Sök
Letar du efter intern information?
Visar 23241-23260 av 49115 träffar
- Alfakonferens 2023 – Vuxna invandrare med kort eller ingen tidigare skolgång
Nationellt centrum för svenska som andraspråk
Den 19–21 april hölls den 15:e nordiska konferensen om grundläggande litteracitet för vuxna invandrare. Då samlades lärare, ledare, lärarutbildare och forskare som arbetar med språkutbildning och grundläggande läs- och skrivkunnighet för vuxna invandrare med kort eller ingen tidigare skolgång, på Gullbrannagården strax söder om Halmstad.
- Skolmaterial
Stockholms universitets Östersjöcentrum
Stockholms universitets Östersjöcentrum har en omfattande verksamhet för att öka kunskap, engagemang och intresse för havsmiljöfrågor och marin forskning.
- Konferenser och seminarier
Stockholms universitets Östersjöcentrum
Östersjöcentrums forskare deltar ofta i olika seminarier och konferenser, och våra omvärldsanalytiker är flitigt anlitade som moderatorer vid olika evenemang. Varje månad arrangerar vi Baltic Breakfast – en serie frukostseminarier som presenterar den senaste kunskapen rörande centrala miljöfrågor för Östersjön.
- Forskningsfartyg
Stockholms universitets Östersjöcentrum
Flera fartyg och båtar är stationerade på fältstationen Askölaboratoriet utanför Trosa. De används för forskning, utbildning, miljöundersökningar och för transporter till och från fältstationen. R/V Electra är ett toppmodernt forskningsfartyg designat för kustnära system, och erbjuder utmärkta möjligheter för marinbiologer, marina geologer, arkeologer och oceanografer.
- Baltic Breakfast
Stockholms universitets Östersjöcentrum
Baltic Breakfast är en serie frukostseminarier som presenterar den senaste kunskapen rörande centrala miljöfrågor för Östersjön.
- Jobba hos oss
Stockholms universitets Östersjöcentrum
Vid Stockholms universitets Östersjöcentrum arbetar en unik kombination av experter med uppdrag att öka kunskapen om Östersjön och förbättra samhällets åtgärder mot miljöproblemen.
- Oceanografisk mätboj
Stockholms universitets Östersjöcentrum
Strax söder om Askö finns sedan 2014 en mätboj som mäter oceanografiska grunddata i realtid. Den ingår i ett nätverk av liknande bojar runt kusten. Bojen sjösätts om våren, och tas i land innan isläget riskerar att bli svårt.
- Värna och skydda de viktiga funktionerna i djupa mjukbottnar
Stockholms universitets Östersjöcentrum
Djupa mjukbottnar är viktiga för hela det marina ekosystemets funktion och för långsiktig kolinlagring. Dessa funktioner riskerar att försämras när bottnarna trålas vid kommersiellt fiske och vid gruvdrift på havsbotten. Ändå förbises dessa livsmiljöer ofta när man fastställer marina skyddsområden och begränsar fiske och exploatering. EU:s medlemsländer måste skydda djupa mjukbottnar i Östersjön och Nordsjön bättre.
- Viktiga åtgärder för Östersjön
Stockholms universitets Östersjöcentrum
Östersjön är ett unikt ekosystem, i akut behov av bättre skydd och omsorg. Havet är utsatt för stora påfrestningar, från föroreningar till överfiske och klimatförändringar, och det krävs flera kraftfulla åtgärder. Lyckligtvis visar historien att när människor runt Östersjön går samman och fattar rätt beslut, så kan stora förbättringar uppnås. Östersjön – dags för nya tag Många människor trivs vid havet, och turism, rekreation och fiske ger stora sociala och ekonomiska värden i alla de nio Östersjöländerna. Men för att samhället ska kunna dra full nytta av havet, krävs ett välmående ekosystem. Förbättringar i kustmiljön kan dessutom öka nettoupptaget av växthusgaser, vilket gör åtgärder i dessa områden särskilt viktiga för att begränsa klimatförändringarna. Mänskliga aktiviteter har stor påverkan på Östersjön. Många bestånd av fisk, marina däggdjur och sjöfåglar har minskat, och många har hög miljögiftsbelastning eller är i dåligt skick av andra skäl. Syrefattiga bottnar, grumligt vatten och skadade livsmiljöer är andra tydliga tecken på mänsklig påverkan. Klimatförändringarna, som förvärrar en del av miljöproblemen, gör det ännu mer angeläget att agera snabbt. Det begränsade vattenutbytet i det inneslutna Östersjön gör att föroreningar blir kvar under lång tid och fördröjer effekten av olika åtgärder. Men en begränsad vattenmassa kan också innebära en möjlighet, där förändringar kan upptäckas och åtgärder verkligen kan göra stor skillnad. Om länderna runt Östersjön förvaltar havet klokt, skyddar de områden som förblivit någorlunda orörda och återställer de värden som har gått förlorade, så finns goda möjligheter att återfå ett friskt och värdefullt hav. I den här broschyren presenterar forskare och experter från Stockholms universitets Östersjöcentrum några viktiga åtgärder för att förbättra miljön i Östersjön, från Bottenviken till Kattegatt. Det behövs kraftfulla beslut för att minska utsläppen av näringsämnen och farliga ämnen, och för att säkerställa utvecklingen av en hållbar blå ekonomi med en ekosystembaserad fiskeriförvaltning och ett adekvat marint skydd. Genom gemensamma ansträngningar och modiga beslut kan beslutsfattarna runt Östersjön bana väg för ett friskare och mer motståndskraftigt hav - ett hav som kan upprätthålla både liv och försörjning för kommande generationer. Tina Elfwing , föreståndare Christoph Humborg , vetenskaplig ledare Klimatpåverkan Hav och klimat hänger ihop. Den globala uppvärmningen ökar påfrestningarna på det marina livet och påverkar hela näringsväven. Men havet är också viktigt för kolcykeln och klimatet genom att det tar upp och släpper ut växthusgaser. Dessa flöden måste ingå i klimatberäkningarna. I Östersjön behöver metanutsläppen minimeras och havets förmåga att fungera som kolsänka stärkas.
