigt klarar sig den snäva, kortsiktiga havspolitiken lite bättre än andra miljöfrågor med undantag för miljöövervakningen. Redan i höstas skar regeringen ner anslagen till miljöövervakning, vilket har uppmärksammats av olika aktörer. Att utveckla och förbättra miljöövervakningen är en grundbult i havspolitiken. Utan mätdata är det svårt att bistå samhället med kunskap om vilka åtgärder som fungerar bra och är kostnadseffektiva. Tio angelägna åtgärder Miljömålsberedningens betänkande vore en bra utgångspunkt för en havsproposition men måste förstås inte begränsas till detta. Stockholms universitets Östersjöcentrum har tagit fram förslag på tio angelägna åtgärder som borde genomföras nu: Integrera jordbrukets växtodling och djurhållning så att stallgödsel hanteras bättre och växtnäringsutnyttjandet ökar. Förbättra reningen av enskilda toalettavlopp i Sverige och verka för att avloppsreningen i övriga Östersjöländer förbättras. Kräv märkning av kemikalieinnehållet i varor. Inför en försiktighetsfaktor i riskbedömningar av kemikalieblandningar. Hantera kemikalier gruppvis, i stället för en och en. Flytta ut trålgränsen till 12 sjömil längs hela ostkusten. Ta höjd för den vetenskapliga osäkerheten genom att sätta fiskekvoter till max 50 procent av FMSY (beräknat maximalt uthålligt fångsuttag). Stoppa allt fiske efter ål. Begränsa antalet bryggor och båttrafiken i känsliga grunda kustmiljöer. Undvik att placera vindkraftsparker i områden där de stör utsatta populationer av sjöfågel, fisk och tumlare. Dessutom måste havets roll i klimatarbetet stärkas kraftigt, särskilt kustens roll. Det har varit ett eftersatt område sedan länge. I de nationella klimatberäkningarna ingår inte haven alls. Detta måste ändras eftersom kusten har en viktig roll i klimatarbetet och eftersom havsförvaltningen påverkar havens möjlighet att binda eller släppa ut klimatgaser. Allt detta och mycket mer borde en havsproposition ta upp. Nu blir det i bästa fall enstaka insatser istället för ett samlat grepp. Medan vi väntar på detta borde åtminstone redan beslutade åtgärder genomföras fullt ut. Det är som vanligt brist på implementering av rådande lagstiftning, något som många aktörer efterfrågar, även EU-kommissionen. Att det inte blir en havsmiljöproposition 2023 måste inte nödvändigtvis innebära att den inte kan komma 2024. Arbetar miljöministern för en sådan är det bara att önska henne lycka till. Havsmiljön är för viktig för att slarvas bort. Text: Gun Rudquist Läs mer Östersjöcentrum presenterar tio viktiga åtgärder för Östersjöns miljö Politiskt stöd för flera Östersjöåtgärder – vad hände sen? Havet och människan SOU 2020:83, delbetänkande av Miljömålsberedningen
- Fem förslag på hur den biologiska mångfalden kan återställas
Stockholms universitets Östersjöcentrum
Nu har Kunming-Montreal-avtalet skrivits under av 195 länder samt EU, efter Cop15. 30 % av jordens yta ska vara skyddad till 2030 och förstörda habitat ska återställas. Henrik Svedäng, docent i marin ekologi vid Östersjöcentrum skriver en artikel i the Conversation med fem forskningsbaserade förslag på hur man kan återställa och stärka jordens biologiska mångfald.
