Svensk kriminalpolitik: kunskap eller känsla?
Är det kunskap eller känsla som ligger till grund för våra riksdagspolitikers kriminalpolitiska beslut? Det ska Johan Edman, professor vid Kriminologiska institutionen, undersöka i ett nytt forskningsprojekt.
Den svenska kriminalpolitiken utgår inte från vad forskning visar funkar. Dessutom har det blivit värre med åren – svenska politiker har blivit allt sämre på att lyssna till vetenskapen. Åtminstone är det en vanlig uppfattning bland forskare, menar Johan Edman. Han är i grunden historiker och sedermera professor i kriminologi.
Johan Edman, professor, Kriminologiska institutionen vid Stockholms universitet. Foto: Sören Andersson
– Inom kriminologin fann jag många beskrivningar, ibland även frustration, över att politiker inte utgick från forskningsbaserad kunskap när de formulerade sina kriminalpolitiska visioner, berättar han.
Frågan är hur det egentligen ligger till. För att förstå nutida politik behövs ett historiskt perspektiv, enligt Johan Edman. I sitt nya forskningsprojekt ”Den svenska kriminalpolitikens kunskapsbruk 1853–2024” ska han därför undersöka vilken kunskap som den svenska kriminalpolitiken har byggt på de senaste 170 åren.
– Jag vill undersöka vad våra riksdagspolitiker har vetat och önskat veta om kriminaliteten. Har man byggt sina kriminalpolitiska utspel på vetenskapliga undersökningar, mediareportage, personlig kännedom, eller vad?
Vad vet politikerna egentligen?
Först i projektet ska viktiga kriminalpolitiska frågor mellan 1853–2024 identifieras. Därefter följs frågorna, från exempelvis motion till diskussion i riksdagen. Bland annat ska man undersöka hur problem formulerats, samt problemens konsekvenser, orsaker och lösningar. Vad politikerna menar sig veta, och på vilka grunder, ska också studeras.
– När anses vad utgöra en rimlig kunskapsgrund för kriminalpolitiska påståenden? Är det exempelvis något nytt att formulera politik utifrån föreställningar av vad tänkta väljare önskar snarare än vad olika forskare menar fungerar?
”Vi måste skärpa oss”
Projektet består av flera delundersökningar. Det möjliggör jämförelser mellan olika kriminalpolitiska frågor och över tid. Johan Edman förklarar att frågetecknen behöver redas ut, annars finns risk för stora konsekvenser.
– Vi måste bara skärpa oss, både politiker och forskare. Vi kan inte fortsätta att prata förbi varandra med uppenbart olika agendor och låtsas som att vi spelar samma spel. Det är i förlängningen demokratiskt förödande.
Han menar att det går att komma längre om fokus istället läggs på att undersöka hur olika sorters kriminalpolitik förhåller sig till olika sorters kunskapsbruk.
– Är vi bara oense om vilka som är de bästa kriminalpolitiska åtgärderna eller har vi inte heller samma kriminalpolitiska mål? Och borde vi inte då redovisa det tydligare? Det skulle vara demokratiskt vitaliserande.
Projektet i korthet
- Projektet ska undersöka vad som driver den svenska kriminalpolitiken.
- Även om detta förändrats över tid.
- Pågår mellan 2024–2027.
- Finansiär är Vetenskapsrådet, med ett anslag om 4 635 000 kronor.
Senast uppdaterad: 2025-05-16
Sidansvarig: Kriminologiska institutionen