Sök
Letar du efter intern information?
Visar 23821-23840 av 49114 träffar
- Centrum för universitetslärarutbildning
Centrum för universitetslärarutbildning
Vi stödjer lärare och institutioner att utveckla undervisning och skapa goda utbildningsmiljöer för att på bästa sätt underlätta studenters lärande.
- Nationellt centrum för svenska som andraspråk
Nationellt centrum för svenska som andraspråk
Vi är ett nationellt resurscentrum med uppdrag att främja lärandet för barn, elever och vuxna med svenska som andraspråk i förskolan, grundskolan, gymnasiet och vuxenutbildningen.
- Skolinspektionens granskning av undervisningstiden i kommunal vuxenutbildning
Nationellt centrum för svenska som andraspråk
Skolinspektionens granskning visar att det är stor variation i undervisningstid mellan kommuner och anordnare trots krav på en likvärdig utbildning. Kartläggningen visar också att andra faktorer än ämnes-och kursplanernas krav och elevernas behov och förutsättningar ibland framstår som centrala för hur mycket undervisningstid som läggs ut.
- Stockholms universitets Östersjöcentrum
Stockholms universitets Östersjöcentrum
Här samarbetar forskare, omvärldsanalytiker och kommunikatörer för att förbättra samhällets åtgärder för havsmiljön.
- Kontakt
Institutet för social forskning
Här hittar du kontaktinformation till funktioner och medarbetare på enheten för arbetsmarknadskunskap.
- Naturrestaureringsförordningen – enbart ett steg på vägen
Stockholms universitets Östersjöcentrum
EU:s förordning om restaurering av natur antogs i juni 2024, med en knapp majoritet i en omröstning i EU-rådet. Östersjöcentrums policyanalytiker har granskat förordningen ur ett marint perspektiv och ger sina reflektioner.
- Remissvar om förbud mot visst svenskt fiske efter pelagiska arter i delområde 30.
Stockholms universitets Östersjöcentrum
Här kan du läsa Stockholms universitets Östersjöcentrums svar på Havs och vattenmyndighetens remiss om förbud mot visst svenskt fiske efter pelagiska arter i Östersjön inom delområde 30 (Dnr 2024-001484) från den 13 maj 2024. Inledning och sammanfattning Förslaget har inte remitterats till Östersjöcentrum. Vi önskar ändå framföra följande synpunkter. I underlaget hänvisas till en gemensam deklaration eller politisk överenskommelse som Sverige och Finland ska ha undertecknat i samband med ministerrådets möte den 20-23 oktober 2023. Någon sådan deklaration finns dock inte bland de tio deklarationer (”statements”) som enligt rådets underlag undertecknades vid mötet, bland annat en deklaration av EU-kommissionen, Finland och Sverige om laxfisket. Se Punkt 3 i den politiska överenskommelse som rådet redovisat i samband med mötet, och som HaV hänvisar till i fotnot 3 i remissunderlaget. Vi har dock förstått av kommunikation med HaV att det föreslagna stoppet i sak bestämdes av regeringarna i oktober, 2023, samt att det skulle komma ytterligare, i dagsläget okända, åtgärder i syfte att skydda strömmingen. Vi har inga invändningar mot det konkreta förslaget, förutom att det ter sig verkningslöst och behöver kompletteras av andra åtgärder för att uppnå föregivet syfte. Vidare anser vi att HaV inför framtida förhandlingar ska, där så är påkallat, ta fram förslag till kvotbeslut och korrigerande åtgärder som säkerställer att beståndet snabbt återställs till långsiktigt hållbara nivåer. Det är i sig ett positivt steg att trålgränsen flyttas ut. Men som framgår av HaV:s konsekvensanalys är denna utflyttning för begränsad för att få någon nämnvärd effekt för strömmingsbeståndet. En utflyttning till 12 milsgränsen bör gälla hela året. För att uppfylla kraven i EU:s förordning om förvaltningsplan för bland annat Östersjöns strömmingsfiske och förväntningarna från ministerrådet behöver förslaget kompletteras med ytterligare åtgärder. En sådan kan vara en stängning som omfattar: både Sveriges och Finlands fiske perioden 1 januari till 30 juni, samt hela Bottenhavet. Förslaget Det framgår av föreslagna föreskrifter att förslaget gäller förbud mot svenskt fiske efter pelagiska arter med trål i delområde 30 i områden inom 12 sjömil mätt från baslinjen fr.o.m. den 25 maj 2024 t.o.m. den 30 juni 2024. Med undantag från förbudet tillåts sådant fiske efter pelagiska arter som bedrivs med trål för direkt användning som livsmedel och vars landningar sorteras. Bakgrund och sammanhang ICES Som remissunderlaget påpekar framgår det av ICES råd för strömming i Bottniska viken från maj, 2023, att beståndet (lekbiomassan, SSB) bedöms sannolikt ligga under gränsvärdet för långsiktigt hållbara nivåer (MSY Btrigger). Av ICES bedömning framgår dock också att beståndet ligger nära och möjligen under biologiska säkra gränser (Blim). Som underlaget också påpekar bedömer ICES att sannolikheten för att lekbiomassan hamnar under Blim år 2025 överstiger 5 procent även om inget fiske bedrivs under 2024. Av ICES