Expedition Arctic Ocean 2026, blogg 3: Smältning på paus?

Visst måste det väl smälta? När vi rör oss norrut på vår färd blir jag förvånad över att nästan inte hitta några aktiva smältdammar på havsisen. Istället är isflaken, mitt i augusti, vita som nyfallen snö. Ytan reflekterar så många fotoner den kan för att bevara isen från dess möjliga framtida undergång.

Bild: Isbrytaren Louis S. St. Laurent går före Oden när de rör sig norrut genom den arktiska havsisen.

Bild: Isbrytaren Louis S. St. Laurent går före Oden när de rör sig norrut genom den arktiska havsisen.

Det arktiska istäckets årliga tillbakagång har fortfarande ungefär 4 veckor kvar, fram till den tidpunkt i mitten av september då havsisen i Arktis normalt har sin minsta utbredning. Ändå verkar smältprocessen här ha pausat, åtminstone vid ytan, där en köldknäpp nyligen tycks ha fryst smältvattendammarna, följt av nytt snöfall som täckt ytan i vitt.

Sammantaget har dessa faktorer ökat ytans albedo (eller reflektans), vilket minskat den andel av det infallande solljuset som isen absorberar och tippat över ytans energibudget på minussidan ganska tidigt under smältsäsongen. Jag misstänker att smältsäsongen vid ytan snart återvänder, i takt med att vädermönstret skiftar mot varmare förhållanden. Isens inre delar måste fortfarande ha en varm kärna, och smältningen underifrån pågår sannolikt ännu.

Det är alltså bara ytan som befinner sig i pausad smältning. Det ska bli intressant att under de kommande dagarna se åt vilket håll det går: tillbaka mot ytsmältning eller vidare mot en tidig tillfrysning på hösten.

/Matthew Shupe

Hela bloggarkivet från Arktisexpeditionen 2026:

AO26 bloggarkiv

Senast uppdaterad: 2026-09-08

Sidansvarig: MISU