Ny studie avslöjar havsbottens påverkan på grönländsk glaciär

Studien, publicerad i Communications Earth & Environment, fokuserar på C.H. Ostenfeldglaciären, en av tre stora utloppsglaciärer som dränerar norra Grönland. Medan de närliggande Ryder- och Petermannglaciärerna fortfarande har flytande istungor, förlorade C.H. Ostenfeldglaciären sin istunga i början av 2000-talet. Orsakerna till denna skillnad har länge varit oklara.

År 2024 samlade ett internationellt forskarlag ombord på den svenska isbrytaren Oden in nya batymetriska och oceanografiska data från fjorden, som tidigare inte kartlagts. Studien visar att varmt atlantvatten kan nå kanten av C.H. Ostenfeldglaciären genom Victoriafjorden. Till skillnad från närliggande fjord där Ryderglaciären med sin flytande istunga mynnar ut saknar Victoriafjorden en grund skyddande tröskel som hjälper till att begränsa inflödet av varmare vatten mot glaciärfronten. Resultaten ger nya insikter i varför glaciären utvecklades annorlunda än sina grannar.

Första vetenskapliga data från avlägset område

Martin Jakobsson, professor i marin geologi och geofysik vid Stockholms universitet, biträdande chef för projektet Seabed 2030 Arctic and North Pacific Ocean Regional Center är en av huvudforskarna ombord på Oden.

– I åratal har vi försökt att bättre förstår varför C.H. Ostenfeldglaciären utvecklades så annorlunda än närliggande glaciärer. Att nå Victoriafjorden och samla in de första vetenskapliga data från detta avlägsna område gav oss en unik möjlighet att undersöka den frågan.

Han fortsätter:
– Det som gör dessa fynd särskilt spännande är att de visar hur formationer som är dolda under havsytan kan påverka vad som händer vid glaciärfronten. Det är en stark påminnelse om hur mycket det fortfarande finns att lära om havet och varför kartläggning av havsbotten är viktig.

Expeditionen gjorde också de första detaljerade batymetriska mätningarna från Victoriafjorden. Dessa nya data har sedan dess införlivats i uppdateringar av International Bathymetric Chart of the Arctic Ocean (IBCAO), vilket hjälper till att förbättra förståelsen av en tidigare icke kartlagd del av arktiska havsbotten.

För Seabed 2030 är resultaten ett bra exempel på värdet av havskartläggning. Havsbottens form påverkar hur vattnet rör sig genom havet, inklusive hur varmare vatten interagerar med glaciärkanterna. Genom att förbättra kunskapen om havsbotten kan forskare bättre förstå processer som annars skulle förbli dolda under ytan.

Expeditionen 2024 med isbrytaren Oden ingår i programmet GEOEO (North Greenland Earth Ocean Ecosystem Observatory), som stöds logistiskt av Polarforskningssekretariatet.

Vetenskapsrådet har stött flera delprojekt i GEOEO. Forskningen om atlantvattnets roll för glaciärerna ingår i projektet THAWING, som finansierats av Knut och Alice Wallenberg.

Läs artikeln i Communications Earth & Environment

Läs mer om GEOEO North of Greenland 2024 Expedition

Läs mer om Seabed 2030

Läs mer om Martin Jakobssons forskning