Sök
Letar du efter intern information?
Visar 25741-25760 av 49119 träffar
- Wang Chongs teater 2.0: Att framföra Where Do We Come From, What Are We, Where Are We Going? 2.0 i Italien
Institutionen för Asien- och Mellanösternstudier
En måndagsföreläsning av Barbara Leonesi, professor i Kinas språk och litteratur vid universitetet i Turin, Italien.
- Äter barn mindre socker?
Statistiska institutionen
Livsmedelsverkets kostundersökning döms ut av experter: ”Stora problem"
- ChatGPT i undervisningen — monster eller samarbetspartner?
Centrum för universitetslärarutbildning
En sak som vi kan vara överens om är att studenters användning av AI vid skrivande av text på ett andraspråk är oundvikligt. Så inleds artikeln om undervisning i skrivande på ett andraspråk. Istället för att skapa sätt att undvika användningen av artificiell intelligens (AI) finns numera en konsensus om att lärare måste stödja studenternas användning av AI, samt att förstå AI:s begränsningar och fallgropar det vill säga utveckla det som kallas AI-litteracitet. Detta är utgångspunkten för artikeln Beyond words: L2 writing teachers’ visual conceptualizations of ChatGPT in teaching and learning i Journal of Second Language Writing. I studien bad författarna tio lärare vid amerikanska universitet i engelska, turkiska och mandarin att konceptualisera med hjälp av metaforer hur de uppfattar användningen av ChatGPT i skrivande på andraspråk. Tanken att metaforiska koncept gör att man får syn på både begränsningar och fördelar med AI har tagits upp i tidigare forskning. Att se ChatGPT:s roll som ett verktyg , en samarbetspartner eller diktator får oss att reflektera mer kritiskt över vad AI faktiskt är. Detta kan hjälpa lärare att sedan koppla användningen av AI till sin undervisning på ett adekvat sätt, menar artikelförfattarna. Undersökningen bestod av en intervju via en videokonferensplattform där lärarna ombads välja tre adjektiv eller fraser som beskriver deras förståelse av vad ChatGPT är, samt visualisera detta i ritverktyget Kleti: Please draw/visualize the role of ChatGPT in second language writing pedagogy. Varje lärare fick sedan beskriva sin teckning för forskarna. Därpå kodade forskarna materialet utifrån vad de uppfattade som metaforer för vad ChatGPT representerar i undervisning och lärande för lärarna. Forskarna kom fram till fyra breda metaforiska koncept: verktyg, tillgång, hot, okänd företeelse. Konceptet verktyg kopplat till ChatGPT ansåg flera lärare vara synonymt med andra digitala verktyg som Google Translate men betydligt mer tillförlitlig. Lärare och studenter arbetar sida vid sida med verktyget med fokus på den mänskliga interaktionen som uppstår där ChatGPT verkligen bara är ett verktyg, menade de. Människans kreativitet, föränderlighet och mänsklighet är ständigt närvarande och dessutom är ChatGPT sprunget ur dessa egenskaper hos människan. Konceptet tillgång kopplar några lärare till att användningen av ChatGPT kan förbättra både undervisning och lärande ännu mer. Det kan fungera som en positiv ”ingrediens” i lärosalen men använd på fel sätt kan det ge en dålig eftersmak. Till exempel att den som uteslutande använder ChatGPT blir beroende av att alltid ha tillgång till AI i alla situationer. En lärare poängterar att samhället alltid är i förändring och vad man behöver lära sig likaså. Det är således viktigt att i sig att lära ut detta så att studenterna förstår att kunskap är föränderlig, och vi måste ständigt utveckla våra kunskaper. Ytterligare en lärare tar upp att ChatGPT bara läggs till i lärosalen bredvid det som redan finns i form av olika strategier och diskussioner vid skrivande på ett andraspråk. En positiv insikt, från en lärare i studien, är att ChatGPT kan minska den kognitiva overload som många studenter upplever när de lär sig skriva på ett nytt språk. ChatGPT som hot visar sig i en visualisering av den som ett monster, dock med ett litet huvud, med tanke på att läraren nämner att AI inte kan tänka. ChatGPT är ju inte smart och vi människor måste tämja monstret, det vill säga ha övertaget över teknologin och använda den korrekt och klokt. Här gäller det för läraren att inte låta detta monster lura studenterna att använda det på fel sätt eller missbruka teknologin och sluta tänka själva. Till sist syftar konceptet okänd företeelse på att lärare, pedagoger och forskare måste utforska ChatGPT mer. Än så länge är AI en black box där vi inte känner till alla dess möjligheter i lärosalen och för lärandet. Vi måste hålla dörren öppen mentalt för att kunna utforska dessa oändliga möjligheter. Den nyfikenheten kan också överföras på studenterna så att de gör nya upptäckter men även undviker fallgroparna, tar flera lärare upp i intervjuerna. Kommentar: Jag och många med mig upplever en stor oro runt AI vad gäller just undervisning och lärande i andraspråk eftersom det är så lätt att använda DeepL, ChatGPT, Google Translate och så vidare med hyfsat och ibland fullgott resultat. Men att lära sig ett språk är kommunikation och interaktion med andra människor och om studenter helt litar på AI kommer lärandet att försvåras. Att vi alla använder diverse hjälpmedel oavsett om vi skriver på vårt första språk eller övriga andraspråk är en självklarhet. Men det funkar ju inte i alla språkliga situationer, till exempel för att kunna tala ett språk. Det som är positivt med den här artikeln är att AI för många är väldigt abstrakt och för att kunna sätta ord på hur man kan se på AI blir de metaforiska koncepten användbara för att inse vad som är poängen med AI i språkundervisningen och hur vi kan tänka runt användningen av det, både för lärare och studenter. Inte minst att skrivande bygger på mänsklig kreativitet, något som AI inte kan ersätta. Tänkande och kognitivt processande måste vi också utveckla utan att slaviskt stödja oss på AI. Att lita på sin mänskliga kreativitet och samtidigt ta hjälp av AI är en viktig poäng i artikeln. Just nu pågår ett intressant projekt om AI och språkstudier inom ramen för CeUL:s pedagogiska ambassadörsprogram. Hur kan studenter på ett ansvarsfullt och utvecklande sätt använda AI-verktyg i sina språkstudier? Utveckling av informationskompetens i språkutbildningar: Implementering av AI-verktyg i skriftliga språkfärdighetskurser . Anta Kursiša som håller i projektet, kommer att redovisa genomfört projektet den 3 december 2024, vid en temadag anordnad av CeUL. Håll utkik efter evenemanget i CeUL:s kalendarium. Kom gärna och hör Anta berätta! Text: Annika Johansson, Institutionen för slaviska och baltiska språk, finska, nederländska och tyska Studien Xu, W., & Tan, X. (2024). Beyond words: L2 writing teachers’ visual conceptualizations of ChatGPT in teaching and learning. Journal of Second Language Writing, 64 , 101110. Nyckelord: ChatGPT, andraspråk, skrivande på andraspråk, metaforiska koncept, kreativitet, verktyg, tillgång, hot, okänd företeelse
- Så får du studenter att läsa kurslitteraturen
Centrum för universitetslärarutbildning
