Högre sem. nordiska språk. Viktoria Strandberg: "Sen man vet inte". V3-ledföljden adverbial-subjekt-verb i standardnära svenska
Högre seminariet i nordiska språk vid Stockholms universitet. Viktoria Strandberg, Göteborgs universitet.
Svenska är ett V2-språk, vilket innebär att det finita verbet står som andra led i huvudsatser. I (1) och (2) nedan står de finita verben vet respektive tar på andra plats efter de inledande leden sen i (1) och när man har Mars i Väduren i (2).
(1) Sen vet man inte.
(2) När man har Mars i Väduren tar man livet med en klackspark.
Men både (1) och (2) är konstruerade versioner av de autentiska talspråksexemplen i (3) och (4) nedan. Där kommer inte verbet som andra led, utan som tredje. I båda fallen föregås verben inte bara av adverbial som i (1) och (2), utan också av ett subjekt som i båda exemplen är man. Ledföljden i (3) och (4) är alltså inte V2, utan V3.
(3) sen man vet inte
(4) när man har Mars i Väduren man tar livet med en klackspark
V3-ledföljden adverbial–subjekt–verb som i (3) och (4) anses nästan uteslutande vara ett särdrag för inlärarsvenska och förortsindexerad svenska, och tendensen ser likadan ut även i andra V2-språk. Men talarna bakom exempel (3) och (4) har inga drag i sitt tal som tyder på att de är inlärare. Deras tal är inte heller förortsförankrat, utan kan beskrivas som tillhörande någon varietet av standardsvenska. I mitt föredrag kommer jag prata om denna typ av V3-ledföljd i standardnära talad svenska. Föredraget baserar sig på de delstudier jag genomfört i mitt avhandlingsarbete (t.ex. Strandberg, 2024a; 2024b; 2024c; 2026), där jag med ett samtalsgrammatiskt perspektiv undersöker V3-ledföljder som (3) och (4) i svenska samtalspoddar. Avhandlingen syftar till att ge mer kunskap om den standardnära svenskans möjligheter till V3-ledföljd och därmed även nyansera bilden av vem som använder V3-ledföljder i svenskan.
Senast uppdaterad: 2026-03-24
Sidansvarig: Institutionen för svenska och flerspråkighet