Axel Englund, professor i litteraturvetenskap vid Stockholms universitet, har valts till ny ordförande för den internationella föreningen för litteratur- och musikstudier, WMA.
Frida Beckman, professor i litteraturvetenskap, undersöker i en ny artikel spänningarna mellan hur vi är styrda och hur vi tror vi är styrda.
För bara några dagar sedan kom boken "Scandinavia in the Middle Ages 900–1550. Between Two Oceans" av Kirsi Salonen och Kurt Villads Jensen ut på Routledge. Kurt Villads Jensen är professor i medeltidshistoria vid historiska institutionen på SU och föreståndare för Centrum för Medeltidsstudier. För att markera publikationen berättade han lite mer om boken för oss. Kurt beskriver att den nya boken behandlar Skandinavien som en del av Europa, men med en självständig kultur, ekonomi och naturresurser i en avgörande och dynamisk period då flera viktiga institutioner skapades, då Skandinavien blev Skandinavien och då de skandinaviska kungarikena samlades.
Den 16-17 November 2023 hålls ett möte för doktorander inom medeltidsstudier i Norden på Universitetet i Bergen. Mötet organiseras av Centrum för Medeltidsstudier vid Stockholms Universitet i samarbete med Institutt for arkeologi, historie, kultur- og religionsvitenskap vid Universitetet i Bergen. Syftet med arrangemanget är att öka medvetenheten om pågående forskning inom medeltidsstudier i Norden och främja en diskussion bland medeltidsforskare om var fältet är på väg. Programmet kommer att bestå av två keynote tal av seniora medeltidsforskareforskare, 10-15 minuterspresentationer av deltagande doktorander om deras forskningsprojekt och en guidad tur av det medeltida Bergen. Sista ansökningsdag, 30 juni 2023. Mer information och Call for Papers finns på vår engelska webb: The Middle Ages: Then, Now, and Going Forward, Call for Applications for doctoral students
Inom programmet för medeltidsstudier finns möjligheten att delta på programmet European Diploma in Medieval Studies (DEEM) som organiseras inom Erasmus+ i Rom. En student som tog chansen att studera och bo i Rom under föregående termin är Wilhelm Ljungar. För att bli inspirerade inför kommande terminer passade vi på att fråga Wilhelm om studierna i den eviga staden.
Hon är professor emerita i historia, särskilt kvinnohistoria, och räknas som en av pionjärerna inom svensk forskning kring kvinnlig rösträtt och kvinnor och utbildning. Hennes forskningsarbete har resulterat i en lång rad vetenskapliga publikationer och utgjort grunden för både TV-dramatiseringar och journalistik om kvinnors kamp för rättfärdiga villkor. Nu har hon tilldelats Sveriges största historiepris, med den avslutande motiveringen ”[…] Med humor, värme och satirisk udd har Christina Florin spridit sin kunskap till en bred allmänhet. 2023 års Stora Historiepris utdelas därmed till en folkbildare av rang.” Det var med viss förvirring som Christina Florin tog emot beskedet att hon tilldelats Stora Historiepriset 2023. – Det var en dam från Sörmlands museum som ringde och upp och pratade om att jag skulle komma till Nyköping och museet och då skulle jag få ett pris, berättar Christina. När samtalet var avslutat tänkte jag ”vad sa hon egentligen?” Jag trodde först att jag skulle komma dit och föreläsa om rösträttsrörelsen, så det var inte förrän efter en lång stund som jag förstod att det var jag som skulle få priset. – Men desto roligare var ju det!
En ny studie som som letts av forskare vid Stockholms universitet tydliggör utmaningar förknippade med bedömning av pedagogisk skicklighet. Studien ger stöd till sakkunniga och personer som fattar beslut om befordran eller pedagogisk meritering i högre utbildning.
Sari Nauman, Göteborgs universitet, får pennan i den Tidigmoderna bloggen i ett inlägg om den tidigmoderna forskningens mål och motiv. Om författaren Sari Nauman är docent i historia vid Göteborgs universitet och medlem i Nätverket för tidigmodern historia. Den tidigmoderna bloggen Den tidigmoderna bloggen har ett öppet format för reflekterande, analyserande, kortare såväl som längre texter. Den drivs av Nätverket för tidigmodern historia. Hitta fler tidigmoderna nyheter, blogginlägg och artiklar här: Nätverket för tidigmodern historia I min forskning drivs jag av lust. Det skulle därför vara enkelt för mig att besvara frågan om varför jag blev tidigmodern historiker genom att hänvisa till nöjet i att se, känna och lukta på tidigmoderna dokument, som den källromantiker jag (ibland) är. Men det är faktiskt inte därför jag är tidigmodern historiker. Missförstå mig inte – källorna är underbara, de är grädden på moset och russinet i kakan, och visst klappar hjärtat extra hårt när ett synnerligen välskrivet dokument dyker upp i källhögen med vackra anfanger och klotter i marginalen. Men den verkliga anledningen till att det är just tidigmodern historia jag har fastnat för är att den tidigmoderna historien är så viktig – nej, rentav nödvändig, för att förstå och ifrågasätta vår samtid. Låt mig förklara. Jag sökte mig fram som student. Läste internationella relationer, statsvetenskap, nationalekonomi, sociologi, filosofi, socialantropologi, psykologi – jag turistade på humanistisk och samhällsvetenskaplig fakultet och fick på så sätt en bred allmänbildning. När CSN-lånen började tryta ville jag plocka ihop alla dessa kurser till en lärarutbildning och sökte ett ämne som kunde binda samman dem. Så hittade