Tiktok-generationen tycks allt mer ovillig att ta sig igenom långa sammanhängande texter, och många studenter läser bara en bråkdel av kurslitteraturen. Läsguider kan vara ett sätt att förbättra kvalitén på läsandet, hävdas i ny artikel. Studenter som inte läser litteraturen eller läser den på tok för dåligt – sådana klagomål är knappast ovanliga bland universitetslärare. Men hur ska vi då göra för att få studenterna att läsa mer och få en bättre kvalitet i läsningen? Den frågan hanteras i en ny artikel i Journal of Political Science Education , där amerikanska forskare undersökte effekterna av att introducera läsguider till studenterna. Läsguidernas syfte var både att få studenterna att faktiskt läsa hela materialet och att hjälpa dem att läsa på ett sätt som ökade djupförståelsen. Resultatet visade att guiderna underlättade för studenter att fokusera på viktiga begrepp och dimensioner i texterna, men också att många studenter valde att inte använda guiderna. Forskarna diskuterar hur viktigt det är att designa läsguider på ett sätt som inte blir alltför belastande och som tydliggör för studenter vad de kan vinna på detta sätt att arbeta. Projektet som redovisas i artikeln uppkom i spåren av en frustration att studenterna ofta skippande att läsa eller enbart visade en mycket grund förståelse av texterna. När forskarna gjorde en survey bland sina egna studenter, visade det sig att många kom oförberedda till seminarierna. Över hälften uppgav de var ointresserade av texterna och en fjärdedel menade att texterna var för svåra. Många ansåg också att det var onödigt att läsa i förväg eftersom de fick veta vad de behövde på seminariet. Artikeln refererar också forskning som bekräftar att studenter läser allt mindre och har allt svårare att närläsa texter och granska dem kritiskt. Exempelvis finns studier som visar att studenter bara läser mellan en tredjedel och en fjärdedel av kurslitteraturen. Unga människor generellt läser också alltmer sällan längre texter. Pedagogisk forskning har tidigare visat att läsguider kan vara effektiva redskap för att förbereda studenter bättre för seminarierna. Resultat pekar också på att läsguider kan stimulera ett aktivt lärande, exempelvis genom att tydliggöra vad för slags kunskap som studenterna förväntas inhämta. Utifrån sådana insikter designade artikelförfattarna sin läsguide för en grupp med 163 studenter som studerade statsvetenskap, närmare bestämt internationell säkerhet. Kursen ingick i en militär utbildning där en majoritet av studenterna var av manligt kön. Denna grupp studenter var inte överdrivet entusiastiska över ämnet, påpekar författarna, och många uttryckte att det var för mycket att läsa. Lärarnas förhoppning var att läsguiderna skulle hjälpa studenterna att läsa mer effektivt och fokusera på det som var viktigt, samtidigt som ett mer analytiskt och kritiskt förhållningssätt uppmuntrades. Läsguider konstruerades till alla seminarier som ingick i kursen. Här kombinerades raka, innehållsliga frågor med öppnare och mer analytiska frågor där studenterna ombads jämföra, förklara och kritiskt reflektera över olika begrepp och analyser i litteraturen. Författarna konstaterar dock självkritiskt att de lade allt för stor vikt vid beskrivande frågor av typen ”förklara vad som menas med begreppet X”. Detta tenderade leda till att studenterna skumläste texterna för att hitta ”rätt svar” i stället för att engagera sig på ett djupare plan i innehållet. Det hade varit bättre att lägga en större vikt vid att formulera frågor som krävde att studenterna analyserade, tillämpade och värderade, skriver forskarna. Projektet innehöll också en survey för varje lektionstillfälle där studenterna fick svara på hur mycket de hade läst, hur de uppfattade att de förstått litteraturen, och om de hade använt läsguiden. Resultaten jämfördes sedan med en grupp studenter som inte haft tillgång till läsguide. Ett positivt utfall var att studenter som fått läsguider rapporterade att de läst knappt två tredjedelar av kurslitteraturen, medan den grupp som inte fått guider, rapporterade att de tagit del av knappt hälften av litteraturen. Lärarna uppfattade också en förbättring av engagemanget och diskussionskvalitén på seminarierna. Men förhållandevis få uppgav att de använt läsguiden. Svaren varierade mellan noll och 18 procent för de olika seminarierna. Dock är siffrorna ganska osäkra eftersom svarsfrekvensen sjönk betydligt under kursens gång. Författarna menar att den låga svarsfrekvensen och det successivt vikande intresset bland studenterna pekar på flera problem med hur de designade läsguiden. För det första är det troligt att uppgiften var för omfattande. Att göra en läsguide inklusive en survey för varje seminarietillfälle (allt som allt 33 stycken) blev förmodligen helt enkelt för betungande. Därtill reflekterar artikelförfattarna över att många studenter inte riktigt förstod poängen med läsguiderna, och att de hade behövt göra detta tydligare. Bland annat svarade ungefär en fjärdedel av studenterna att de inte trodde att läsning av litteraturen var kopplad till studieresultatet. 40 procent svarade att läsning inte var nödvändig eftersom lärarna ändå tar upp det som är viktigt för att klara tentamen. Studenterna fick inte heller någon tydlig ”belöning” i form av till exempel poäng eller feedback på sina svar, något som forskarna menar kan ha bidragit till att många inte såg uppgiften som meningsfull utan mest slöseri med tid. Även sättet som frågorna ställdes kan ha bidragit till ett vikande intresse, inte minst när frågorna blev för specifika och fakta-orienterade. Artikeln argumenterar för att formulera öppnare frågor som stimulerar studenter att lösa problem och kritiskt reflektera. Slutligen slår också artikeln ett slag för att inkludera frågor som handlar om själva lärandet, för att hjälpa studenter att upptäcka hur de lär sig. Förhoppningsvis märker de då att det inte är så dumt att faktiskt läsa det som ska diskuteras på seminariet. Kommentar: I pedagogiska sammanhang har det länge varit ett stort fokus på studenters (bristande) skrivförmåga och på betydelsen av att knäcka den vetenskapliga skrivkoden för att lyckas med studierna. Men under senare år har även förmågan att läsa vetenskapliga texter hamnat under lupp. Om inte studenter läser, eller förstår hur de ska läsa, spelar det ju inte så stor roll hur bra vi än designar våra seminarieupplägg. Insikten att universitetslärare inte kan ta för givet att studenter inser att läsande är viktigt, och kanske inte heller har de nödvändiga läsfärdigheterna, har växt sig starkare. Mycket tyder på att vi behöver tänka om och utveckla pedagogiska verktyg för att bättre möta den nya generationens förändrade läsvanor och förhållningssätt till längre texter. AHF har tidigare skrivit om forskning som undersökt skillnaderna mellan erfarna forskares och studenters sätt att läsa, och där olika pedagogiska grepp för att öka studenters akademiska litteracitet diskuteras. Hur läser och tolkar vi egentligen en vetenskaplig text? Ge dina studenter nya läsglasögon! Den här artikeln kanske inte direkt flyttar forskningsfronten framåt (det är lite oklart hur den bidrar till forskningsfältet). Men det roliga med den är att den är generös både med illustrationer av hur konkreta läsguider kan utvecklas och med konkreta exempel på olika typer av fallgropar som författarna själv har ramlat i. På så vis är texten lätt att relatera till den egna undervisningspraktiken och den stimulerar till reflektioner om hur läsguider skulle kunna användas och designas för att vara till större hjälp för studenterna. CeUL ger i höst en ny högskolepedagogisk fördjupningskurs för universitetslärare. Start 17 oktober. För dig som vill hitta effektivare sätt att stötta dina studenters akademiska litteracitetsutveckling. Kurs: Akademisk litteracitetsutveckling — att främja studenters läsande och skrivande Ett pågående spännande och intressant pedagogiskt utvecklingsprojekt att hålla ögonen på är årets pedagogiska ambassadörsprojekt vid Institutionen för mediestudier "Att läsa vid universitetet" . Projektet har den långsiktiga avsikten att göra läsande och strukturerade samtal om läsande till en schemalagd, kollektiv studieaktivitet. Den pedagogiska förhoppning är att eventuella negativa känslor förknippade med akademiskt läsande på så sätt fortare ska kunna övergå i nyfikenhet, lustfylldhet och en känsla av intellektuell kapacitet. Pedagogiskt ambassadörsprojekt "Att läsa på universitetet" Text: Maria Wendt, Institutionen för ekonomisk historia och internationella relationer Studien Becker, Karin L, Gilbert, Danielle & Bezerra, Paul (2024) Promoting College Reading Completion and Comprehension with Reading Guides: Lessons Learned Regarding the Role of Form, Function, and Frequency, Journal of Political Science Education, (20) 1: 14-30. Nyckelord: Akademisk litteracitet, studenters läsande, läsguide
