Häxor och trolldomsprocesser i svensk litteratur

Kursen utgår från trolldomsprocesserna och avrättningarna i Ångermanland 1674–75 under ”det stora oväsendet”. Du får studera exempel på rannsakningsprotokoll som innehåller berättelser om färder till Blåkulla. Du läser också en av 1700-talets upplysningspräglade förklaringar av vad som skedde. Kursen behandlar sedan hur dessa och liknande historiska källor från exempelvis Dalarna, Bohuslän, Åland och Stockholm än idag bidrar till att vi dels minns, dels skapar nya berättelser om häxor. Utifrån trolldomsprocessernas vittnesmål och senare diktning diskuterar vi hur berättelser uppstår och sprids, liksom hur otydlig gränsen mellan fantasi och verklighet kan vara.

Inom skönlitteraturen görs de utpekade häxorna, deras barn och rädslan för trolldomen levande på nytt. Varje litterär epok och strömning i svensk litteratur, från romantiken och framåt, tycks ha sin tidstypiska framställning av häxan. Genom häxan som litterärt motiv förvaltas kulturella minnen av ondska och grymhet, samtidigt som författarna får möjlighet att reflektera över sin tids aktuella frågor. Ämnet är viktigt även inom barnlitteraturen, där välkända författare skildrat barnens roll i samband med de historiska häxanklagelserna.

Under den här kursen får du läsa dikter, noveller, romaner och dramatik – ibland hela verk, ibland utdrag – av bland andra C. J. L. Almqvist, August Strindberg, Selma Lagerlöf, Erik Axel Karlfeldt, Eyvind Johnson, Ulla Isaksson, Therése Söderlind, Sisela Lindblom samt Olov Svedelid och Maj Bylock. Till stöd används historiskt inriktad facklitteratur som kompletteras av aktuella litteraturvetenskapliga analyser.