Sök
Letar du efter intern information?
Visar 30181-30200 av 49137 träffar
- Språket som nyckel till studenters delaktighet och engagemang
Centrum för universitetslärarutbildning
När studenter vågar uttrycka sig ökar deras vilja att delta i lärandet, något som kan få betydelse för undervisningens utformning. Studien visar att språklig trygghet stärker studenters delaktighet, motivation och engagemang. Vad som får studenter att engagera sig i sitt lärande är en bred fråga utan entydigt svar. Lika komplex är frågan om hur lärare kan skapa en engagemangsgenererande miljö. I en studie publicerad i EPRA International Journal of Multidisciplinary Research tar sig Escandallo och Baradillo an dessa frågor genom att fokusera på social kompetens och språklig förmåga. Resultaten visar att språket spelar en avgörande roll, inte bara som ett kommunikationsverktyg, utan som en nyckel till deltagande, samarbete och motivation: God språklig förmåga ger med andra ord engagerade studenter. Forskarna använde ett så kallat sequential explanatory mixed methods -upplägg. Först genomfördes en kvantitativ enkätstudie med 300 engelska lärarstudenter från privata högskolor i Filippinerna, i syfte att statistiskt undersöka sambandet mellan social litteracitet (som på svenska väl snarast översätt med ”social kompetens”), studentengagemang och muntliga färdigheter. Den kvantitativa analysen kompletterades genom en mer kvalitativ metod där forskarna strategiskt valde ut 17 studenter (som representerade olika nivå av språklig kompetens) som intervjuades och fick delta fokusgrupper för att fördjupa och förklara de kvantitativa resultaten. Det visade sig, föga förvånande, att studenter som var bra på att förstå och samspela med andra (studenter med hög social litteracitet, med forskarnas begrepp) också var mer engagerade i sina studier. Men litteraciteten i all ära, den avgörande faktorn var språket och den muntliga kommunikationsförmågan : Ju bättre studenterna kunde uttrycka sig i tal, desto mer kom deras sociala färdigheter till uttryck i aktivt deltagande och lärande. Forskarnas förklaring är att språklig säkerhet skapar ett psykologiskt utrymme för engagemang. Studenter som uttrycker sig obehindrat vågar också fråga, diskutera och ta initiativ. Och en aktiv student är delaktig i lärandeprocessen. Resultatet kan beläggas statistiskt: enligt modellen kunde 41 procent av variationen i studenternas engagemang förklaras av en kombination av social och språklig färdighet (även om jag inte riktigt greppar hur uträkningen gått till). Utan tvekan en indikation på att kommunikativa miljöer är centrala för engagemang. Det kvalitativa materialet gav samma bild. Studenterna som hade lätt att prata beskrev i intervjuerna hur detta gav dem självförtroende, skapade samhörighet och vilja att delta. De som däremot kände sig språkligt osäkra drog sig ofta undan diskussioner. Summa summarum: språkligt trygga studenter upplevde studierna som meningsfulla och motiverande, språkligt osäkra studenter tvivlade på det meningsfulla med att plugga. Det framkom dessutom att de med bra språk tyckte att möjligheten att få tala, bli förstådd och uppleva tillhörighet var minst lika viktigt som själva kursinnehållet. Med detta i ryggen skissar forskarna på hur det kan gå att skapa förutsättningar för ökat studentengagemang. Ett sätt är att se till att språk och social interaktion aktivt tränas, tillsammans med ämneskunskaper. Du ska som lärare uppmuntra dialog och samarbete. Du ska också ge kontinuerlig återkoppling, inte bara på vad som är ett korrekt språk, utan på hur kommunikationens fungerar i lärandet. När studenter ges utrymme att tala, formulera tankar och reflektera tillsammans, utvecklas både deras språk och deras engagemang. Lärare kan också uppmuntra till delaktighet genom att skapa trygghet. Studentengagemang stärks, menar forskarna, när relationerna mellan studenter och lärare präglas av ömsesidighet och respekt. Sammantaget framträder ett mönster där engagemang växer och frodas i miljöer där språk, sociala relationer och delaktighet hör samman. När studenter får möjlighet att använda språket aktivt i meningsfulla sammanhang stärks också deras motivation, självtillit och känsla av att deras bidrag spelar roll. Kommentar: Det mest intressanta i studien är kanske inte de statistiska sambanden, utan den bredare frågan de väcker: Hur skapar vi utbildningsmiljöer där engagemang är möjligt? Artikeln visar det som egentligen framstår som självklart; att engagemang inte kan beordras fram, utan måste växa ur meningsfull kommunikation, delaktighet och social trygghet. Det som är artikelns specifika bidrag är att den visar på språket som både ett verktyg och uttryck för deltagande. En förklaring till fokusen på språk kan säkert vara den nationella språkliga kontexten; Filippinerna är flerspråkigt med olika språk och dialekter som talas till vardags, medan engelska är ett av två officiella