jag till historia. Först i efterhand har jag förstått hur det kom sig att lärarplanerna då lades på hyllan och historieämnet blev prio ett. Ambitionen att förklara hur världen ser ut räckte inte för mig – jag ville också förstå varför. Varför fungerar vårt samhälle som det gör? Varför har vi stater, och varför har vi överlåtit delar av vår beslutanderätt till dem? Varför har vissa medborgarskap och andra inte – varför inkluderar vi somliga och utesluter andra? Huvudnyckeln till dessa frågor finns i den tidigmoderna perioden. Då formulerades, etablerades eller konsoliderades många av de institutioner som vi idag ser som självklara och oundvikliga i vårt samhälle: den suveräna staten, maktdelningen, medborgarskapet, mänskliga rättigheter, men också rasism, könsmaktsordning, klasstruktur. Samtida forskning om dessa frågor handlar ofta om hur de är beskaffade, men också hur vi – som individer, grupper och genom institutioner – kan hantera dem. Kan vi besvara de frågorna utan att veta varför institutionerna ser ut som de gör? Det är därför som forskning om den tidigmoderna perioden är nödvändig för oss, här och nu. Historisk forskning kan visserligen vara viktig för sin egen skull – bildning tränar våra mentala muskler, rustar oss för debatter och hjälper oss att formulera vår ståndpunkt. Men för mig handlar historia främst om att ge perspektiv på vår samtid. Historien hjälper oss att ifrågasätta våra förgivettaganden och erbjuder en kritisk blick på vår tids stora utmaningar. På så sätt ger den tidigmoderna historien inte enbart en bakgrund – detta ord, som kommit att undanskuffas till politikens bakgård, styvmoderligt behandlad och näst intill förskjuten från SOU:er, trots att bakgrunden i själva verket är avgörande för att få förgrundens konturer att framträda, för att objektet alls ska bli urskiljbart – utan hjälper oss att formulera nya, skarpare frågor och ge relevanta svar. För att lyckas med dessa uppdrag – att förstå, förklara och ifrågasätta – behöver forskningen präglas av nyfikenhet, kreativitet och envishet när dess relevans betvivlas, ja, ett slags jävlar-anamma. Vad som är relevant går nämligen inte alltid att säga i förväg. Ibland är det först i efterhand som vi förstår vad det vi undersökte egentligen handlade om, och därmed kan koppla det till samtida diskurser och frågeställningar. Tidigmodern forskning har alltså höga ambitioner: den kan fungera som katalysator för samhällsförnyelse. Perioden blir inte mindre angelägen av att den tenderar att plockas upp och användas av främlingsfientliga grupper och högerpopulistiska politiker som nationens vagga, med starkt symbolvärde. På så sätt görs den tidigmoderna historien gång på gång hyperaktuell. Utan forskning riskerar den att fyllas med vilseledande innehåll, vilket inte minst aktualiseras av Rysslands pågående anfallskrig mot Ukraina. Det är upp till historiker att motverka sådana försök att förenkla och förfalska bilden av det förflutna. Tidigmodern historia är livsviktig.
FN-organet WIPO (World Intellectual Property Organisation) har nyligen låtit publicera en ny forskningsstudie under deras initiativ ”Building Respect for IP”. Bakom studien står Eleonora Rosati, professor i immaterialrätt vid Stockholms universitet.
Matthew Wallace vid Stockholms universitet får det prestigefyllda ERC Starting Grant från Europeiska forskningsrådet, ERC, 2023.
Tidigare forskning visar på den utmanande och utsatta roll som internrevisorer har i organisationer. Internrevision utövas i komplexa situationer där det fortfarande är oklart vad oberoende betyder och hur det utövas. I den här rapporten riktas därför intresset mot internrevisorernas roll genom att fokusera specifikt på oberoendebegreppet och vad det blir av oberoendet i de olika situationer de möter. Rapporten tar upp forskningsfrågan hur oberoende konstrueras i en situation där det är problematiskt. Tre delstudier undersöker internrevision på olika sätt: 1) genom att betrakta internrevision som en situerad praktik som varierar i relation till dess inbäddning i revisionsutskottet eller organisationens ledning, samt hur väl internrevisorernas arbete är kopplat (löst eller tätt) till organisationens styrelse eller ledning 2) genom att undersöka hur internrevisorer i konstruerar oberoendet genom strategier som bemöter det motstånd mot internrevision de upplever i sin vardag 3) genom att analysera hur internrevisorer i framställer sig själva inför andra i organisationen och hur det förstärker bilden av oberoendet. Projektet bidrar till kunskap och förståelse kring internrevisorsrollen. Delstudie 1 är baserad på en textanalys av bolagsstyrningsrapporter i börsnoterade bolag och bidrar genom att beskriva den inneboende komplexiteten som internrevisorerna möter i sin vardag och de risker för oberoendet som vissa situationer medför. Delstudierna 2 och 3 är baserade på intervjuer med internrevisionschefer i myndigheter och ger i sin tur insikter om hur internrevisorer arbetar (delstudie 2) och framställer sig själva (delstudie 3) på sätt som försvarar oberoendet och värdet av internrevision. Läs rapporten 2023:1 Oberoendets vara och inte vara i internrevisorernas praktik (6343 Kb)
Den 13 september är det digital premiär av ”Den dag som idag är”, ett ljuddrama kopplat till forskningsprojektet ”Att vara svensk och sig själv. Dramatiserad forskningskommunikation som demokratiseringsarbete”.