information framgår dock också att sannolikheten för att lekbiomassan hamnar under säkra biologiska gränser 2025 uppskattas vara 21% vid ett fiske på 48 824 ton. Dessutom kan inte MSY Btrigger, gränsen för långsiktigt hållbara nivåer, nås 2025 även vid inget fiske alls. Förvaltningsplanen Den av EU antagna förvaltningsplanen för bl.a. strömming i Östersjön reglerar i Artikel 4 hur kvoterna ska sättas. Enligt Artikel 4.3 ska kvoterna normalt sättas inom en intervall som ICES räknar fram. Artikel 4.6 utgör dock ett tvingande undantag från huvudregeln i Art. 4.3 då det stipulerar att fiskemöjligheterna under alla omständigheter ska fastställas på ett sätt som säkerställer att sannolikheten för att lekbeståndets biomassa understiger Blim är mindre än 5 procent. Som framgår av remissunderlaget fastställde ministerrådet en kvot för 2024 års fiske på 55 000 ton. Detta är alltså långt över det fisketryck som enligt ICES prognos skulle ge en långt högre risk för en lekbiomassa utanför säkra biologiska gränser än vad förvaltningsplanen accepterar. I sak innebär detta en risk för beståndet, för dess framtida utveckling och för miljön i bottniska viken. Det bör understrykas att strömmingskvoten i Bottniska viken höjdes med 80 procent år 2021 – under innevarande år. Såhär i efterhand är denna höjning att betrakta som ett stort misstag, eftersom höjningen inte ledde till fångster som överskred den tidigare (under 2020) satta kvoten för 2021. Tillgången på sill/strömming var helt enkelt mycket mindre än vad som skattades i februari 2021. Strömmingskvoten förblev på i princip samma höga nivå under 2022 vilket, i ljuset av dagens allvarliga situation för beståndet, måste ses som ännu ett stort misstag. Således ska sänkningarna av kvoten efter 2022 ses som korrigeringar av tidigare felskattningar – dock korrigeringar som inte varit tillräckligt kraftiga. Även om det finns naturliga fluktuationer upp och ner i ett fiskbestånd, betraktar vi därför de senaste årens otillräckliga nedskärningarna av strömmingskvoten i Bottniska viken med stigande oro. Utöver den oroande informationen i ICES vetenskapliga rådgivning tyder larmrapporter från kustfiskare även på att lokala bestånd, vars tillväxtmönster avviker från den dominerande varianten i det öppna havet, kan ha utarmats i högre grad än utsjöbeståndet. Även om rådets kvotbeslut motsvarar en minskning med 31% jämfört med 2023 bör det noteras att svenskt fiske 2023 lyckades fånga 69% av det årets kvot. Minskningen motsvarar alltså en anpassning till det faktiska fisket. Dessutom visar data från ICES beståndsuppskattningar att den kraftiga nedgången för strömmingsbeståndets lekbiomassa i Bottniska viken kan kopplas till att antalet strömmingar har minskat mycket kraftigt. Under de senaste 10-12 åren har antalet individer i beståndet (fiskar i åldrarna 1 till 20+ år) halverats, från runt 60 miljarder individer till drygt 30 miljarder individer. De kraftigaste minskningarna har skett bland äldre fiskar från sex år och äldre. Förvaltningsplanen föreskriver också att, där den vetenskapliga bedömningen är att lekbiomassan understiger MSY Btrigger, ”ska alla lämpliga korrigerande åtgärder antas för att säkerställa att det berörda beståndet snabbt återgår till nivåer över de nivåer som kan ge MSY”. ICES bedömde att lekbiomassan skulle understiga MSY Btrigger 2023 och även fortsättningsvis kommer att ligga under denna säkerhetsgräns också vid ett fiskestopp fram till 2025. Mot bakgrunden av det höga kvotbeslutet ställs därför synnerligen stora krav på korrigerande åtgärder för att beståndet ska snabbt byggas upp till långsiktigt hållbara nivåer. Med andra ord, de korrigerande åtgärderna måste vara synnerligen kraftfulla för att kravet i Art. 5.1 ska uppfyllas. Rådets motivering till sitt beslut Miljöorganisationen Coalition Clean Baltic (CCB) har begärt en rättslig översyn av rådsbeslutet från 2023, som de menar inte uppfyller kraven i förvaltningsplanen (som är en förordning) eller den övergripande förordningen för EU:s gemensamma fiskeripolitik. I sitt yttrande över CCB:s begäran motsätter sig ministerrådet CCB:s slutsatser. Rådet hävdar att de korrigerande åtgärderna som beslutats för den bottniska strömmingen räcker för att uppfylla kravet i förordningen om förvaltningsplan. Rådet nämner två åtgärder. Rådet nämner att kvoten för skarpsill sattes under punktvärdet för det fiske som kan på sikt ge maximal hållbar avkastning för skarpsill. Mot bakgrund av att EU-kommissionen påpekat att skarpsillsfisket i Bottniska viken är försumbar (i genomsnitt mindre än 1% av skarpsillsfångsterna i Östersjön 2019-2022) kan denna åtgärd dock inte förväntas ge någon som helst positiv effekt för strömmingens utveckling i Bottniska viken. En annan korrigerande åtgärd som rådet anför som argument för att höstens beslut uppfyller kraven i förordningen inkluderar just