- Inför fler fiskefria områden för att skydda bestånd och ekosystem
Stockholms universitets Östersjöcentrum
Fiskefria områden kan vara ett effektivt verktyg för att skydda både fisk- och kräftdjursbestånd och marina ekosystem. Men det är viktigt att områdena utformas på rätt sätt och är tillräckligt stora. Lektidsfredade områden kan vara enklare att driva igenom, men ger inte lika goda effekter.
- Effekter på fosfor av aluminiumbehandlingen i Björnöfjärden
Stockholms universitets Östersjöcentrum
November 2022: Aluminiumbehandling av sedimenten ger en snabb och kraftig minskning av fosforhalterna och en bättre vattenkvalitet även i en bräckt miljö, visar mätningar som gjorts efter behandlingen i Björnöfjärden. Men modellering visar att så länge halterna i det omgivande havet förblir höga motverkas minskningen av en ökad nettoimport av fosfor till viken. Ju större vattenutbytet är, och ju högre näringstillförseln är från land, desto snabbare avtar effekten av aluminiumbehandlingen, men även sedimentationen i viken har stor betydelse.
- Säkrare prövning krävs av dispenser för dumpning till havs
Stockholms universitets Östersjöcentrum
Mars 2022: Dumpning av sedimentmassor till havs är förbjudet i Sverige, men dispens från förbudet ges frekvent, även för massor med höga koncentrationer av föroreningar. Sedan 2015 har över 30 miljoner kubikmeter muddermassor dumpats till havs. För att skydda livet i havet behöver de instanser som avgör dispensärenden – främst länsstyrelser och miljödomstolar – ta större hänsyn till risken för toxiska effekter i miljön. Rekommendationer Förtydliga vad ”olägenhet för miljön” innebär så att föroreningars potentiella ekologiska effekter på miljön inkluderas, även sådana som kan uppstå under framtida förändrade förhållanden. Förbättra bedömningarna av dispenser från förbudet att dumpa till havs genom att: utgå från gränsvärden för farliga ämnen som är baserade på risken för påverkan på organismer och livsmiljöer samt andra ekologiska effekter, i stället för historisk förekomst, kräva att den samlade toxiciteten hos de muddrade massorna testas, beakta risken för spridning av föroreningar från massorna, beakta effekter på den lokala miljön och inte enbart effekter på hela vattenförekomsten, det inte ska ses som en självständig grund för bifall att en föreslagen dumpningsplats redan är förorenad eller uppvisar låga naturvärden. Varje år muddras sediment från stora arealer havsbottnar i Sverige, till exempel vid underhåll av hamnar eller nybyggnation. De bottnar som muddras är i många fall kraftigt förorenade, som ett resultat av många års intensiv sjöfart eller närhet till industriverksamhet. I de flesta fall, omkring 80 procent, placeras de muddrade massorna på deponi på land eller används som byggmaterial. Att dumpa massorna i havet är förbjudet enligt svensk lag, men vid omkring en femtedel av alla muddringar får utövaren ändå dispens att göra detta. Dispenserna ges särskilt i fall då stora mängder sediment har muddrats, och under perioden 2015–2019 har hela 90 procent av alla muddrade massor dumpats till havs. Det motsvarar 50 byggnader som Globen i Stockholm, fyllda med sediment. Ny forskning visar att de bedömningar som ligger till grund för beviljande av dispenser ofta baseras på snäva underlag, vilket innebär risker för negativa effekter på miljön, både på kort och lång sikt.
- Fortsatta åtgärder på land krävs för att nå de ambitiösa övergödningsmålen
Stockholms universitets Östersjöcentrum
Oktober 2021: De senaste decennierna har tillförseln av näring till Östersjön minskat kraftigt. På sikt väntas det leda till förbättringar i havet, men eftersom stora mängder näring lagrats i vattnet och på land tar det tid innan effekterna syns. För att leva upp till åtagandena i Baltic Sea Action Plan, BSAP, och samtidigt förbättra miljön i sjöar och vattendrag, behöver Östersjöländerna fortsätta att vidta åtgärder i det omgivande landområdet för att ytterligare minska tillförseln till Östersjön.
- Stoppat fiske och mer kunskap krävs för att rädda den europeiska ålen
Stockholms universitets Östersjöcentrum
Juli 2020: Om det hotade europeiska ålbeståndet ska kunna återhämta sig krävs omedelbart fiskestopp, ökad miljöövervakning och färre vandringshinder. Dessutom bör de uppskattningar av lekbiomassa och kustfiskets påverkan som används inom dagens ålförvaltning genomgå en oberoende granskning och revidering.