språk och används inom näringsliv och högre utbildning. Med denna komplexa språksituation blir förmågan att behärska det gemensamma högskolespråket engelska kanske extra viktigt. Samtidigt är språksituationen i Filippinerna inte så annorlunda från den i Sverige som det är lätt att tro; Skolverket rapporterar att nära 29 procent av grundskoleeleverna hade ett annat modersmål än svenska läsåret 2020/21. Också här på hemmaplan finns med andra ord anledning att med stöd i artikelns resultat höja uppmärksamheten på den språkliga förmågans betydelse för engagemang och gynnsamt lärande, då den liksom i Filippinerna är ojämnt fördelad. Om vi vill stärka engagemanget krävs att undervisningen ses som en social praktik där språkliga, relationella och kognitiva dimensioner samspelar. I ett vidare perspektiv kan studiens slutsats tolkas som en uppmaning: engagemang handlar inte i första hand om att studenter ska anstränga sig mer, utan om att lärosäten ska skapa förutsättningar för dem att kunna delta fullt ut. Genom att se språk, kommunikation och social interaktion som kärnan i kunskapandet kan högre utbildning bli både inkluderande och engagerande. Mot den bakgrunden är det lätt att bli nedslagen när utvecklingen verkar gå i motsatt riktning. I många fall, åtminstone där jag arbetar, tvingas vi av ekonomiska skäl dra ner på studentkontakttiden och uppmuntras i stället till initiativ som helt digitala kurser. Sådana besparingar slår just mot de resurser som engagemanget vilar på: tid och möjlighet till mänsklig närvaro. Studenter som endast möter förinspelade lärare på en skärm får sällan chans att öva sitt eget språk, delta i dialog eller känna sig del av ett levande sammanhang. En sista fundering: vad är egentligen studentengagemang? Handlar det om aktivitet, motivation, närvaro, eller om att känna sig del av något större? Är den mest engagerade studenten alltid den som pratar mycket, eller är det i själva verket den tysta grå musen längst bak i aulan som lyssnar mest uppmärksamt och reflekterar djupast? Kanske är engagemang snarare ett förhållningssätt än ett beteende, en slags nyfikenhet på kunskap som tar sig olika uttryck i olika sammanhang. Om så är fallet behöver vi också bredda synen på hur engagemang kan stödjas. Att bara skapa fler diskussioner eller grupparbeten räcker inte. I stället behövs resurser som gör det möjligt att odla en kultur som präglas av nyfikenhet, tillit och gemensamt meningsskapande. Till syvende och sist består dessa resurser av tid och pengar, just det som ofta saknas. Text: Mattias Frihammar, Institutionen för etnologi, religionshistoria och genusvetenskap Studien Escandallo, J. C., & Baradillo, D. (2024). A sequential explanatory approach on the relationship between social literacy and student engagement as mediated by English speaking skills. EPRA International of Multidisciplinary Research (IJMR) Nyckelord: tillämpad lingvistik, engelska muntliga färdigheter, social litteracitet, studentengagemang, studenter med engelska som huvudämne, Filippinerna
- Kvalitetssäkring — ritual eller utveckling?
Centrum för universitetslärarutbildning
Motverkar kvalitetssäkring sitt syfte? Studien visar hur upprepade rekommendationer i akademiska granskningar sällan leder till förändring – och att problemen ofta är inbyggda i själva systemet. I skrivande stund genomgår min institution en extern granskning. Jag är inte själv engagerad i arbetet, men vet av erfarenhet hur stor arbetsbörda den här formen av genomlysning genererar, både för externa och interna parter. Men för vem görs egentligen granskningen? Och bidrar den till att säkra kvaliteten i verksamheten? I en studie i Quality in Higher Education undersöker Boswell, Marshall och Thorntons (2024) hur akademiska granskningar, på engelska academic audits, har fungerat i praktiken vid ett nyzeeländskt universitet under en period på 25 år. Artikeln bygger på en längre fallstudie av fem granskningscykler mellan 1994 och 2019. Forskarna analyserar både offentliga dokument och interna rapporter, samt gjorde 19 intervjuer med akademisk och administrativ personal. Metoden presenteras som kvalitativ och tolkande ansats (eng. interpretivist approach) med syftet att skapa en ”rik beskrivning” av hur rekommendationer hanteras över tid. Ett spännande (men kanske inte oväntat) resultat är att samma typer av rekommendationer ständigt återkommer i flera granskningscykler. Framför allt är det kring tre frågor rekommendationerna hopar sig, och som känns igen även från en svensk kontext: hur studenternas kursutvärderingar återkopplas (författarna argumenterar för att ”stänga feedback-loopen”, det vill säga att inte bara ta in studenternas kursvärderingar och analysera och implementera eventuella förändringar, utan också i akt och mening berätta för studenterna vilka förändringar deras värderingar lett till), hur doktorandernas progression följs upp och hur universitetets kvalitetsinfrastruktur