det beslut som remissen handlar om att genomföra: i rådets formulering, ”Moreover, Finland and Sweden made a statement in which they committed to adopting further measures to support the forming of spawning shoals and their undisturbed migration to the coastal spawning areas, so as to strengthen spawning success and a larger year-class.” Den nu föreslagna åtgärden är för begränsad i både tid och rum för att uppfylla denna förväntan från ministerrådet. Utöver detta ska Sverige och Finland ha kommit överens om ”a time limited project including fishery regulations to be carried out in defined areas considered as important for the development of herring biomass, stock and population structure…both Member States will for 2024 implement national non-discriminatory measures based on adequate and relevant Articles in the Basic Regulation 1380/2013”. Det går inte att i skrivande stund utvärdera om detta projekt kommer att göra större nytta än den stängning som föreslås i remissunderlaget. Dock kan påpekas att om området innanför territorialvattengränsen (12-milsgränsen) skyddas under hela året och inflyttningsområdena innanför den nuvarande trålgränsen stängs helt, kan för kustekologin och det lokala fisket viktiga delbestånd som den nu välkända "slåttersillen" vid Upplands nordkust gynnas genom ett minskat fiske. HaV:s konsekvensanalys Enligt HaV:s konsekvensanalys bedrev inget svenskt fartyg trålfiske i det aktuella området under den aktuella tiden (dvs inom 12 milsgränsen under den föreslagna stopperioden 25 maj-30 juni. HaV drar slutsatsen att ”utifrån tidigare års fiske förväntas inte föreslagna regler ha någon väsentlig betydelse för de fartyg som fiskar i området.” Vi drar slutsatsen att åtgärden inte heller kommer att ha någon nämnvärd effekt för det föregivna syftet, att skydda strömmingen i området och bidra till starkare årsklasser. En sänkning av kvoten till den nivå som fiskades 2023, den beslutade kvoten för skarpsill som knappt fiskas i Bottenhavet och den i remissen föreslagna fiskestopp under en period då det inte fiskats räcker inte till för att uppfylla de krav på snabb återuppbyggnad av beståndet som ställs i artikel 5.1 i förordningen om förvaltningsplanen. Ytterligare kompletterande åtgärder Merparten av strömmingsfisket i Bottniska viken sker dels utanför den svenska 12 sjömilsgränsen, dels tidigare på året. HaV skriver i konsekvensanalysen att ”även landningar utanför svenskt territorialvatten var små under den föreslagna perioden, där endast två fartyg redovisat fångster motsvarande knappt 105 ton.” Att döma av uppgifter från Finland uppvisar det finska fisket ett ganska likartat mönster vad gäller fångstperioder. Som framgår av remissunderlaget har Finland merparten av kvoten för strömmingen i Bottniska viken – över 80%. Det storskaliga fisket för fiskmjölsändamål kan antas ha en större påverkan på beståndsutvecklingen och miljön än mer småskaligt fiske för humankonsumtion. Detta, eftersom större fartyg tar ut fisket mer koncentrerat i tid och rum, och mindre selektivt avseende olika beståndskomponenter, än det små- och mellanskaliga fisket, samt att kvaliteten är viktigare för fiske för humankonsumtion. I en särskild förfrågan till ICES som följd av en begäran från ministerrådets möte 2022 ställdes ett antal frågor rörande en färdplan för bättre rådgivning för bland annat den bottniska strömmingen. ICES ombads bland annat titta på konsekvenserna av en stängning före vårleken från 1 januari till 30 juni. ICES svarade att man behöver få mer tid och resurser för att ge robusta råd om detta och andra förslag. I avvaktan på mer anpassad rådgivning och vid brist på tydliga tecken på ”tusenbrödraproblematik” skulle därför en mer ändamålsenlig åtgärd för att tillmötesgå förvaltningsplanens krav på en snabb återuppbyggnad av beståndet vara en stängning som omfattar: både Sveriges och Finlands fiske perioden 1 januari till 30 juni, samt hela Bottenhavet (SD30). En sådan stängning kan i övrigt ha den avgränsning avseende vilka fartyg som omfattas respektive undantas som framgår av HaVs förslag. En sådan stängning bör kombineras med motsvarande sänkning av kvoterna, för att inte fisketrycket ska flyttas till andra tider. Eftersom det har gått över ett halvår sedan deklarationen och ministerrådets beslut är för sent att genomföra en sådan stopp kan man nu bestämma ett sådant stopp för 2025. Inför kommande förhandlingar under motsvarande förutsättningar, vad avser de vetenskapliga prognoserna i förhållande till förvaltningsplanens krav, bör HaV ta fram förslag till tillräckliga korrigerande åtgärder och kvotbeslut inför det aktuella ministerrådsmötet. För Stockholms universitets Östersjöcentrum, Charles Berkow, omvärldsanalytiker Följande har medverkat i utarbetandet av detta remissvar: Henrik Svedäng, docent i marin ekologi, Östersjöcentrum Åsa Nilsson Austin, forskare, Östersjöcentrum Sara Söderström, forskare, Östersjöcentrum Charles Berkow, omvärldsanalytiker, Östersjöcentrum Läs yttrandet som pdf Östersjöcentrums yttrande över Remiss om förbud mot visst svenskt fiske i Bottenhavet (2024) (359 Kb) Tema Klimat och miljö - Temasida Sjöar och hav - Temasida
