Andliga väsen i medeltida lärd magi

Andrea Franchetto har också en Master of Science i arkitektur, utöver sin doktorsexamen i religionshistoria. I sin avhandling studerar han den medeltida magins historia med teorier och metoder från religionsvetenskapen. På så sätt kan han ställa nya frågor om de medeltida källorna utifrån en religionshistorikers synvinkel. Han undersöker också det rituella rummets materialitet och hur material och verktyg ger en känsla av effektivitet i den lärda magins rituella sammanhang.

Interaktion med andar

Andrea Franchetto studerar hur magiska handböcker från medeltiden beskriver hur man utför ritualer för att åkalla demoner, änglar och andar. Och hur man byggde upp ett rituellt rum, en plats för interaktion mellan den mänskliga kroppen och det åkallade väsendet.

I de rituella rummen kunde utövarna på ett säkert sätt uppleva andliga väsen, änglar och demoner i kroppslig form, se, höra, röra vid och känna lukten av dem och till och med utbyta föremål mellan världarna.

”De skapade vad jag kallar imaginära arkitektoniska strukturer, där antingen utövaren eller anden kunde inneslutas, för att interagera verbalt eller för att utbyta föremål”, förklarar Andrea Franchetto.

De rituella texterna beskriver till exempel hur man ritar cirklar med knivar eller svärd och uttalar besvärjelser. En av Andreas upptäckter är att de magiska cirklarna var hämtade från kosmologiska diagram över de himmelska sfärerna, från den medeltida kosmologin. Utövaren stod vanligtvis i mitten av cirkeln, vilket placerade honom i universums centrum, en plats med makt från vilken han kunde kalla fram de andliga varelserna.

Praktik för eliten

För att utöva lärd magi behövde man kunna läsa texter skrivna på latin, grekiska, hebreiska eller arabiska, vilket innebär att utövarna främst var lärda män från universitet eller kloster, med andra ord en grupp män ur eliten. Utövarna var huvudsakligen munkar, präster och lärda.

De kvinnor som utövade magi under tidsperioden gjorde det ofta utifrån en muntlig tradition. Kvinnor som kunde läsa latin skulle dock ha kunnat vara läsare och till och med självständiga utövare av lärd magi, även om det ännu inte hittats några historiska belägg för detta. I källorna finns systern till munken John av Morigny (slutet av 1200-talet - 1300-talet), som utövade magi med hjälp av John.

Olovlig praktik

Att åkalla övermänskliga väsen gick emot kyrkans dogmer. Praktiken bygger dessutom på ickekristna källor (t.ex. arabiska, judiska och persiska). Trots detta kunde de präster som utövade magi tänka att om de var tillräckligt fromma kunde Gud ge dem tillstånd. Ritualerna inleddes med långdragna renande övningar.

De utövare som ägnade sig åt nekromanti, vilket innebar att frammana demoner, trodde dock inte nödvändigtvis att de gjorde något gott. Men vissa utövare hävdade att även nekromanti var en legitim praktik.

Det var i allra högsta grad förbjudet och bannlyst.

Påpekar Andrea Franchetto.

Debatter om vad som var tillåtna och otillåtna former av magi sysselsatte många teologer. Ett ämne som diskuterades var om änglar och andliga väsen verkligen kunde åkallas. Eller var de som trodde att det var möjligt bara lurade av demoner?

Fungerade magi?

”Det finns bara ett fåtal förstahandsskildringar från lärda utövare av magi under senmedeltiden”, säger Andrea Franchetto, ”så det vi har kvar är instruktioner för ritualerna.”

De rituella procedurerna var vanligtvis långa och omfattande och innebar en intensiv regim av kroppsliga och mentala förberedelser.

”Den här typen av ritualer kan faktiskt ge upphov till ett förändrat medvetandetillstånd, till exempel i form av visioner eller kroppsliga förnimmelser som gåshud eller frossa. Och sådana upplevelser var ledtrådar som gjorde att utövarna förstod att en ande var närvarande”, förklarar Andrea Franchetto.

Upplevelserna varierade från inre visioner till yttre och kroppsliga uppenbarelser.

Det gällde att vara uppmärksam på tecknen på den demon eller ängel som manifesterade sig, för att kunna förstå om det man såg var en äkta uppenbarelse av en ängel.

De som avsiktligt åkallade demoner gjorde det ofta för att be om tjänster, med pragmatiska syften som att få kärlek, pengar eller status. Och vem kan säga om de lyckades?

Om Andrea Franchetto

Andrea Franchetto är doktor i religionshistoria med en Master of Science i arkitektur och en Master of Arts i religionsvetenskap.

Han undervisar i kursen ”Magi i europeisk religionshistoria: Texter och traditioner”, vid Institutionen för etnologi religionshistoria och genusvetenskap, Stockholms universitet.

Läs mer om forskaren

Andrea Franchettos avhandling undersöker en underbeforskad aspekt av lärd magi: Konstruktionen av rituella rum för interaktion med andliga väsen. Han tar reda på varför medeltida utövare utformade de rituella rummen som de gjorde, varför de använde vissa föremål och material och varför de trodde att dessa arrangemang kunde vara effektiva. Men också var de arrangemang som de använde hade sitt ursprung.

Läs avhandlingen Imaginal architectural devices and the ritual space of medieval necromancy i fulltext

Text: Jenny Rosen