Nyheter

UtbildningForskningOm institutionen

  • Anna Sandberg Trolle-Lindgren antagen som docent

    Anna Sandberg Trolle-Lindgren är nationalekonom och disputerade vid Handelshögskolan i Stockholm 2014. Hon är forskare vid SOFI sedan 2017, och hennes arbete fokuserar på tillämpad mikroekonomi och beteendeekonomi. I sin forskning studerar hon hur kön och familjebakgrund påverkar människors livschanser, särskilt på arbetsmarknaden.

    Institutet för social forskning

  • Generna avslöjar fjällämmeln som en av världens yngsta däggdjursarter

    Med hjälp av ny genteknik har en forskargrupp vid Stockholms universitet lyckats kartlägga arvsmassan från både nutida och forntida fjällämlar. Analysen som avslöjar artens evolutionära historia, visar att fjällämmeln är en av världens senast utvecklade däggdjursarter. Studien som är publicerad i tidsskriften PNAS visar att arten skiljdes från sin närmaste släkting, den västsibiriska lämmeln, för cirka 35 000 år sedan – strax innan den senaste istidens kallaste period. Fjällämmeln är en viktig art på den skandinaviska tundran, bland annat som föda för många rovdjursarter, som den utrotningshotade fjällräven. Men den är också en intressant art ur ett evolutionärt perspektiv, bland annat för att förstå hur däggdjur har utvecklats innan, under och efter den senaste istiden. – Fjällämmelns evolutionära historia har inte studerats med hela arvsmassor tidigare. Vår studie fyller den luckan och visar vilka avgörande insikter de genomiska verktyg vi har tillgång till kan ge när det gäller kunskap om hur evolutionen har påverkats av miljöförändringar, säger David Díez del Molino, huvudförfattare till studien och forskare vid Centrum för paleogenetik och Zoologiska institutionen vid Stockholms universitet. Inget genflöde Studien bekräftar inte bara att fjällämmeln och den sibiriska lämmeln är separata evolutionära linjer, den visar också att det inte finns några spår av hybridisering mellan arterna – ett överraskande resultat enligt forskargruppen, med tanke på hur nära i tiden de två arterna delade på sig och att deras utbredning nästan överlappar varandra geografiskt. Bristen på genflöde står i kontrast till utvecklingen hos många andra däggdjursarter, där en nyligen inträffad artbildning ofta följs av en hybridisering, det vill säga utbyte av gener mellan arterna. – Våra resultat tyder på att fjällämmeln är en av de yngsta däggdjursarterna, och att den utvecklats i en annan riktning än sin systerart, den västsibiriska lämmeln, under ett anmärkningsvärt kort tidsdjup. Det verkar också som om arterna har förblivit isolerade, eftersom vi inte hittar några tecken på hybridisering mellan dem, säger Edana Lord, och huvudförfattare till studien och tidigare verksam vid Centrum för paleogenetik. Forskarna identifierade även hundratals mutationer unika för fjällämmeln, särskilt i gener relaterade till pälsfärg, fettmetabolism och till och med beteende. Dessa genomiska skillnader bidrar troligen till fjällämmelns särpräglade svartgula päls, samt hjälper lämmeln att hålla sig aktiva under vintern, egenskaper som tros vara anpassningar till det hårda klimatet på den skandinaviska tundran och till hotet från rovdjur. Separat art Genom att lösa lämlarnas släktträd så stöder studien också klassificeringen av den Östsibiriska lämmeln som en separat art – Lemmus paulus – och klargör därmed taxonomin för en däggdjursgrupp där det tidigare funnits oklarheter gällande de evolutionära sambanden mellan de olika arterna. – Studien utgör ett stort framsteg vad gäller vår förståelse av lämmelns artbildning och evolution. Den banar också väg för spännande framtida forskning, särskilt vad gäller att utforska förhistoriska hybridiseringar samt att klargöra när fjällämmelns unika genetiska anpassningar uppstod. Studien bidrar också till insikter om hur klimatförändringar, även dagens, snabbt kan bidra till isolering och artbildning, säger Love Dalén, medförfattare till studien och professor i evolutionär genomik vid Centrum för paleogenetik och Zoologiska institutionen vid Stockholms universitet. Läs mer Hitta studien “ Genome analyses suggest recent speciation and post-glacial isolation in the Norwegian lemming ” av Edana Lord et al., publicerad i PNAS, 2025. DOI: 10.1073/pnas.2424333122 Centrum för paleogenetik (CPG) Centrum för paleogenetik (CPG) är ett samarbete mellan Stockholms universitet och Naturhistoriska riksmuseet. Läs mer om forskningen som görs på CPG

  • Ny uppgift i Algforskarsommar: studera blåmusslans färg

    Värmeböljan 2018 kan ha påverkat färgsammansättningen på Östersjöns blåmusslor. Nu vill forskarna Lena Kautsky och Ellen Schagerström ha allmänhetens hjälp med att undersöka vilken färg musslorna har idag, för att jämföra med äldre data.