- Inspel till Värmdö kommuns samrådsförslag på havs- och kustplan
Stockholms universitets Östersjöcentrum
Värmdö kommun ansvarar för översiktsplaneringen på land, för kusten och för territorialhavet. Som en del av detta arbete har kommunen tagit fram ett förslag till en Havs- och kustplan med avstamp i de strategier och riktlinjer som finns i kommunens översiktsplan. Syftet med planen är att identifiera de förutsättningar och olika intressen som finns i kommunens havs- och kustområde samt att redovisa strategier för att uppnå en hållbar mark- och vattenanvändning som kan bidra till en levande skärgård. Stockholms universitets Östersjöcentrum har fått möjlighet att ge sina synpunkter på samrådsförslaget på planen. 8 sep 2023 Detta ärende har beretts av Joakim Hansen (miljööanalytiker); Sofia Wikström (docent), Henrik Svedäng (docent) och Ellen Bruno (policyanalytiker) vid Östersjöcentrum. Generella synpunkter Stockholms Universitets Östersjöcentrum är positiva till att en plan som fokuserar på havs- och kustmiljön tas fram på kommunal nivå. Bevarandet och återställandet av Värmdös kommuns stora, varierande och värdefulla havs och kustmiljöer behöver en långsiktig planering och ett strukturerat arbete. Vi välkomnar också att en av fyra grundprinciper i planen är att främja robusta skärgårdsmiljöer ” där hänsyn tas till klimatförändringar, biologisk mångfald och känsliga ekosystem”. Vi tillstyrker formuleringen att ”en rik biologisk mångfald och en väl fungerande blågrön infrastruktur ökar ekosystemens motståndskraft mot klimatförändringar och är därför en viktig utgångspunkt och mål i kommunens planering.” Forskning visar att ostörda kustekosystem kan binda kol mer effektivt och därmed vara ett av många verktyg för att motverka klimatförändringarna. Läs gärna mer om detta här . Vi vill poängtera vikten av ändamålsenliga, hållbara och långsiktigt fungerande avloppslösningar för att motverka lokal övergödning i kommunens kustområde. De är en förutsättning för välmående och motståndskraftiga lokala ekosystem med en rik biologisk mångfald som tillhandahåller viktiga ekosystemtjänster. Vi stödjer också kommunens syn på vikten av att minska uttaget av fisk genom trålning i kustområdet som en förutsättning för välmående och motståndskraftiga kustekosystem. Aktiv restaurering kan behövas när den naturliga återhämtningen går långsamt eller uteblir helt och hållet. För att restaurerande åtgärder ska få effekt är det viktigt att identifiera var kustmiljöerna har förutsättningar att återhämta sig på egen hand om belastningarna minskar, var ett utökat naturskydd är nödvändigt, och var aktiva restaureringsinsatser behövs för att återställa ekosystemen. Det är också viktigt att de restaureringsmetoder som används är vetenskapligt utvärderade, eller att i samarbete med andra myndigheter och lärosäten vetenskapligt utvärdera nya metoder. Det finns en rad lyckade exempel på aktiv restaurering av ekologiskt viktiga livsmiljöer, både i Sverige och i andra delar av världen. I svenska kustområden har forskningen kommit längst när det gäller restaurering eller anläggning av kustnära våtmarker , minska övergödning i inneslutna vikar , samt återetablering av ålgräs och blåstång. Läs gärna mer om detta här . Specifika synpunkter på utkastet och ”allmänna intressen” Hav i balans och rent vatten Vi stödjer särskilt dessa föreslagna riktlinjer för ålgräs: Ålgräsängar ska bevaras och vid behov restaureras. Värmdö kommun ska arbeta med skydd och restaurering av ålgräsängar inom det strategiska arbetet mot övergödning och begränsad klimatpåverkan. Att bevara och skydda grunda och vågskyddade miljöer med ålgräsängar, men också andra långlivande arter av undervattensvegetation såsom nate och kransalger, är helt essentiellt för att bevara och återställa skärgårdens ekosystem. Dessa är högproduktiva områden utgör viktig livsmiljö för många andra arter. De fungerar exempelvis som barnkammare för många arter av kustfisk. Vi skulle dock gärna se att begreppet vidgades till att inte bara avse ålgräsängar utan istället benämndes ”Ängar av ålgräs och annan bottenvegetation”. Mer om hur båtlivet påverkar dessa ekoystem finns i detta faktablad . Grunda havsvikar Vi stödjer särskilt dessa föreslagna riktlinjer för grunda havsvikar: Viktiga lek- och uppväxtområden för rovfisk bevaras, skyddas och restaureras. Värmdö kommun ska arbeta med skydd och restaurering av dessa miljöer. Vågskyddade grunda kustområden och vikar med mjuka bottnar värnas. Låg- och oexploaterade områden bevaras och skyddas för framtiden genom formellt