Verket | Vierge moderne

”Jag är ingen kvinna. Jag är ett neutrum”. Edith Södergrans rader hör till den svenskspråkiga litteraturhistoriens mest bevingade. Med sin lika kroppsliga och bildstarka som komplexa lyrik banade Södergran väg för modernismen. Allt ryms i signaturdikten ”Vierge moderne” från 1916. Vad är det som gör dikten så stark? Vem är egentligen titelns ”moderna jungfru”? Och hur togs de radikala raderna emot i sin egen samtid?

Lyssna på avsnittet på anekdot.se

Boel Hackman är professor i litteraturvetenskap och prefekt vid Institutionen för kultur och estetik. Hon har bland annat skrivit boken Jag kan sjunga hur jag vill. Tankevärld och konstsyn i Edith Södergrans diktning och arbetat med kommentarsbandet till Södergrans Samlade skrifter.

Mer om Boel Hackmans forskning

Vierge moderne
Jag är ingen kvinna. Jag är ett neutrum.
Jag är ett barn, en page och ett djärvt beslut,
jag är en skrattande strimma av en scharlakanssol...
Jag är ett nät för alla glupska fiskar,
jag är en skål för alla kvinnors ära,
jag är ett steg mot slumpen och fördärvet,
jag är ett språng i friheten och självet...
Jag är blodets viskning i mannens öra,
jag är en själens frossa, köttets längtan och förvägran,
jag är en ingångsskylt till nya paradis.
Jag är en flamma, sökande och käck,
jag är ett vatten, djupt men dristigt upp till knäna,
jag är eld och vatten i ärligt sammanhang på fria villkor...

Om Verket

Verket är klassikerpodden där kulturhistoriens viktigaste mästerverk avnjuts, diskuteras och analyseras. Tillsammans med ledande litteratur- och konsthistoriker diskuterar Anna Jansson och Paulina Helgeson klassikernas betydelse och vad de kan säga oss idag. Verket är ett samarbete med Litteraturbanken och Nationalmuseum. Den är del av det digitala bildningsmagasinet Anekdot, som är ett samarbete mellan Humanistiska fakulteten vid Stockholms universitet och Kungliga Vitterhetsakademien med syfte att sprida humanistisk, akademisk kunskap till en bred allmänhet.