Forskning belyser förskolehallen som pedagogisk miljö

- Kortfattat så handlar den om vardagslivet i förskolans hall och de rörelserna in och ut i hallen, från gården, avdelningar och skötrum. Och hur man navigerar i en rumslig miljö i relation till de tidsliga aspekter man har till sitt förfogande i relation till förskolans övergripande organisatoriska struktur, säger Jessica Samsioe.

Studien bygger på ett etnografiskt fältarbete med observationer, intervjuer med pedagoger och vårdnadshavare samt så kallade gå-turer där barn fått visa och berätta om sina erfarenheter av hallen. Genom detta har olika perspektiv kunnat belysa hur platsen används och upplevs.

- Jag tyckte inte att det räckte med intervjuerna utan ville även ta in barnen via gå-turer med dem. Där valde jag att fråga om de ville visa mig vad de tyckte om att göra i hallen. Så vi gick omkring. Vilket har gjort att jag har lekt kurragömma i hallen ganska många gånger, vi har suttit och läst väldigt många böcker och vi har ryckt i dörrar som har varit låsta för att det har varit städskrubb (där bor nog ett troll). Barnen har visat sina hyllor och platser de tycker om att vara på eller varför de inte tycker om att vara i hallen, berättar Jessica.

Ett centralt resultat är att hallen är betydligt mer än en passage. Trots att den ofta uppfattas som stressig arbetar pedagoger medvetet pedagogiskt genom återkommande handlingar, instruktioner och rutiner. De yngsta barnen får mycket stöd i av- och påklädningen, medan äldre barn successivt utvecklar självständighet och klarar momenten på egen hand.

- Jag bygger hela avhandlingen och forskningsdesignen på en konstruktivistiskt grundad teori som forskningsmetod som är utvecklad av Kathy Charmazs vidareutveckling av Glaser och Strauss grundade teori från 1967. Det handlar om att kvalitativt göra en empirisk studie med ett fältarbete där man gör en empiriskt driven analys, säger Jessica.

I avhandlingen introduceras begreppet didaktiska rytmer, som beskriver de återkommande mönster och rutiner genom vilka barn lär sig olika färdigheter. För begreppet har hon utgått från Henri Lefebvres rytmanalys (Rhythmanalysis) och Sören Högbergs koppling till dem som pedagogiska rytmer. Genom att upprepa handlingar, exempelvis att hänga upp kläder eller dra upp en dragkedja, utvecklar barn både praktiska och sociala kompetenser. Pedagogernas arbete skiljer sig från vårdnadshavarnas genom att det har tydliga lärandemål kopplade till verksamheten utifrån sin profession.

Studien visar också att stora förskolehallar skapar särskilda förutsättningar. De kräver mer planering och organisering för att inte upplevas som stressiga, men fungerar samtidigt som en central mötesplats där barn, pedagoger och vårdnadshavare möts. Hallen bidrar till social gemenskap, möjliggör spontana kontakter och skapar en känsla av sammanhang i förskolan.

Ett överraskande resultat var att relativt få konflikter uppstod under de cirka 280 timmar som Jessica Samsioe observerade hallen. Pedagogernas sätt att dela upp barngrupper och skapa struktur bidrog till lugnare flöden och färre konflikter trots trånga utrymmen och många människor på samma plats.

- Det var förvånansvärt få konflikter som handlade om att det blev höga röster, att det blev tjafs och den typ av konflikt där man inte kunde bli sams. De som fanns handlade om att det är många människor på liten yta och att det då blir väldigt svårt att överblicka var alla barn är i alla situationer. Att det blev så relativt få konflikter tror jag beror på att de här pedagogerna försökte etablera de här rytmerna som jag beskriver dem som, för att få till ett flöde och i det flödet så blir det färre konflikter, säger Jessica.

Avhandlingen visar att arbetet i förskolans hall inte bara handlar om logistik och rutiner. Hallen fungerar som en viktig pedagogisk miljö där barn utvecklar självständighet, ansvarstagande och sociala färdigheter. Därför bör hallen ses som en central del av förskolans undervisning och som en plats med stor didaktisk potential – ett verkligt ”hjärta” i förskolans verksamhet.

Disputationen äger rum den 13/11, kl. 13.00, Barn- och ungdomsvetenskapliga institutionen, Svante Arrhenius väg 21A, Stockholms universitet.