Språklig korrekthet i svenska som andraspråk – ett didaktiskt dilemma

Vi har träffat grundskolläraren Anna Tillberg som undervisar i svenska och svenska som andraspråk i Värnamo kommun, för att prata om utmaningar och möjligheter när det kommer till att utveckla elevers skrivande, och då framför allt med fokus på den språkliga korrektheten.

Under de senaste åren har återkommande larm hörts i svensk media om elevers bristande skrivförmåga. Lärare och debattörer vittnar om elever som har svårt att hantera grundläggande aspekter av skriftspråket – från stor bokstav och skiljetecken till meningsbyggnad och stavning. Samtidigt nyanseras bilden av forskare som till exempel Martin Malmström, som framhåller att liknande klagomål på ungas skrivande har funnits i generationer och att det är svårt att entydigt visa att den genomsnittliga skrivförmågan faktiskt har försämrats över tid.

Mot denna bakgrund blir den viktiga frågan inte om elever skriver sämre än tidigare utan snarare hur undervisning kan stödja utvecklingen av språklig korrekthet – inte minst för elever med svenska andraspråk där svenskans grammatik håller på att få fäste och olika typer av andraspråksdrag är ett naturligt och nödvändigt inslag.

Ett svårt men nödvändigt uppdrag

– Språklig korrekthet är viktigt, men det får inte bli något vi jobbar med isolerat eller som tar över undervisningen. Det är innehåll, struktur och kommunikation som måste stå i centrum – inte grammatiken i sig. Det är ju skrivandet, förståelsen och elevernas meningsskapande som är det viktigaste. Samtidigt är det frustrerande att se elever misslyckas på nationella prov för att de inte behärskar skrivreglerna. Satsradning, felaktig meningsbyggnad och bristande skiljetecken skymmer textens kvalitéer och elevens kommunikativa förmåga.

I kursplanen för svenska som andraspråk i grundskolan kan vi läsa följande:

”I undervisningen ska eleverna stimuleras att utveckla och uttrycka komplexa tankar utifrån sin kunskapsnivå och sina språkliga resurser. Kraven på språklig korrekthet ska relateras till olika stadier i andraspråksutvecklingen och till den innehållsliga och tankemässiga komplexiteten. Det innebär att undervisningen ska ge eleverna rika möjligheter att kommunicera i tal och skrift på svenska, utan att det ställs för tidiga krav på språklig korrekthet.”

– Jag håller helt med om att vi inte bör ställa för tidiga krav på språklig korrekthet, säger Anna, men undervisningen ska ju samtidigt ge eleverna möjlighet att utveckla kunskaper om svenska språket, dess normer, uppbyggnad, uttal, ord och begrepp. Här känner jag att det finns ett utvecklingsområde för mig. Hur kan jag bli bättre på lära eleverna skriftspråkets normer och låta dem träna i meningsfulla sammanhang på grammatiska drag, speciellt de som är vanliga i andraspråksutveckling?

Önskar sig en bättre verktygslåda från lärarutbildningen

– Det jag önskar mig är en mer utvecklad didaktisk verktygslåda med olika språkinriktade aktiviteter som jag kan plocka fram och anpassa för elever med olika behov. Inte mer grammatik i sig, utan konkreta arbetssätt för hur språklig korrekthet kan integreras i skrivundervisningen. I en komptentsutveckling med NC fick jag möjlighet att prova på övningen dictogloss vilket verkligen fungerar bra! Jag kan välja en text med ett visst grammatiskt fokus, på en lagom språklig nivå, läsa den högt för eleverna och sedan ge dem uppgiften att återskapa den – så nära originalet som möjligt. Det finns studier av bland annat Inger Lindberg som visar att eleverna i denna övning förhandlar om grammatik, och jag ser samma sak med mina elever.

– Det gemensamma skrivandet är också ett bra tillfälle att låta eleverna träna på grammatik, säger Anna. Med genrepedagogiken som utgångspunkt använder jag cirkelmodellen för att undervisa om olika genrers struktur och språkliga drag. Men, jag upplever att det är svårare nu när jag undervisar på högstadiet än när jag var på låg- och mellanstadiet. Modelltexterna behöver vara mer komplexa samtidigt som elevernas språkliga nivåer spretar i gruppen. Jag tror faktiskt att vi i lärarkollegiet lyckades bättre med att undervisa om språkliga normer i skolans tidigare stadier. Dels hade vi mer undervisningstid, dels enklare texter. Det finns säkert fler faktorer som också spelar roll.

– Jag funderar mycket på hur undervisningen kan bli bättre, och på hur jag kan bli mer systematisk och medveten, fortsätter Anna. Mycket av språkarbetet sker idag i stunden. När jag själv läste lärarutbildningen fick jag framför allt med mig kunskaper om grammatik, men väldigt lite om hur man knyter ihop grammatik, text och kommunikation i undervisningen, särskilt med elever som läser svenska som andraspråk.

