”Jag höjer tio varningens fingrar”

Regeringens egen remisslista visar att ett stort antal straffrättsliga förslag är på väg till riksdagen. I höstas lades dessutom en proposition om att tillfälligt utöka antalet ledamöter i Lagrådet för att hinna granska alla lagförslag.

– Då förstår man att de brassar på, konstaterar professorn emeritus Henrik Tham.

Han menar att straffrätt riskerar att lagstiftas i ett tempo som är svårt att förena med eftertanke och rättssäkerhet. Ett exempel är skärpta regler för unga lagöverträdare, där förslaget inbegriper sänkningen av straffmyndighetsåldern till 13 år. I det väntas beslut i mitten av juni och lagen föreslås träda i kraft redan den 3 juli.

– Varför går man så fort fram? frågar sig Henrik Tham. Det här är komplexa frågor som rör barn och unga. Snabba beslut ökar risken för negativa konsekvenser.

Fokus på lagstiftning

Han tolkar innehållet i propositionerna liksom regeringens kommunikation som tydligt inriktade på nästa val. Lag och ordning var en central fråga i förra valet och nu hoppas Tidöpartierna på en upprepning.

– Man vill kunna säga: vi har gjort allt vi lovade. Antalet lagar blir ett sätt att definiera framgång, snarare än att brottsligheten faktiskt påverkas.

För frågan är om lagstiftandet har gett resultat. Dödsskjutningarna har minskat, men enligt Henrik Tham är detta faktum inte självklart kopplat till regeringens politik. Utvecklingen skiljer sig mellan regioner och påverkas av flera faktorer, bland annat polisens arbetssätt och lokala förhållanden. Han tillägger:

– Det är bra att de som begår grova brott döms. Om de allvarliga brotten begås av en mycken liten grupp personer kan inlåsning spela roll, men när polisen talar om 17 500 gängkriminella och ytterligare 50 000 med kopplingar till gängen, då är det många som står i kö.

Forskning om folkets vilja

Henrik Tham kommenterar också att politiken nu tydligare riktas mot barn och unga genom slopad straffreduktion, tidigare ingripanden och ökad kontroll i skolan.

– Den kraftiga straffskärpningen började redan under alliansregeringen. Det nya är fokuset på unga. Samtidigt bortser man från forskningen om straffens begränsade effekt och hänvisar till vad ”folket vill”.

Tidigare forskning från Kriminologiska institutionen visar att bilden av vad ”folket vill” inte är entydig. Många i dessa studier förespråkade hårdare straff på en övergripande nivå – men när de intervjuade fick ta ställning till konkreta brottsfall minskade ofta stödet. I det pågående forskningsprojektet Känsla för rättvisa. Attityder till straff i Sverige undersöks hur människor resonerar kring rättvisa, proportionalitet och straffets syfte. Några resultat har ännu inte publicerats, men projektet tar sin utgångspunkt i just frågan om hur väl den politiska bilden av opinionen stämmer med människors faktiska överväganden.

Dyrköpa prioriteringar

När det gäller vårens många straffrättsliga propositioner oroas Henrik Tham av såväl tillvägagångssätt som de politiska prioriteringarna:

– När så många straffrättsliga förslag pressas fram samtidigt höjer jag tio varningens fingrar. Det här riskerar att bli symbolpolitik med långtgående följder. Fängelsepopulationen i landet har fördubblats de senaste tio åren och pengarna som dessa prioriteringar kostar skulle kunna göra tydlig nytta inom andra områden.