- Ekosystemen hotas när havsförsurningen når Östersjön
Stockholms universitets Östersjöcentrum
Januari 2020: Fler maneter men färre musslor. Den väntade havsförsurningen kan få stora effekter på artsammansättningen i Östersjön och dessutom göra havet slemmigare och mindre badvänligt. För att skydda det unika ekosystemet och den framtida matproduktionen krävs både kraftigt minskade koldioxidutsläpp och åtgärder mot övergödning, överfiske och utsläpp av farliga ämnen. REKOMMENDATIONER Verka för hårdare utsläppsmål för koldioxid för att minimera havsförsurningens konsekvenser i enlighet med Agenda 2030-målet 14.3. Utvidga mätprogrammen för försurning till att omfatta både öppet hav och kust. Högkvalitativa och sammanhängande längre tidsserier för alla delar av året och i alla delar av Östersjön ger ett mer gediget underlag för åtgärdsbeslut. Öka takten i åtgärdsarbetet för att minska problem med övergödning, överfiske och utsläpp av farliga ämnen. Många arter kan klara sig i surare vatten men deras motståndskraft och återhämtningsförmåga att klara ytterligare påfrestningar minskar. Samordna styrmedel och åtgärder mot ovan nämnda problem. Havsmiljöperspektivet behöver integreras i förvaltningsåtgärder på land för att stärka Östersjöns motstånds- kraft mot framtida försurning. Utred förbud mot utsläpp av fartygs skrubbervatten för att främja utvecklingen av lågsvavligt bränsle. Utöka stödet till forskning om hur försurningen påverkar ekosystemen i Östersjön.
- Förbud mot trålfiske efter pelagiska arter i delar av centrala Östersjön
Stockholms universitets Östersjöcentrum
Här följer Stockholms universitets Östersjöcentrums svar på Havs- och vattenmyndighetens remiss om förbud mot trålfiske efter pelagiska arter i del av centrala Östersjön innanför territorialhavets gräns. Denna remiss har besvarats av: Sara Söderström, fiskforskare Henrik Svedäng, docent i fiskebiologi Charles Berkow, policyanalytiker Henrik Hamrén, vetenskapsjournalist vid Stockholms universitets Östersjöcentrum. Ta del av svaret som pdf. Östersjöcentrums remissvar rörande trålningsförbud (136 Kb) Inledning och sammanfattning Stockholms universitets Östersjöcentrum, ÖC, önskar framföra följande synpunkter på havs- och vattenmyndighetes, HaV:s, remiss om förbud mot trålfiske efter pelagiska arter i del av centrala Östersjön innanför territorialhavets gräns. ÖC vill se ett brett perspektiv på fiskeförvaltningen, där en utflyttad trålgräns skall vara ett komplement till, inte ett substitut för, ett minskat fisketryck i Östersjön. Bestånden av sill/strömming och skarpsill är i dåligt skick, med undantag för Rigasillen, och det är av yttersta vikt för hela Östersjöns ekosystem att beståndens biomassa tillåts öka från dagens historiskt låga nivåer. För detta krävs ett minskat fiske. ÖC välkomnar ändå initiativet med utflyttad trålgräns men önskar se en permanent utflyttning, för hela Östersjökusten, utan tidsbegränsning. Att enbart stänga vissa områden riskerar en omlokalisering av fisket snarare än en minskning av det, och därigenom ett ökat fisketryck på andra lokaler. ÖC efterlyser även kompletterande åtgärder i form av skyddade områden utanför 12 nautiska mil. Förslaget - bakgrund och sammanhang HaV:s förslag gäller förbud mot trålfiske efter pelagiska arter inom ett område i centrala Östersjön innanför territorialhavets gräns inom del av delområde 27 och 29, som föreslås träda i kraft den första februari 2025. Regeringen beslutade den 19 maj 2022 att ge HaV i uppdrag att genomföra ett tidsbegränsat vetenskapligt projekt med en utflyttning av trålgränsen för fartyg som fiskar efter pelagiska arter i Östersjön, i syfte att utvärdera effekterna på sill- och strömmingsbeståndens biomassa, samt deras storleks-, bestånds- och åldersstruktur. Bakgrunden till förslaget är de sviktande bestånden av sill/strömming i Östersjön där nedgången pågått under lång tid, och där de största individerna (över 18 cm) uppvisat en mycket negativ trend under de senaste 10 åren. Att ha lokalt stora uttag av sill/strömming bedöms vara en risk för genetiskt distinkta delbestånd, och även för migrerande sill. Förslaget syftar till ett fiskestopp året runt under försöksperioden. Löpande utvärdering skall ske. Projektet har identifierat ett antal försöksområden längs den svenska kusten i centrala Östersjön. Sverige anser sig i nuläget ha genomfört de samråd som krävs och förslaget bedöms vara förenligt med artikel 20 i grundförordningen i den Gemensamma Fiskeripolitiken (GFP). Projektet ska vara avslutat den 30 april 2027. HaV menar att projektet kommer ge värdefulla insikter i rumsliga fiskeregleringar och hur de kan stödja en långsiktigt hållbar fiskeförvaltning. Förslaget bedöms ha påverkan på yrkesfisket i de berörda områdena. Enligt HaV:s underlag var den årliga snittfångsten av sill och skarpsill 16 566 ton i det föreslagna området under 2019-2021. Sverige är det enda medlemsland som har fångster från fartygssegmentet under 24 meter. I snitt fångades 21% av fångsten 2019-2021 av mindre pelagiskt trålande båtar under 24 meter. Resten fångades av större trålfartyg, över 24 meter. Enligt HaV:s konsekvensanalys anses förslagets ekonomiska konsekvenser för trålfisket i fartygssegmentet under 24 meter bli marginella. Fartyg över 24 meter bedöms kunna fiska upp sin kvottilldelning trots förslag om trålningsförbud, då rörelsefriheten för dessa är större. Dessutom konstateras att 86% av det svenska segmentets trålfiske sker utanför det föreslagna trålförbudsområdet. HaVs