- Kväverening i norra Sverige utreds i nytt projekt
Stockholms universitets Östersjöcentrum
Kan kväverening vid reningsverken i norra Sverige förbättra miljön i Östersjön? Och hur ska sådan rening genomföras i kallt vatten för att vara resurseffektiv och minimera klimatpåverkan? De frågorna ska besvaras i ett nytt stort forskningsprojekt, där bland annat Östersjöcentrum deltar. I södra delen av Sverige, liksom i de flesta andra länder runt Östersjön, renas avloppsvatten både från fosfor och kväve i flera steg. Reningsverken i Bottenhavets och Bottenvikens avrinningsområde har däremot hittills varit befriade från kraven på kväverening. Orsaken är att primärproduktionen i dessa delar av Östersjön har bedömts vara begränsade av tillgången till fosfor, och att tillförseln av kväve därmed inte haft någon effekt på övergödningen. – Undantagen för kväverening bygger på studier från 1990-talet. Det är hög tid att undersöka frågan igen, säger Bo Gustafsson, som leder modelleringsgruppen BNI (Baltic Nest Institute) vid Östersjöcentrum. BNI ska bidra med vetenskapligt underlag till projektet ”Resurseffektiv rening av avloppsvatten från näringsämnen i kallt klimat” som pågår under fem år och leds av MittSverige Vatten & Avfall och IVL Svenska Miljöinstitutet. Ökade fosforhalter Fosforhalterna i Bottenhavet har ökat de senaste 20 åren, framförallt på grund av vattenutbyte med det närliggande och kraftigt övergödda Egentliga Östersjön. Detta kan ha lett till att utsläpp av kväve från land idag kan påverka förekomsten av algblomningar i vattnet. I Bottenviken är fortfarande fosforhalterna mycket låga och övergödningen begränsad.
- Ny seminarieserie om hållbar utveckling av havsmiljöer
Stockholms universitets Östersjöcentrum
Under oktober startar en digital seminarieserie med föreläsningar om aktuella frågor som rör ekosystembaserad havsförvaltning och hållbar utveckling av vår havsmiljö.
- Baltic Breakfast: Förorenade sediment utgör miljörisker – skärpt praxis behövs för dumpning
Stockholms universitets Östersjöcentrum
Många av de kemikalier som används i samhället hamnar förr eller senare i havsbottens sediment. Men sedimentet är ingen ”stängd låda” utan föroreningarna riskerar att spridas i havsmiljön och skada organismer och livsmiljöer, inte minst när muddrade sedimentmassor dumpas. Vid senaste Baltic Breakfast lyfte forskarna Anna Sobek och Peter Bruce behoven av större transparens när det gäller kemikalieanvändning och förändrad praxis för dispensärenden som rör sedimentdumpning.
- Speciellt uppdrag för R/V Electra
Stockholms universitets Östersjöcentrum
Stockholms universitets forskningsfartyg R/V Electra af Askö deltog i undersökningen av vraket efter M/S Estonia under sommaren 2021. Uppdraget kom från Statens haverikommission, där Electra valdes eftersom hon är ett av få fartyg som har den utrustning som krävs.
- Håll koll på svensk havsforskning: läs nya Havsutsikt
Stockholms universitets Östersjöcentrum
Nu finns ett färskt nummer av tidskriften Havsutsikt ute! Läs bland annat om en grönare framtid med alger, mikrobernas värld och vårt svenska Galapagos. Nytt sommarnummer ute I det senaste numret av Havsutsikt kan du läsa om tångens kärleksliv, om en tångart som utvecklats i Östersjön och om självaste Tant Tång. Du får också läsa om tusenåriga kiselalger, om robotar som används i djuphaven och om en miljösatsning på fartygsbränslen som slog fel.
- Östersjöpodden – en ny podd om havsforskning och politik
Stockholms universitets Östersjöcentrum
Lagom till sommaren lanserar Östersjöcentrum en ny podd. Nya avsnitt av Östersjöpodden kommer att spelas in och släppas löpande, och innehållet kommer att kretsa kring havsforskning och politik som rör Östersjön. Östersjöpodden görs av Lisa Bergqvist och Henrik Hamrén, vetenskapsjournalister vid Östersjöcentrum.
- Nya Algpodden – sprider kunskap och reder ut missförstånd
Stockholms universitets Östersjöcentrum
Forskarna Ellen Schagerström och Angela Wulff delar ett stort intresse: alger. I nystartade Algpodden delar de med sig av sig gedigna kunskap i ämnet - och korrigerar vanliga missuppfattningar.
- Över 31 000 besök till Tångbloggen under 2021!
Stockholms universitets Östersjöcentrum
Tångbloggen startades 2012 och drivs av professor emeritus Lena Kautsky, vid Östersjöcentrum, tillsammans med Ellen Schagerström, forskare vid DEEP, Stockholms universitet och vid Göteborgs universitet.
- EU:s nya kommissionärer godkända av Europaparlamentet och kan börja jobba
Stockholms universitets Östersjöcentrum
Då var det klart - vi har en ny EU-kommission på plats som ska börja arbeta den 1 december. Det efter att världens svåraste anställningsintervjuer är avklarade.