- Puffa studenterna till bättre beslut
Centrum för universitetslärarutbildning
Använder du "nudging" för att få dina studenter att ta förnuftiga beslut? Vad är nudging och hur kan det påverka deras lärande? Ny artikel reder ut begreppet i undervisningssammanhang. "Nudging" (sv. puffa/knuffa) är ett verktyg inom beteendeekonomi som subtilt påverkar människors beteende genom att förändra miljön. Från början handlade begreppet om hur vi kan fatta bättre ekonomiska beslut som är mer förnuftsbaserade än på känslostyrda. Nugding kan till exempel i ett samhällskontext användas för att öka villigheten att betala skatt. Men är då nudging något som vi kan använda inom undervisningen? Som en ny studie i European Journal of Higher Education visar används ett flertal olika typer av nudging i mycket stor utsträckning inom undervisningen, men lärarna är oftast helt omedvetna om det. Nudging syftar till att förändra beteende genom att påverka ett val utan tvång och utan att ta bort valfriheten. Tekniken är menad att underlätta att göra val som är fördelaktiga. Teorin som lades fram av nobelpristagaren Richard Thaler (Thaler och Sunstein 2008) grundar sig i att vi har två system som vi använder för beslutsfattande. Det första systemet är känslostyrt, omedvetet, snabbt och reaktivt. Det andra systemet, däremot, är medvetet, rationellt, reflekterande och därmed också långsammare. Av naturliga skäl används då det första systemet i störst utsträckning trots att det oftast står i konflikt med våra mål på längre sikt. Med hjälp av nudging kan vi då styras att istället använda oss av det andra systemet för att ta mer förnuftiga beslut. Om vi har ett val mellan ett wienerbröd och en morot vet vi att moroten är ett bättre val men vi tenderar nog oftast att välja det mindre nyttiga alternativet vid ett snabbt val. Nudging här kan vara att placera moroten i ögonhöjd. Att däremot avråda från wienerbrödet är inte nudging. Forskarna kunde i studien identifiera 11 olika typer av nudging som lärarna använde, och delade in dem i tre kategorier; intuitiva , didaktiska samt planerade . Intuitiva "puffar" kommer naturligt för de flesta människor som en instinktiv reaktion i sociala sammanhang för att påverka beteendeförändringar. En sådan nudge kan vara att visa på en norm, en jämförelse med andra eller att ge beröm för en aktivitet. Människor sneglar gärna på vad andra gör för att avgöra vad de själva kommer att göra. De vanligaste intuitiva puffarna som framkom i studien var exempelvis att lyfta fram bra prestationer hos vissa studenter och som då borde få andra att ta efter. En annan typ av nudge som faller inom denna kategori är att påkalla uppmärksamhet genom att använda till exempel höjt röstläge, tydligt peka ut eller använda dramatiska pauser i föreläsningen. Ytterligare något som tillhör denna kategori är lärarens yttre, en viss klädstil kan signalera förtroende och seriositet medan andra kan ha motsatt effekt. Den andra kategorin didaktisk nudging var något som de flesta lärarna använde då de sammanfaller med didaktiska tekniker som de redan använder. Som exempel nämns återkoppling, övervakning, påminnelser med mera. Återkoppling är som vi vet ytterst viktigt för lärande men det kan också användas för att förändra ett beteende. Exempel på en nudge i samband med återkoppling är komplimanger. En annan typ inom denna kategori är en nudge som ändrar beteendet genom att relatera den till ett mål, som när läraren tydligt uttrycker meningen med en uppgift — varför den görs. Påminnelser i form av "att-göra-listor" var en nudge som en del lärare ansåg vara effektiv. En didaktisk nudging-teknik som användes av några lärare var förankring (eng. anchoring) vilket går ut på att använda en referens som får en uppgift att verka sämre eller bättre. Exempelvis, en lärare bad sina studenter att utföra fyra av sex övningar i syftet att fyra övningar skulle verka mindre arbetsamt. Den sista kategorin, planerad nudging, var den minst använda bland lärarna då den kräver förberedelser och inte kan komma spontant. En typ av nudging inom denna kategori är att låta studenterna själva sätta upp sina mål och deadlines inom kursen vilket hjälper dem att nå sina mål. En annan typ av planerad nudging är när läraren ger studenterna en identitet inom ett framtida arbetsfält, till exempel genom att utforma lektionen som ett möte där studenterna får föra protokoll. Inom denna kategori räknas även förändringar i den fysiska miljön. Att exempelvis möblera om i lärosalen kan medföra att studenter kommer närmare läraren och känner att de får mer uppmärksamhet. De intervjuade lärarna i studien hade oftast ingen aning om vad nudging innebar eller att de faktiskt gjorde det. I många fall visade det sig att lärarna puffade studenterna i fel riktning, mot ett oönskat beteende. Ett exempel var att tala om för studenterna att på förra årets kurs började de att läsa alldeles för sent inför tentan. En sådan nudge tenderar att istället bli självuppfyllande då sen inläsning kan tros vara normen. En annan var att kalla studenterna för elever vilket gjorde att de föll tilllbaka på en gymnasienivå i sin studieteknik. I studien djupintervjuades 32 lärare och 15 studenter från tre olika lärosäten i Nederländerna. Dessutom gjordes observationer i lärosalarna under lektioner. Syftet var identifiera nudging som lärarna använde sig av. Nudging noterades utifrån kriterier som definierats av Hansen (2016) . Idag används nudging flitigt av företag, regeringar och andra beslutsfattande organ. Det finns dock få studier om hur nudging används inom högre utbildning och vilka effekter det har. Men det betyder inte att nudging inte används inom undervisningen, tvärtom visar studien att det är väldigt utbrett. Kommentar: Som studien visade använder lärare i stor utsträckning nudging, ofta både omedvetet och utan att känna till själva begreppet. Här måste jag erkänna att begreppet var nytt även för mig men det fick mig att tänka efter, för visst använder vi ofta tekniken i undervisningen. Även om studien inte gav några svar på hur effektiv nudging är i undervisning och för studenternas lärande var det intressant att se att nudging ofta används. Intressant var också att nudging kan få en tydligt negativ effekt om det driver studenterna att fatta mindre bra beslut. Då det nu är klarlagt att vi puffar våra studenter till att ta en mängd olika beslut återstår att se hur det påverkar deras lärande och resultat. Det ska bli mycket intressant att följa framtida studier inom området. Kan nya puffar utformas och användas för att förändra studenters beteenden? Använder du nudging i din undervisning? I så fall, hur tror du det påverkar studenterna att ta förnuftiga beslut? I artikeln kan du läsa om fler tips på nudging som du kanske vill pröva i din undervisning. Text: Mikael A Carlsson, Zoologiska Institutionen Studien Weijers, R. J., de Koning, B. B., Klatter, E., & Paas, F. (2024). How do teachers in vocational and higher education nudge their students? A qualitative study. European Journal of Higher Education , 1-19. Nyckelord: Nudging, klassrumsinterventioner, inlärningsbeteende, högskoleutbildning, kvalitativ forskning Referenser Hansen, P. G. (2016). The definition of nudge and libertarian paternalism: Does the hand fit the glove?. European Journal of Risk Regulation, 7 (1), 155-174. Thaler, R. H., and C. R. Sunstein. 2008. Nudge: Improving Decisions about Health, Wealth, and Happiness. London: Penguin.