konsekvensutredning visar att en stor del av fisket som bedrivs inom föreslagna försöksområden sannolikhet kommer att flyttas till andra områden, som då får ett ökat fisketryck. Detta bedöms ger negativa konsekvenser för ekosystemen och dessa risker har även lyfts av det regionala fisket och fiskeberedningsindustrin. De sistnämnda uttrycker oro för att ett ökat fisketryck påverkar deras möjligheter att bereda fisk för konsumtion. Ett undantag för yrkesfiske för humankonsumtion har diskuterats under samråd, men HaV gör bedömningen att ett undantag blir svårt att genomföra i praktiken (till stor del på grund av att fartygen idag till stor del inte fiskar för humankonsumtion), och HaV bedömer det som mest lämpligt att inte tillåta något trålfiske efter pelagiska arter inom det föreslagna försöksområdet, med undantag för vetenskapliga syften som har fått dispens av HaV. Kommentarer från Östersjöcentrum Östersjöcentrum vill se ett brett perspektiv på fiskeförvaltningen, där en utflyttad trålgräns skall ses som en del i ett större sammanhang. Den allra viktigaste åtgärden för ökade fiskbestånd är ett permanent minskat fisketryck. En utflyttad trålgräns ska inte ses som en alternativ åtgärd, utan som en kompletterande med avsikt att skydda bestånd nära kusten mot överexploatering. ÖC är för en rumslig begränsning för pelagiskt fiske, då vi delar HaV:s bedömning att stora lokala uttag medför en risk för lokala delbestånd av sill/strömming, särskilt som de enskilda fartygsenheterna har ökat sin infiskningskapacitet kraftigt under senare decennier. ÖC delar således även HaV:s analys av att fisketrycket från framförallt de stora fartygen med högre rörelsekapacitet kommer att omfördelas och således öka fisketrycket på nya områden. Detta är olyckligt och kan endast åtgärdas genom en ny och bättre flottpolitik som tar sikte på att garantera bestånden, svensk livsmedelssäkerhet och en fungerande ekologi i Östersjön och inte enskilda företagsintressen. För att undvika detta bör trålgränsen flyttas ut längs hela den svenska ostkusten och inte bara i de föreslagna försöksområdena. Men, detta ligger i nuläget inte inom projektets uppdrag. I förslaget framgår att uppdraget kommer ha en kontinuerlig uppföljning tills projektets avslutning den 30 april 2027. Denna tidsram bedömer vi på Östersjöcentrum inte vara tillräckligt lång för att kunna dra några betydande slutsatser. Biologiska och ekologiska processer tar tid och de dryga två åren som återstår är alldeles för kort tid för denna typ av projekt. Trålgränsen borde flyttas ut permanent, utan tidsbegränsning, och som nämndes ovan, borde denna utflyttning ske längs hela Östersjökusten och inte bara inom ett par områden. Det borde finnas stöd för detta i och med regeringens proposition 2023/24:156 ”Ett levande hav – ökat skydd, minskad övergödning och ett hållbart fiske”, där just en sådan åtgärd föreslås. Som kompletterande åtgärd för att öka bestånden av pelagiska arter föreslår ÖC även ett utökat skydd genom fiskefria områden även utanför 12 nautiska mil, då nästan allt fiske i SD 30-31 sker utanför 12 nm-gränsen. Men ska även områden utanför 12nm-gränsen (territorialvattengränsen) ingå, bör hela Bottenhavet skyddas från industritrålning, eftersom annars riskerar oskyddade bestånd erhålla högre fisketryck än tidigare genom omdistribution av fiskeansträngning. Tema Sjöar och hav - Temasida Växter, djur och natur - Temasida
- Östersjöcentrums yttrande över remiss gällande paus i prövningar av vattenkraften
Stockholms universitets Östersjöcentrum
Stockholms Universitets Östersjöcentrum har tagit del av Miljödepartementets remitterade promemoria avseende ändring i bilagan till förordningen (1998:1388) om vattenverksamhet, med avseende på omprövning av vattenkraft. Östersjöcentrum motsätter sig förslaget att pausa omprövningar av vattenkraften i enlighet med den nationella planen för prövning. Att snarast ompröva och miljöanpassa svenska vattenkraftverk är helt nödvändigt eftersom: Dammar och drift av vattenkraftverk och regleringsdammar har lett till fragmentering av vattendrag, vandringshinder och turbindöd för många akvatiska arter samt torrläggning av forsar och strömfåror. Strömmande vatten är idag en bristvara i Sverige och många arter som är knutna till dessa miljöer, såsom dammusslor, är hotade. Många havslevande vandrande arter - ål, nejonögor och flera bestånd av öring och lax är helt beroende av fria vandringsvägar för att lyckas med sin reproduktionscykel och kommer inte att kunna återhämta sig utan miljöåtgärder, och det är bråttom. I vissa vattendrag finns enbart musslor som är över 100 år gamla och som inte lyckats reproducera sig sedan dammen byggdes och öringen som är avgörande för lyckad reproduktion, försvann. Dämda vattendrag och förändrade vattenregimer har också försämrat ekosystemens förmåga att motverka negativa effekter av ett förändrat klimat såsom ökad temperatur, nederbörd, översvämningar och torka. Dammar värms snabbare och har högre avdunstning än rinnande vatten och arter som är värmekänsliga, såsom laxartade fiskar, utsätts därmed för hög stress. Vattenkraftverk och dammar har identifierats som ett av de största hindren för att nå miljökvalitetsmålet Levande sjöar och vattendrag samt EU:s ramdirektiv för vatten. Sverige har blivit kritiserat av EU för att inte ha nått vattendirektivets mål, god ekologisk status skulle ha uppnåtts i alla EUs vattendrag redan 2015, Sverige är redan 17 år försenade. Den svenska regeringen har aviserat