”På många sätt speglar mitt liv livsförloppsforskningen”

Grattis till din utnämning!

– Tack! Det är en indikation på att man har ägnat mycket tid åt ett ämne. Ju mer tid man ägnar åt något, desto bättre blir man.

Din forskning kretsar kring livsförlopp, social förändring och brottslighet över tid. Men trots ditt fokus på statistik och stora datamaterial återkommer du ständigt till något helt annat: slumpen. Hur kommer det sig?

– En central – faktiskt slående – insikt i min forskning är att det är så svårt att förutse framtiden över ett livsförlopp. Så mycket slump spelar in. I backspegeln kan livsbanan för vuxna som begår brott se givna ut, men det är betydligt svårare att förutse än man kan tro. Det är till exempel inte lätt att identifiera den framtida våldsutövaren redan på förskolan.

Har slumpen spelat en roll även i ditt liv?

– Ja, på många sätt speglar mitt liv livsförloppsforskningen: dörrar öppnas och stängs. Jag har inte haft en långsiktig plan utan hoppat på saker som dykt upp.

Du är uppvuxen i Jämtland och din pappa arbetade som polis. Men dina studier började i statsvetenskap och nationalekonomi, med siktet inställt på Stockholm snarare än på ett särskilt ämne. Stämmer det?

– Ja, kriminologi var inte givet. Det var en introduktionskurs och en inspirerande lärare, professor Jerzy Sarnecki, som gjorde att jag blev infångad. Vi fick vända och vrida på teorier och när man väl investerat mycket tid i något ligger det nära till hands att fortsätta med det.

Hur fångade professor Jerzy Sarnecki in dig?

– Han och slumpen samarbetade. En dag kom han in i rummet där jag satt och sökte någon som ville skriva sin masteruppsats om ett projekt han arbetade med. Det handlade om ett livsförloppsprojekt om pojkar födda på 1930- och 40-talen. Att jag råkade vara där just då påverkade hela min fortsatta bana.

Nu i samband med din utnämning lyfte de sakkunniga fram dina metodologiska styrkor, särskilt inom kvantitativ analys. Hur beskriver du själv ditt arbete?

– Det är mönsterorienterat. Jag har fokuserat på att identifiera och beskriva mönster snarare än att direkt förklara dem. När beskrivningen väl är på plats kan man gå vidare till förklaringen och där återstår det en hel del.

Kan du beskriva något mönster du sett?

– Jag har till exempel upptäckt hur vanligt det är att lagföras för brott under en livstid. I kohorten född 1953 lagfördes så många som 50 procent av männen någon gång. Motsvarande siffra för kvinnor var cirka 15 procent. Att begå brott är en sak – att bli upptäckt och få brottet utrett en annan.

Vilka frågor intresserar dig nu?

– Just nu har jag fastnat för att kontextualisera det här med livsförlopp. De som är födda på 1950-talet, som jag har studerat, växte upp i en annan värld än de som är unga idag. Generellt är unga i dag mer riskmedvetna, samtidigt ser vi en polarisering med grovt våld. Vilka är det som skiljer ut sig? Det är viktigt att studera. Hur det går för de som är unga idag går ju inte att svara på nu, men vi vet en hel del om de som är födda på 1980- och 1990-talen.

Se Fredrik Sivertssons profilsida för publikationer.