- Låt studenter fabulera fritt!
Centrum för universitetslärarutbildning
När examinationsuppgifter låter studenter använda sina kreativa förmågor skapas en lust och nyfikenhet som även leder till en djupare förståelse för kursinnehållet, hävdas i en ny studie. Hur kommer det sig att lärare gärna introducerar nya och ”icke-traditionella”, konstnärliga och populärkulturella material i sin undervisning, men att sätten att examinera inte alls följer denna trend? Den frågan ställer sig två franska forskare i internationella relationer i en ny artikel i Journal of Political Science Education , där de redogör för sitt arbete med att utveckla vad de kallar för estetiska examinationsuppgifter. Bristen på examinationsformer som inkorporerar kreativa och konstnärliga argument syns också i den pedagogiska (samhällsvetenskapliga) litteraturen, som i stort sett inte ägnat frågan något intresse, hävdar forskarna. Artikeln argumenterar för att det finns mycket att vinna på att arbeta med de estetiska dimensionerna i examinationer. När studenter får använda sin fantasi och kreativitet får de ett större självförtroende, och engagerar sig mer för att förstå innehållet i texterna. På så sätt stärks deras djuplärande. Artikeln redovisar forskarnas arbete med skönlitterära examinationsformer i en kurs om filosofi och internationella relationer som gavs mellan 2014 och 2021 vid universitetet Science Po i Paris. Varje år deltog ungefär 150 studenter. Forskarna analyserar enkäter och fokusgruppintervjuer där studenter som deltagit i kursen reflekterar över examinationsformen. Examinationsuppgiften som studenterna fick handlade om att skriva en fiktiv scen där en av de filosofer vars texter ingick i kurslitteraturen skulle återupplivas för att tolka en samtida internationell händelse. Studenterna fick själva välja filosof och händelse. Exempelvis kunde studenter skriva om Hannah Arendts hållning till den kinesiska statens behandling av uigurer, eller om 1600-talsfilosofen Thomas Hobbes reaktion på att Nobels fredspris tilldelats kampanjen för kärnvapenförbud. En viktig del av uppgiften var att litterärt gestalta den scen där filosofen väcktes till liv för att konfronteras med samtiden. Studenten skulle också utifrån filosofens tänkande utarbeta ett normativt förhållningssätt till den utvalda händelsen. Detta innebar att studenterna tvingades gå in i tänkarens värld och göra den till sin egen. För att kunna formulera filosofens förhållningssätt till den samtida verkligheten på ett trovärdigt sätt (och även reflektera över vilka problem och begränsningar en sådan överföring från en tid och kontext till en annan innebär) krävdes att studenten gick i närkamp med texterna. På så sätt stimulerade uppgiften till ett djupare lärande. Artikelförfattarna menar att en annan fördel med denna typ av examination är att en mer avspänd relation till det filosofiska idéinnehållet möjliggörs. Att införa ett moment av fantasi avdramatiserar både filosofin och själva tentamensskrivandet, och hjälper också till att stimulera studenternas kreativa tänkande. Risken för plagiat minskar också. Eftersom det fiktiva momentet – den konstnärliga eller kreativa dimensionen – också vägdes in i betyget, ansträngde sig de flesta studenter för att skriva fram en originell berättelse. De lade ner möda på att hitta det estetiska format som på bästa sätt representerade filosofens tankevärld, språk och temperament. Men detta ska inte ses som något som står i motsats till det filosofiska innehållet, betonar forskarna. Som en av studenterna uttrycker det, för att kunna vara kreativ krävdes en avancerad förståelse av teorierna och författarna. I enkäterna och intervjuerna framkommer att studenterna i stor utsträckning uppskattade examinationsformen. Mer än 80 procent menade att detta sätt att skriva gynnade deras lärande. En del studenter framhöll att de varit nervösa inför uppgiften, en oro som till stor del handlade om en rädsla för att bli för subjektiv. Men när de väl hade skrivit klart uttryckte många en glädje över att ha fått spränga etablerade akademiska gränser. Studenterna beskrev också att uppgiften givit dem bättre självförtroende i relation till akademiskt tänkande och skrivande, samt att deras nyfikenhet på filosoferna hade ökat. Avslutningsvis menar artikelförfattarna att det även i ett demokratiperspektiv är viktigt att studenter får möjlighet att utveckla sätt att förhålla sig kreativt och självständigt till världen. Kanske är inte den traditionella kunskapskontrollerande tentan det verktyg som bäst gynnar en sådan utveckling? Kommentar: Det är onekligen bestickande att examinationsformer är så svårföränderliga. Fler och fler lärare lyfter ju in kreativa och konstnärliga moment i själva undervisningen. I mitt eget ämne, internationella relationer, finns det många exempel på hur estetiska material och uttryckssätt får ta plats i seminarieundervisningen. Och inte bara i form av material att analysera utifrån teori – till exempel filmer, konst, musik. Det finns en hel del roliga och spännande exempel på pedagogiska grepp där studenter själva får måla, ta bilder, göra collage, ja till och med handarbeta. Saara Särmas artikel "Collage as an empowering art-based feminist method for IR" Även inom det naturvetenskapliga pedagogiska fältet har dessa dimensioner börjat uppmärksammas, exempelvis i diskussioner om betydelsen av det estetiska för hur vi förstår och förhåller oss till olika problem inom ämnen som matematik, programmering eller marinbiologi. Frontiers om "Disciplinary Aesthetics: the Role of Taste and Affect for Teaching and Learning Specific School Subjects" Men när det kommer till examination tycks den pedagogiska fantasin tvärnita. Kanske handlar det om en oro för att släppa in konstnärliga dimensioner i bedömningen. Det är ju inte det vi ska lära studenterna. Hur väl förberedda är studenterna för att skriva på detta sätt? Och har vi själva verkligen kompetens att betygssätta det estetiska? Det som är intressant i artikeln är tanken att det estetiska och det innehållsliga inte är två helt separata saker. För att kunna gestalta en filosof på ett originellt och träffande sätt, behövs en djup kunskap om det tänkande som ska beskrivas. Det är ju inte heller nödvändigt att skrota all etablerad tentamenspraktik. Men kanske skulle vi kunna tillåta oss att släppa in kreativa element någon gång? Vad är det värsta som kan hända? Text: Maria Wendt, Institutionen för ekonomisk historia och internationella relationer Studien Ramel, F., & Vergonjeanne, A. (2023). Creative Pedagogy in IR Examination. When Fiction Unleashes the Learning Process. Journal of Political Science Education, 19( 4), 531-544. Nyckelord: Examination, kreativt skrivande, fiktion, fantasi
- Kritiskt tänkande — generaliserad förmåga eller specifik spets?