att man vill utvärdera utslaget av genomförda prövningar av vattenkraften. Det framgår dock tydligt i den nationella planen för omprövning av vattenkraften att omprövningsprocessen ska vara adaptiv. Enligt förordningen om vattenverksamheter ska Havs- och vattenmyndigheten fortlöpande följa genomförandet av planen. Vid behov ska myndigheten, tillsammans med Energimyndigheten och Svenska Kraftnät, se till att förslag till ändringar tas fram, som behövs för att hålla planen aktuell med hänsyn till hur arbetet med prövningarna fortskrider. Just nu pågår en första utvärdering av omprövningsprocesserna (M2022/01242) som Havs- och vattenmyndigheten ska redovisa till regeringen i februari och december 2023. Östersjöcentrum anser därför att ytterligare utvärderingar inte behövs utan snarare riskerar att skapa oreda. I den nationella planen prioriteras åtgärder i den småskaliga vattenkraften, det vill säga de ca 1700 kraftverk som endast står för några få procent av produktionen och några tiondels procent av reglerkraften, men där stora miljövinster kan göras med miljöanpassningar. Östersjöcentrum vill med anledning av detta betona hur angeläget det är att snarast miljöanpassa den småskaliga vattenkraften i södra och mellersta Sverige eftersom den utgör den största olägenheten för den hotade ålens möjligheter att vistas i svenska inlandsvatten. Vattenkraftverk utan fungerande galler och omlöp dödar också många ålar. Regeringen avvisade i veckan EU:s förlängning av ålfiskestoppet från tre till sex månader per år med motiveringen att ”det finns mycket annat man kan göra för ålen”. En sådan ”annan” åtgärd vore just en snabb omprövning av den småskaliga vattenkraften, inte en pausning av omprövningarna. Stockholms universitets Östersjöcentrum ser med oro på att en relativt väl fungerade process som äntligen tagit fart tack vare den breda kompromiss som hittats mellan vattenkraftindustrin (både storskalig och småskalig), kultur och miljöintressen – nu riskerar att politiseras igen. Det har inte våra vatten och hotade arter tid med. Östersjöcentrums yttrande över remiss gällande paus i prövningar av vattenkraften (273 Kb)
- Stockholms universitets yttrande över "Tillgängliga stränder – ett mer differentierat strandskydd"
Stockholms universitets Östersjöcentrum
Stockholms universitet har yttrat sig om betänkandet Tillgängliga stränder – ett mer differentierat strandskydd (SOU 2020:78). Östersjöcentrums synpunkter rör utredningens förslag och dess konsekvenser ur ett havsmiljöperspektiv. Sammanfattning: 12 maj 2021 Stockholms universitet instämmer i utredningens utgångspunkt om att det finns ett behov av en mer flexibelt strandskyddslagstiftning, men anser inte att de förslag som lagts fram i betänkandet säkerställer strandskyddets syften och kan därför inte tillstyrka förslagen som helhet. Universitetet konstaterar att: förslagen försämrar det generella skyddet av väsentliga strandmiljöer, förslagen motverkar möjligheterna för Sverige att uppnå internationella miljömål och EU-rättsliga miljökrav, det saknas förslag som förstärker skyddet av särskilt känsliga och viktiga områden, det generella strandskyddet vid små sjöar och mindre vattendrag tas bort även i högexploaterade områden med hög befolkningstäthet kust- och skärgårdsområden kan omfattas av landsbygdsområden (LBO), trots att det idag finns få oexploaterade stränder vid Sveriges kust och skärgård, kvantitativa gränser (storlek och antal) för LBO inte föreslås, det saknas förslag på hur landskapsperspektiv och hänsyn till kumulativa effekter ska säkerställas vid dispensprövningar och det finns stora rättstekniska och rättsystematiska brister i förslagen. Universitetet utvecklar dessa synpunkter i det följande. Strandskyddet och internationella åtaganden Sverige har till följd av internationella åtaganden och medlemskap i EU skyldighet att bland annat skydda 30 procent av havsområdet, att säkerställa sammanhängande och representativa nätverk av skyddade områden, att stoppa förlusten av biologisk mångfald, att bevara och upprätthålla arter och livsmiljöer som omfattas av EU:s naturskyddslagstiftning i en gynnsam bevarandestatus samt att uppnå en god ekologisk status respektive en god miljöstatus. Strandmiljöer har höga naturvärden och viktiga funktioner för den biologiska mångfalden i havet. Bland annat finns här flera viktiga livsmiljöer och spridningskorridorer för många arter samt växtlighet som minskar erosion och grumling och även binder koldioxid och näringsämnen. Strandskyddet utgör därmed en central del i uppfyllandet av Sveriges internationella och EU-rättsliga åtaganden. Redan idag är strandmiljöer, särskilt vid kust och i skärgård och nära tätorter, starkt exploaterade. Studier och flygfoton visar att det sker en omfattande utbyggnad av bland annat bryggor och andra fasta strukturer längs hela kusten, och speciellt i anslutning till tätorter. Detta sker även i områden med höga naturvärden och med viktiga funktioner för den biologiska mångfalden, såsom grunda och vågskyddade områden med mjukbottnar. Enligt Naturvårdsverkets senaste miljömålsuppföljning är grunda områden mest påverkade. Hamnar, bryggor och muddring, men också båttrafik, lyfts fram som de främsta orsakerna. Enligt en rapport från Havsmiljöinstitutet har antalet bryggor längs Sveriges kuster fördubblats sedan 1960. Samtidigt visar forskning att dessa områden är särskilt känsliga samt att förlust av dessa livsmiljöer kan påverka hela ekosystemet. I värsta fall kan förändringarna vara