MATS-satelliten vakar åter över atmosfärens översta skikt – efter ett år utan sändningstillstånd
Efter över ett år i pausläge återupptar den svenska forskningssatelliten MATS sina mätningar under sommaren. Det vetenskapliga teamet leds av projektledaren Linda Megner och huvudforskaren Jörg Gumbel från vid Meteorologiska institutionen (MISU), Stockholms universitet. Driften pausades mellan april 2025 och juni 2026 på grund av ett administrativt fel i licensieringen av de radiofrekvenser som MATS använder för kommunikation. Nu är felet rättat, och satelliten har åter tillstånd att skicka hem sina data.
Bild: Illustration som visar hur Mats läser av atmosfäriska vågor.
En satellit behöver tillstånd för att använda specifika radiofrekvenser vid kommunikation med markstationer. Ett förbiseende i pappersarbetet försatte MATS i samma läge som en radiostation som visserligen har en fungerande sändare men tillfälligt har förlorat tillståndet för sin frekvens.
Bild: Mats satelliten i sista steget av montering innan uppskjutningen 2022.
Studerar atmosfären
MATS, en förkortning av Mesospheric Airglow/Aerosol Tomography and Spectroscopy, sköts upp den 4 november 2022 med en Electron-raket från Rocket Lab, från Māhiahalvön på Nya Zeeland. Ombord finns två instrument. Det ena är ett teleskop som avbildar atmosfären i "limb", det vill säga från sidan och tvärs igenom de tunna översta skikten.
Satelliten mäter två svaga former av ljus. Den första är luftglöd från syremolekyler, ett sken som atmosfären avger på omkring 100 kilometers höjd och registreras i infrarött. Den andra är solljus som sprids av nattlysande moln. Alltså de högsta molnen på jorden, som bildas kring 80 kilometers höjd – och som fångas upp i ultraviolett ljus.
Genom att ta bild efter bild medan satelliten rör sig längs sin bana låter MATS forskarna lägga samman vyerna till tre dimensioner, enligt samma princip som en datortomograf skapar en bild av kroppen ur många tunna snitt. Resultatet blir den första globala, tredimensionella bilden av de vågor som rör sig genom det här skiktet.
Bild: Nattlysande moln över Stockholm, Sverige. Dessa moln ligger så pass högt upp att de belyses av solen långt efter att marken nedan mörknat.
Därför är mesosfären viktig
Mesosfären ligger ungefärligt på mellan 50 till 100 kilometers höjd, där atmosfären tunnas ut mot rymden och de flesta meteorer brinner upp. Luften där uppe är full av vågor.
När vind passerar en bergskedja sätter den i gång krusningar i atmosfären, ungefär som när vatten krusar sig nedströms kring stenarna i en å. Dessa så kallade tyngdvågor för energi och rörelsemängd uppåt och formar en stor del av cirkulationen i den övre atmosfären. Namnet kommer av att det är tyngdkraften som driver dem tillbaka, och de ska inte förväxlas med gravitationsvågor – krusningar i själva gravitationsfältet.
Hur de här vågorna fördelar sig över jordklotet är en stor lucka i de atmosfärsmodeller som används för bland annat klimatforskning. MATS byggdes för att hjälpa till att täppa till den luckan.
Faktaruta: MATS-uppdraget
- Fullständigt namn: Mesospheric Airglow/Aerosol Tomography and Spectroscopy
- Uppskjuten: 4 november 2022, med en Electron-raket från Rocket Lab, från Māhiahalvön på Nya Zeeland
- Bana: cirka 600 km höjd, solsynkron bana av typen gryning/skymning
- Storlek och massa: ungefär 60 × 70 × 85 cm och omkring 50 kg; byggd på den svenska InnoSat-plattformen
- Instrument: en limbavbildare och en nadiravbildare med sex spektralkanaler – två i ultraviolett (omkring 270–305 nm, för nattlysande moln) och fyra i nära infrarött (omkring 760 nm, för luftglöd i syrets A-band)
- Det här mäter den: den tredimensionella strukturen hos atmosfäriska tyngdvågor i mesosfären och den nedre termosfären, på ungefär 70–110 kilometers höjd
- Driftspaus: april 2025 till juni 2026, orsakad av ett administrativt fel i licensieringen av satellitens kommunikationsfrekvenser; själva satelliten och instrumentet var opåverkade
- Partner: OHB Sweden, ÅAC Microtec/AAC Clyde Space, Meteorologiska institutionen (MISU) vid Stockholms universitet, Institutionen för rymd-, geo- och miljövetenskap vid Chalmers tekniska högskola, gruppen för rymd- och plasmafysik vid Kungliga Tekniska högskolan (KTH) samt Omnisys Instruments
- Finansiering: Rymdstyrelsen, med stöd från Vetenskapsrådet
Några begrepp:
- Mesosfären: atmosfärens skikt på ungefär 50–100 kilometers höjd, som gränsar mot rymden.
- Nattlysande moln: de högsta molnen på jorden, som består av is och bildas kring 80 kilometers höjd; syns i skymningen när de belyses av solen underifrån horisonten.
- Luftglöd (airglow): det svaga ljus som atmosfären ständigt avger, här från syremolekyler.
- Tyngdvågor: krusningar i lufttätheten som uppstår när luft förskjuts, till exempel av vind över berg; ska inte förväxlas med gravitationsvågor i rymden.
- Limbsondering: att observera atmosfären från sidan i stället för rakt nedåt, vilket ger en längre siktlinje genom de tunna skikten.
- Tomografi: att rekonstruera en tredimensionell struktur utifrån många tvådimensionella vyer.
Senast uppdaterad: 2026-07-03
Sidansvarig: MISU