Arter återhämtar sig långsamt efter skogsavverkning – riskerar att gå förlorade

Studien visar att avverkning av nordliga skogar har flera tydliga långsiktiga effekter på biologisk mångfald. Den här kunskapssammanställningen är resultatet av ett unikt samarbete där forskare från flera länder bidragit, säger Mats Dynesius, en av SLU-forskarna som deltagit i studien

När en skog huggs ner påverkas växter, djur och svampar. I den kanadensiskt ledda studien som publicerats i tidskriften Nature Sustainability med Kristoffer Hylander från DEEP som medverkande, undersöktes hur snabbt spindlar, insekter, fåglar, små däggdjur, lavar, mossor och kärlväxter återhämtade sig i olika typer av skogar.

Det tar många år för en skog att växa upp. Därför jämförde forskarna artsamhällen i skogar där det gått olika lång tid efter en avverkning och beräknade återhämtningstakten med hjälp av statistiska modeller. Forskare i Nordamerika och norra Europa bidrog med data från 190 studier som sammanställdes och analyserades. SLU-forskarna medverkade med data om mossor och insekter i skogar i norra Sverige.

Återhämtning tog mer än ett sekel

I ungefär hälften av artsamhällena som studerades tog återhämtningen till det tillstånd som var före avverkningen mindre än 30 år, enligt studien. Återhämtningen gick snabbare i lövskogar än i barr- och blandskogar. Fåglar och däggdjur klarade återetableringen bäst. Men i barrskogarna visade vedlevande skalbaggar en svag återhämtning och för mossor och lavar tog återetableringen ett sekel eller mer.

Det betyder att om skogen avverkas igen efter kortare tid än 100 år så hinner de här artsamhällena aldrig återhämta sig. Vi riskerar helt enkelt att förlora arter över tid, speciellt i våra skogar som domineras av barrträd, säger Therese Löfroth, forskare vid SLU som deltagit i studien.

Kan krävas längre omloppstid

Studien visar mönster där de vanligaste arterna dominerar. För många rödlistade arter som har höga krav på sin livsmiljö tar det ännu längre tid på sig att återhämta sig. Den så kallade omloppstiden, från plantering till slutavverkning är ungefär 80 - 120 år inom skogsbruket i norra Sverige. Forskarnas slutsats är att omloppstiden kan behöva förlängas och att större arealer borde undantas från skogsbruk.

Studien är väldigt relevant för Sverige där barr- och blandskog är den dominerande skogstypen och trakthyggesbruk det dominerande sättet att bruka skogen. För att inte förlora biologisk mångfald kan det krävas förlängda omloppstider, alternativa skötselmetoder och att områden skyddas från avverkning, säger Joakim Hjältén, professor emeritus vid SLU som deltagit i studien.