och ledning tydliggörs. Forskarna introducerar begreppet ”dysfunktioner” i kvalitetssäkringen i ett försök att rikta blicken bort från de individuella personer som är inblandade, och istället visa hur problem med granskningar och kvalitetsarbete ofta är inbyggda i systemet. Dessa ”dysfunktioner” kan visa sig både på institutionsnivå och hos den externa granskningsmyndigheten. På lärosätets sida handlar det exempelvis om att goda intentioner presenteras utan att de realiseras, att samma gamla rekommendationer omformuleras som om de vore nya initiativ, eller att man antar att regler och rekommendationer efterlevs utan att faktiskt följa upp om så är fallet. På granskningssidan förekom att rapporter mest ekade av institutionens egna formuleringar, att rekommendationer blev otydliga eller onödigt komplexa, eller att tidigare problemområden helt enkelt övergavs. Dessa mönster pekar enligt författarna på risken att kvalitetssäkring blir mer av en symbolisk ritual än ett redskap för verklig förbättring. Studiens resultat skulle kunna sammanfattas med att författarna presenterar ett analytiskt ramverk över olika dysfunktioner, både hos universitetet och hos den externa granskningsmyndigheten. Själva lyfter de fram att det unika med studien är att dessa mönster endast blir synliga i ett långtidsperspektiv, och att de inte skulle ha framträtt om en enskild granskningscykel hade analyserats. Trots sitt kritiska anslag slår artikeln fast att kvalitetssäkring i sig inte är meningslös, men att den lätt riskerar att bli det om den fångas av symbolik och formalism. När den däremot kombineras med ett genuint pedagogiskt engagemang kan den bidra till verklig utveckling av undervisning och lärande. Kommentar: Jag fastnade för artikeln då den synliggör något som många av oss i högskolesektorn erfarit: hur välformulerade handlingsplaner och återkommande kvalitetsgranskningar ibland blir till mer av ritual än verklig förändring. I mitt eget arbete har jag ofta mött spänningen mellan en byråkratisk logik, där kvalitet mäts genom checklistor och rapporter, och en pedagogisk logik, där kvalitet snarare handlar om relationer, engagemang och kontinuerligt samtal om undervisningens innehåll. För högskolepedagoger rymmer studien flera lärdomar. Den betonar vikten av att studenternas kursutvärderingar inte bara samlas in utan också återkopplas och omsätts i praktiska förändringar, samt att dessa kommuniceras till studenterna. Den visar att systematisk uppföljning av doktorander måste vara mer än ett administrativt krav. Och den påminner om att kvalitetssäkring behöver vara begriplig, transparent och kollegialt förankrad för att inte reduceras till byråkratiska ritualer. Det intressanta i artikeln är att forskarna inte nöjer sig med att kritisera systemet, utan försöker ge oss begrepp att förstå dessa mönster med, till exempel att vissa ”dysfunktioner” kan fungera som varningssignaler. Det ger oss möjligen en möjlighet att tala om kvalitetssäkring på ett mer nyanserat sätt, bortom antingen naivt accepterande eller total misstro. Det jag dock saknar är en kritisk diskussion av de stora resurser, framförallt allt i form tid, som läggs på utvärderingsarbetet, i en kontext där många universitetslärare redan upplever att de har för lite tid att lägga på kärnverksamheten, det vill säga studenternas lärande och lärandemiljö. Som högskolelärare väcker studiens resultat dock intressanta frågor om vårt eget ansvar i kvalitetsarbetet. Bidrar vi själva ibland till att reproducera tomma ritualer? Eller kan vi, genom att synliggöra och diskutera de politiska och symboliska dimensionerna, faktiskt göra kvalitetssäkringen till en del av det pedagogiska utvecklingsarbetet? Det är just i den här skärningspunkten mellan formalia och engagemang, mellan byråkrati och pedagogik, som vårt arbete blir som mest komplext, och med det kanske också som mest meningsfullt. Text: Mattias Frihammar, Institutionen för etnologi, religionshistoria och genusvetenskap Studien Boswell, M., Marshall, S., & Thornton, K. (2024). Quality assurance dysfunctions. Quality in Higher Education, 30 (3), 486-507. Nyckelord: kvalitetssäkring, högre utbildning, lärdomar för pedagogik
- Job Talk: Caterina Soto Vieira, London School of Economics
Institutet för internationell ekonomi
Home Production in the City
- Job Talk: Hugo Reichardt, CREI
Institutet för internationell ekonomi
Task-Specific Technical Change and Comparative Advantage
- Forskarseminarium: "Routes of Rebellion: The Aesthetics of Revolution" med Jesse Weaver Shipley
Socialantropologiska institutionen
Forskarseminarium: "Routes of Rebellion: The Aesthetics of Revolution"
- Ny policy brief: Färre gråsälar inte lösningen för Östersjöns strömming
Stockholms universitets Östersjöcentrum
Gråsälen i Östersjön pekas allt oftare ut som boven bakom de minskande fiskbestånden. Men vad finns det egentligen för samband mellan mängden sälar och mängden fisk?
