Henrik Bergqvist: ”Att studera språk gör det möjligt att se världen genom andra ögon”

Henrik Bergqvist är en av 43 nya professorer som uppmärksammas vid universitetets installationshögtid i Stockholms stadshus den 25 september. Vi träffade honom för att prata om innehållet i hans forskning och hans intresse för språk.

– Språket genomsyrar hela vår existens. Vi försöker förstå vår omvärld, vår plats och våra medmänniskor. Språket är det system av symboler som vi använder för att orientera oss i världen och som vi inte kan göra oss av med när vi väl har det. Det formar vår kultur, våra relationer och det formar vår omvärld.

Varför är det intressant att studera minoritetsspråk?

– Språket är en stor del av vår verklighet, och man kan säga att vi ser verkligheten genom språkets raster. Det formar hur vi varseblir världen, något som har varit ett filosofiskt problem länge. Om man förstår språk som fenomen kan vi kanske också förstå oss själva. Att studera små urinvånarspråk ger därför en möjlighet att se världen genom andra ögon.

– Som fältlingvister arbetar vi också direkt med de som talar språket. Det ger möjligheter att förstå sammanhang på ett sätt som kan saknas i andra språkliga beskrivningar, sådana som man läser eller tillgodogör sig på andra sätt. Vi vet till exempel hur materialet spelades in och vad vi talade om innan inspelningen. Sådan information är värdefull när vi sedan analyserar tal.

I slutändan vill vi lingvister förstå vad språk är för någonting, och efter alla år av forskning vet vi fortfarande inte riktigt det.

Vad hoppas du att din forskning bidrar till?

– Det som är viktigt för mig, och mina kollegor som jag arbetar med, är att rikta uppmärksamheten mot värdet av interaktion – hur människor faktiskt använder språk tillsammans – och mot de sociala faktorer som formar grammatiken och gör språkanvändning möjlig mer generellt. I slutändan vill vi lingvister förstå vad språk är för någonting, och efter alla år av forskning vet vi fortfarande inte riktigt det, så där finns mer att göra. Nästan alla beskrivningar och grammatiska teorier kring hur språk fungerar har luckor, och det är inte så konstigt med tanke på hur centralt språk är för allt vad vi människor håller på med.

Vad betyder det för dig att bli professor?

– Jag har aldrig haft siktet på att en dag vara professor på min egen institution där jag en gång började, men så har det blivit och det känns kul. Det är ett kvitto på att jag har en plats inom mitt fält.

– Nu är jag och mina professorskollegor äldst i gården; det är vi som ska bära fanan och fortsätta utveckla lingvistiken vid Stockholms universitet. Det är ju trots allt professorns roll att bidra till institutionens profil när det gäller forskning och även utformningen av vår undervisning och generella orientering. Söker man medel nu är det för att få medel till en doktorand snarare än för att betala för sin egen forskningstid. Det är dags att ge tillbaka och föra vidare till kommande generation helt enkelt.

Du är också musiker. Har forskningen betytt något för musiken eller musiken något för forskningen?

– Musik handlar ju också om kommunikation, så på det sättet har språk och musik mycket gemensamt. Musik är också ett sätt att uppleva världen på; i samspel med andra och i kommunikation med en publik.

Oftast är det märkliga tillfälligheter som gör att man kommer något på spåren

– Båda verksamheterna är konstnärliga för mig. I strikt mening är ju lingvistik vetenskapligt, men det finns en konstnärlig komponent i att kunna koppla ihop och se samband för att kunna formulera teorier och hypoteser. Jag tror att de flesta som forskar känner igen sig i att man kan planera hur mycket man vill, men i slutändan är det oftast märkliga tillfälligheter som gör att man kommer något på spåren. Sedan är det ju alltid ett arbete att faktiskt veta vad man ska göra av det, och så är det också i musiken. Impulsen når bara så långt och sedan måste man jobba för att få ihop ett musikstycke. Så processen är ganska jämförbar.