skydd och förbud mot anläggning av nya bryggor och muddring. I särskild skyddsvärda vikar bör båttrafik och ankring i områden grundare än 6 meter förbjudas. I grunda vikar med befintliga bryggor bör muddring och båttrafik begränsas för att minska grumling. Områden med brist på o- och lågpåverkade vågskyddade grunda kustområden bör kartläggas. Skydds- och restaureringsåtgärder bör prioriteras i bristområden för att säkerställa tillgången på fisk inom hela Östersjön. Vid negativ påverkan på marina värdeområden ska skadelindringhierarkin tillämpas. Nya hamnar ska lokaliseras med hänsyn till känsliga natur- och vattenmiljöer. Grunda vågskyddade områden ska undvikas. Det finns mycket forskning som visar på hur viktiga grunda vågskyddade områden är för den biologisk mångfalden längs med kusten. Det är också just i dessa områden som bryggor, hamnar och exploatering sker. Hur sådan kan göras för att minimera effekterna på miljön kan man läsa mer om här . För att öka kunskapsunderlaget, och särskilt lokal tillämpning, är det viktigt att följa upp resultatet av ändrade riktlinjer på vattenkvalitet och biologisk mångfald, liksom människors nyttjande och upplevelse av naturen. Friluftsliv i Värmdö skärgård Vi stödjer särskilt dessa föreslagna riktlinjer för båtlivet: Kommunen ska verka för flera bojar inom naturhamnar för att minimera ankringsskador och underlätta för ett hållbart båtliv. Vid ankring bör platser med en djup större än 6 meter väljas. Värmdö kommun arbetar med informationsinsatser kring hållbart båtliv. Kommunen ska verka för ett fossilfritt båtliv med fossilfria bränslen och utbyggd laddinfrastruktur. Kommunen ska underlätta för ett hållbart båtliv genom att verka för fler latrintömningsplatser i skärgården. Områden som är känsliga för störningar kopplade till båtlivet bör kartläggas. I särskilt känsliga områden bör behov av formellt skydd, ankringsförbud och förbud mot båttrafik utredas. Kommunen verkar för att serviceanläggningar uppfyller miljö- och hälsokrav. Bryggor lokaliseras och utformas så att negativ miljöpåverkan minimeras. Bryggor bör inte lokaliseras i vågskyddade grunda områden med mjukbottnar eller till platser där muddring krävs. Bryggor bör utformas så att muddring kan undvikas och skuggning av bottenvegetation minimeras. För att minimera miljöpåverkan ska bryggor samförläggas där så är möjligt. Anläggning av bryggor och arbeten i vatten får endast ske mellan perioden 1 oktober till 31 mars. Kommunen ska verka för en fossilfri båttrafik och kollektivtrafik i skärgården. Vid replipunkter reservera utrymme för vänd- och lastningsplatser, laddinfrastruktur, parkering för bil och båt, bryggor samt terminaler för gods och passagerare. Båtlivets effekter på Östersjöns ekosystem kan delas upp i olika typer av störning, t.ex. muddring, bryggor och andra strukturer, utsläpp av näring och miljöfarliga ämnen, svall, erosion, grumling och buller. Det finns många sätt att arbeta för att minska de negativa effekterna. Ibland kan informationsinsatser och incitament fungera bra, ibland behövs tydliga regler och satsning på infrastruktur. Vilka verktyg Värmdö kommun väljer att använda har vi inga starka synpunkter på, men vi vill bekräfta att åtgärder behövs. Läs gärna mer om forskarnas rekommendationer för det rörliga båtlivet här . Det är även viktigt att kollektivtrafikens negativa påverkan på naturmiljön minimeras. Störningarna liknar de som fritidsbåtlivet ger upphov till, men med skillnaden att vissa störningar är kraftigare (som svall och buller) samtidigt som större fartyg ej trafikerar de mest inneslutna grunda känsliga miljöerna. För att öka det vetenskapliga kunskapsunderlaget, särskilt om lokal tillämpning, är det viktigt att följa upp resultatet av ändrade riktlinjer på vattenkvalitet och biologisk mångfald, liksom människors nyttjande och upplevelse av naturen. Vi stödjer helhjärtat ambitionen att verka för en fossilfri skärgård genom att säkerställa laddinfrastruktur och tankning med fossilfria drivmedel för de båtar som väljer fossilfri framdrift samt att satsa på fossilfri kollektivtrafik. För att minimera skadorna från de gamla tvåtaksmotorer som fortsatt släpper ut oförbränt bränsle i vattnet, skulle också krav på alkylatbensin kunna införas för dessa. Åtminstone bör tillhandahållandet av alkylatbensin på sjömackar i kommunen premieras. Sportfiske Vi saknar riktlinjer för sportfisket som på olika sätt påverkar ekosystemen, både genom att plocka ut fiskar, men också störning under lekperioden, nedskräpning och fysisk störning kopplat till båtanvändande. Det finns mycket forskning som visar att det är effektivt att stänga områden för fiske för att skydda rovfisk men också för att minska effekten av övergödning . Ska fiskefredning införas bör sådan i första hand gälla året runt. Lektidsfredning och andra tidsbegränsade fredningar ger sämre resultat.
