Forskningsprojekt NANNOARC | Omtolkning av Norra ishavets historia under kvartärtiden med hjälp av nanoplankton-biokronologi
Marina sediment i Arktiska oceanen, avlagrade under tusentals eller miljontals år, innehåller unik information om hur Arktis har påverkats av naturliga klimatförändringar.För att kunna tolka informationen är första steget att åldersbestämma sedimenten.
NANNOARC fokuserar på att förbättra den kronologiska ramverket för arktiska kvartära marina sediment genom att förfina dateringsmetoder baserade på nannofossiler och integrera dessa med AI-stödd bildanalys, sedimentologiska analyser, ancient DNA samt kompletterande geokronologiska metoder. Genom att stärka den tidsmässiga upplösningen i arktiska sedimentarkiv kommer projektet att möjliggöra mer robusta rekonstruktioner av tidigare havsisförhållanden och klimatvariationer, vilket bidrar till en bättre förståelse av Arktis långsiktiga klimatdynamik.
Marina sediment i Arktiska oceanen, avlagrade under tusentals eller miljontals år, innehåller unik information om hur Arktis har påverkats av naturliga klimatförändringar. För att kunna tolka informationen är första steget att åldersbestämma sedimenten. Nannofossil rester av små enkelcelliga alger kallade coccolitoforer, är vanliga i såväl moderna som gamla marina sediment. De avsätts på havsbotten över tid och kan därför fungera som fönster till tidigare geologiska epoker. Olika arter av nannofossil har uppstått och dött ut genom tiderna. Evolutionen kan därför fungera som en geologisk klocka, som korrekt tolkad kan användas för att åldersbestämma sediment. I mer än två decennier har nannofossil använts för att datera arktiska sediment och väglett våra tolkningar av hur Arktis svarat på klimatförändringar i det förgångna. En debatt kring tillförlitligheten hos dessa åldersmodeller har dock kvarstått, då de inte överensstämt med andra dateringsmetoder. Genom att kombinera optiska undersökningar med elektronmikroskopi, har jag nu upptäckt misstag vid tidigare identifikationer av nannofossil. Då vissa fossil varit skadade har de identifierats felaktigt, vilket skapat fel i åldersbestämningarna. När felen korrigerats blir åldersmodellerna logiska. Nästa steg är att utöka arbetet till hela Arktis och använda det för att kalibrera våra proxy-rekonstruktioner av havsisutbredningen under tidigare varma perioder. Den huvudsakliga hypotesen är att under två exceptionellt varma mellanistider de senaste 500000 åren så försvann havsisen i Arktis under somrarna. Detta kan hända även i framtiden. Dessa värmeperioder syns i sedimenten genom dominerande fynd av subpolära arter som inte finns i Arktis idag. Det här projektet kan bidra till bättre paleoklimatdata från Arktis som behövs för vetenskapliga och offentliga diskussioner om klimatförändringarnas inverkan på polarområdena. Resultaten kommer ha stor betydelse för arktisk maringeovetenskaplig forskning i Sverige och utomlands.