Överraskande upptäckt om björnens utbredning i Skandinavien

– Forntida DNA från skandinaviska brunbjörnar är sällsynt och detta genom ger oss mer information om skandinaviska brunbjörnars historia sedan den senaste istiden, säger Isabelle Feinauer, som är doktorand i zoologi vid Stockholms universitet och Centrum för paleogenetik och en av huvudförfattarna till studien.

Björnar från två riktningar

Efter den senaste istiden återkoloniserade brunbjörnar Skandinavien både från norr, via Finland, och från söder, via Danmark. På grund av att denna återkolonisering skedde från två riktningar, skiljer sig idag mitokondriegenomet* hos nordliga och sydliga brunbjörnar tydligt åt, med en kontaktzon i Jämtland. Det har antagits att den nuvarande separationen mellan de två grupperna har bestått under de senaste cirka 10 000 åren.

Men i en ny svensk studie, publicerad i den vetenskapliga tidskriften PNAS, har forskarna återfunnit genomet från en brunbjörn i sjösediment i Tärnaby i Västerbottens län, daterat till cirka 9 600 år sedan. Till forskarnas förvåning kom de fram till att brunbjörnens genuppsättning ligger närmre de södra än de nordliga skandinaviska brunbjörnarna och bär på det ”södra” mitokondriella DNA:t.

Prov taget från ett gram lersediment

Det DNA som studerats extraherades från mindre än ett gram lersediment avsatt från en glaciär som smälte för omkring 9 600 år sedan. Forskarna hittade inga spår av ben, vävnad eller andra rester av brunbjörn i provet, så det är omöjligt att med säkerhet säga vilken typ av källa detta DNA kommer från. Forskarnas bästa gissning är att det kan vara avföring, men det går inte att säga med säkerhet ännu.

Detta så kallade miljögenom (ett genom konstruerat från prover tagna i naturen) härstammar troligen från en enda björnhane som rörde sig från södra till norra Skandinavien. Att hitta ett miljögenom från en enda individ är mycket sällsynt. Kvaliteten och bevarandet av detta DNA är anmärkningsvärt, vilket enligt forskarna understryker möjligheterna i att studera sedimentärt forntida DNA.

– Ett miljögenom är vanligtvis en mosaik av DNA från flera individer, och ofta av låg kvalitet. Den otroligt höga kvaliteten på detta forntida genom, men också det faktum att detta DNA sannolikt kommer från en enda individ, är anmärkningsvärt och gör det unikt i sitt slag, säger Ernst Johnson, doktorand i maringeologi vid Stockholms universitet och Centrum för paleogenetik** samt delad försteförfattare till studien. 

– Upptäckten att denna brunbjörn genetiskt sett var mer lik brunbjörnar från södra Skandinavien än de från norra Skandinavien är oväntad och därför extra spännande, säger Isabelle Feinauer.

Ernst Johnson och Isabelle Feinauer kommer att disputera på sina avhandlingar i maj respektive juni, så deras forskning om brunbjörnar sätts nu på paus. Forskarna vid Centrum för paleogenetik har dock samlat in och analyserat hundratals sedimentprover från hela Skandinavien, så det kommer framöver att bli fler studier om sedimentärt forntida DNA.