- Yttrande över åtgärder på fiskeområdet för att skydda Natura 2000-områden i havet
Stockholms universitets Östersjöcentrum
Regeringen tillsatte 2022 en särskild utredare för att se över den svenska lagstiftningen i syfte att reglera fisket för att stärka skyddet för marina skyddade områden. Här kan du ta del av Stockholms universitets remissyttrande avseende utredningens delbetänkande. Detta yttrande har på rektors uppdrag utarbetats av Områdesnämnden för naturvetenskap. Ärendet har beretts av Stockholms universitets Östersjöcentrum (huvudsakligen av docent Anna Christiernsson med stöd av doktoranden Rebecka Thurfjell, båda vid Juridiska institutionen). Läs delbetänkandet: Åtgärder på fiskeområdet för att skydda Natura 2000-områden i havet (SOU 2022:66) Övergripande kommentarer Det är angeläget att genomförandet av art- och habitatdirektivet i relation till fiske i Sveriges havsområden förbättras. Fiske är en av de verksamheter som kan orsaka skada på de arter och livsmiljöer som ska skyddas enligt direktivet. Idag uppnår ingen av de marina livsmiljöerna en gynnsam bevarandestatus i Sveriges havsområden. Detsamma gäller flera av de strikt skyddade marina däggdjursarterna, däribland tumlaren i Östersjön. Artskyddet enligt direktivet innebär därtill ett skydd på individnivå. Det räcker med en medvetenhet om en risk för skada på enskilda exemplar av den skyddade arten för att förbuden mot dödande och störande ska aktualiseras. Förbudet att skada gäller också artens reproduktions- och viloplatser, även i så fall det saknas skyldighet att skydda området som Natura 2000-område. Utredningen är ett viktigt steg på vägen och SU instämmer i många av utredningens slutsatser om hur art- och habitatdirektivet ska tolkas samt att det finns behov av rättsliga åtgärder för att fullt ut genomföra artikel 6(2) och 6(3) i svensk rätt, men anser att förslagen inte fullt ut löser de problem som utredningen identifierat. Förslagen får därtill i vissa avseenden anses skapa nya tillämpningsproblem och i vissa fall riskera upphov till normkonflikter utan närmare anvisningar om hur sådana konflikter ska lösas. Det får anses olyckligt, och kostnadsineffektivt, att direktiven för utredningen utformats så snävt att mer ändamålsenliga åtgärder inte har kunnat föreslås. Detta gäller bland annat avsaknaden av åtgärder för att säkerställa efterlevnad av artikel 12 i art- och habitatdirektivet vid fiske. Detaljerade kommentarer Stockholms universitet (i det följande SU) instämmer med Kommissionens ställningstagande om att artikel 6(2) samt artikel 12(4) i art- och habitatdirektivet inte har införlivats fullt ut i den svenska lagstiftningen samt att detta kräver rättsliga åtgärder. SU anser dock att inte heller artikel 6(3) tillämpas EU-konformt i relation till fiske. Att problemen gäller än idag bekräftas också av bland annat regeringens svar på den formella underrättelsen. SU instämmer i stort med slutsatserna om hur artikel 6(2) och 6(3) ska tolkas i relation till fiske. Slutsatserna överensstämmer också med de rättsanalyser som genomförts i den miljörättsliga doktrinen. I fråga om slutsatserna vad gäller undantag från tillståndsprövning enligt övergångsbestämmelsen anser dock SU att utredningens analys är ofullständig. Det räcker inte att se till verksamheten som sådan, bedömningen av påverkan på Natura 2000-området måste också ta hänsyn till annan pågående och planerade planer och projekt, liksom förändringar i miljötillståndet i sig. Därtill innebär licensprövningen, som utredningen också tydliggör, ingen prövning mot art- och habitatdirektivets krav. Att undanta fiske enligt de riktlinjer som slagits fast enligt utredningen med stöd av den nationella övergångsbestämmelsen får därför anses stå i strid med EU-rätten. Det framgår också att inte heller Havs- och vattenmyndigheten anser att undantaget är tillämpligt på fiske. SU tillstyrker i och för sig förslag om förändrad ansvarsfördelning när det gäller reglering av fiske i Natura 2000-områden eftersom det kan bidra till en förbättrad systematik, vilket i sin tur kan anses främja skyddet av Natura 2000-områden i relation till fiske. SU avstyrker däremot utformningen av förslaget. Motivet till detta är att förslaget är begränsat till Natura 2000-områden. Systembrister kvarstår därmed. Särskilt problematiskt får dock anses vara att ändringen inte omfattar andra områdesskydd, inte minst eftersom ett område kan, och ofta är, skyddat både som naturreservat och Natura 2000-område. I sådant fall kommer både länsstyrelsen och Havs- och vattenmyndigheten ha huvudansvar för regleringen av fisket i området. Förslaget får därmed anses ge upphov till risk för normkonflikter, samtidigt som någon lagvalsregel inte har föreslagits. Det saknas vidare en djupare analys och resonemang om förhållandet mellan Havs- och vattenmyndighetens föreslagna bestämmelse om en skyldighet att utfärda fiskeföreskrifter för att efterleva artikel 6(3) och länsstyrelsens ansvar att tillståndspröva fiske enligt 7 kap. 28 a-b §§ MB, samtidigt som den första i praktiken avses användas för att undvika att den senare skyldigheten aktualiseras. Såsom