Respons och bedömning

I Skolforskningsinstitutets systematiska översikt Feedback i skrivundervisningen (från årskurs 4 till gymnasiet) undersöker man frågan ”Vad kännetecknar feedback från lärare till elever som ger förutsättningar för eller kan bidra till att utveckla elevernas skrivförmåga?”. Studierna man tittat på pekar på flera saker som återspeglas i Annas arbete. Till exempel visar resultatet att elever har lättare att ta till sig feedback som ges medan de fortfarande är inne i sin skrivprocess än om de redan har skrivit klart texten. Något som ger gott stöd till Annas upplägg.

– När eleverna skriver texter som ska bedömas försöker jag vara med i processen hela tiden – jag går runt, stöttar, ställer frågor och uppmärksammar språket i stunden. De har checklistor och exempeltexter att luta sig mot, och vi har jobbat med de här sakerna tillsammans innan. Jag vill inte sitta och rätta allt i efterhand, utan hjälpa dem medan de skriver så att de själva kan utveckla sina texter.

Översikten visar också att elever ges bättre möjligheter att ta tillvara feedback om den är mångsidig, det vill säga avser fler dimensioner av texten än endast språklig korrekthet. Den feedback som ges bör ha ett innehåll i linje med momentets lärandemål och ge återkoppling på det som har uppmärksammats i undervisningen.

– Min respons på elevernas texter handlar mycket om innehåll och struktur, och att de ska förstå vad de gör i sin text, berättar Anna vidare. Sen lyfter jag språkliga saker mer generellt, till exempel genom att vi diskuterar felmeningar. Men jag märker att jag kanske inte är lika systematisk i den individuella språkliga feedbacken, och där skulle jag vilja bli bättre – att hitta sätt att stötta dem mer konkret så att de verkligen utvecklar sin språkliga korrekthet också. Det hör ihop med att jag vill bli bättre på att ta upp det i undervisningen också.

Eleverna behöver skriva i alla ämnen

– Generellt tror jag att eleverna skriver alldeles för lite, och inte minst i andra ämnen. Det blir mycket prov och korta svar, men för att utveckla språket behöver de skriva mer – och i alla ämnen, inte bara i svenskan. När vi arbetade mer ämnesövergripande på låg- och mellanstadiet såg jag att eleverna utvecklades mycket mer i sitt skrivande.

Annas erfarenheter stärks av forskning som visar att skrivande om ämnesinnehåll förbättrar elevers kunskaper i olika skolämnen. Skrivandet fungerar som ett verktyg för att tänka, bearbeta och förstå. Samtidigt pekar forskningen på att skrivande ofta är underutnyttjat utanför svenskämnet. Skolforskningsinstitutet har sammanfattat och kommenterat en meta-anays om detta: Att lära genom att skriva – effekter på elevers ämneskunskaper i NO, SO och matematik. Översiktens resultat visar att skrivande om ämnesinnehåll leder till bättre kunskaper i ämnet och att skrivande kan fungera som ett verktyg för lärande.

Kreativt skrivande och skrivglädje

– Kreativt skrivande blir det tyvärr alldeles för lite av, säger Anna lite nedslaget. Det är så mycket fokus på att eleverna ska klara olika texttyper och det som ska bedömas, inte minst inför nationella prov, och då blir skrivandet lätt ganska styrt. Eleverna behöver lära sig hur olika texter ska byggas upp och vad som förväntas, men ibland kan det kännas som att det blir lite mekaniskt. Det är inte alltid så inspirerande.

– Skrivande är ju också ett sätt att uttrycka sig och utveckla sina tankar, och där känner jag att vi behöver ge eleverna mer utrymme. Jag tror att det skulle kunna stärka både deras motivation och deras språk, särskilt för de elever som kämpar. Men det är svårt att få till i praktiken – både tidsmässigt och i allt som ska hinnas med. Jag skulle vilja ha fler idéer och arbetssätt för hur man kan arbeta mer med skrivglädje utan att tappa det som också ska bedömas.

Inte mer grammatik – utan bättre undervisning

De didaktiska utmaningar som Anna beskriver återspeglas i elevernas resultat. Eleverna lyckas med struktur och innehåll, men de faller på språket. Som Anna själv säger:

– Många gånger kan eleverna innehållet och har en tanke med det de skriver, men de klarar inte följa språkliga normer. Och då syns inte riktigt det de faktiskt kan. Så även om det i bedömningen finns utrymme för andraspråksdrag i relation till den tankemässiga komplexiteten, är det då risk att eleverna inte får erkännande för sina kunskaper, eftersom deras språkliga resurser inte räcker till för att göra innehållet tydligt. Jag vill bli bättre på att undervisa om språkets formsida så att sva-eleverna lyckas bättre.

Utifrån Annas resonemang kan vi konstatera att arbetet med språklig korrekthet blir en fråga om likvärdighet. Glappet mellan vad eleverna kan i innehåll och vad de förmår formulera språkligt är inte bara en fråga om elevens nivå, utan också om undervisning. När språklig korrekthet är svår att undervisa om – att synliggöra, konkretisera och öva i meningsfulla sammanhang – blir den också svår för eleverna att utveckla.

Länkar för den som vill läsa mer:

Skolforskningsinstitutet: Feedback i skrivundervisningen

Skolforskningsinstitutet: Att lära genom att skriva – effekter på elevers ämneskunskaper i NO, SO och matematik

Dictogloss – ett exempel från sfi-undervisningen