- Ny podd: Föräldrar - hur kan skolor och vägledning stötta dem?
Institutionen för pedagogik och didaktik
Hur samarbetar skolor med föräldrar till elever som riskerar att inte bli behöriga till gymnasiet? Och går det att skapa gemensamma strategier för att stärka föräldrar när både skolor och familjer verkar utifrån olika villkor och förutsättningar?
- RALV - Rådet för arbetsmiljö och lika villkor
Institutionen för mediestudier
Möte 2
- Institutionsstyrelsen
Institutionen för mediestudier
Möte 2
- Skrattets funktion
Engelska institutionen
Aki Siegel har publicerat en artikel om skrattets funktion när människor från olika språkbakgrunder pratar engelska. Skratt är inte bara en reaktion på något roligt!
- Boksläpp: Negation in the World’s Languages
Institutionen för lingvistik
Väkommen på boksläpp på Institutionen för lingvistik! Boken ”Negation in the World’s Languages” presenteras av professor Ljuba Veselinova, professor Henrik Liljegren och Olle Kejonen, doktorand i finsk-ugriska språk vid Uppsala universitet.
- Demografikollokviet
Sociologiska institutionen
Presentation av H (Flora) Zhou, Erasmus Unversity Rotterdam. Ämne: Pre-birth Income Inequalities and the Evolution of Maternal Absolute and Relative Income Trajectories after Childbirth.
- Demografikollokviet
Sociologiska institutionen
Presentation av Nordregio. Ämne: The State of the Nordic Region 2026.
- Ny studie kartlägger blomsterlupinens utbredning i Sverige
Institutionen för ekologi, miljö och botanik
Blomsterlupinen har blivit ett välbekant inslag längs svenska vägar – men hur ser dess utbredning egentligen ut över landet, och vad är det som styr var den finns? I en studie nyligen publicerad i tidskriften Ecosphere har Olle Lindestad, forskare vid Institutionen för ekologi, miljö och botanik (DEEP), tillsammans med kollegor genomfört en omfattande kartläggning av den invasiva artens förekomst i Sverige.
- Bokrelease: Klimatet och människan under 12000 år i ny upplaga
Historiska institutionen
Välkommen på bokrelease med förfriskningar där Fredrik Charpentier Ljungqvist presenterar den uppdaterade och reviderade utgåvan av hans populärvetenskapliga bok Klimatet och människan under 12 000 år (Dialogos Förlag) som just utkommit både i tryck och som e-bok. Bokreleasen arrangeras av Bolincentret för klimatforskning i samarbete med Historiska institutionen.
- Motorintresse bland unga på landsbygden kopplat till stöd för SD
Sociologiska institutionen
I orter där EPA-traktorer blir fler växer stödet för Sverigedemokraterna, visar en studie i sociologi. Det belyser hur politik och fritidsintressen hänger ihop, enligt Zeth Isaksson som har gjort studien.
- Karl Sigfrid vid Statistiska institutionen försvarar sin avhandling
Statistiska institutionen
Latent state estimation with longitudinal and adaptive measurements
Är du nyfiken på arabiska dialekter?
- Why Trust a Collaboration?
Filosofiska institutionen
Organizers: Haixin Dang, Siska De Baerdemaeker, Paula Muhr, Sophie Ritson This workshop will bring together leading and emerging scholars in social epistemology, the ethics of knowledge, collective moral responsibility, and scientists to develop a framework for trust in scientific collaborations. By treating collaborations as loci of epistemic agency, the workshop will clarify how well-placed and justified trust in scientific institutions and their outputs can sustain public confidence without collapsing into naïve deference or corrosive skepticism.
- Sällsynt Scheele-verk funnet – återlämnas efter 70 år
Stockholms universitetsbibliotek
Ett exemplar av Carl Wilhelm Scheeles klassiska verk från 1777 som dök upp på ett auktionshus visade sig ha tillhört Stockholms Högskolas Fysiska Institut. Boken har nu återförts till Stockholms universitetsbibliotek – och knyter dessutom an till universitetets allra tidigaste historia.