irreversibla. Det stora, och ökande, antalet dispenser som beviljas årligen av kommunerna, även i högexploaterade kustområden i landet, samt den omfattande utbyggnaden av bryggor m.m., tyder på att strandskyddet inte tillämpas tillräcklig restriktivt. Pågående forskning bekräftar även detta. En granskning av strandskyddsdispenser i fem högexploaterade kustkommuner som genomförts inom ett forskningsprojekt, i samarbete mellan Stockholms universitet och Uppsala universitet visar att en övervägande majoritet av strandskyddsdispenser beviljats under tidsperioden 2012-2020. Endast ett fåtal av besluten har överklagats. Det finns med andra ord ett behov av att eliminera diskrepansen mellan lagstiftarens intentioner samt Mark- och miljööverdomstolens (MÖD) restriktiva praxis och kommunalt beslutsfattande. Därtill kan behov av förstärkt skydd finnas i de områden som är av särskild betydelse för den biologiska mångfalden och ekosystemfunktioner, om Sverige ska nå internationella och EU-rättsliga miljökrav. Förslag som går i motsatt riktning, och som får ses som den största avvecklingen av naturskydd i Sverige i modern tid, får därför ses som särskilt anmärkningsvärda. Förslag till förstärkning av strandskyddet Utredningen har presenterat ett förslag med syfte att förstärka skyddet i områden där exploateringsgraden är hög och efterfrågan på mark för bebyggelse är stor samt i vattenområden av särskild betydelse för djur- och växtlivet. Den nya bestämmelsen, som utgör en avvägningsregel, har placerats i 7 kap. 18 c § MB, dvs. den bestämmelse som anger de särskilda skäl som krävs för dispens. Detta förslag kan ifrågasättas av flera olika skäl. Det första gäller förslagets innehåll. Vad som uttrycks i bestämmelsen gäller nämligen redan. Förslaget innebär därmed ett förtydligande, och inte en förstärkning. Det andra gäller förslagets placering. Det framgår av förslaget att p. 1-6 i 7 kap. 18 c § 1 st. MB ska tolkas särskilt restriktivt. De skäl som anges i denna bestämmelse utgör dock inga avvägningsregler. Avvägningen mellan olika intressen ska göras först i nästa led, efter det konstaterats att särskilda skäl finns (se dock nedan om MÖD:s senaste praxis), i enlighet med 7 kap. 25-26 §§ MB. Här fyller 7 kap. 26 § en särskilt viktig funktion, eftersom den reglerar hur långtgående avvägningar som får göras med hänsyn till strandskyddets syften. Att införa en intresseavvägning i 7 kap. 18 c § MB innebär att 7 kap. 26 §§ MB förlorar sin funktion. Placeringen strider således mot lagstiftningens systematik. Det förtydligande som utredningen föreslår borde därför istället placeras i 7 kap. 26 § MB som ett nytt andra stycke. Därtill bör även termen "vattenområde" ersättas med "områden" eftersom det även finns viktiga livsmiljöer på land. Bestämmelsens tillämpningsområden bör därtill utvidgas till p. 7. Förslagsvis kan 7 kap. 26 § 2 st. MB formuleras enligt följande; I områden där exploateringsgraden är hög och efterfrågan på mark för bebyggelse är stor och i områden av särskild betydelse för djur- eller växtlivet ska 7 kap. 18 c § 1 st. p. 1–7 tillämpas särskilt restriktivt. Ett förstärkt skydd av områden av särskild betydelse för den biologiska mångfalden och ekosystemfunktioner kan uppnås genom att begränsa de särskilda skälen för dispens. Exempelvis kan det vara lämpligt att endast skälen i 7 kap. 18 c § 1 st. p. 4-7 MB får tillämpas i dessa fall. Sådana områden skulle kunna pekas ut i översiktsplaner och regionala planer för grön infrastruktur, för vägledning vid prövningar i det enskilda fallet, eller ges ett förstärkt skydd genom exempelvis beslut om utvidgning av strandskydd eller inrättande av biotopskyddsområde. Förhållandet mellan 7 kap. 25 § och 7 kap. 18 c § MB MÖD:s senaste praxis gällande förhållandet mellan 7 kap. 25 § och 7 kap. 18 c § MB (se bland annat MÖD 2020:2) innebär att de särskilda skälen i 7 kap. 18 c § MB har förlorat sin verkan. Förhållandet mellan 7 kap. 25 § och 7 kap. 18 c § MB behöver därför förtydligas. Ett sådant förtydligande saknas emellertid i utredningen. Landsbygdsområden Utredningen presenterar (avsnitt 7.4, ss. 242ff.) nya regler om Landsbygdsområden (LBO) som ska ersätta tidigare regler om "landsbygdsutveckling i strandnära lägen". En viktig skillnad är att de nya reglerna kan omfatta kust och skärgård, trots att det idag finns mycket få oexploaterade stränder vid Sveriges kust och skärgård. Det anges i utredningen att kusten är den strandtyp som är mest exploaterad i landet, att det även gäller de norra delarna av landet, och att norrlandslänen är bland de län som har högst andel exploaterad strandyta längs fastlandskust och vid havsöarna i landet. Det är därför högst olämpligt att LBO omfattar kust och skärgård. Utredningen anger att det inte är lämpligt att fastställa några gränser för LBO i lag, varken vad gäller storlek eller antal. Istället ska detta bestämmas i varje enskilt fall utifrån förhållanden och förutsättningar i det aktuella området. Detta får ses som en stor brist i förslaget eftersom det motverkar möjligheten till ett helhetsperspektiv och att säkerställa att tillräckligt med orörda strandmiljöer bevaras i landet. Dessutom är termen mark i p. 1 i utredningens förslag till definition av LBO olämplig eftersom ordalydelsen möjliggör för upphävande och lättnader i strandskyddade områden med god tillgång på t.ex. skogsområden, även om tillgången till oexploaterade landområden närmast vattenlinjen och vattenområden är liten. Av förslagen följer vidare (avsnitt 7.5, s. 