Centrum för universitetslärarutbildning
En ny studie visar hur ekonomistudenters analytiska förmåga kan testas med ett ämnesspecifikt verktyg, och pekar på att hur vi mäter spelar roll för vad vi faktiskt ser. Kan våra studenters förmåga till kritiskt tänkande mätas med disciplinöverskridande tester, eller måste testet anpassas efter det ämne de studerat? Denna praktiska fråga berör en teoretisk konflikt om hur kritiskt tänkande ska förstås: är kritiskt tänkande en överförbar, generell kognitiv förmåga, eller är förmågan sammanlänkad med ämneskunskaper så tätt att det också måste bedömas inom specifika kunskapsdomäner? I en färsk studie i Studies in Higher Education argumenterar författarna för att det finns ett värde i domänspecifika undersökningar av kritiskt tänkande och beskriver hur ett verktyg för att mäta ämnesspecifik kritiskt tänkande kan utformas. Verktyget, som använts på ett stort antal studenter vid ett ryskt universitet, visar att studenternas resultat får en tydlig ökning efter att de genomgått en kurs i ekonomiskt tänkande. Det finns anledning att bry sig om vilka verktyg vi använder för att mäta kritiskt tänkande. Det finns en bred förväntan, både bland lärare och i samhället i stort, att högre utbildning ska bidra till att stärka studenternas kritiska tänkande och analytiska förmåga. Dessutom finns en stark och välgrundad övertygelse bland forskare om att det är möjligt att lära ut kritiskt tänkande och analytisk förmåga på ett systematiskt sätt. För att lyckas med detta behöver vi dock först förstå vad kritiskt tänkande mer specifikt innebär och hur det ska mätas på ett meningsfullt sätt. En central fråga är till vilken grad kritiskt tänkande är en generell, överförbar förmåga och till vilken grad den är domänspecifik. Hur vi svarar på detta kan påverka både hur vi lär ut det och hur vi mäter det. Det är värt att notera att det ofta är just den antagna generella och överförbara karaktären som gör dessa förmågor så eftertraktade – de ses som ett sätt att rusta studenter för att navigera en föränderlig och svårövergriplig arbetsmarknad där specifik faktakunskap snabbt kan bli inaktuell. När det kommer till mätning av kritiskt tänkande dominerar också generella test som behandlar förmågan som oberoende av ämneskontext. (Watson-Glaser Critical Thinking Appraisal, California Critical Thinking Skills Test, CLA, CLA+ m.fl.) Men vid sidan av dessa finns också ett antal domänspecifika tester. I den aktuella studien argumenterar forskarna för värdet av domänspecifika tester. De har utvecklat ett verktyg för att mäta hur ekonomistudenters förmåga till kritiska tänkande stärks av en kurs i ekonomiskt tänkande. Forskarna följde 427 förstaårsstudenter vid ett ryskt universitet genom kursen ”Economic Thinking”. Kursen är avsedd att förbättra kritiskt tänkande genom att låta studenterna öva sin problemlösningsförmåga i realistiska spel och fallstudier. Forskarna testade studenternas förmåga både med för- och eftermätning. Syftet var dels att undersöka hur studenternas kritiska tänkande utvecklades under kursen, dels att utveckla själva mätverktyget. Dessutom var forskarna nyfikna på hur resultatet på detta test korrelerade med studenterna (fakta-)kunskaper i ekonomi och med deras generella akademiska framgång. Själva testet går till på så sätt att studenterna fick en ekonomiartikel att läsa och därefter ett antal uppgifter avsedda att bedöma deras kritiska tänkande. Tanken är att studenternas förmåga ska testas i en så realistisk situation som möjligt. Förmågorna som testas delas upp i fyra komponenter: tolka och kategorisera information och att sortera den (eng. verification of initial information), identifiera och utvärdera argument, hypoteser och klargöra begrepp (eng. judgement and hypothesis formulation), formulera och analysera hypoteser och argument med lämplig ekonomisk teori och metod (eng. economic analysis) och slutligen att värdera styrkor och svagheter i artikeln (eng. reflection). Deltagarna fick också göra ett prov med syfte att mäta deras (fakta-)kunskaper i ekonomi. Studien påvisade en tydlig förbättring i kritiskt tänkande efter genomgången kurs (0.44 standardavvikelser). Forskarna poängterar dock att studiens kvasi-experimentella karaktär inte tillåter att dra slutsatsen att denna effekt endast härrör till kursen i Ekonomiskt tänkande. Forskarna noterar att tidigare studier på effekten av olika interventioner (kurser i kritiskt tänkande) har givit väldigt blandade resultat, och menar att det finns anledning att undersöka om domänspecifika tester kan ge mer precisa svar. Här antyder de att det kan vara ett problem att testa effekten på studenters kritiska tänkande om mätverktyget inte behandlar frågor, teorier och begrepp som studenterna är bekanta med från sina studier. Kommentar: Den teoretiska frågan om kritiskt tänkande och analysförmåga är domänspecifik eller generell får inte riktigt något svar i denna artikel. Författarna beskriver också i artikelns avslutande reflektion att de tycker att framtida studier bör undersöka förhållandet mellan domän-specifikt och generiskt kritiskt tänkande. Här tänker jag att det finns tre frågor som, åtminstone initialt bör hållas isär. För det första, är kritiskt tänkande en domänspecifik eller domänöverskridande färdighet? För det andra, är det mest effektivt att lära ut denna färdighet i generiska kurser (specifik om kritiskt tänkande) eller inom domänspecifika kurser såsom den i studien? Och för det tredje, bör vi mäta studenters förmåga till kritiskt tänkande med uppgifter och frågor som hör till deras ämnesstudier? Den här studien besvarar inte riktigt någon av dessa frågor, och en kritik mot den är att den inte heller riktigt håller dem isär. Ytterligare en kritisk reflektion är att den kategorisering av olika delar av kritiskt tänkande som görs i artikeln är otydlig och rörig. Möjligen är det en effekt av redogörelsen snarare än själva testet, men den innehåller ett antal formuleringar som är märkliga. Likväl finns det en del som är inspirerande i artikeln. Författarna visar, tycker jag, att det är ganska enkelt att konstruera ett test av kritiskt tänkande som är knutet till de kurser man ger och de specifika uppgifter och utmaningar som man vill rusta studenterna för. Nästa steg vore att systematiskt jämföra resultatet av sådana tester med de generiska tester som redan finns att tillgå. Helt oavsett om kritiskt tänkande är helt eller delvis domänspecifikt, så kan sådana tester ge värdefull information om hur ändringar i sådana interventionskurser påverkar studenternas förmåga. Att jämföra sådana domänspecifika tester med de generiska domänöverskridande tester som finns kan göras i nästa steg. Vi har i tidigare nummer av AHF lyft fram artiklar som undersökt vilken effekt högre utbildning har på studenters förmåga till kritiskt tänkande. Studier som jämför studenter på olika utbildningar, och i olika länder, med hjälp av generiska tester av kritiskt tänkande väcker ofta frågor om hur mer specifikt studenterna har tränats i kritiskt tänkande. Studier av det slag som beskrivs i denna artikel kan användas för att generera mer data om effekten av specifika kurser i kritiskt tänkande. Även de som, precis som jag själv, menar att kritiskt tänkande är en i huvudsak generisk förmåga kan behöva data från fler domänspecifika tester. Om inte annat, för att undersöka relationer mellan den domänspecifik förmågan och de generiska testerna. Möjligen inspirerar denna artikel till fler steg i den riktningen. Text: Sama Agahi, Filosofiska institutionen Studien Tarasova, K., Gracheva, D., Talov, D., Orel, E., & Dementiev, A. (2025). Measuring changes in critical thinking skills among university economics students: insights from domain-specific assessment. Studies in Higher Education , 1-16. Nyckelord: Kritiskt tänkande, domänspecifik bedömning, universitetsstudenter inom ekonomi, evidenscentrerad design, ekonomi-utbildning
- AI och återkoppling — mer respons men mindre reflektion?
