Krönika: Vad har en dödsannons, assisterat döende, en soldats död och askspridning gemensamt?

Vad har en dödsannons, en soldats död, askspridning i havet och assisterat döende gemensamt? Förvånansvärt mycket, visade det sig när forskare och lärare från olika delar av det humanvetenskapliga området samlades för seminariet Döden på tvären. Jag är kommunikatör, inte forskare (inte nu i alla fall, jag är disputerad, men det var för 10 år sedan...) Min roll under seminariet var därför inte att själv bidra med kunskap om döden. Jag skulle lyssna, försöka förstå och så småningom berätta om det som hände. Men kanske gjorde just det att jag började lyssna efter något annat: vad händer när människor som studerar helt olika saker börjar prata om samma fenomen?

Och döden visade sig vara ett ovanligt bra sådant fenomen. Catrin Norrby, professor i nordiska språk, berättade om dödsannonser och hur deras språk och uttryck förändrats över tid. En till synes liten företeelse öppnar betydligt större frågor. Vad berättar sättet vi skriver om våra döda om hur samhället förändras? Johan Jönsson, doktorand i idéhistoria, tog sig an en annan del av döden: assisterat döende. En fråga som är högst aktuell i vår egen tid, men som också har en politisk och historisk berättelse. Hos Cecilia Åse, statsvetare och professor i genusvetenskap, kom döden in från ytterligare ett håll. Hennes forskning berör militär död och föreställningen om att medborgare ska vara beredda att offra sina liv för staten. Och Hanna Jansson, docent i etnologi, berättade bland annat om askspridning till havs och människors relation till havet, i livet och i döden.

På pappret är avstånden mellan de här forskningsområdena ganska stora. I rummet kändes de plötsligt mindre. Någonstans mellan dödsannonser, militär uppoffring, askspridning och assisterat döende började liknande frågor dyka upp från olika håll:

Vem bestämmer över döden? Vad betraktar vi som en värdig död? Hur förändras våra föreställningar över tid? Och vad kan språk, lagar, ritualer och politiska idéer berätta om hur vi människor försöker förhålla oss till något som är både fullständigt universellt och djupt personligt?

Det var nog där idén bakom På tvären blev tydligast för mig. Kanske börjar tvärvetenskap just så. Tvärvetenskap låter lätt som något som börjar med en forskningsansökan. Några forskare identifierar ett problem, sätter ihop en grupp och söker pengar. Men kanske börjar den ibland mycket tidigare, till exempel med att höra någon från ett annat ämne beskriva sitt material och tänka:

Vänta, den där frågan finns ju också i min forskning.

Alla sådana beröringspunkter behöver förstås inte bli forskningsprojekt. Och alla samtal behöver inte resultera i nya samarbeten. Men några kanske gör det. Det är också det som är spännande med ett format som På tvären. Inte bara vad som händer under ett par timmar i ett seminarierum, utan vad som kan hända efteråt. Och På tvären fortsätter. Vi planerar fler seminarier framöver, med andra teman som kan samla forskare från olika ämnen. Har du en idé om ett tema som skulle vara intressant att ta sig an på tvären får du gärna höra av dig till mig eller Pernilla Leviner. Vi ansvarar för seminarierna på Humanvetenskapliga områdesnämndens uppdrag.

För den som hittar en fråga som är värd att undersöka tillsammans med forskare från andra ämnen finns också en konkret möjlighet: det går att söka frömedel för tvärvetenskapliga forskningssamarbeten inom det humanvetenskapliga området.

Jag tycker om själva ordet frömedel. För det antyder att allt inte behöver vara färdigt från början. En forskningsidé kan börja med en dödsannons. Eller en fråga om var vi vill att vår aska ska hamna. Eller med att forskaren bredvid en säger:

Det där borde vi prata mer om.

Amanda Gonzalez Bengtsson
Kommunikatör, Humanistiska fakulteten

Känner du andra forskare vid Stockholms universitet som forskar om frågor som rör döden?

Tipsa dem gärna om forskarnätverket - Döden på tvären! Nätverket riktar sig i nuläget till forskare vid de juridiska, humanistiska och samhällsvetenskapliga fakulteterna vid Stockholms universitet. De kan anmäla intresse till amanda.bengtsson@su.se.

Forskarna som inledde seminariet

Seminariet Döden på tvären inleddes med korta presentationer av fyra forskare som på olika sätt närmar sig döden i sin forskning och samtalet modererades av Pernilla Leviner, professor i offentlig rätt och dekan vid Juridiska fakulteten.

Catrin Norrby, professor i nordiska språk vid Institutionen för svenska och flerspråkighet, har bland annat intresserat sig för och forskat om dödsannonsens uttryck och utveckling över tid i svenskspråkig dagspress. I en nyligen påbörjad fortsättning undersöks språk och multimodala uttryck på begravningsplatser i Sverige och Svenskfinland.

Johan Jönsson, doktorand i idéhistoria vid Institutionen för kultur och estetik, forskar i gränslandet mellan död och politik. Hans avhandlingsprojekt handlar om assisterat döende under 1900-talets Sverige och belyser därmed en aktuell fråga ur ett historiskt perspektiv.

Cecilia Åse, statsvetare och professor i genusvetenskap vid Institutionen för etnologi, religionshistoria och genusvetenskap, forskar om säkerhet, krig och våldsutövning ur ett genusperspektiv. Ett särskilt forskningsintresse rör militär död och föreställningen att medborgare måste vara beredda att offra sina liv för staten.

Hanna Jansson, docent i etnologi vid Stockholms universitet och forskningssamordnare vid Sjöhistoriska museet, har bland annat forskat om askspridning till havs och människors relation till havet, i livet och i döden. Hon intresserar sig också för relationer mellan människor, teknik och död i framväxten av nya AI-tjänster.