257) att samma skäl ska tillämpas för upphävande at v strandskydd, helt eller delvis, som för dispens. Eftersom upphävande av strandskyddet är ett betydligt mer långtgående ingrepp i skyddet kan detta ifrågasättas. Med de föreslagna reglerna kommer det t.ex. att vara möjligt att upphäva strandskyddet om området t.ex. behövs för enstaka en- eller tvåbostadshus och tillhörande komplementbyggnad samt åtgärder som hör till bostadsbyggnaden. Samtidigt finns inga gränser för hur stort område som får upphävas. Det framgår inte heller av förslagen att ett utpekande i en översiktsplan (ÖP) endast ska vara vägledande, trots att ÖP inte är ett rättsligt bindande instrument. Möjligheter att tillämpa de mindre restriktiva särskilda skälen utan att ett område har pekats ut i en ÖP innebär emellertid att det statliga granskningsförfarandet faller bort. Stockholms universitet ser det som positivt att det föreslås att regeringen ska införa regler för utökade samråd med angränsade kommuner och länsstyrelser men också med andra intressenter, såsom ideella miljöorganisationer, vid beslut om upphävande samt att krav på att länsstyrelsen ska återinföra skyddet om förutsättningarna ändras och om bebyggelse sker i sådan utsträckning att utrymme för ytterligare exploatering saknas. Stärkt skydd i vissa områden Stockholms universitet tillstyrker utpekandet (avsnitt 7.6.4, ss. 275) av grunda mjukbottnar i exploaterade områden som betydelsefulla miljöer i behov av särskilt skydd. Universitetet vill understryka att dessa livsmiljöer har höga naturvärden och är särskilt viktiga för den biologiska mångfalden i havet. Samtidigt är de extra känsliga för störningar och även om miljöpåverkan från enskilda bryggor och båtar är begränsad blir den samlade effekten stor i 5 (7) vågskyddade grunda kustmiljöer. Forskning visar att växtligheten på botten minskar när antalet båtplatser ökar i ett område, vilket bland annat leder till färre yngel av kustfiskar som gädda och abborre. Många bryggor och mycket båttrafik i ett begränsat område kan ha lika stor negativ påverkan på bottnarna som relativt stora utsläpp av gödningsämnen från land. Utredningens förslag för att utöka skyddet för dessa miljöer är som nämnts ett tillägg till paragrafen om prövning av upphävande eller dispens av strandskyddet (7 kap. 18 c § MB), om att prövningen ska vara särskilt restriktiv i vattenområden av stor betydelse för växt- och djurliv. Eftersom prövningen av undantag från strandskyddet redan med nuvarande lagstiftning ska vara restriktiv är det oklart om förslaget i praktiken innebär en stärkt skydd av värdefulla miljöer. Skrivningen "vattenområden av särskild betydelse för djur- och växtlivet" utesluter också värdefulla miljöer på land ovanför strandlinjen och det finns en risk att ändringen kan försvaga skyddet för dessa miljöer, som också kan hysa stora biologiska värden. Stockholms universitet menar att den formulering av 7 kap. 26 § 2 st. MB som universitetet föreslår ovan skulle bidra mer positivt till att öka skyddet för värdefulla naturmiljöer i strandzonen. Generellt strandskydd vid små sjöar och mindre vattendrag Förslaget (avsnitt 6.1, s. 180) om att det generella strandskyddet vid små sjöar och mindre vattendrag tas bort helt kan förväntas få långtgående konsekvenser för miljön, samtidigt som det saknas en miljökonsekvensanalys av förslaget. Förslaget innebär även att strandskyddet tas bort vid små sjöar och mindre vattendrag i högexploaterade områden med hög befolkningstäthet, trots att sådana områden kan utgöra viktiga rekreationsområden. Att generellt ta bort strandskyddet vid de minsta sjöarna och vattendragen bör leda till en ökad acceptans och mindre tillämpningsproblem, och därigenom sammantaget ett bättre och mer ändamålsenligt skydd enligt utredning. Utredningen presenterarar emellertid inga vetenskapliga stöd för ett sådant samband. I utredningen föreslås vidare att länsstyrelsen ska kunna återinföra strandskyddet vid behov. Stockholms universitet anser emellertid att det vore mer kostnadseffektivt, samt i linje med miljörättsliga principer, om att förorenaren betalar och försiktighet, att fastställa nya kriterier för upphävande av strandskyddet vid små sjöar och mindre vattendrag. Om beslut om upphävande delegeras till den kommunala nivån är det av ytterst vikt med tydlig vägledning till kommunerna samt krav på att länsstyrelsen ska överpröva och ändra beslut som står i strid med strandskyddets syften. Miljökvalitetsnormer Sverige är enligt EU-rätten skyldigt att uppnå en god ekologisk och kemisk status respektive en god miljöstatus i sina havsområden. Vattenstatusen får inte heller försämras. Av Weserdomen (EUD C-461/13) följer vidare att miljökvalitetsnormer (MKN) för vatten också måste tillämpas vid strandskyddsdispenser. Forskning inom projektet Naturdispens visar dock att MKN inte beaktas vid beslut om strandskyddsdispenser i de granskade kommunerna. Det 6 (7) framgår i varje fall inte av besluten. Därtill visar statusbedömningar att få vattenförekomster når en god ekologisk status, bland annat på grund av fysisk exploatering av strandmiljöer. Trots detta föreslår inte utredningen några åtgärder för att förbättra efterlevnad av MKN vid strandskyddsprövningar. Ett sådant förslag finns däremot i SOU 2020:83, Havet och människan. Här föreslås en ändring av strandskyddets syfte så att det explicit framgår att strandskyddets syfte även är att uppnå och bibehålla god miljöstatus och god ekologisk och kemisk status. Kumulativa effekter