bland annat klargjorts i den miljörättsliga forskningen ställs höga beviskrav på att en sådan rättslig konstruktion säkerställer efterlevnad av EU-rätten. Det kan också ifrågasättas, utifrån ett system- och målgenomförandeperspektiv, om det är lämpligt att skyldigheten att tillståndspröva fiske enligt 7 kap. 28 a-b §§ MB ligger kvar på länsstyrelserna samt om den skyldighet att bistå med upplysningar till Havs- och vattenmyndigheten vid utformning av fiskeföreskrifter är tillräcklig för att lösa problemet eller om det även bör tydliggöras att Havs- och vattenmyndigheten ska upplysa länsstyrelserna när fiskeföreskrifter inte är tillräckliga och att tillståndsprövning bör ske. Ett skäl kan naturligtvis vara att länsstyrelserna har ansvaret för andra typer av verksamheter än fiske, och all påverkan på området behöver bedömas samlat. Samtidigt så sker i princip aldrig några tillståndsprövningar av fiske enligt dessa regler av länsstyrelserna. SU tillstyrker förslaget om en ny bestämmelse om att Havs- och vattenmyndigheten ska vidta de åtgärder som behövs för att förhindra försämring av livsmiljöer och betydande störningar av arter för vilka områdena har utsetts vid fastställandet av föreskrifter för fiske. Såsom utredningen lyfter innebär förslaget dock inte att bristerna i genomförandet av artikel 6(2) helt åtgärdas. Det behövs därför ytterligare åtgärder (utanför utredningens direktiv). SU instämmer inte med slutsatsen om att bemyndigandet till länsstyrelsen att meddela ordningsföreskrifter i skyddade områden enligt 7 kap. 30 § MB samt 22 § förordning om områdesskydd omfattar pågående markanvändning. Den föreslagna avgränsningen får därför i princip anses överflödig, i vart fall när det handlar om fiske som kan anses utgöra pågående markanvändning. Däremot kan länsstyrelse med stöd av ex. 7 kap. 5 § MB ifråga om naturreservat anta föreskrifter för fiske som utgör pågående markanvändning. Därav kvarstår den problematik som lyfts ovan när det gäller marina områden som är skyddade både som t.ex. naturreservat och Natura 2000-område. SU instämmer med behovet av att utvidga bemyndigandet i 20 § FL, för att möjliggöra genomförande av EU-rättens krav genom den svenska fiskelagstiftningen. SU anser dock att det är olyckligt att utvidgningen av bemyndigandet har begränsats till Natura 2000-områden samt till områden där endast svenska fiskefartyg har rätt att fiska. Dels kan krav som bland annat följer av artikel 12 i art- och habitatdirektivet också kräva att fisket begränsas i sådan utsträckning att tröskeln avsevärt försvårande uppnås, dels kan sådana behov naturligtvis även finnas i områden där också andra stater fiskar. Artikel 20 i grundförordningen för fiske bemyndigar därtill medlemsstater att vidta åtgärder även mot andra staters fiske, också för andra syften än de särskilda förpliktelser enligt EU-rätten som listas i artikel 11 i grundförordningen för fiske, inom hela territorialhavet, under särskilda förutsättningar, även när medlemsstater inte är överens. SU instämmer således inte med slutsatsen om att stater måste vara överens. Däremot instämmer SU med slutsatserna kring övriga villkor, däribland att åtgärderna inte får vara diskriminerande, att de måste vara proportionerliga samt att det ska saknas unionslagstiftning som löser det aktuella problemet. Huruvida åtgärder kan genomföras genom enbart nationell lagstiftningen, och ändå gälla för andra staters fiske, beror på vilket typ av fiskeavtal som råder mellan staterna. Med undantag för hänvisning till pågående utredning saknas motiv till varför länsstyrelsen (tills vidare) ska fortsätta ha tillsynsansvaret när det gäller fiske i Natura 2000-områden. Detta ansvar omfattar inte kontroll av efterlevnad av fiskeföreskrifter som antas med stöd av fiskelagen, samtidigt som fiskeföreskrifter, med stöd av fiskelagen, avses fortsätta utgöra den främsta regleringen av fisket inom dessa områden. Det finns vidare ett behov av att generellt tydliggöra tillsynsansvarsfördelningen för fiskets efterlevnad av miljöbalkens regler.[6] Sådana förslag saknas dock (på grund av utredningens snäva direktiv). SU instämmer med slutsatserna om att det inte finns skäl, men anser att det även vore oförenligt med EU-rätten, att geografiskt inskränka tillståndsplikten enligt 7 kap. 28 a § MB. SU instämmer emellertid inte med slutsatsen om att artikel 20 i grundförordningen för fiske inte kan tillämpas för att genomföra krav som följer av artikel 6 i art- och habitatdirektivet när det gäller Natura 2000-områden i territorialhavet. Däremot är detta korrekt när det gäller Natura 2000-områden i den exklusiva ekonomiska zonen (EEZ). SU instämmer dock med att det endast i undantagsfall kommer vara tillräckligt att endast tillståndspröva svenska fiskefartyg inom EEZ, när även andra stater fiskar i området, för att uppfylla kraven i artikel 6(3). Att initiera en artikel 11-process som innebär att allt fiske inom Natura 2000-områden i EEZ får därför ses som en sådan skyldighet som kan följa av artikel 6 i art- och habitatdirektivet samt lojalitetsförpliktelsen. SU anser vidare att utredningen inte beskriver