Dödsannonser – identitetsmarkör och minerad mark
En segelbåt, en koltrast, ett hjärta ... varje dödsannons i ett minimalt format ska sammanfatta en människas hela liv och livsgärning, och samtidigt ge uttryck för de efterlevandes sorg och saknad. Barbro Ohlson Smith samtalar i podden Dödskollen med Catrin Norrby, professor i nordiska språk vid Stockholms universitet.
Symbolerna i dagspressens dödsannonser har blivit alltmer personliga de senaste decennierna, samtidigt som texterna fortfarande har ett minimalt utrymme att brodera fram en människas essens och liv. Dessutom skall antal tecken samsas med antalet sörjande, som ökat tack vare bonusfamiljer.
– Jag fick ansvar för att planera inför begravningen av en moster utan egna barn och där maken var död sedan länge. Jag råkade vara det syskonbarn som bodde i Stockholm och kunde hantera det praktiska. Jag insåg snabbt vilken intressant genre dödsannonsen utgör, säger Catrin Norrby.
En dödsannons innehåller mycket information på ett litet utrymme och hon upptäckte att det också kunde vara minerad mark med många viljor och valmöjligheter.
Catrin har studerat dödsannonsernas utveckling tillsammans med sin kollega Lena Rogström, docent i svenska språket vid Göteborgs universitet.
Det blir ett långt och innehållsrikt samtal, där Dödskollens Barbro Ohlson Smith och Catrin Norrby även blickar framåt...vart är dödsannonserna på väg?
(Text: podden Dödskollen.)
Catrin Norrby forskar tillsammans med Lena Rogström om dödsannonser.
Senast uppdaterad: 2026-05-18
Sidansvarig: Institutionen för svenska och flerspråkighet