och landskapsperspektiv Av förarbeten framgår att även om en dispens i det enskilda fallet inte förefaller skada syftet med strandskyddet, kan enskilda dispenser sammantaget få en betydande negativ inverkan på både friluftsliv och djur- och växtliv (se t.ex. prop. 1997/98:45, del 1, s. 321-324). Att så är fallet bekräftas även av forskning. Forskningen lyfter även fram behov av ett landskapsperspektiv för att säkerställa arters spridning, biologisk mångfald och ekosystemfunktioner. Forskning inom projektet Naturdispens visar dock att varken landskapsperspektiv eller kumulativa effekter beaktats vid prövningar av strandskyddsdispenser i de fem granskade kustkommunerna. Det framgår i varje fall inte av besluten. Ordalydelsen i besluten tyder på att det är det enskilda intrånget, direkta effekter och förhållandet på plats (främst genom flygfoton, och inte platsbesök) som bedömts. Intervjuade handläggare menar också att de inte kan eller vågar motivera beslut med hänsyn till kumulativa effekter eftersom det ska vara en prövning i det individuella fallet. Trots detta saknas förslag om hur hänsyn till kumulativa effekter ska beaktas samt hur det ökade lokala inflytandet kan genomföras utan att ett helhetsperspektiv förloras. Visserligen nämns (avsnitt 7.4.4, s, 251) att information om värdetrakter kan användas som underlag vid beslut, men det krävs också tydliga regler som säkerställer dessa perspektiv, och att rätt typ av kunskapsunderlag används, vid prövningar i det enskilda fallet. En möjlig väg är att i lag tydliggöra att prövningen av dispenser ska beakta andra pågående och planerade verksamheter eller åtgärder (jämför t.ex. 7 kap. 28 b § MB). Ett annat är att ange att regionala planer för grön infrastruktur ska vara vägledningar vid prövningar av dispenser. Därtill kan en förbättrad efterlevnad av MKN vara en viktig del av detta eftersom MKN, om lämpligt utformade, fastställer en rättsligt bindande gräns för den samlade påverkan. Strandskyddets funktion för att dämpa klimatförändringar I utredningen föreslås endast lagändringar för att möjliggöra för undantag från strandskyddet för att genomföra klimatanpassningsåtgärder. Däremot föreslås, märkligt nog, inte några förstärkningar av strandskyddet för att säkerställa att strändernas förmåga att bidra med ökad motståndskraft och ökat skydd mot klimatförändringar beaktas vid prövningar om bland annat upphävande och dispenser. Vi vet idag att oexploaterade stränder har väsentliga klimatdämpande funktioner. Bland annat dämpar de höga vattenflöden och fungerar som biologiska filter. Därtill utgör växtligheten i dessa områden viktiga kolsänkor. Tillsyn och överprövning Stockholms universitet instämmer i utredningens bedömning (avsnitt 8.1, s. 281) om behovet av ökade resurser för tillsynsvägledning och utbildning, särskilt om detta kan leda till mer egeninitierad, operationell tillsyn. Samtidigt innebär det stora antalet beviljade dispenser att de flesta åtgärder som sker inom strandskyddade områden blir lagliga. Särskilt viktigt bör därför vara att ge länsstyrelserna mer resurser för arbetet med granskning av kommunala strandskyddsdispenser. Digitalisering och tydliga beslutsmotiveringar Stockholms universitet instämmer i utredningens bedömning (avsnitt 6.3, s. 195) avseende behovet av samordnat arbete med digitalisering av strandskyddsbeslut. Genomförandet av granskning inom forskningsprojektet Naturdispens har visat på flera problem med nuvarande system. Dels har olika kommuner och länsstyrelser olika sätt att diarieföra beslut, dels är många beslut inte tillgängliga i digital form. Båda dessa faktorer försvårar för forskning, granskning och överprövning. Därtill visar studierna inom projektet problem med förutsebarhet och likabehandling då besluten utformas på olika sätt av olika kommuner respektive länsstyrelser, men också inom en och samma kommun respektive länsstyrelse. Det är vidare ofta frågan om så schablonmässiga beskrivningar i besluten att det är svårt att förstå hur bedömningar av påverkan på naturvärden har gjorts och vilka underlag som har använts. För att enskilda och andra berörda ska kunna förstå hur myndigheter har kommit fram till ett beslut får det ses som centralt att besluten är tydliga och transparanta, särskilt med beaktande av möjligheterna att överklaga beslut. Otydliga beslut är således problematiskt både av miljö- och av rättssäkerhetsskäl. Det finns således anledning att föreskriva krav på motivering och även utforma nödvändiga vägledningar om hur beslut bör utformas. Liknande krav på motiveringar finns inom andra miljörättsliga beslutsprocesser och bör även krävas här. Detta beslut är fattat av rektor, professor Astrid Söderbergh Widding, i närvaro av tillförordnad universitetsdirektör Åsa Borin. Studeranderepresentanter har informerats och haft tillfälle att yttra sig. Övrig närvarande har varit Ulf Nyman, Ledningssekretariatet (protokollförare). Föredragande i ärendet har varit utbildningsledare Rikard Skårfors. Dnr SU FV-0501-21
- Om oss
Historiska institutionen
Historiska institutionen är landets största ämnesinstitution inom historia. Vi utbildar studenter i historia och inom kulturvetenskapliga utbildningar varje termin. Vår forskning hör till Stockholms universitets "Ledande forskningsområden".
- Forskning
Stockholms centrum för forskning om offentlig sektor − SCORE
Här kan du läsa mer om Scores forskningsteman, forskningsprojekt och publikationer. Här hittar du också information om våra seminarier och evenemang.