Centrum för universitetslärarutbildning
AI kan ge snabb och omfattande återkoppling, men betyder det att studenter lär sig mer? Studien visar att engagemanget ofta stannar vid ytan. För att återkopplingen verkligen ska bidra till lärande behöver studenter utveckla sin återkopplingskompetens, också när partnern är en AI. Återkoppling är en av de viktigaste faktorerna som påverkar studenters lärande. Detta har visats i åtskilliga studier under de senaste årtiondena. Dock är det inte bara mängden återkoppling som behövs, något som studenter ofta uttrycker inte är tillräcklig. Hur studenters engagemang i den återkoppling de får är avgörande för om återkopplingen faktiskt har någon påverkan på lärandet. Många universitetslärare har säkert tänkt att med den nya GenAI-tekniken finns möjligheter för studenter att få mer återkoppling på sina uppgifter, något som kanske skulle kunna minska tiden som vi lärare behöver lägga på att ge återkoppling. I en artikel av Zhan & Yan i Assessment & Evaluation in Higher Education , har författarna undersökt hur studenter engagerar sig i återkoppling från ChatGPT. Analyserna visar att studenternas engagemang både ser olika ut, och pekar mot att olika slags engagemang är mer eller mindre närvarande i studenternas interaktion med ChatGPT. Forskarna lyfte fram vikten av att förstå hur studenter engagerar sig i återkoppling från GenAI på ett heltäckande sätt och menade att detta saknas i tidigare forskningslitteratur. Därför undersökte studien hur universitetsstudenter engagerade sig i återkoppling från ChatGPT på sina skrivuppgifter inom ramen för IELTS-testet, ett test som mäter färdigheter i engelska, och som används som krav för antagning till universitetet i engelskspråkiga länder. Sexton studenter deltog frivilligt i studien, som bestod av observationer och intervjuer i Hongkong. Forskarna analyserade studenternas engagemang utifrån fyra olika dimensioner: 1) kognitivt utifrån hur studenter tolkade och bedömde återkopplingen, 2) metakognitivt utifrån hur de reflekterade över och reglerade sin användning av återkopplingen, 3) affektivt, utifrån hur de reagerade känslomässigt på återkopplingen, och 4) beteendemässigt utifrån hur de interagerade med ChatGPT och på vad sätt de reviderade sina texter. Resultaten visar att studenterna främst använde kognitiva strategier, vilket innebär att de försökte förstå vad återkopplingen sa, och identifiera förbättringsområden. Ofta tillämpade studenterna återkopplingen direkt utan att nödvändigtvis reflektera djupare över varför ändringen var viktig eller hur den påverkade helheten. Detta ansåg författarna var ett tecken på att studenterna visserligen var aktiva i sitt lärande, men också att återkopplingen verkade användas ganska ytligt, som en lista att bocka av snarare än ett tillfälle för djupare lärande. Studien visade också att studenterna hade vad forskarna kallar låg emotionell motståndskraft, vilket handlar om hur väl en student hanterar de känslor som kan uppstå i samband med återkoppling som osäkerhet eller frustration, motstånd och tillit eller misstro. Studien visade att studenterna inte reagerade särskilt starkt känslomässigt, varken positivt eller negativt, på återkopplingen, något som forskarna resonerade kan bero på att de inte såg AI:n som en riktig bedömare. Detta kan vara både en fördel, då det medförde mindre stress, och en nackdel, då det kunde leda till lägre engagemang. Om återkoppling inte väcker känslor, kanske den inte heller upplevs som viktig eller relevant. Slutligen visade studien att det beteendemässiga engagemanget hos studenter var ytligt när det gällde att begära återkoppling, interagera med ChatGPT och revidera sina texter. Författarna menar som slutsats att det är viktigt att främja studenters aktiva engagemang i återkoppling även från ChatGPT, vilket innebär att man behöver arbeta med att utveckla deras återkopplingskompetens. Det innebär både att utveckla färdigheter i promptformulering, bedömningsförmåga, emotionell reflektion, etiskt beslutsfattande och metakognitiva strategier. Kommentar: Som universitetslärare kan uppgiften tyckas stor — ska jag förutom att undervisa i mitt ämne också jobba med att få studenterna att utveckla återkopplingskompetens? Men någonstans tänker jag att svaret är ja, och att vi behöver dela med oss som lärare om hur vi kan göra detta, just eftersom återkoppling är så oerhört viktig för lärandet. Några saker som jag tänker på att man skulle kunna göra är dels att låta studenter jämföra sina prompts med varandra på uppgifter och analysera vilken typ av återkoppling de får. En annan sak man kunde göra är att skapa återkoppling på någon uppgift med inlämnad text och ge exempel på mer eller mindre användbar AI-återkoppling och diskutera varför återkopplingen är mer eller mindre användbar. Man kunde också låta studenter jämföra återkoppling från AI med sådan från andra studenter eller från läraren, och reflektera över skillnader. När det gäller frågan om emotionellt engagemang tänker jag att det är viktigt att fråga efter studenters känslor när de får återkoppling, och vad de gör med återkopplingen, och kanske också själv som lärare berätta om sina känslor i relation till återkoppling. Generellt sett tror jag att vi behöver föra dialog med våra studenter kontinuerligt om hur vi och de kan använda AI, så att det finns utrymme både för kritiskt perspektiv och uppskattning i fråga om dess möjligheter. Samtidigt tänker jag att studenternas engagemang i skrivande, i att uttrycka sig och i att verkligen tänka kring vad och hur de lär är det som vi verkligen inte vill att de tappar bort. För det behövs dialog och tid, något som ibland är väldigt svårt att få till. Text: Klara Bolander Laksov, Centrum för universitetslärarutbildning Studien Zhan, Y., & Yan, Z. (2025). Students’ engagement with ChatGPT feedback: Implications for student feedback literacy in the context of generative artificial intelligence. Assessment & Evaluation in Higher Education , 1-14. Nyckelord: återkopplingsengagemang, generativ AI, ChatGPT, återkopplingslitteracitet
- Hur vet vi om en ny examinationsform fungerar?
