Bakom etiketten ”beteendeproblematik” döljer sig stora skillnader i problembilder

Begreppet ”egen beteendeproblematik” används ofta när barn och unga utreds av socialtjänsten. Det kan handla om oro för kriminalitet, skolsvårigheter, självskadebeteende, missbruk eller andra former av normbrytande beteende. Trots det behandlas gruppen ofta som relativt enhetlig i statistik och beskrivningar. Men hur likartade är barnen egentligen?

I artikeln Vad innebär egen beteendeproblematik? – en explorativ studie av undergrupper och problembilder hos barn som utreds av socialtjänsten undersöker Tove Pettersson och Maria A. Vogel just detta. Studien är en del av forskningsprogrammet Barnets färd genom den sociala barnavården och artikeln har publicerats i Socialvetenskaplig tidskrift.

Utmaning att matcha insatser

Genom att analysera information om 904 barn i åtta kommuner i Stockholmsregionen, där socialtjänsten efter utredning bedömt att barnet har beteendeproblem, har forskarna kartlagt vilka olika problembilder som faktiskt ryms bakom begreppet. Resultaten visar en betydligt större variation än vad etiketten antyder. Gruppen rymmer många olika problem och livssituationer, och kön spelar en tydlig roll i hur problemen tar sig uttryck.

Socialtjänstens utmaning är att utreda och matcha insatser till en mycket heterogen grupp. Forskning visar att stöd behöver anpassas individuellt för att vara effektivt. Samtidigt har kunskapen varit begränsad om hur problembilderna faktiskt ser ut i skedet då utredningen avslutas och beslut om insatser ska fattas. Den nya studien fyller ett viktigt kunskapsgap i detta tidiga beslutsmoment.

Fyra undergrupper

Analysen visar fyra tydliga undergrupper: barn med självskadebeteende/ätstörningar, barn med skolproblem, barn med multipla problem (bland annat kriminalitet och narkotika) samt en stor grupp med mer svårdefinierad problematik. Könsskillnaderna är tydliga: flickor dominerar i gruppen med självskada/ätstörningar, medan pojkar är överrepresenterade i gruppen med multipla problem. Samtidigt framkommer att en majoritet av barnen även lever i familjer där föräldrarna har egna svårigheter.

Studien visar att variationen inom ”beteendeproblematik” är omfattande. Författarna menar att detta understryker behovet av breda och differentierade insatser samt bättre kunskap i utredningsskedet för att kunna matcha rätt stöd till rätt barn. En mer nyanserad förståelse av gruppen kan i förlängningen bidra till mer träffsäkra beslut och bättre stöd för utsatta barn och unga.

Läs hela artikeln här.