    Stockholms universitets Östersjöcentrum

  • LSST-teleskopet invigt – ny era för forskning vid Oskar Klein Center

    Vera Rubin-observatoriets nya teleskop LSST är nu i drift, och vid Oskar Klein Centre (OKC) markerar det starten på en ny era inom astronomisk forskning. Genom ett tidigare anslag på 30 miljoner kronor från Knut och Alice Wallenbergs stiftelse stärker nu OKC sin förmåga att undersöka universums grundläggande frågeställningar.

    Oskar Klein center

  • Kvinnor i heterosexuella par förlorar mest på att bli föräldrar

    En ny nordisk studie, ledd av forskare vid Stockholms universitet, visar hur könsroller och familjepolitik påverkar föräldrars inkomster, något som skiljer sig åt beroende på system och land. Jämförelsen mellan heterosexuella par och lesbiska par har varit en viktig komponent i analysen.

    Institutet för social forskning

  • Nya forskningsrön för bättre familjepolitik – rEUsilience avslutar i Bryssel

    rEUsilience-projektet (Risks, Resources, and Inequalities: Increasing Resilience in European Families) är ett europeiskt forskningsprojekt som finansieras av EU inom ramen för Horisont Europa. Projektet samordnas gemensamt av Rense Nieuwenhuis (SOFI, Stockholms universitet) och Mary Daly (Oxford University), och har tagit fram ny kunskap om hur familjer hanterar socioekonomiska kriser och fattar viktiga beslut kring familjeliv och försörjning. Idag, fredagen den 27:e juni,  anordnar projektet en avslutande konferens i Bryssel på temat ”The State of Family Resilience in Europe Today: New Evidence to Support Policy Reform”. Konferensen samlar över 80 representanter från EU-institutioner, nationella beslutsfattare och civilsamhället. Syftet är att: Presentera forskningsresultat: Visa på centrala empiriska resultat och kritiska perspektiv från projektets studier. Dela evidensbaserade policyrekommendationer: Informera beslutsfattare om möjliga reformer för att bättre stötta familjer. Främja lärande och utbyte mellan aktörer: Underlätta att rekommendationerna tas till vara och skapa nätverk för ökat genomslag bland europeiska och nationella beslutsfattare, civilsamhälle, arbetsmarknadens parter och forskare. Projektet, som startade i september 2022 och pågår till augusti 2025, leds av Stockholms universitet och Oxford University, i samarbete med KU Leuven, universiteten i Warszawa, Zagreb och Barcelona samt COFACE Families Europe. Projektets två pelare – Stocktaking Research och Policy Lab – kombinerar empirisk forskning med simuleringsövningar tillsammans med samhällsaktörer, för att samutveckla träffsäkra policyrekommendationer. Tre övergripande reformbehov som projektet lyfter fram är: Bättre ekonomiskt stöd till barnfamiljer, särskilt resurssvaga hushåll. Att täppa till glappet i barnomsorgen. Att bygga ut ett heltäckande nätverk av familjestödjande tjänster

    Institutet för social forskning

  • 60 miljoner till forskning om koldioxidreduktion

    Projektet” ACCELERATE – Accelerera omställningen och uppskalningen av bioCO2 användning” får av Stiftelsen för Strategisk Forskning, SSF, bidrag på 60 miljoner kronor. Kungliga Tekniska högskolan, KTH, kommer att tillsammans med Stockholms universitet driva detta multidisciplinära forskningscentrum.

  • Avslöjar hemligheten bakom naturens omöjliga kemi

    Vissa kemiska reaktioner i naturen är närmast omöjliga att återskapa i forskningslabb. Bland annat sättet som proteiner styr kemiska reaktioner med hjälp av metalljoner och radikaler. Martin Högbom vill förstå naturens förmåga att utföra till synes omöjlig kemi.

  • Kan mörk materia trots allt vara gjord av tunga axioner?

    Mörk materia behöver kanske inte alls bestå av lätta axioner. En ny studie visar att mycket tyngre axioner – som tidigare ansågs för instabila – faktiskt kan ha överlevt fram till idag och utgöra den mystiska mörka materian. Axioner är hypotetiska partiklar som nästan inte alls växelverkar med ljus och länge har varit favoriter i jakten på mörk materia. Tidigare trodde forskare att axioner måste vara extremt lätta, eftersom tyngre varianter snabbt skulle försvinna genom att omvandlas till ljuspartiklar. Nu utmanas den bilden. Forskarna föreslår en ny kraft, liknande den som håller samman protoner, som kan binda samman så kallade ”mörka gluoner” till stabila klumpar – glueballs – som kan bestå än idag.

    Fysikum

Vi använder kakor

Genom att tillåta tjänster från tredje part accepterar du deras cookies och användningen av spårningsteknologier som är nödvändiga för att de ska fungera korrekt.