Centrum för universitetslärarutbildning
Muntlig tentamen gynnar studenters djuplärande och bidrar till ökat samarbete och engagemang. Men en munta skapar också mer oro och ångest — även när studenterna är vana vid examinationsformen. Forskning visar tämligen entydigt att val av examinationsform påverkar både vad studenter lär sig och hur de griper sig an sina studier. Många studier är så kallade interventionstudier, det vill säga forskning som försöker fånga effekten av att införa nya typer av examinationsformer. I en ny artikel, ”The novelty effect on assessment interventions: a qualitative replication study of oral performance assessment in undergraduate mathematics” i International Journal of Science and Mathematics , diskuteras potentiella brister med denna typ av studier. Problemet är att det är svårt att veta om effekterna verkligen har med själva examinationssättet att göra, eller om det handlar om att formen är just ny (en så kallad ”novelty effect”). Bara det faktum att studenterna bedöms på ett sätt som de inte är bekanta med kan skapa en viss osäkerhet och påverka hur de beter sig — exempelvis genom att de pluggar mer eller byter studiestrategi. Muntliga examinationer kan utföras på många olika sätt. De kan exempelvis ske i grupp eller enskilt, frågorna kan vara oförberedda eller förberedda, eller utgå från en presentation eller text som studenten gör i förväg. Den examinationsform som undersöks i artikeln är designad som en form av utfrågning, där studenten får en fråga av examinatorn, och ges en stund att fundera över uppgiften. Sedan blir det en diskussion om hur studenten gripit sig an uppgiften, och varför hen gjort på just detta sätt. Syftet med artikeln är att testa forskningsresultat som påvisar effekter av att examinera studenter muntligt. I denna litteratur visas ofta att den muntliga examinationsformen får studenter att plugga mer inför tentan och stimulerar dem att förstå kursinnehållet på djupet. Studenter uppfattar att det är lättare att klara en skriftlig tenta utan att riktigt ha koll på begrepp och teori, medan däremot en muntlig tentamen anses kräva en tämligen avancerad förståelse. Det går inte att komma undan med att bara kunna repetera kursinnehållet. Resultaten visar också att muntlig examination får studenter att ändra sina studiestrategier. De samarbetar mer, och är mer aktiva på lektionerna. De börjar studera tidigare under kursen och lägger generellt ner fler timmar inför en muntlig examination. Trots denna ökade arbetsbörda visar flera studier att den muntliga examinationsformen är mer uppskattad än den skriftliga. Detta handlar till stor del om att studenter upplever att de lär sig mer, inte minst av själva examinationstillfället. Dialogformen och samtalet med läraren får dem att förstå bättre. Samtidigt pekar studierna på att muntan skapar mer nervositet och ångest än den skriftliga examinationen. Att sitta ensam med en utfrågande lärare kan ge en känsla av utsatthet och av att det inte finns någonstans att gömma sig. Något som kan spä på oron är att studenterna verkar har svårare att förstå vad som förväntas av dem i en muntlig tentamen. I artikeln redovisas en replikationsstudie, vilket betyder att forskarna gör om en befintlig undersökning. De använder en brittisk studie från 2020 som undersökte effekterna av att införa muntlig examination i en matematikutbildning, och för över denna till en tjeckisk matematiklärarutbildning där studenterna regelmässigt har muntliga tentamen. På så sätt kan de fånga skillnader mellan en utbildning där examinationsformen var ny och en utbildningskontext där muntan är en etablerad praktik, och alltså inte okänd för studenterna. Samma enkät som användes i den brittiska studien sändes ut till de tjeckiska studenterna, och 90 svar inkom. Därtill utfördes 21 semi-strukturerade intervjuer, där frågorna också var baserade på den brittiska undersökningen. Studenterna fick bland annat beskriva hur de förberedde sig inför muntlig respektive skriftlig examination, och hur de upplevde för- och nackdelar med de båda formerna. Slutsatsen är att resultaten från den brittiska studien förefaller hålla över tid. Förändringen kan alltså inte reduceras till att vara en ”novelty effect”. Samtidigt upptäcker forskarna vissa skillnader mellan det som kallas en ”muntlig examinationskultur” — det vill säga utbildningar där den muntliga tentan är etablerad – och utbildningar där skriftlig examination är dominerande. Där muntlig examination är norm tenderar studenter att värdera muntliga prestationer högre. De lyssnar också mer på vad lärarna säger på föreläsningarna än vad studenter i den skriftliga examinationskulturen gör. I den senare gruppen riktas uppmärksamhet framför allt på det som skrivs på tavlan eller står på en Powerpoint. I den nya studien uppger i stort sett alla studenter att de ändrar sina studiestrategier utifrån om det är en muntlig eller skriftlig examen som väntar. Här har studenterna, till skillnad från i den brittiska studien, stor erfarenhet av såväl skriftliga som muntliga examinationer, och kan lättare jämföra sina strategier. De är överens om att skriftlig tentamen i matematik i första hand mäter förmågan att tillämpa kunskaper (problemlösning), något som kan fungera ganska bra även om man inte helt förstår teorierna och begreppen. För den muntliga tentamen däremot, räcker det inte att kunna tillämpa, utan där krävs en djupare teoretisk förståelse eftersom man behöver kunna förklara sina val. Men sådana resonemang behöver förstås inte tolkas som att den tillämpande aspekten är oviktig, och att skriftliga examinationer borde skrotas. Forskarna menar snarare att resultaten visar att olika sätt att examinera uppmuntrar utveckling av olika typer av förmågor. Därför är det viktigt att erbjuda studenterna en variation av examinationsformer. Kommentar: I relation till att den svenska utbildningskontexten kan ses som en tämligen typisk skriftlig examinationskultur, är det intressant att se de många fördelar som muntlig examination kan ha, — inte minst att studenterna själva menar att de lär sig mer av denna tentamensform. Det väcker frågan om varför det tycks finnas en utbredd ovilja mot muntliga examinationer här, till skillnad från exempelvis i länder som Tjeckien, Italien eller Tyskland. Handlar det om lärarnas ovana och osäkerhet, eller är det kanske en följd av utvecklingen på svenska lärosäten mot allt mer rigoröst formaliserade bedömningsinstrument och detaljerade kriterier? Oavsett förklaring, så borde det finnas stora möjligheter att utöka inslagen av muntlig examination på svenska universitet, inte minst i kölvattnet till diskussionen om nya möjligheter till fusk efter ChatGPT:s intåg. Mindre uppmuntrande är resultatet att nivån av oro och ångest inför muntlig tentamen förefaller konstant. Även när studenterna har vant sig vid examensformen är de mer nervösa och stressade än inför en skriftlig examination. Betyder det att en ökad press är inbyggd i själva situationen och inte går att komma runt? Samtidigt borde det finnas sätt för lärare att utveckla sätt att minska oron. I tidigare forskning talas om vikten av noggranna instruktioner och tydlighet i vad som förväntas, samt av att låta studenterna öva på muntliga redogörelser. Här understryks också betydelsen av en tillitsfull relation mellan lärare och student – något som förstås blir allt svårare att bygga när klassrumstiden successivt minskar till följd av universitetens ständiga ekonomiska underskott. Läs mer om hur muntlig examination kan utföras här: Våga testa muntlig examination! (Artikel i tidigare AHF-nummer.) Text: Maria Wendt, Institutionen för ekonomisk historia och internationella relationer Studien Iannone, P., & Vondrová, N. (2024). The novelty effect on assessment interventions: a qualitative replication study of oral performance assessment in undergraduate mathematics. International Journal of Science and Mathematics Education, 22 (2), 375-397. Nyckelord: Muntlig examination, matematik, studenters erfarenheter, djuplärande
- Lärarens roll för studentengagemang är viktigt men gåtfullt
Centrum för universitetslärarutbildning
