Finlandssvenskan i fokus när Eurovision Song Contest ska avgöras

Det uppstår ibland förvirring kring vad finlandssvenska är, hur skulle du beskriva den?

– När jag själv använder termen finlandssvenska brukar jag syfta på den form av standardsvenska som talas i Finland. Den skiljer sig främst från sverigesvenskan i uttalet. Vi hör omedelbart skillnad på varandras ordmelodi, men sedan märker man även att bland annat sj-ljud, tj-ljud, u och a låter olika. Sedan finns det också skillnader i ordförrådet, precis som inom Sverige. När jag var liten i Blekinge sa alla ”spann”, i Stockholm heter det ”hink”, i Helsingfors vanligen ”ämbar” (eller ”ämbare”).

– Sedan talas det i stor utsträckning mer eller mindre traditionella dialekter i Finland. Man skulle kunna kalla dem finlandssvenska om man vill, men oftast är det mer relevant att tala om österbottniska, åländska, åboländska eller nyländska dialekter. Eller om man vill vara mer specifik om mellanösterbottniska dialekter eller Vörådialekt, vilket är det KAJ talar inbördes till vardags. Det vi hör i ”Bara bada bastu” är väl att betrakta som en kompromiss, och när KAJ intervjuas på SVT brukar de svara på standardfinlandssvenska. När det är Yle som står för frågorna brukar KAJ i stället använda ett mer regionalt, ehuru inte helt lokalt, språkbruk.

I melodifestivalvinnaren ”Bara bada bastu” sjunger gruppen, bestående av Kevin Holmström, Axel Åhman och Jakob Norrgård, merparten på finlandssvenska med några ord på finska som de flesta känner igen, som ”yksi, kaksi, kolme” och ”ei saa peittää”. 

Finns det några språkliga egenheter i texten som inte är så lätta för svensktalande i Sverige att uppfatta?

– I teorin är just denna låt inte så svårtillgänglig, men i praktiken går det rätt fort, så lyssnaren kan missa vissa detaljer. När Kevin sjunger ”Häll på vattn och meir ångo nu” hänger man väl med på att det är ”vatten” han säger, men diftongen i ”mer” och det bevarade g-ljudet i ”ånga” gör att man kanske inte riktigt uppfattar vad det handlar om första gången man hör sången. Efter någon lyssning bör bastukontexten göra att det hela klarnar.

– En skojig detalj är refrängens ”heittää på så sveittin bara yr”. Här trodde jag först att ”heittää” var ett dialektalt verb med betydelsen ”göra het” eller liknande, men jag blev lite konfunderad av den uppenbart finska stavningen. Och det är mycket riktigt ett finskt ord med betydelsen ”kasta, slänga”. Där gör det alltså inget att man egentligen inte förstår; den övergripande innebörden framgår ändå.

KAJ själva har lyft flera gånger att deras Vörå-dialekt får höras ute i Europa. Vad utmärker den och vad kan exponeringen göra för finlandssvenskans status?

– Som för alla dialekter går det att säga att det rör sig om en blandning av arkaismer och novationer, det vill säga att vissa drag är gamla, andra är nya. Just ”Bara bada bastu” är, som sagt, inte helt traditionellt dialektal. Åtminstone i Axels dialekt heter det egentligen ”bad”, och inte ”bada”. Detta förkortade ”bad” är ett exempel på vad vi brukar kalla apokope, vilket är mycket vanligt i denna dialekt. I den aktuella låten hör vi också ”hur läng” med apokope. Ett tydligt arkaiskt drag som kommer fram i låten är den fornärvda diftongen i ”sveittin”. Sådana finns det mängder av i Vörådialekten och andra dialekter i Finland.

– KAJ är till glädje för alla som är intresserade av dialekter och språklig variation i allmänhet, men jag tror att deras europeiska härjningar är av större betydelse för kunskapen om finlandssvenskarna, snarare än om finlandssvenskan i sig. De flesta i Sverige tycker visserligen att finlandssvenska låter trevligt och så, men kunskapsnivån om vilka finlandssvenskarna egentligen är (och att de alls existerar) är bitvis påfallande låg. Kanske blir det bättring på den punkten nu.

Vad tror du själv, kommer den att vinna på lördag?

– Det vet jag inte. Jag är hårdrockare.