medlemsstaters möjligheter till åtgärder när EU har vidtagit åtgärder inom miljöområdet korrekt. Medlemsstaters kan i viss mån, särskilt när det är fråga om så kallade minimidirektiv (såsom art- och habitatdirektivet) vidta mer långtgående åtgärder, så länge detta är förenligt med EU-rätten i övrigt samt internationell rätt. Det kan också tilläggas att det även framgår av definitionen av ”marina biologiska resurser” i artikel 4(1)(2) i grundförordningen för fiske att EU:s exklusiva kompetens också omfattar andra marina arter än fiskebestånd och därmed även bevarandeåtgärder i relation till fiske inom unionens marina vatten. Därtill kan också påpekas att Kommissions tolkningar av EU-rätten inte nödvändigtvis är korrekta och att dess vägledningar och uttalanden inte heller är rättsligt bindande. Endast EU-domstolen kan avgöra vad som är en korrekt tolkning av EU-rätten. Att Kommissionen förordar ett artikel 11-förfarande framför en tillämpning av artikel 20 i territorialhavet, och har antagit delegerade förordningar med stöd av artikel 11 inom territorialhavet, är med andra ord inte rättsligt bindande för medlemsstaterna. Det utgör som sagt heller inte nödvändigtvis en korrekt tolkning och tillämpning av EU-rätten. Tvärtom tyder mycket för att artikel 11 endast ska tillämpas i medlemsstaters EEZ. Artikel 20 omfattar också möjligheten att genomföra de åtgärder som nämns i artikel 11 inom territorialhavet. Läs yttrandet som pdf Yttrande över ”Åtgärder på fiskeområdet för att skydda Natura 2000-områden i havet (SOU 2022:66)" (295 Kb)
- Havsnyheter från Stockholms universitet
Stockholms universitets Östersjöcentrum
Stockholms universitet bedriver havsforskning vid flera institutioner, inom många olika ämnesområden. Våra nyhetsbrev sammanfattar universitetets senaste marina nyheter, både från Östersjön och globalt.
- Forskargrupper
Institutet för social forskning
Vid SOFI är verksamheten uppdelad i tre enheter för forskning. De tre forskningsenheterna är inriktade på arbetsmaknadsekonomi (AME) levnadsnivå och (LNU) socialpolitik (SOCPOL). Vi har även en grupp för jurister kallad Arbetsmarknadsrätt (AMR).
- Baltic Sea Science Center på Skansen
Stockholms universitets Östersjöcentrum
Skansens nya kunskapscentrum om Östersjön, Baltic Sea Science Center (BSSC), invigdes våren 2019, i samarbete med Stockholms universitet.
- Forskningsprojekt
Institutet för social forskning
Institutionens forskningsprojekt spänner över ett brett område och är såväl extern- som internfinansierade.
- Stockholms centrum för forskning om offentlig sektor − SCORE
Stockholms centrum för forskning om offentlig sektor − SCORE
Score är ett mångvetenskapligt forskningscentrum med uppdrag att initiera, bedriva och sprida forskning om det moderna samhällets organisering. Centret är organiserat i form av ett gemensamt forskningscentrum för Stockholms universitet och Handelshögskolan i Stockholm.
- Comparative policy laboratory complab − COMPLAB
Comparative policy laboratory complab − COMPLAB
COMPLAB – Comparative Policy Laboratory – är en forskningsinfrastruktur som tillhandahåller policydata över tre olika områden: migrations-, miljö och socialpolitik.
- Oskar Klein center
Oskar Klein center
Vi undersöker centrala frågor inom kosmologi, astrofysik och partikelfysik.
- Forskningsämnen
Institutionen för Asien- och Mellanösternstudier
Forskningen inom Asiens- och Mellanösterns språk och kulturer har sin grund inom humaniora med fokus på Japan, Kina, Korea, Mellanöstern och Nordafrika.
- Forskningsprojekt
Institutionen för Asien- och Mellanösternstudier
Här hittar du forskningsprojekt vid Stockholms universitet som forskare vid institutionen medverkar i.
- Konferenser och seminarier
Institutionen för Asien- och Mellanösternstudier
Här hittar du information om våra högre seminarier och måndagsföreläsningar. För fristående seminarier och konferenser hänvisar vi till kalendern på vår startsida. Högre seminarier Institutionens högre seminarier fungerar som: en plats för doktorander att presentera sin forskning och få kritisk input; en plats för institutionens forskare att undersöka möjligheter till samarbete med avseende på forskningsförslag, stöd till forskningsprojekt och ansökningar; en plats för institutionens forskare att träffa nya och besökande akademiker. Om möjligt hålls cirka fyra högre seminarier per termin, alltid på onsdagar mellan klockan 14:00 – 15:45. De högre seminarierna sammankallades inledningsvis av professor Marja Kaikkonen Meiling. Sedan 2020 är professor Jaqueline Berndt ansvarig för de högre seminarierna. Kontakta henne gärna med dina frågor och förslag: jberndt@su.se Måndagsföreläsningar Internationella forskare i Kinas språk och kultur delar med sig av sin forskning i en serie måndagsföreläsningar varje termin. Måndagsföreläsningarna koordineras av professor Irmy Schweiger . Måndagsföreläsningar för aktuell termin hittar ni i institutionens webbkalendarium. Tidigare Måndagsföreläsninga r
- Kontakt
Institutionen för Asien- och Mellanösternstudier
Här hittar du kontaktuppgifter till våra forskningsansvariga och forskare inom respektive ämnesområde.