Vad är det som gör att vissa studenter går helt upp i sina studier medan andra har svårt att hitta motivationen? En ny litteraturöversikt visar att lärarens stöd spelar en avgörande roll – men sambandet är mer komplext än det verkar. Studentengagemang är en central framgångsfaktor i högre utbildning. Exakt hur studentengagemang ska definieras och hur det ska mätas råder det delade meningar om. Författarna definierar studentengagemang som den tid och det arbete studenter lägger ner på aktiviteter som forskning visar hänger samman med goda studieresultat. Engagerade studenter tenderar att prestera bättre akademiskt, slutför sina studier i högre utsträckning och löper lägre risk för utbrändhet. Trots att flertalet studier visat att lärarstöd är en avgörande faktor för studentengagemang, konstaterar författarna att det finns begränsad forskning om hur lärarstöd inom högre utbildning påverkar studentengagemang. Denna systematiska litteraturöversikt, publicerad i BMC Psychology , sammanställer därför forskningen om sambandet mellan upplevt lärarstöd och studentengagemang i högre utbildning genom att granska 13 studier publicerade mellan åren 2014 och 2024. Även om det finns viss enighet om att lärarstöd har gynnsamma effekter på studentengagemang, som att en god relation mellan lärare och student är avgörande för studenters motivation att delta, finns det flera olika teoretiska perspektiv på hur detta går till. Författarna identifierar tre huvudsakliga mönster som finns representerade i den litteratur de granskat. Skillnaderna mellan dessa mönster är signifikanta, men en central fråga är om lärarstödet har en direkt effekt på studentengagemang eller om lärarstödet är indirekt. De som hävdar att lärarstödet är indirekt är, i sin tur, oeniga om hur lärarstödet påverkar studentengagemanget. Både personliga faktorer och studiemiljö spelar roll för studenters engagemang. Under kategorin personliga faktorer identifieras variabler som tillfredställelse av grundläggande psykologiska behov, beteendemässigt engagemang, själveffektivitet, personliga mål, motivation, drift att lära sig, engagemang i ämnet, självreglerat lärande, studentemotioner och förväntan. Under studiemiljö finns variabler som lärarharmoni, kamratstöd, hjälpbeteende och lärandeklimat. För att få klarhet i vad som menas med var och en av dessa faktorer, och hur de mäts, skulle man behöva gå direkt till de studier som författarna undersökt. Det som är klart är att det finns många förslag om hur lärarstöd påverkar studentengagemang, och att det i dagsläget, och utifrån det undersökta urvalet, är högst oklart hur detta förhållande ska förstås. Artikelns huvudsakliga bidrag består i en systematisk kategorisering av forskningsresultaten. Författarna identifierar de olika teoretiska perspektiv som representerats i litteraturen. Därefter identifieras de mest prominenta faktorerna som påverkar sambandet mellan lärarstöd och studentengagemang, och kategoriserar dessa utefter på vilket sätt de påverkar. De anger alltså under vilka förhållanden lärarstöd har starkare eller svagare effekt. Kategoriseringen ger en översiktlig bild av det komplexa samband som råder mellan lärarstöd och studentengagemang. Författarnas drar två huvudsakliga slutsatser av sin översikt. Den första är att även om mycket tyder på att lärarstöd har positiva effekter på studentengagemang (och därigenom på goda studieresultat och studenters välbefinnande) är det långt ifrån klart hur detta förhållande ska förstås. Den andra slutsatsen är att det finns väldigt lite forskning om hur lärarstöd påverkar studentengagemang inom högre utbildning. Kommentarer: Min tydligaste reaktion på denna artikel är förvåning. Förvåning över att denna fråga inte är mer studerad. Författarna redogör noggrant för hur urvalet av artiklar gått till enligt PRISMA-metodiken, och de verkar ha gjort en omfattande sökning i relevanta databaser. Ändå resulterade detta i endast 13 artiklar som uppfyllde deras kriterier. Det är anmärkningsvärt att av dessa 13 studier är 11 genomförda i Kina. Eftersom det pågick ganska mycket forskning om lärarstöd under 90-talet och en bit in på början av 2000-talet, kan man ifrågasätta artikelförfattarnas beslut att granska artiklar från 2014 och framåt. Möjligen kan vi säga att det inte är särskilt modernt med sådan forskning. Utöver de geografiska begränsningarna finns också några metodologiska. Alla inkluderade studier använde tvärsnittsdesign med självskattningsformulär. Författarna påpekar själva att detta utesluter möjligheten att etablera kausalitet eller utvärdera longitudinella effekter. Förvåningen får sällskap av irritation. Irritation över att det verkar råda sådan begreppslig oklarhet kring lärarstöd och studentengagemang. Definitionerna av till exempel lärarstöd varierar avsevärt mellan studierna, vilket till viss del har att göra med de olika teoretiska mönster som identifierats. Författarna gör ett försök att reda ut detta, men den underliggande begreppsliga oklarheten upplöses aldrig. Lite gnälligt skulle man alltså kunna säga att alla är överens om att lärarstöd är viktigt och har positiv effekt på studentengagemang, men det är oklart inte bara hur detta går till, utan också vad lärarstöd eller studentengagemang ens är. Trots allt tycker jag att artikeln är intressant. Den systematiska kategoriseringen av teoretiska perspektiv och påverkansfaktorer är en värdefull översikt. Och även om den säkert kan förbättras är det en bra start. Den belyser också vad som behövs: Studier från flera olika kulturella kontexter, longitudinella studier, studier som använder andra mätmetoder än självskattning. (Och så möjligen en villighet att också titta på äldre studier.) Sådant kan förhoppningsvis resultera i studier som ger konkreta tips om hur lärarstöd, vad det nu är mer precist, kan och bör se ut. Som lärare i högre utbildning får vi vänta på tydligare svar på frågan: Vad ska jag faktiskt göra annorlunda i morgon? Text: Sama Agahi, Filosofiska institutionen Studien Prananto, K., Cahyadi, S., Lubis, F. Y., & Hinduan, Z. R. (2025). Perceived teacher support and student engagement among higher education students–a systematic literature review. BMC psychology, 13 (1), 112. Nyckelord: studentengagemang, lärande, lärarstöd
- Hjälp till att sprida information om hållbart båtliv i Stockholms skärgård
Stockholms universitets Östersjöcentrum
Det är kanske svårt att tro just nu, men strax börjar fritidsbåtägare förbereda sina båtar inför skärgårdssäsongen som startar om bara några månader. Då är det bra om så många som möjligt vet hur man, som båtägare, kan minska sin negativa påverkan på Östersjöns miljö. Här kommer en uppmaning till alla som bryr sig om ett miljömässigt hållbart båtliv att sprida en broschyr och informationsskyltar som enkelt kan skrivas ut och sättas upp där båtägare rör sig.
- Reglering av plattformar och digitalt innehåll
Juridiska institutionen
Institutet för immaterialrätt och marknadsrätt välkomnar till seminariet "Online Content Moderation. The regulatory continuum from EU regulation to platform self-regulation" med Silvia A. Carretta.
- Possessed Landscapes - Experiments in Conservation and Sovereignty in Southeast Myanmar
Socialantropologiska institutionen
Läs Tomas Coles nya bok Possessed Landscapes - Experiments in Conservation and Sovereignty in Southeast Myanmar utgiven av University of Washington Press
- Lisa Dellmuth leder nytt ERC-project som undersöker växande stöd för protektionism
Institutionen för ekonomisk historia och internationella relationer
Efter en period av globalisering har protektionistiska åtgärder blivit allt vanligare under det senaste decenniet. Detta ERC-finansierade projekt undersöker de bakomliggande faktorerna till det ökade stödet för denna nya våg av protektionism.
- Nationellt handlingsutrymme för att skydda havsmiljön
Stockholms miljörättscentrum
Inbjudan till gemensamt miljörättsligt seminarium arrangerat av Stockholms miljörättscentrum och Havsförvaltningsakademin.
- TEDx Brussels-föredrag med Jonathan Feldman om klimataktivism 3.0
Institutionen för ekonomisk historia och internationella relationer
Jonathan Feldman, docent i internationella relationer, höll i november 2025 ett TEDx Brussels-föredrag med titeln "Klimataktivism 3.0". Föredraget tar upp hur klimatkommunikation och -politik kan gå bortom förtvivlan och fragmentering mot mer effektiva former av kollektiv handling.
- Högre seminarium IR - Karina Shyrokykh
Institutionen för ekonomisk historia och internationella relationer
Ontological Security and Trust in International Organisations During War
- Anna Åberg gästforskare vid Score
Stockholms centrum för forskning om offentlig sektor − SCORE
Anna Åberg, senior forskare i teknik- och vetenskapshistoria vid Chalmers tekniska högskola gästar Score under perioden januari-juni 2026. Vi hälsar Anna varmt välkommen till Score!
- Nils Landén Mammos, Stockholms universitet
Nationalekonomiska institutionen
Slutseminarium i nationalekonomi
- FSMK-dagarna 2026 i Albano
Institutionen för mediestudier
”Demokrati, makt och medier i förändring”