Fragmenterat partisystem och ovana samarbeten bakom långa regeringsbildningar
Vad beror det på när en regeringsbildning drar ut på tiden? Vilka är de största utmaningarna? Vi har pratat med statsvetaren Jan Teorell, som forskat om den utdragna regeringsbildningen efter valet 2018. Då tog det 134 dagar att få en ny regering på plats.

Talman Andreas Norlén håller pressträff efter att ha träffat partiföreträdare några dagar efter valet 2026. Foto: Linnea Bengtsson/Sveriges riksdag
– Ett fragmenterat partisystem och framväxten av extrempartier är viktiga faktorer vid långa regeringsbildningar, säger Jan Teorell, professor i Statsvetenskap vid Stockholms universitet.
Forskningen efter valet 2018 visar att det är två typer av faktorer som ofta leder till att en regeringsbildning drar ut på tiden, dels mer långsiktigt strukturella som hur partisystemet är uppbyggt, eller vilka sorters partier som ingår, dels mer kortsiktigt strategiska faktorer, som hur vana de inblandade parterna är att förhandla med varandra.
Alla val olika

Jan Teorell Foto: Rickard Kilström
Varje val har också sina specifika karaktärsdrag som påverkar situationen. Den långdragna regeringsbildningen efter valet 2018 berodde enligt Jan Teorell på just två kortsiktiga strategiska faktorer:
- Att två partier (C och L) var tvungna att byta sida/block.
– Det gjorde att det blev en svår och komplicerad intern beslutsprocess inom båda partierna, vilket tog tid. De första skarpa regeringsförhandlingarna påbörjades därför inte förrän i början av december 2018.
- Och att de fyra partierna (C, L, S och MP) som då skulle förhandla inte hade gjort det förut.
– De kände inte varandra eller varandras smärtgränser, hade olika partikulturer och olika sätt att kommunicera och litade inledningsvis inte på varandra. Det gjorde att själva förhandlingarna tog tid. Man misslyckades med ett första försök att få till det i början av december, och det var först vid det andra försöket i början av januari 2019 som man kom i mål genom det så kallade ”januariavtalet”.
Men finns det även brister i regelverken som påverkar situationen?
– Nej, vår forskning visade inte att det var regelverket som var orsaken till den utdragna regeringsförhandlingen 2018. Låsningarna var inte i första hand konstitutionella, utan partipolitiska.
Fanns det inget man hade kunnat göra annorlunda?
– Talmannen försinkade möjligen processen något på marginalen genom att i början ge väldigt generöst tilltagna sonderings- och aviseringstider.
Vilka konsekvenser kan en utdragen regeringsbildning få?
– Det finns forskning från andra länder som tyder på negativ inverkan på samhällsekonomin, men vi kunde inte finna några belägg för det i vår forskning. Det vi kunde se var en viss förtroendeskada hos allmänheten, under själva regeringsbildningen, men förtroendet återhämtade sig sedan när den var i hamn. Det gällde för alla partiers väljare utom Sverigedemokraternas, där förtroendet blev kvar på den något lägre nivån.
Misslyckande leder till extraval
Om talmannens fjärde försök att föreslå en statsministerkandidat röstas ner i riksdagen utlyses extra val.
Är inte det att underkänna rösterna och därmed demokratin?
– Jo, det är ett av argumenten mot extraval och risken för en förtroendeskada från allmänheten som inte läker. Ett annat argument är att det kostar pengar, ett tredje att valdeltagandet kan sjunka.
Finns det inget sätt att tvinga partierna att bilda regering?
– Man kan säga att begränsningen till fyra försök är just ett sådant sätt, och här skiljer sig faktiskt Sverige tillsammans med till exempel Finland och Tyskland från andra europeiska länder. Det vanligaste i Europa är att det inte finns några formella begränsningar för hur lång en regeringsbildning kan bli.
Finns det likheter mellan 2018 och årets val?
– Likheten är att det finns ”röda linjer” eller oförenliga krav bland partierna som ska bilda regering. I detta fall gäller det främst för C och V, som i kombination med valresultatet skapar låsningen, och att de nuvarande fyra oppositionspartierna, S, MP, V och C, inte heller har regeringsförhandlat förut.
Vilka är skillnaderna?
– Några viktiga skillnader är att varken C eller V behöver byta block eller statsministerkandidat på samma sätt som C och L gjorde 2018. En annan är att konstellationen V, MP och S (2014–2018), och S, MP och C (2019–2021), faktiskt har erfarenhet av budgetsamverkan hyfsat nyligen. Det är bara konstellationen av alla fyra partier som är ny.
Talar för en kortare process
Enligt Jan Teorell skulle det sammantaget tala för att den här regeringsbildningen inte borde bli lika komplicerad som den 2018.
Det var goda nyheter…
– Ja men historien upprepar sig sällan och det finns andra saker som gör den nuvarande situationen unik, V.s kongressbeslut om att inte släppa fram en regering man inte ingår i, nya partiledare och förekomsten av ett enigt ”Tidö-block” på andra sidan, valresultat och snart eventuella opinionssiffror med mera, så ingen vet exakt hur detta kommer att sluta. Eller hur lång tid det kommer att ta.
Läs mer
Om det svenska valsystemet
Så bildas regeringen
Mer om Jan Teorells forskning
Profilsida (engelska)
134 dagar: Om regeringsbildningen efter valet 2018
"Pre-electoral coalitions, familiarity, and delays in government formation", West European Politics
Poddar och radioinslag
SR: Regeringsbildningen efter valet 2018 to 134 dagar
Statsrättspodden från Stockholms universitet: 3. Regeringsbildning, juridik och politik – Är det något fel på reglerna?
Senast uppdaterad: 2026-10-01
Sidansvarig: Kommunikationsavdelningen